Mål C‑556/13
”Litaksa” UAB
mot
”BTA Insurance Company” SE
(begäran om förhandsavgörande från Lietuvos Aukščiausiasis Teismas)
”Begäran om förhandsavgörande — Obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon — Direktiv 90/232/EEG — Artikel 2 — Försäkringspremiens belopp skiljer sig beroende på det territorium där motorfordonet används”
Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 26 mars 2015
EU-rätt – Tolkning – Metoder – Bokstavstolkning, systematisk tolkning och teleologisk tolkning
Tillnärmning av lagstiftning – Ansvarsförsäkring för motorfordon – Medlemsstaternas skyldigheter – Allmän skyldighet att försäkra fordon som är normalt hemmahörande inom deras territorium – Räckvidd – Gränser
(Rådets direktiv 90/232, i dess lydelse enligt direktiv 2005/14)
Tillnärmning av lagstiftning – Ansvarsförsäkring för motorfordon – Direktiv 90/232 – Medlemsstaternas skyldigheter – Försäkringsavtalen ska på grundval av enda premie erbjuda skydd som omfattar hela unionens territorium – Begreppet enda premie – Premiebelopp som varierar beroende på det territorium där fordonet används – Omfattas inte
(Rådets direktiv 90/232, i dess lydelse enligt direktiv 2005/14, artikel 2)
Se domen.
(se punkt 23)
Se domen.
(se punkt 25)
Artikel 2 i direktiv 90/232 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon, i dess lydelse enligt direktiv 2005/14 ska tolkas så, att en premie som varierar beroende på om det försäkrade fordonet endast ska användas inom den medlemsstats territorium där fordonet är normalt hemmahörande eller om det ska användas inom hela Europeiska unionens territorium inte motsvarar begreppet ”enda premie”, i den mening som avses i den artikeln. Bestämmelserna i nämnda artikel 2 avser nämligen inte endast förhållandet mellan försäkringsgivaren och den skadelidande utan även förhållandet mellan försäkringsgivaren och försäkringstagaren. Bestämmelserna innebär i synnerhet att försäkringsgivaren som motprestation till försäkringstagarens betalning av den enda premien i princip påtar sig risken för att ersätta de skadelidande vid en eventuell olycka som det försäkrade fordonet är inblandat i och det oavsett inom vilken unionsmedlemsstats territorium fordonet används och var olyckan inträffar. En varierande premie strider således mot det som föreskrivs i den artikeln, eftersom försäkringsgivarens påtagande av den risk som följer av att fordonet används utanför den medlemsstats territorium där det är normalt hemmahörande villkoras av att en tilläggspremie betalas.
(se punkterna 29–31 samt domslutet)
Mål C‑556/13
”Litaksa” UAB
mot
”BTA Insurance Company” SE
(begäran om förhandsavgörande från Lietuvos Aukščiausiasis Teismas)
”Begäran om förhandsavgörande — Obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon — Direktiv 90/232/EEG — Artikel 2 — Försäkringspremiens belopp skiljer sig beroende på det territorium där motorfordonet används”
Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 26 mars 2015
EU-rätt — Tolkning — Metoder — Bokstavstolkning, systematisk tolkning och teleologisk tolkning
Tillnärmning av lagstiftning — Ansvarsförsäkring för motorfordon — Medlemsstaternas skyldigheter — Allmän skyldighet att försäkra fordon som är normalt hemmahörande inom deras territorium — Räckvidd — Gränser
(Rådets direktiv 90/232, i dess lydelse enligt direktiv 2005/14)
Tillnärmning av lagstiftning — Ansvarsförsäkring för motorfordon — Direktiv 90/232 — Medlemsstaternas skyldigheter — Försäkringsavtalen ska på grundval av enda premie erbjuda skydd som omfattar hela unionens territorium — Begreppet enda premie — Premiebelopp som varierar beroende på det territorium där fordonet används — Omfattas inte
(Rådets direktiv 90/232, i dess lydelse enligt direktiv 2005/14, artikel 2)
Se domen.
(se punkt 23)
Se domen.
(se punkt 25)
Artikel 2 i direktiv 90/232 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon, i dess lydelse enligt direktiv 2005/14 ska tolkas så, att en premie som varierar beroende på om det försäkrade fordonet endast ska användas inom den medlemsstats territorium där fordonet är normalt hemmahörande eller om det ska användas inom hela Europeiska unionens territorium inte motsvarar begreppet ”enda premie”, i den mening som avses i den artikeln. Bestämmelserna i nämnda artikel 2 avser nämligen inte endast förhållandet mellan försäkringsgivaren och den skadelidande utan även förhållandet mellan försäkringsgivaren och försäkringstagaren. Bestämmelserna innebär i synnerhet att försäkringsgivaren som motprestation till försäkringstagarens betalning av den enda premien i princip påtar sig risken för att ersätta de skadelidande vid en eventuell olycka som det försäkrade fordonet är inblandat i och det oavsett inom vilken unionsmedlemsstats territorium fordonet används och var olyckan inträffar. En varierande premie strider således mot det som föreskrivs i den artikeln, eftersom försäkringsgivarens påtagande av den risk som följer av att fordonet används utanför den medlemsstats territorium där det är normalt hemmahörande villkoras av att en tilläggspremie betalas.
(se punkterna 29–31 samt domslutet)