Mål C‑534/13
Ministero dell’Ambiente e della Tutela del Territorio e del Mare m.fl.
mot
Fipa Group Srl m.fl.
(begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato)
”Begäran om förhandsavgörande — Artikel 191.2 FEUF — Direktiv 2004/35/EG — Miljöansvar — Nationell lagstiftning enligt vilken myndigheterna inte har möjlighet att ålägga ägare av förorenade fastigheter, som inte bär ansvar för denna förorening, att vidta förebyggande åtgärder och hjälpåtgärder och enligt vilken dessa ägare endast är skyldiga att ersätta kostnaderna för åtgärder som vidtagits av myndigheterna — Förenlighet med principen att förorenare ska betala, försiktighetsprincipen och principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas och att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan”
Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 4 mars 2015
Miljö – Förebyggande och avhjälpande av miljöskador – Principen att förorenaren ska betala – Artikel 191.2 FEUF – Möjlighet för de nationella myndigheterna att åberopa denna bestämmelse för att ålägga förebyggande åtgärder eller hjälpåtgärder – Föreligger inte
(Artiklarna 191.2 FEUF och 192 FEUF)
Miljö – Förebyggande och avhjälpande av miljöskador – Miljöansvar – Direktiv 2004/35 – Principen att förorenaren ska betala – Omöjligt att identifiera den som bär ansvaret för förorening av en fastighet eller utverka att denne vidtar åtgärder – Nationell lagstiftning varigenom ägaren av en fastighet, som inte har orsakat föroreningen, blir skyldig att ersätta kostnader för åtgärder som vidtagits av behöriga myndigheter – Tillåtet
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35)
Eftersom artikel 191.2 FEUF, vilken innehåller principen att förorenaren ska betala, avser åtgärder från unionens sida, kan den inte som sådan åberopas av enskilda i syfte att göra gällande att en nationell lagstiftning, av det slag som är i fråga i målen vid den nationella domstolen, inte får tillämpas, när denna lagstiftning rör miljöpolitik och det inte finns någon unionslagstiftning antagen med stöd av artikel 192 FEUF som omfattar just denna situation.
Artikel 191.2 FEUF kan inte heller åberopas av behöriga myndigheter inom miljöområdet för att, i avsaknad av stöd i nationell rätt, ålägga ägaren en skyldighet att vidta förebyggande åtgärder och hjälpåtgärder.
(se punkterna 40 och 41)
Direktiv 2004/35 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador ska tolkas så, att det inte utgör hinder för nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i de nationella målen, enligt vilken behöriga myndigheter, när det är omöjligt att identifiera den som bär ansvaret för förorening av en fastighet eller utverka att denne vidtar åtgärder, inte kan ålägga ägaren av denna fastighet, som inte har orsakat föroreningen, att vidta förebyggande åtgärder och hjälpåtgärder, varvid denna ägare enbart är skyldig att ersätta kostnader för åtgärder som vidtagits av behöriga myndigheter upp till ett belopp som högst uppgår till fastighetens marknadsvärde, fastställt efter det att åtgärderna har genomförts
(se punkt 63 samt domslutet)
Mål C‑534/13
Ministero dell’Ambiente e della Tutela del Territorio e del Mare m.fl.
mot
Fipa Group Srl m.fl.
(begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato)
”Begäran om förhandsavgörande — Artikel 191.2 FEUF — Direktiv 2004/35/EG — Miljöansvar — Nationell lagstiftning enligt vilken myndigheterna inte har möjlighet att ålägga ägare av förorenade fastigheter, som inte bär ansvar för denna förorening, att vidta förebyggande åtgärder och hjälpåtgärder och enligt vilken dessa ägare endast är skyldiga att ersätta kostnaderna för åtgärder som vidtagits av myndigheterna — Förenlighet med principen att förorenare ska betala, försiktighetsprincipen och principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas och att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan”
Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 4 mars 2015
Miljö — Förebyggande och avhjälpande av miljöskador — Principen att förorenaren ska betala — Artikel 191.2 FEUF — Möjlighet för de nationella myndigheterna att åberopa denna bestämmelse för att ålägga förebyggande åtgärder eller hjälpåtgärder — Föreligger inte
(Artiklarna 191.2 FEUF och 192 FEUF)
Miljö — Förebyggande och avhjälpande av miljöskador — Miljöansvar — Direktiv 2004/35 — Principen att förorenaren ska betala — Omöjligt att identifiera den som bär ansvaret för förorening av en fastighet eller utverka att denne vidtar åtgärder — Nationell lagstiftning varigenom ägaren av en fastighet, som inte har orsakat föroreningen, blir skyldig att ersätta kostnader för åtgärder som vidtagits av behöriga myndigheter — Tillåtet
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35)
Eftersom artikel 191.2 FEUF, vilken innehåller principen att förorenaren ska betala, avser åtgärder från unionens sida, kan den inte som sådan åberopas av enskilda i syfte att göra gällande att en nationell lagstiftning, av det slag som är i fråga i målen vid den nationella domstolen, inte får tillämpas, när denna lagstiftning rör miljöpolitik och det inte finns någon unionslagstiftning antagen med stöd av artikel 192 FEUF som omfattar just denna situation.
Artikel 191.2 FEUF kan inte heller åberopas av behöriga myndigheter inom miljöområdet för att, i avsaknad av stöd i nationell rätt, ålägga ägaren en skyldighet att vidta förebyggande åtgärder och hjälpåtgärder.
(se punkterna 40 och 41)
Direktiv 2004/35 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador ska tolkas så, att det inte utgör hinder för nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i de nationella målen, enligt vilken behöriga myndigheter, när det är omöjligt att identifiera den som bär ansvaret för förorening av en fastighet eller utverka att denne vidtar åtgärder, inte kan ålägga ägaren av denna fastighet, som inte har orsakat föroreningen, att vidta förebyggande åtgärder och hjälpåtgärder, varvid denna ägare enbart är skyldig att ersätta kostnader för åtgärder som vidtagits av behöriga myndigheter upp till ett belopp som högst uppgår till fastighetens marknadsvärde, fastställt efter det att åtgärderna har genomförts
(se punkt 63 samt domslutet)