Mål C‑498/13

Agrooikosystimata EPE

mot

Ypourgos Oikonomias kai Oikonomikon m.fl.

(begäran om förhandsavgörande framställd av Symvoulio tis Epikrateias)

”Begäran om förhandsavgörande — Jordbruk — Gemensam jordbrukspolitik — Förordning (EEG) nr 2078/92 — Produktionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven — Jordbruksmark som av miljöhänsyn långsiktigt tas ur produktion — Stöd till ett miljöanpassat jordbruk som utbetalas till jordbrukare och medfinansieras av Europeiska unionen — Den personkrets som är berättigad till sådant stöd”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 5 februari 2015

1. EU-rätt – Tolkning – Texter på flera språk – Enhetlig tolkning – Skillnader mellan olika språkversioner – Beaktande av systematiken i och ändamålet med de aktuella föreskrifterna

2. Jordbruk – Gemensam jordbrukspolitik – Främjande av produktionsmetoder som är förenliga med miljökraven – Förordning nr 2078/92 – Stödordning till förmån för jordbrukare i syfte att jordbruksmark långsiktigt tas ur produktion – Stödberättigande personer – Personer som tidigare hade en jordbruksproduktion

   (Rådets förordning nr 2078/92, andra, tionde och tolfte skälet och artikel 2.1 f)

1.  Se domen.

   (se punkt 33)

2.  Förordning nr 2078/92 om produktionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven ska tolkas så, att endast de som tidigare hade en jordbruksproduktion kunde delta i programmet som syftade till att jordbruksmark långsiktigt tas ur produktion enligt artikel 2.1 f i förordningen.

   Såsom framgår av andra, tionde och tolfte skälet i förordning nr 2078/92, syftar förordningen nämligen till att inrätta en stödordning på gemenskapsnivå med huvudsakligt syfte att reglera jordbruksproduktionen på ett sådant sätt att endast de som är jordbrukare kan göra anspråk på att omfattas av ett program som syftade till att jordbruksmark långsiktigt tas ur produktion. Uppnåendet av miljömålen för jordbruket i förordning nr 2078/92 räcker således inte i sig för att rättfärdiga att det stöd som föreskrivs i den förordningen ska beviljas andra än jordbrukare.

   (se punkterna 37, 38, 44 och 45 samt domslutet)

Mål C‑498/13

Agrooikosystimata EPE

mot

Ypourgos Oikonomias kai Oikonomikon m.fl.

(begäran om förhandsavgörande framställd av Symvoulio tis Epikrateias)

”Begäran om förhandsavgörande — Jordbruk — Gemensam jordbrukspolitik — Förordning (EEG) nr 2078/92 — Produktionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven — Jordbruksmark som av miljöhänsyn långsiktigt tas ur produktion — Stöd till ett miljöanpassat jordbruk som utbetalas till jordbrukare och medfinansieras av Europeiska unionen — Den personkrets som är berättigad till sådant stöd”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 5 februari 2015

1. EU-rätt — Tolkning — Texter på flera språk — Enhetlig tolkning — Skillnader mellan olika språkversioner — Beaktande av systematiken i och ändamålet med de aktuella föreskrifterna

2. Jordbruk — Gemensam jordbrukspolitik — Främjande av produktionsmetoder som är förenliga med miljökraven — Förordning nr 2078/92 — Stödordning till förmån för jordbrukare i syfte att jordbruksmark långsiktigt tas ur produktion — Stödberättigande personer — Personer som tidigare hade en jordbruksproduktion

   (Rådets förordning nr 2078/92, andra, tionde och tolfte skälet och artikel 2.1 f)

1.  Se domen.

   (se punkt 33)

2.  Förordning nr 2078/92 om produktionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven ska tolkas så, att endast de som tidigare hade en jordbruksproduktion kunde delta i programmet som syftade till att jordbruksmark långsiktigt tas ur produktion enligt artikel 2.1 f i förordningen.

   Såsom framgår av andra, tionde och tolfte skälet i förordning nr 2078/92, syftar förordningen nämligen till att inrätta en stödordning på gemenskapsnivå med huvudsakligt syfte att reglera jordbruksproduktionen på ett sådant sätt att endast de som är jordbrukare kan göra anspråk på att omfattas av ett program som syftade till att jordbruksmark långsiktigt tas ur produktion. Uppnåendet av miljömålen för jordbruket i förordning nr 2078/92 räcker således inte i sig för att rättfärdiga att det stöd som föreskrivs i den förordningen ska beviljas andra än jordbrukare.

   (se punkterna 37, 38, 44 och 45 samt domslutet)