1

Elitaliana SpA (nedan kallat Elitaliana) har yrkat att domstolen ska upphäva det av Europeiska unionens tribunal den 4 juni 2013 meddelade beslutet Elitaliana/Eulex Kosovo (T‑213/12, EU:T:2013:292) (nedan kallat det överklagade beslutet). Genom detta beslut ogillade tribunalen klagandens talan dels om ogiltigförklaring av de åtgärder som vidtagits av den enhet som inrättats med stöd av rådets gemensamma åtgärd 2008/124/Gusp av den 4 februari 2008 om Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo, Eulex Kosovo (EUT L 42, s. 92), i dess lydelse enligt rådets beslut 2011/752/Gusp av den 24 november 2011 (EUT L 310, s. 10) (nedan kallad gemensam åtgärd 2008/124) i samband med att det offentliga kontraktet EuropeAid/131516/D/SER/XK – Helikopterstöd till Eulex-uppdraget i Kosovo (PROC/272/11) (nedan kallade de omtvistade åtgärderna) tilldelades en annan anbudsgivare, dels om att den enhet som ansvarar för rättsstatsuppdraget i Kosovo, Eulex Kosovo, som anges i artikel 1 i gemensam åtgärd 2008/124 ska förpliktas att ersätta den skada som klaganden lidit till följd av att inte ha tilldelats det aktuella kontraktet.

2

I artikel 1.1 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1081/2010 av den 24 november 2010 (EUT L 311, s. 9) (nedan kallad budgetförordningen), som var i kraft vid tidpunkten för de aktuella omständigheterna, angavs att dess syfte var att fastställa ”reglerna för upprättandet och genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget …, samt för framläggande och revision av räkenskaperna”.

3

I artikel 4.2 a i budgetförordningen föreskrevs följande:

”Gemenskapernas inkomster och utgifter skall omfatta följande:

4

I artikel 48 första stycket i budgetförordningen föreskrevs följande: ”Kommissionen skall på eget ansvar och inom ramarna för de tilldelade anslagen genomföra budgeten både med avseende på inkomster och utgifter i enlighet med denna förordning.”

5

Artikel 53a i nämnda förordning har följande lydelse:

”Om kommissionen genomför budgeten centralt ska genomförandeåtgärderna vidtas av kommissionens avdelningar eller unionens delegationer direkt i enlighet med artikel 51 andra stycket eller indirekt i enlighet med artiklarna 54–57.”

6

I artikel 54.1 och 54.2 i budgetförordningen föreskrevs följande:

”1.   Kommissionen får inte till tredje man delegera sådana genomförandebefogenheter som den har tilldelats genom fördragen om befogenheterna medför ett betydande skönsmässigt handlingsutrymme och kan användas som ett verktyg för politiska överväganden. De genomförandeuppgifter som delegeras skall vara klart avgränsade och underkastade noggrann kontroll beträffande hur de utförs.

…

2.   Inom de gränser som anges i punkt 1 får kommissionen, när den genomför budgeten centralt i indirekt form eller decentraliserat enligt artikel 53a eller artikel 53c även delegera uppgifter som omfattar myndighetsutövning, särskilt budgetgenomförandeuppgifter, till

…

…”

7

Artikel 56.1 i budgetförordningen hade följande lydelse:

”Om kommissionen genomför en del av budgeten genom indirekt, centraliserad förvaltning skall den först försäkra sig om förekomsten av följande korrekt fungerande rutiner vid de organ till vilka den anförtror genomförandet:

…”

8

I avdelning V, med rubriken ”Offentlig upphandling”, som återfinns i den första delen av budgetförordningen angavs tillämpliga bestämmelser på detta område.

9

I artikel 1 i gemensam åtgärd 2008/124, med rubriken ”Uppdrag”, i dess vid tidpunkten för de aktuella omständigheterna gällande lydelse angavs att Europeiska unionen inrättade ett rättsstatsuppdrag i Kosovo kallat Eulex Kosovo.

10

Enligt artikel 2 i den gemensamma åtgärden hade Eulex Kosovo följande mandat:

”Eulex Kosovo ska bistå Kosovos institutioner, domstolar och brottsbekämpande organ i deras framsteg på väg mot hållbarhet och ansvarighet samt med att ytterligare utveckla och stärka ett oberoende multietniskt rättssystem och multietniska polis- och tullmyndigheter, samtidigt som det säkerställs att dessa institutioner går fria från politisk inblandning och ansluter sig till internationellt erkända normer och europeiska bästa metoder.

Eulex Kosovo ska i fullt samarbete med Europeiska kommissionens biståndsprogram genomföra sitt mandat genom övervakning, mentorskap och rådgivning samtidigt som vissa verkställande befogenheter bibehålls.”

11

I artikel 3 i den gemensamma åtgärden definierades Eulex Kosovos uppgifter på följande sätt:

”För att genomföra den uppdragsbeskrivning som fastställs i artikel 2 ska Eulex Kosovo

12

I artikel 8.5 i den gemensamma åtgärden angavs uppdragschefens uppgifter på följande sätt:

”Uppdragschefen ska ansvara för genomförandet av Eulex Kosovos budget. I detta syfte ska uppdragschefen teckna ett avtal med kommissionen. ”

13

I artikel 11 i den gemensamma åtgärden, med rubriken ”Befälsordning”, föreskrevs följande:

”1.   Eulex Kosovo ska, såsom en krishanteringsinsats, ha en enhetlig befälsordning.

2.   Kusp ska under rådets ansvar utöva politisk kontroll och strategisk ledning av Eulex Kosovo.

3.   … den civila operationschefen, [ska] under Kusps politiska kontroll och strategiska ledning och under överinseende av generalsekreteraren/den höge representanten, vara chef för Eulex Kosovo på strategisk nivå och ska i denna egenskap utfärda instruktioner till uppdragschefen samt ge honom råd och tekniskt stöd.

…”

14

Artikel 16.2–16.4 i gemensam åtgärd 2008/124, om finansiella arrangemang, har följande lydelse:

”2.   Alla utgifter ska förvaltas i enlighet med de gemenskapsregler och gemenskapsförfaranden som gäller för EU:s allmänna budget.

3.   Under förutsättning att kommissionen ger sitt godkännande, får uppdragschefen ingå tekniska överenskommelser med [unionens] medlemsstater, deltagande tredje stater och andra internationella aktörer i Kosovo när det gäller tillhandahållande av utrustning, tjänster och lokaler till Eulex Kosovo. …

4.   Uppdragschefen ska lämna fullständig rapport till kommissionen och övervakas av denna när det gäller den verksamhet som bedrivs inom ramen för hans avtal.”

15

Bakgrunden till tvisten beskrivs enligt följande i punkterna 2–7 i det överklagade beslutet:

16

Det ska preciseras att i meddelandet om upphandling angavs att kontraktet ingick i gemensam åtgärd 2008/124 och motsvarade följande beskrivning: ”Tillhandahållande av en helikoptertjänst dygnet runt, 7 dagar i veckan i Kosovoregionen och angränsande stater för flygningar avseende sökning, räddning och evakuering av sårade och sjuka (Medevac) samt flygningar till stöd för uppdragsrelaterade verksamheter, såsom transport av poliser, flygövervakning och andra uppdragsrelaterade verksamheter. …”

17

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 23 maj 2012 väckte Elitaliana talan om och yrkade dels att de omtvistade åtgärderna skulle ogiltigförklaras, dels att Eulex Kosovo skulle förpliktas att ersätta den skada som klaganden lidit till följd av dessa åtgärder.

18

Eulex Kosovo framställde i detta förfarande en invändning om rättegångshinder i enlighet med artikel 114.1 i tribunalens rättegångsregler. Invändningen avsåg dels att Eulex Kosovo inte utgjorde ett oberoende organ varför Elitalianas talan inte kunde riktas mot Eulex Kosovo, som inte kunde ha ställning som svarande, dels att tribunalen saknade behörighet, eftersom de omtvistade åtgärderna hade antagits med stöd av bestämmelser i EUF-fördraget avseende den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (nedan kallad Gusp).

19

I punkterna 19–37 i det överklagade beslutet biföll tribunalen den invändning om rättegångshinder som framställts av Eulex Kosovo, och avvisade följaktligen den talan som väckts av Elitaliana.

20

Tribunalen prövade, i punkterna 19–25 i det överklagade beslutet, först frågan om huruvida Eulex Kosovo utgör ett av ”unionens organ eller [en av dess] byråer” i den mening som avses i artikel 263 första stycket FEUF, och således kunde ha ställning som svarande i målet.

21

Efter att ha analyserat lydelsen av artiklarna 1.1, 6.1, 7.1, 7.2 och 11 i den gemensamma åtgärden slog tribunalen fast följande i punkt 26 i det överklagade beslutet:

22

Efter att för andra gången, i punkt 27 i nämnda beslut, ha erinrat om att Elitaliana yrkat att åtgärder som vidtagits av Eulex Kosovo i det aktuella anbudsförfarandet skulle ogiltigförklaras, slog tribunalen, i punkt 31 i det överklagade beslutet, för det andra fast att enligt artiklarna 8.5 och 16.2 i gemensam åtgärd 2008/124, skulle uppdragschefen ansvara för genomförandet av Eulex Kosovos budget och i detta syfte teckna ett avtal med kommissionen, och att ”utgifter [skulle] förvaltas i enlighet med de gemenskapsregler och gemenskapsförfaranden som gäller för EU:s allmänna budget”. Tribunalen drog härav slutsatsen att kommissionen hade delegerat vissa uppgifter för att genomföra Eulex Kosovos budget till uppdragschefen.

23

Tribunalen fann i punkt 34 i det överklagade beslutet att ”[u]nder dessa omständigheter ska akter som antas av uppdragschefen för Eulex Kosovo inom ramen för ett anbudsförfarande anses ske för kommissionens räkning, vilken har ställning som svarande enligt artikel 263 första stycket FEUF. Dessa akter kan således bli föremål för domstolsprövning i enlighet med den allmänna princip som åberopats av [Elitaliana] och som innebär att alla rättsakter som antas av ett unionsorgan och som är avsedda att ha rättsliga verkningar gentemot tredje man måste kunna bli föremål för domstolsprövning”. Denna bedömning ledde till att tribunalen i punkt 35 i det överklagade beslutet konstaterade att ”Eulex Kosovo … följaktligen inte [har] ställning som svarande”.

24

Tribunalen prövade för det tredje Elitalianas argument att om Eulex Kosovo inte kunde ges ställning som svarande kunde tribunalen fortfarande bota detta fel genom att betrakta den institution som antagit den angripna akten som svarande.

25

Tribunalen konstaterade i punkt 39 i det överklagade beslutet att i det aktuella fallet utgjorde angivandet i ansökan av Eulex Kosovo som svarande inte ett misstag, eftersom det framgick tydligt av ansökan att Elitaliana ansåg att Eulex Kosovo var ett av ”unionens organ eller [en av dess] byråer” i den mening som avses i artikel 263 första stycket FEUF och att, i vart fal, ingenting i ansökan gjorde det möjligt att konstatera att den riktades mot en annan enhet än Eulex Kosovo.

26

För det fjärde prövade tribunalen huruvida Elitaliana kunde göra gällande att det förelåg ett ursäktligt misstag med hänvisning till domstolens och tribunalens praxis enligt vilken ett sådant misstag kan godtas där exempelvis den berörda institutionens beteende antingen i sig självt eller på ett avgörande sätt varit ägnat att ge upphov till en godtagbar villfarelse hos en rättssökande i god tro, som visat all den aktsamhet som kan förväntas av en normalt medveten aktör.

27

Vad gäller klagandens senaste grund konstaterade tribunalen inledningsvis i punkt 41 i det överklagade beslutet att inte i någon av de handlingar som rörde det aktuella anbudsförfarandet angavs den part mot vilken talan kunde väckas. Tribunalen drog härav slutsatsen att ”mot bakgrund av den komplexa rättsliga situationen vad gäller relationen mellan Eulex Kosovo och dess uppdragschef å ena sidan och kommissionen och rådet å andra sidan [var det] obestridligen svårt för sökanden att identifiera den part som var ansvarig för [de omtvistade åtgärderna] och som hade ställning som svarande”.

28

Tribunalen konstaterade emellertid vidare i punkt 42 i det överklagade beslutet att ett ursäktligt misstag, enligt den rättspraxis som gjorts gällande av Elitaliana, endast kan medföra att talan inte ska avvisas för att den inkommit för sent. Tribunalen konstaterade vidare att Elitaliana hade iakttagit fristen för att väcka talan, varför denna rättspraxis inte var tillämplig.

29

I punkt 43 i det överklagade beslutet slog tribunalen fast att det inte framgick av ansökan att Elitaliana angett Eulex Kosovo som ett av unionens organ eller en av dess byråer och att talan otvetydigt riktats mot denna enhet, trots att det mot bakgrund av gemensam åtgärd 2008/124 hade varit möjligt för klaganden att undvika ett sådant misstag.

30

Tribunalen avslutade för det femte sin analys på följande sätt i punkt 45 i det överklagade beslutet:

31

Genom beslut av domstolen den 24 juni 2014 tilldelades femte avdelningen målet. Domstolen beslutade även att avgöra målet utan muntlig förhandling. Generaladvokaten föredrog sitt förslag till avgörande vid sammanträde den 4 december 2014.

32

Domstolen beslutade den 10 februari 2015 att återuppta det muntliga förfarandet och hålla en muntlig förhandling. Parterna och, i enlighet med artikel 24 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, kommissionen och rådet, gavs tillfälle att ta ställning till huruvida tribunalen och domstolen var behöriga att pröva talan i det aktuella målet, mot bakgrund av bestämmelserna om Gusp i avdelning V, kapitel 2, avsnitt 1 i EU-fördraget och artikel 275 FEUF.

33

Efter den muntliga förhandlingen den 25 mars 2015 och efter det att generaladvokaten föredragit sitt förslag till avgörande vid sammanträde den 21 maj 2015, avslutades den muntliga delen av förfarandet.

34

Elitaliana har yrkat att domstolen ska upphäva det överklagade beslutet. För det fall att domstolen anser att målet är färdigt för avgörande har Elitaliana yrkat bifall till sina yrkanden i första instans och att Eulex Kosovo ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. För det fall att domstolen skulle finna att målet inte är färdigt för avgörande har klaganden yrkat att målet ska återförvisas till tribunalen.

35

Eulex Kosovo har yrkat att överklagandet ska ogillas och att Elitaliana ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

36

Inledningsvis erinrar domstolen om att tribunalen inte prövade den fråga som väckts av Eulex Kosovo, vad gäller unionsdomstolarnas behörighet att pröva talan i målet mot bakgrund av fördragsbestämmelserna om Gusp, utan avgjorde frågan om det förelåg rättegångshinder på grund av att Eulex Kosovo inte kunde ha ställning som svarande.

37

När frågan om domstolens behörighet att pröva en talan rör tvingande rätt kan en sådan fråga, när som helt under förfarandet prövas, av domstolen, även ex officio (se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Cypern, C‑340/10, EU:C:2012:143, punkt 20).

38

I förevarande mål ska denna fråga, som gett upphov till återupptagande av den muntliga förhandlingen, prövas ex officio och i första hand.

39

Rådet, kommissionen och Elitaliana anser att domstolen är behörig att pröva talan i förevarande mål.

40

Eulex Kosovo har hävdat att domstolen är behörig att pröva rådets och kommissionens ställning och verksamhet, men inte Eulex Kosovos ställning och verksamhet.

41

Domstolen är enligt artikel 24.1 andra stycket sista meningen FEU och artikel 275 första stycket FEUF i princip inte behörig att pröva bestämmelser som rör Gusp eller akter som antagits med stöd av dessa bestämmelser (dom parlamentet/rådet, C‑658/11, EU:C:2014:2025, punkt 69).

42

Genom de nämnda bestämmelserna i artikel 24.1 andra stycket sista meningen FEU och artikel 275 första stycket FEUF införs emellertid ett undantag från den regel som föreskrivs i artikel 19 FEU om generell behörighet för domstolen att säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av fördragen, varför dessa bestämmelser ska tolkas restriktivt (se dom parlamentet/rådet, C‑658/11, EU:C:2014:2025, punkt 70).

43

Enligt artikel 41.2 första stycket FEU ska ”[d]riftsutgifterna för att genomföra … [kapitlet om särskilda bestämmelser om Gusp] … belasta unionens budget, bortsett från driftsutgifter i samband med operationer som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser och i fall då rådet enhälligt beslutar något annat”.

44

Denna bestämmelse upprepas i huvudsak i artikel 4.2 a i budgetförordningen.

45

Det ankommer enligt artiklarna 17 FEU och 317 FEUF på kommissionen att genomföra unionens budget.

46

Det framgår av artikel 16.2 i gemensam åtgärd 2008/124 att ”[a]lla utgifter ska förvaltas i enlighet med de gemenskapsregler och gemenskapsförfaranden som gäller för EU:s allmänna budget”.

47

Det är i förevarande mål ostridigt att Eulex Kosovos uppdrag är av civil natur och att kostnaderna för helikopterstöd till uppdraget Eulex Kosovo ska belasta unionens budget.

48

Således avser de omtvistade åtgärderna, vilka det har yrkats att de ska ogiltigförklaras på grund av åsidosättande av rättsregler som är tillämpliga på unionens offentliga upphandlingar, en upphandling som har gett upphov till kostnader som belastar unionens budget. Härav följer att den aktuella upphandlingen omfattas av budgetförordningens bestämmelser.

49

Mot bakgrund av omständigheterna i det aktuella målet kan det inte anses att den begränsning av domstolens behörighet, i form av ett undantag, som föreskrivs i artikel 24.1 andra stycket sista meningen FEU och artikel 275 FEUF är så omfattande att domstolen skulle sakna behörighet att tolka och tillämpa bestämmelserna om offentlig upphandling i budgetförordningen.

50

Följaktligen är tribunalen, och i mål om överklagande, domstolen, behöriga att pröva talan.

51

Elitaliana har med sina två första grunder, vilka ska prövas tillsammans, för det första gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkt 26 i det överklagade beslutet slog fast att ”Eulex Kosovo inte är en juridisk person och [att det inte föreskrivs att det kan] vara part i ett förfarande vid unionsdomstolen”, vilket ledde till slutsatsen att Eulex Kosovo inte kunde betraktas som ett av ”unionens organ eller [en av dess] byråer” i den mening som avses i artikel 263 första stycket FEUF. Elitaliana har hävdat att tribunalen gjorde fel som inte tillämpade den rättspraxis som följer av domen Les Verts/parlementet (294/83, EU:C:1986:166). Elitaliana har härvidlag angett att genom artiklarna 8 och 16 i gemensam åtgärd 2008/124 gavs uppdragschefen rätt att företräda Eulex Kosovo samt det juridiska ansvaret för dess åtgärder, liksom ekonomisk självständighet. Klaganden har härav dragit slutsatsen att Eulex Kosovo var ”ett självständigt centrum som tilldelats rättigheter och skyldigheter”, vilket gjorde det till en juridisk person och följaktligen till ett av unionens organ eller en av dess byråer.

52

Elitaliana har för det andra hävdat att tribunalen i punkterna 27–35 i det överklagade beslutet felaktigt likställt Eulex Kosovo med en delegation, för att dra slutsatsen att de åtgärder som vidtogs inom ramen för upphandlingsförfarandet skedde för kommissionens räkning.

53

Eulex Kosovo anser att överklagandet inte kan bifallas såvitt avser dessa två grunder.

54

Klaganden har kritiserat tribunalen för att den funnit att Eulex Kosovo inte utgjorde ett av unionens organ eller en av dess byråer. Domstolen erinrar vad gäller denna fråga om att det i artikel 263 FEUF föreskrivs att domstolen ska granska lagenligheten av akter som antas av unionens organ eller byråer som är avsedda att ha rättsverkan.

55

Såsom tribunalen angav, bland annat i punkterna 24 och 25 i det överklagade beslutet, framgår det av flera bestämmelser i gemensam åtgärd 2008/124, särskilt artikel 11.2, att Eulex Kosovo inte självständigt ansvarade för den politiska kontrollen och strategiska ledningen avseende uppdraget, utan det var kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) som själv utövade denna kontroll och ledning under överinseende av rådet och av unionens höge representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

56

Vad gäller budget- och finansområdet framgår det av artikel 8.5 i gemensam åtgärd 2008/124 att uppdragschefen ”ska ansvara för genomförandet av Eulex Kosovos budget. I detta syfte ska uppdragschefen teckna ett avtal med kommissionen”. I artikel 16.3 i nämnda åtgärd föreskrevs dessutom att ”[u]nder förutsättning att kommissionen ger sitt godkännande, får uppdragschefen ingå tekniska överenskommelser med [unionens] medlemsstater, deltagande tredje stater och andra internationella aktörer i Kosovo när det gäller tillhandahållande av utrustning, tjänster och lokaler till Eulex Kosovo”. I artikel 16.4 i åtgärden angavs att ”[u]ppdragschefen ska lämna fullständig rapport till kommissionen och övervakas av denna när det gäller den verksamhet som bedrivs inom ramen för hans avtal”.

57

Härav följer att uppdragschefen visserligen enligt gemensam åtgärd 2008/124 var ”ansvarig” för genomförandet av unionens budget, men att dennes tilldelade befogenheter på budget- och finansområdet utövades under kommissionen övervakning och ledning. Det var dessa omständigheter som fick tribunalen att, i punkt 36 i det överklagade beslutet, helt riktigt slå fast att uppdragschefen på dessa områden hade begränsade befogenheter och, i realiteten endast ”en mycket begränsad rättskapacitet som klart begränsas i materiellt hänseende”, i motsats till vad klaganden har påstått, nämligen att Eulex Kosovo ”förvisso utgjorde en juridisk person” i egenskap av självständigt centrum som tilldelats rättigheter och skyldigheter.

58

Av det anförda följer att tribunalen gjorde en riktig bedömning när den slog fast att Eulex Kosovo inte kunde anses utgöra en juridisk person, eftersom denna enhet i gemensam åtgärd 2008/124 kvalificerades som ”uppdrag” och detta uppdrag i politiskt och strategiskt hänseende stod under rådets och den höge representantens ledning och kontroll och dess chef, vad gäller budget- och finansområdet, utövade sina befogenheter under kommissionens övervakning och ledning.

59

Tribunalen kunde således, utan att göra sig skyldig till felaktig rättstillämpning, i punkt 26 i det överklagade beslutet slå fast att Eulex Kosovo inte var en juridisk person och att denna enhet inte kunde vara part i ett förfarande vid unionsdomstolen. Med stöd av dessa omständigheter drog tribunalen den riktiga slutsatsen att Eulex Kosovo var ett uppdrag med begränsad varaktighet som inte kunde vara ett organ eller en byrå i den mening som avses i artikel 263.1 FEUF.

60

Klagandens invändning att tribunalen felaktigt funnit att Eulex Kosovo antagit de omtvistade åtgärderna inom ramen för en delegation kan av följande skäl inte godtas.

61

I artikel 53a i budgetförordningen föreskrivs att om kommissionen genomför budgeten centralt kan genomförandeåtgärderna vidtas indirekt i enlighet med artiklarna 54–57 i förordningen. I artikel 54.2 d i budgetförordningen preciseras att när kommissionen genomför budgeten centralt i indirekt form enligt artikel 53a kan den delegera uppgifter som omfattar myndighetsutövning, särskilt budgetgenomförandeuppgifter, till personer som anförtrotts ansvaret för genomförandet av särskilda åtgärder som följer av avdelning V i EU–fördraget.

62

I förevarande fall förskrivs i artiklarna 8.5 och 16.4 i gemensam åtgärd 2008/124 att uppdragschefen ska ansvara för genomförandet av Eulex Kosovos budget och att vederbörande i detta syfte ska teckna ett avtal med kommissionen. Vid genomförandet av detta avtal ska uppdragschefen lämna fullständig rapport till kommissionen och övervakas av denna.

63

Det följer av de två föregående punkterna i förevarande dom att, i likhet med vad tribunalen angav i punkterna 31 och 32 i det överklagade beslutet, hade kommissionen genom det avtal som ingåtts med uppdragschefen och med stöd av artikel 54.2 d i budgetförordningen delegerat befogenhet att genomföra budgeten till uppdragschefen. Inom ramen för denna delegering är uppdragschefen, i egenskap av kommissionens befullmäktigade, skyldig att följa unionens budgetregler, däribland reglerna för offentlig upphandling, som de föreskrivs i avdelning V i del 1 i budgetförordningen.

64

Tribunalen erinrade härvidlag i punkt 33 i det överklagade beslutet om principen att ansvaret för rättsakter som antagits med stöd av delegerade befogenheter normalt sett åvilar den delegerande institutionen, och att det ankommer på den institutionen att uppträda som svarande om talan väcks mot den aktuella rättsakten.

65

Tvärtemot vad klaganden har gjort gällande och i likhet med vad generaladvokaten har angett i punkterna 62 och 63 i sitt förslag till avgörande av den 4 december 2014, kan punkt 33 i det överklagade beslutet, trots att tribunalen i denna punkt hänvisar till ett avgörande från tribunalen rörande en av unionens delegationer, det vill säga en enhet som bildats i enlighet med artikel 221 FEUF för att representera unionen, i det aktuella fallet delegationen till Montenegro, inte tolkas på så sätt att tribunalen ansåg att Eulex Kosovo skulle likställas med en sådan enhet. Tribunalen erinrade endast om en rättsprincip som den använde sig av i beslutet.

66

Tribunalen gjorde således en riktig bedömning när den i punkterna 34 och 35 i det överklagade beslutet drog slutsatsen att de akter som Eulex Kosovo antagit under det aktuella upphandlingsförfarandet kunde tillskrivas kommissionen och att Eulex Kosovo därför inte hade ställning som svarande.

67

Det är således inte riktigt av Elitaliana att hävda att den omständigheten att Eulex Kosovo inte ges ställning som part skulle strida mot de principer som domstolen erinrade om i domen Les Verts/parlamentet (294/83, EU:C:1986:166) och som innebär att det system som anges i fördragen medför att talan kan väckas mot samtliga åtgärder som en institution vidtagit och som ska ha rättsverkan. Såsom tribunalen angav i punkt 34 i det överklagade beslutet kunde nämligen de omtvistade åtgärderna bli föremål för domstolsprövning. Det var emellertid inte mot Eulex Kosovo, utan mot kommissionen i egenskap av delegerande myndighet, som talan skulle väckas om bland annat ogiltigförklaring av dessa åtgärder.

68

Av det anförda följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser de två första grunderna.

69

Elitalianas tredje grund, som avser tribunalens resonemang i frågan om ett ursäktligt misstag, har två delar.

70

Elitaliana har med den tredje grundens första del kritiserat tribunalen för att den i punkt 42 i det överklagade beslutet felaktigt slog fast att ett sådant misstag endast kan åberopas då en frist inte har iakttagits.

71

Med den tredje grundens andra del har Elitaliana gjort gällande att punkterna 41 och 43 i det överklagade beslutet är motstridiga. Tribunalen angav nämligen å ena sidan att den komplexa rättsliga situationen vad gäller den aktuella upphandlingen gjorde det svårt att identifiera den part som var ansvarig för de omtvistade åtgärderna, och å andra sidan att bestämmelserna i gemensam åtgärd 2008/124 var tillräckligt tydliga för att klaganden inte skulle ha kunnat begå misstaget att anse att Eulex Kosovo utgjorde ”ett av unionens organ eller [en av dess] byråer” i den mening som avses i artikel 263 FEUF.

72

Vad gäller denna grunds första del erinras om att enligt artikel 21 i domstolens stadga ska talan mot unionsinstitutionernas akter formellt riktas mot den institution som kan tillskrivas ansvaret för den akt som avses med talan.

73

För det första har domstolen slagit fast att angivande i en ansökan av en annan svarande än den angripna aktens upphovsman inte leder till att talan ska avvisas om ansökan innehåller sådana uppgifter som gör det möjligt att otvetydigt identifiera den part mot vilken talan riktas, såsom angivande av den angripna akten eller den som antagit akten (se, för ett liknande resonemang, beslut kommissionen/EIB, 85/86, EU:C:1986:292, punkt 6). När talan riktas mot någon annan än den som är ansvarig för den akt som talan avser kan domstolen inte gå emot sökandens uttryckliga avsikt eller sätta sig i dennes ställe utan den har inget annat val än att avvisa talan.

74

I det aktuella fallet angav tribunalen i punkt 39 i det överklagade beslutet dels att den talan som väckts av Elitaliana otvetydigt riktades mot Eulex Kosovo, som enligt klaganden utgjorde ett av ”unionens organ eller [en av dess] byråer”, i den mening som avses i artikel 263 första stycket FEUF, dels att klaganden inte vid något tillfälle riktat talan mot någon annan än Eulex Kosovo. Det var under dessa omständigheter rätt av tribunalen att slå fast att i föregående punkt i förevarande dom angiven rättspraxis inte var tillämplig och att det inte ankom på tribunalen att identifiera den part mot vilken talan skulle ha riktats.

75

Tribunalen gjorde för det andra en riktig bedömning när den i punkt 42 i det överklagade beslutet slog fast att den rättspraxis avseende ursäktliga misstag som åberopats av klaganden, nämligen punkt 19 i domen Schertzer/parlamentet (25/68, EU:C:1977:158) endast kunde medföra att en talan som väckts efter de föreskrivna talefristerna inte skulle avvisas, för att därav, underförstått, dra slutsatsen att åberopandet av ett ursäktligt misstag i förevarande fall med nödvändighet var utan verkan. Såsom tribunalen konstaterade var det nämligen ”ostridigt att [klaganden] ha[de] iakttagit fristen för att väcka talan” och att klaganden inte vid något tillfälle hade riktat talan mot någon annan part än Eulex Kosovo.

76

Överklagandet kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser denna grunds första del.

77

Vad gäller den tredje grundens andra del, vilken åberopats av Elitaliana till stöd för sitt överklagande, medgav tribunalen i punkt 41 i det överklagade beslutet att det fanns svårigheter att identifiera vem som skulle tillskrivas ansvar för de aktuella åtgärderna. Tribunalen drog sedan i punkt 43 i det överklagade beslutet slutsatsen att det trots dessa svårigheter hade varit möjligt för klaganden att undvika misstaget att rikta sin talan mot Eulex Kosovo.

78

Denna invändning, som syftar till att ifrågasätta konstaterandet att det begångna misstaget inte var ursäktligt, kan avfärdas direkt. Den riktar sig nämligen mot vad som angetts i ett obiter dictum i det överklagade beslutet och kan inte medföra att beslutet upphävs (se, för ett liknande resonemang, dom Aéroports de Paris/kommissionen, C‑82/01 P, EU:C:2002:617, punkterna 41 och 67 samt där angiven rättspraxis). Tribunalen gjorde nämligen en riktig bedömning, av skäl som redan angetts i punkt 75 i förevarande dom, när den fann att åberopandet av ett ursäktligt misstag i förevarande fall var utan verkan.

79

Den tredje grundens andra del saknar följaktligen verkan. Den tredje grunden saknar således delvis fog och är delvis utan verkan.

80

Samtliga grunder som Elitaliana har anfört till stöd för sitt överklagande ska underkännas, varför överklagandet ska ogillas.

81

Enligt artikel 138.1 i domstolens rättegångsregler, som enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om detta har yrkats. Eulex Kosovo har yrkat att Elitaliana ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Elitaliana har tappat målet, ska Eulex Kosovos yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande: