Mål C‑388/13
Nemzeti Fogyasztóvédelmi Hatóság
(begäran om förhandsavgörande,
framställd av Kúria)
”Begäran om förhandsavgörande — Direktiv 2005/29/EG — Otillbörliga affärsmetoder — Felaktig information som getts av ett telekombolag till en abonnent och som orsakat extra kostnader för abonnenten — Bestämning av begreppet ’vilseledande affärsmetod”
Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 16 april 2015
Konsumentskydd – Otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter – Direktiv 2005/29 – Vilseledande affärsmetod – Begrepp – Felaktig information som en näringsidkare lämnat till en enda konsument vid ett enda tillfälle – Omfattas – Avsaknad av avsikt att vilseleda konsumenten – Saknar betydelse
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29, artiklarna 2 c, 2 d, 3.1 och 6.1)
Konsumentskydd – Otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter – Direktiv 2005/29 – Medlemsstaternas skyldigheter – Antagande av ett sanktionssystem för att motverka otillbörliga affärsmetoder – Utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Iakttagande av proportionalitetsprincipen
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29, artiklarna 11 och 13)
Konsumentskydd – Otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter – Direktiv 2005/29 – Vilseledande affärsmetod – Begrepp – Metod som uppfyller alla kriterier som anges i artikel 6 i direktivet – Behov av att också pröva huruvida affärsmetoden strider mot god yrkessed – Föreligger inte
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29, artiklarna 5.1, 5.2 a och 6.1)
Direktiv 2005/29 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden ska tolkas så, att lämnande av felaktig information från en näringsidkare till en konsument ska anses utgöra en ”vilseledande affärsmetod”, i den mening som avses i direktivet, trots att informationen endast lämnades vid ett enda tillfälle och berörde en enda konsument. Det är nämligen så att vare sig definitionerna i artiklarna 2 c, 2 d, 3.1 och 6.1 eller direktiv 2005/29, sett i dess helhet, innehåller något som tyder på att näringsidkarens handlande eller underlåtenhet måste upprepas eller beröra mer än en konsument. Med beaktande av att säkerställandet av konsumentskydd ligger till grund för direktivet kan dessa bestämmelser inte tolkas på så sätt att de uppställer sådana villkor trots att några sådana villkor inte uttryckligen anges i bestämmelserna.
Den omständigheten att ett handlande påstås vara oavsiktligt saknar också helt betydelse. Detsamma gäller omständigheterna att den felaktiga informationen endast ledde till en försumbar extra kostnad för konsumenten och att konsumenten själv kunde få tag på riktig information. Såsom framgår av användningen av ordet ”sannolikt” är artikel 6 i direktiv 2005/29 nämligen av väsentligen preventiv karaktär, vilket innebär att det, för att denna artikel ska tillämpas, räcker att näringsidkaren har lämnat information som är objektivt felaktig och kan ha en negativ inverkan på konsumentens affärsbeslut. Det med direktivet eftersträvade målet grundar sig dessutom på den omständigheten att konsumenten, i förhållande till näringsidkaren, befinner sig i underläge, bland annat när det gäller tillgången till information, eftersom konsumenten måste anses vara ekonomiskt svagare och ha mindre juridisk erfarenhet än sin avtalspart.
(se punkterna 41–43, 47, 49, 50, 53, 54 och 60 samt punkt 1 i domslutet)
Enligt direktiv 2005/29 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden har medlemsstaterna ett utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller vilka nationella åtgärder som ska vidtas för att bekämpa – i enlighet med artiklarna 11 och 13 i direktivet – otillbörliga affärsmetoder. Detta gäller under förutsättning att åtgärderna är lämpliga och effektiva samt att de sanktioner som föreskrivs är verksamma, proportionerliga och avskräckande. Av detta följer att det åligger medlemsstaterna att föreskriva ett lämpligt system av sanktioner gentemot de näringsidkare som använder sig av otillbörliga affärsmetoder och att därvid se till att dessa sanktioner överensstämmer med bland annat proportionalitetsprincipen. Det är i detta sammanhang som det i vederbörlig ordning kan beaktas bland annat hur ofta handlingen i fråga utförts, huruvida den varit avsiktlig och hur betydande skada den åsamkat konsumenten.
När den nationella domstolen fastställer att det föreligger en vilseledande affärsmetod ankommer det på den domstolen att, med beaktande av samtliga omständigheter i det mål som den ska avgöra, pröva huruvida följderna – med tillämpning av den nationella rätt som införlivar direktiv 2005/29 – av förbudet av den vilseledande affärsmetod som använts av näringsidkaren i förevarande fall är förenliga med kraven i direktivet, särskilt proportionalitetsprincipen.
(se punkterna 57‐59)
Direktiv 2005/29 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden ska tolkas så, att det, när en affärsmetod redan uppfyller samtliga kriterier i artikel 6.1 i direktivet för att kvalificeras som en vilseledande handling gentemot konsumenten, inte är nödvändigt att kontrollera huruvida ett sådant agerande även strider mot kravet på att näringsidkaren ska tillämpa god yrkessed i artikel 5.2 a i direktivet innan det på goda grunder kan fastställas att agerandet är otillbörligt och därmed förbjudet enligt artikel 5.1 i direktivet.
(se punkt 63 samt punkt 2 i domslutet)
1. Konsumentskydd – Otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter – Direktiv 2005/29 – Vilseledande affärsmetod – Begrepp – Felaktig information som en näringsidkare lämnat till en enda konsument vid ett enda tillfälle – Omfattas – Avsaknad av avsikt att vilseleda konsumenten – Saknar betydelse
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29, artiklarna 2 c, 2 d, 3.1 och 6.1)
2. Konsumentskydd – Otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter – Direktiv 2005/29 – Medlemsstaternas skyldigheter – Antagande av ett sanktionssystem för att motverka otillbörliga affärsmetoder – Utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Iakttagande av proportionalitetsprincipen
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29, artiklarna 11 och 13)
3. Konsumentskydd – Otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter – Direktiv 2005/29 – Vilseledande affärsmetod – Begrepp – Metod som uppfyller alla kriterier som anges i artikel 6 i direktivet – Behov av att också pröva huruvida affärsmetoden strider mot god yrkessed – Föreligger inte
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29, artiklarna 5.1, 5.2 a och 6.1)
1. Direktiv 2005/29 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden ska tolkas så, att lämnande av felaktig information från en näringsidkare till en konsument ska anses utgöra en ”vilseledande affärsmetod”, i den mening som avses i direktivet, trots att informationen endast lämnades vid ett enda tillfälle och berörde en enda konsument. Det är nämligen så att vare sig definitionerna i artiklarna 2 c, 2 d, 3.1 och 6.1 eller direktiv 2005/29, sett i dess helhet, innehåller något som tyder på att näringsidkarens handlande eller underlåtenhet måste upprepas eller beröra mer än en konsument. Med beaktande av att säkerställandet av konsumentskydd ligger till grund för direktivet kan dessa bestämmelser inte tolkas på så sätt att de uppställer sådana villkor trots att några sådana villkor inte uttryckligen anges i bestämmelserna.
Den omständigheten att ett handlande påstås vara oavsiktligt saknar också helt betydelse. Detsamma gäller omständigheterna att den felaktiga informationen endast ledde till en försumbar extra kostnad för konsumenten och att konsumenten själv kunde få tag på riktig information. Såsom framgår av användningen av ordet ”sannolikt” är artikel 6 i direktiv 2005/29 nämligen av väsentligen preventiv karaktär, vilket innebär att det, för att denna artikel ska tillämpas, räcker att näringsidkaren har lämnat information som är objektivt felaktig och kan ha en negativ inverkan på konsumentens affärsbeslut. Det med direktivet eftersträvade målet grundar sig dessutom på den omständigheten att konsumenten, i förhållande till näringsidkaren, befinner sig i underläge, bland annat när det gäller tillgången till information, eftersom konsumenten måste anses vara ekonomiskt svagare och ha mindre juridisk erfarenhet än sin avtalspart.
(se punkterna 41–43, 47, 49, 50, 53, 54 och 60 samt punkt 1 i domslutet)
2. Enligt direktiv 2005/29 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden har medlemsstaterna ett utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller vilka nationella åtgärder som ska vidtas för att bekämpa – i enlighet med artiklarna 11 och 13 i direktivet – otillbörliga affärsmetoder. Detta gäller under förutsättning att åtgärderna är lämpliga och effektiva samt att de sanktioner som föreskrivs är verksamma, proportionerliga och avskräckande. Av detta följer att det åligger medlemsstaterna att föreskriva ett lämpligt system av sanktioner gentemot de näringsidkare som använder sig av otillbörliga affärsmetoder och att därvid se till att dessa sanktioner överensstämmer med bland annat proportionalitetsprincipen. Det är i detta sammanhang som det i vederbörlig ordning kan beaktas bland annat hur ofta handlingen i fråga utförts, huruvida den varit avsiktlig och hur betydande skada den åsamkat konsumenten.
När den nationella domstolen fastställer att det föreligger en vilseledande affärsmetod ankommer det på den domstolen att, med beaktande av samtliga omständigheter i det mål som den ska avgöra, pröva huruvida följderna – med tillämpning av den nationella rätt som införlivar direktiv 2005/29 – av förbudet av den vilseledande affärsmetod som använts av näringsidkaren i förevarande fall är förenliga med kraven i direktivet, särskilt proportionalitetsprincipen.
(se punkterna 57‐59)
3. Direktiv 2005/29 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden ska tolkas så, att det, när en affärsmetod redan uppfyller samtliga kriterier i artikel 6.1 i direktivet för att kvalificeras som en vilseledande handling gentemot konsumenten, inte är nödvändigt att kontrollera huruvida ett sådant agerande även strider mot kravet på att näringsidkaren ska tillämpa god yrkessed i artikel 5.2 a i direktivet innan det på goda grunder kan fastställas att agerandet är otillbörligt och därmed förbjudet enligt artikel 5.1 i direktivet.
(se punkt 63 samt punkt 2 i domslutet)