Mål C‑383/13 PPU

M. G.

och

N. R.

mot

Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

(begäran om förhandsavgörande från le Raad van State (Nederländerna))

”Visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer — Invandringspolitik — Olaglig invandring och olaglig bosättning — Återsändande av personer som vistas olagligt i medlemsstaterna — Direktiv 2008/115/EG — Återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna — Förfarande för avlägsnande — Förvar — Förlängning av förvar — Artikel 15.2 och 15.6 — Rätten till försvar — Rätten att yttra sig — Åsidosättande — Följder”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 10 september 2013

Gränskontroll, asyl och invandring – Invandringspolitik – Återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna – Förvar i avvaktan på avlägsnande – Förlängning av förvaret – Åsidosättande av rätten att yttra sig – Följder – Förvaret har upphört – Villkor

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115, artikel 15.2 och 15.6)

Unionsrätten – i synnerhet artikel 15.2 och 15.6 i direktiv 2008/115 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna – ska tolkas så, att när ett beslut att förlänga en förvarsåtgärd fattats i strid med rätten att yttra sig under ett administrativt förfarande, får den nationella domstol som ska pröva beslutets lagenlighet endast besluta att förvaret ska upphöra om den, mot bakgrund av de i varje fall specifika faktiska och rättsliga omständigheterna, anser att åsidosättandet verkligen har medfört att den som åberopar möjligheten inte kan göra gällande sitt försvar på ett bättre sätt i sådan utsträckning att det administrativa förfarandet hade kunnat leda till ett annat resultat.

Den ändamålsenliga verkan av direktiv 2008/115 skulle äventyras om den nationella domstolen inte gavs en sådan behörighet och varje åsidosättande av rätten att yttra sig automatiskt skulle föranleda att beslutet att förlänga förvarsåtgärden ogiltigförklarades och den berörde frigavs, trots att ett sådant fel i praktiken kan vara utan betydelse för förlängningsbeslutet och hållandet i förvar uppfyllde villkoren i sak i artikel 15 i direktiv 2008/115.

(se punkterna 41 och 45 samt domslutet)

Mål C‑383/13 PPU

M. G.

och

N. R.

mot

Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

(begäran om förhandsavgörande från le Raad van State (Nederländerna))

”Visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer — Invandringspolitik — Olaglig invandring och olaglig bosättning — Återsändande av personer som vistas olagligt i medlemsstaterna — Direktiv 2008/115/EG — Återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna — Förfarande för avlägsnande — Förvar — Förlängning av förvar — Artikel 15.2 och 15.6 — Rätten till försvar — Rätten att yttra sig — Åsidosättande — Följder”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 10 september 2013

Gränskontroll, asyl och invandring — Invandringspolitik — Återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna — Förvar i avvaktan på avlägsnande — Förlängning av förvaret — Åsidosättande av rätten att yttra sig — Följder — Förvaret har upphört — Villkor

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115, artikel 15.2 och 15.6)

Unionsrätten – i synnerhet artikel 15.2 och 15.6 i direktiv 2008/115 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna – ska tolkas så, att när ett beslut att förlänga en förvarsåtgärd fattats i strid med rätten att yttra sig under ett administrativt förfarande, får den nationella domstol som ska pröva beslutets lagenlighet endast besluta att förvaret ska upphöra om den, mot bakgrund av de i varje fall specifika faktiska och rättsliga omständigheterna, anser att åsidosättandet verkligen har medfört att den som åberopar möjligheten inte kan göra gällande sitt försvar på ett bättre sätt i sådan utsträckning att det administrativa förfarandet hade kunnat leda till ett annat resultat.

Den ändamålsenliga verkan av direktiv 2008/115 skulle äventyras om den nationella domstolen inte gavs en sådan behörighet och varje åsidosättande av rätten att yttra sig automatiskt skulle föranleda att beslutet att förlänga förvarsåtgärden ogiltigförklarades och den berörde frigavs, trots att ett sådant fel i praktiken kan vara utan betydelse för förlängningsbeslutet och hållandet i förvar uppfyllde villkoren i sak i artikel 15 i direktiv 2008/115.

(se punkterna 41 och 45 samt domslutet)