1

Europeiska kommissionen har yrkat att domstolen ska:

2

I artikel 4 i rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (EGT L 194, s. 39; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238), i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/156/EEG av den 18 mars 1991 (EGT L 78, s. 32; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 66) (nedan kallat direktiv 75/442) föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att avfall återvinns eller bortskaffas utan fara för människors hälsa och utan att processer eller metoder används som kan skada miljön …

…

Medlemsstaterna skall även vidta de åtgärder som krävs för att förbjuda övergivande, dumpning och okontrollerat bortskaffande av avfall.”

3

Medlemsstaterna åläggs enligt artikel 8 i direktiv 75/442 att vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att varje innehavare av avfall antingen överlåter det till en privat eller offentlig insamlare eller till ett företag som tillämpar de förfaranden som avses i bilaga 2 A eller 2 B till direktivet, eller själv återvinner eller bortskaffar avfallet enligt bestämmelserna i direktivet.

4

I artikel 9.1 i direktiv 75/442 föreskrivs att för genomförandet av bland annat artikel 4 i direktivet måste varje inrättning eller företag som bortskaffar avfall erhålla ett tillstånd från den behöriga myndighet som är ansvarig för att genomföra direktivet. I artikel 9.2 anges att ett sådant tillstånd kan beviljas för en bestämd period, att det kan utformas så att det ska förnyas och att det kan innefatta villkor och förpliktelser. Vidare anges att tillstånd kan vägras, särskilt om den avsedda bortskaffningsmetoden inte är godtagbar från miljöskyddssynpunkt.

5

Direktiv 75/442 har upphävts och ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12/EG av den 5 april 2006 om avfall (EUT L 114, s. 9), vilket i sin tur har upphävts och ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, s. 3). Artiklarna 4, 8 och 9 i direktiv 75/442 återges i huvudsak i artiklarna 13, 36.1, 15 och 23 i direktiv 2008/98.

6

Kommissionen mottog klagomål, frågor och rapporter från Europaparlamentet om förekomsten av olagliga deponier som inte kontrollerades i Grekland och om att direktiv 75/442 inte följdes och inledde därför ett fördragsbrottsförfarande i enlighet med artikel 226 EG, vilken numera motsvaras av artikel 258 FEUF. Kommissionen väckte talan om fördragsbrott den 26 november 2003, då den ansåg att den frist som den hade angett i sitt motiverade yttrande av den 19 december 2002 hade löpt ut utan att Republiken Grekland hade uppfyllt sina skyldigheter enligt artiklarna 4, 8 och 9 i nämnda direktiv.

7

Republiken Grekland bestred inte de anmärkningar som framförts utan medgav att 1125 okontrollerade anläggningar för bortskaffande av avfall var i drift i Grekland i februari år 2004. Den angav vidare att nedläggning av samtliga olagliga och okontrollerade deponier var avsedd att äga rum först under år 2008, det vill säga efter det att den frist som angetts i det motiverade yttrandet hade löpt ut.

8

Domstolen slog således fast att talan om fördragsbrott skulle bifallas. I punkt 1 i domslutet i domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) angav domstolen följande:

”Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt [direktiv 75/442] genom att inte vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att artiklarna 4, 8 och 9 i direktivet iakttas.”

9

Efter det att domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) hade meddelats den 6 oktober 2005, sände kommissionen den 14 november 2005 en skrivelse till Republiken Grekland och uppmanade den medlemsstaten att underrätta kommissionen om de åtgärder som hade vidtagits för att följa nämnda dom.

10

Republiken Grekland underrättade kommissionen, genom en skrivelse av den 20 februari 2006, om att den nationella avfallshanteringsplanen hade ändrats med beaktande av att de okontrollerade anläggningarna för bortskaffande av avfall (nedan kallade de olagliga deponierna) skulle läggas ned, saneras och ersättas av ändamålsenliga inrättningar för avfallshantering. Vidare var även de regionala avfallshanteringsplanerna föremål för en översyn i syfte att ändra eller uppdatera dem. Av svaret från de grekiska myndigheterna framgick även att det vid ministeriet för miljö, fysisk planering och offentliga arbeten, som en följd av bedömningen av de olagliga deponierna och klassificeringen av dem med beaktande av deras skadliga inverkan, antogs riktlinjer för utarbetande av en saneringsanalys.

11

Den 6 april 2006 hölls ett ”paketmöte” under vilket nämnda myndigheter informerade om hur genomförandet av nedläggningen och saneringen av de olagliga deponierna hade fortskridit. Myndigheterna åtog sig att regelbundet underrätta kommissionen om framstegen vid genomförandet av de åtgärder som krävs för att följa domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592).

12

I skrivelser av den 29 maj 2006, den 25 oktober 2006, den 2 februari 2007, den 21 maj 2007, den 25 september 2007, den 5 maj 2008 och den 13 oktober 2008 underrättade de grekiska myndigheterna kommissionen om vilka framsteg som gjorts vid genomförandet av de åtgärder som krävs för att följa nämnda dom.

13

Genom en skrivelse av den 30 juli 2007 uppmanade kommissionen nämnda myndigheter att inkomma med detaljerade och uppdaterade uppgifter om nedläggningen och saneringen av de olagliga deponierna. Vidare, som svar på en begäran från kommissionen under ”paketmötet” av den 8 april 2008, inkom samma myndigheter genom skrivelser av den 5 maj och den 13 oktober 2008 med uppgifter om regionala avfallshanteringsplaner för tolv regioner.

14

Slutligen, genom en skrivelse av den 23 februari 2009, inkom den biträdande inrikesministern och ordföranden för den interministeriella kommittén för avfallshanteringsplaner med två rapporter till kommissionen om hur arbetet med avfallshanteringsplanerna fortskred, det vill säga saneringen av de olagliga deponierna och inrättandet av ändamålsenliga inrättningar för avfallshantering i deras ställe.

15

Kommissionen bedömde att Republiken Grekland inte hade följt domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) fullt ut. Den sände därför, den 15 april 2009, en formell underrättelse till Republiken Grekland i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 228.2 EG och som numera återfinns i artikel 260.2 FEUF, och gav den medlemsstaten tillfälle att framföra sina synpunkter inom två månader.

16

De grekiska myndigheterna inkom med svar med anledning av nämnda formella underrättelse av den 15 april 2009 genom skrivelser av den 2 juni 2009, den 17 juli 2009 och den 18 maj 2010.

17

Kommissionen bedömde att Republiken Grekland inte hade tillsett att samtliga olagliga deponier i den medlemsstaten hade lagts ned och sanerats och sände därför, den 29 oktober 2010, en kompletterande formell underrättelse med stöd av artikel 260.2 FEUF. Därigenom gav kommissionen på nytt Republiken Grekland tillfälle att framföra sina synpunkter inom två månader. Enligt kommissionen uppgick antalet olagliga deponier som skulle saneras vid den tidpunkten till 750, varav 316 dessutom först skulle läggas ned.

18

Den 27 juli 2011, den 12 april 2012, den 8 november 2012 och den 5 april 2013 sände de grekiska myndigheterna på varandra följande rapporter om hur avfallshanteringsplanerna fortskred och närmare bestämt om saneringen av de olagliga deponierna och inrättandet av ändamålsenliga anläggningar för avfallshantering i deras ställe.

19

Kommissionen bedömde emellertid att det fortfarande förelåg ett strukturproblem, såväl med avseende på antalet okontrollerade deponier som med avseende på att det inte fanns tillräckligt många ändamålsenliga anläggningar för bortskaffande av avfall, och att Republiken Grekland således inte hade följt domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592). Den 21 februari 2013 väckte kommissionen därför förevarande talan.

20

Den 18 juni 2013 inkom de grekiska myndigheterna med den åttonde rapporten om hur avfallshanteringsplanerna fortskred till kommissionen. Av den rapporten framgick, såvitt avsåg olagliga deponier, att 73 av dessa deponier fortfarande var i drift och att 292 olagliga deponier, även om de visserligen hade lagts ned, inte hade sanerats.

21

Republiken Grekland och kommissionen upplyste domstolen, som svar på en fråga från densamma, den 13 respektive den 15 maj 2014 om att det fanns 293 olagliga deponier varav 70 var i drift och 223 deponier som, även om de visserligen hade lagts ned, ännu inte hade sanerats.

22

Kommissionen har anfört att Republiken Grekland, under förfarandet i mål C‑502/03, inom ramen för vilket den medlemsstaten inte bestred att det aktuella fördragsbrottet förelåg, hade medgett att det fanns 2180 olagliga deponier vid tidpunkten för den formella underrättelsen och 1 458 olagliga deponier vid tidpunkten för det motiverade yttrandet. Kommissionen har framhållit att de grekiska myndigheterna sedan domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) meddelades och särskilt från år 2009 har inkommit med på varandra följande rapporter om hur avfallshanteringsplanerna fortskridit. Av nämnda rapporter följer enligt kommissionen att antalet olagliga deponier har minskat, men att en betydande andel av dessa antingen fortfarande var i drift (73) eller inte hade sanerats (292) vid den tidpunkt då den sista av rapporterna inkom till kommissionen och innan förevarande talan väcktes.

23

Republiken Grekland har inte bestritt att den inte har följt domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) fullt ut och de sifferuppgifter som den medlemsstaten har lämnat motsvarar dem som kommissionen har gjort gällande. Republiken Grekland har emellertid framhållit att sifferuppgifterna inte återspeglar den verkliga omfattningen av det aktuella problemet. Den har understrukit att de olagliga deponier som är i drift endast berör 5 procent av dess befolkning då det stora flertalet av de olagliga deponierna redan har lagts ned och sanerats.

24

Dessutom har Republiken Grekland gjort gällande att nödvändiga administrativa förfaranden visserligen inleddes så snart som möjligt efter det att domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) hade meddelats, men att utarbetandet och genomförandet av ett program för nedläggning av samtliga olagliga deponier i praktiken utgör komplexa åtgärder som materiellt sett är omöjliga att genomföra omedelbart, bland annat eftersom unionsbestämmelserna på området för offentlig upphandling ska iakttas. Republiken Grekland anser att den har gjort allt som stått i dess makt, mot bakgrund av de omständigheter som den ställts inför, och bland annat med beaktande av den ekonomiska kris som i betydande mån har begränsat möjligheterna att genomföra arbetena. Republiken Grekland har bland annat angett att provisoriska lösningar tillämpats på vissa orter, såsom transport av avfall till en avfallsanläggning belägen på en annan ort, i väntan på att en laglig anläggning för avfallshantering ska färdigställas på de berörda orterna.

25

Domstolen ska vid bedömningen av om Republiken Grekland har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att följa domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) pröva om den medlemsstaten fullt ut har säkerställt att artiklarna 4, 8 och 9 i direktiv 75/442 iakttagits, närmare bestämt vad beträffar nedläggning och sanering av samtliga olagliga deponier, vilka i förevarande fall utgör föremålet för tvisten mellan parterna. Det följer nämligen av punkterna 8 och 9 i domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) att domstolen slog fast att de artiklarna hade åsidosatts mot bakgrund av att 1125 okontrollerade anläggningar för bortskaffande av avfall fortfarande var i drift i Grekland i februari år 2004. Vidare är det i förevarande fall utrett, mot bakgrund av de argument som parterna har framfört i målet, att det fördragsbrott som fastställdes i domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) består så länge som vissa av de deponier som omfattas av de svar av den 13 respektive den 15 maj 2014 på en fråga från domstolen inte lagts ned eller sanerats.

26

Domstolen erinrar inledningsvis om att enligt fast rättspraxis är referenstidpunkten för att bedöma huruvida det föreligger ett fördragsbrott enligt artikel 228.2 EG utgången av den frist som har angetts i det, med stöd av samma bestämmelse, avgivna motiverade yttrandet (se dom kommissionen/Frankrike, C-304/02, EU:C:2005:444, punkt 30, och dom kommissionen/Spanien, C-610/10, EU:C:2012:781, punkt 66).

27

Eftersom den fas som hänför sig till avgivandet av ett motiverat yttrande har tagits bort från EUF-fördraget, när det gäller fördragsbrottsförfarandet enligt artikel 260.2 FEUF, är referenstidpunkten för att bedöma huruvida det föreligger ett sådant fördragsbrott utgången av den frist som har angetts i den, med stöd av samma bestämmelse, avgivna formella underrättelsen (dom kommissionen/Spanien, EU:C:2012:781, punkt 67).

28

Då kommissionen i förevarande fall sände en kompletterande formell underrättelse till Republiken Grekland, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 260.2 FEUF, utgörs den referenstidpunkt som nämnts i föregående punkt av utgången av den frist som har angetts i den kompletterande formella underrättelsen, det vill säga den 29 december 2010. Det är dock utrett att alla deponier som är i fråga inte hade lagts ned och sanerats vid den tidpunkten.

29

Republiken Grekland har framhållit de svårigheter som den ställts inför i samband med åtgärderna för nedläggning och sanering av de ifrågavarande olagliga deponierna. Domstolen erinrar härvid om att en medlemsstat inte kan åberopa bestämmelser, praxis eller förhållanden i sin interna rättsordning som grund för att underlåta att iaktta skyldigheter som följer av unionsrätten (se dom kommissionen/Italien, C-496/09, EU:C:2011:740, punkt 87 och där angiven rättspraxis, och, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Spanien, C‑278/01, EU:C:2003:635, punkt 31). Mot bakgrund av denna rättspraxis kan Republiken Grekland inte vinna framgång med ett sådant argument.

30

Domstolen konstaterar därför att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 260.1 FEUF, genom att inte vidta samtliga åtgärder som är nödvändiga för att följa domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592).

31

Kommissionen anser i enlighet med artikel 260.2 FEUF och med stöd av sitt meddelande av den 13 december 2005, med titeln ”Tillämpning av artikel [260 FEUF]”(SEK(2005) 1658) (EUT 2007, C 126, s. 12), i dess lydelse enligt kommissionens meddelande av den 31 augusti 2012, med titeln ”Updating of data used to calculate lump sum and penalty payments to be proposed by the Commission to the Court of Justice in infringement proceedings” (C(2012) 6106 final) (nedan kallat kommissionens meddelande) att domstolen med anledning av Republiken Greklands underlåtelse att uppfylla sina skyldigheter ska förplikta den medlemsstaten att i enlighet med punkt 10 i kommissionens meddelande utge ett schablonbelopp och betala löpande vite.

32

Republiken Grekland anser att kommissionen borde ha väntat till dess att det program för nedläggning och sanering av deponierna, som kommissionen hade informerats om och som fortskrider som planerat, hade avslutats innan den väckte talan med stöd av artikel 260 FEUF. Republiken Grekland har yrkat att domstolen ska ogilla talan i dess helhet, eftersom den anser att det är för tidigt att ådöma ekonomiska påföljder under de omständigheter som är i fråga i förevarande fall.

33

Det ska inledningsvis erinras om att domstolen, eftersom den har funnit att Republiken Grekland har underlåtit att efterkomma domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592), med tillämpning av artikel 260.2 andra stycket FEUF kan förelägga den medlemsstaten att betala ett schablonbelopp och/eller ett vite.

34

Såsom har slagits fast i punkt 30 i förevarande dom hade Republiken Grekland inte vidtagit nödvändiga åtgärder för att följa domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) vid referenstidpunkten den 29 december 2010, det vill säga mer än fem år efter det att nämnda dom meddelades. Den omständigheten är i princip tillräcklig för att i förevarande fall motivera ekonomiska påföljder trots förekomsten av ett program för nedläggning och sanering av de aktuella olagliga deponierna som ännu inte genomförts fullt ut.

35

Därutöver ska det framhållas att med beaktande av att de båda påföljder som kommissionen anser ska utdömas är av olika slag, kommer frågan huruvida den berörda medlemsstaten ska förpliktas att betala vite och frågan huruvida samma medlemsstat ska utge ett schablonbelopp att behandlas var för sig, och så även i förekommande fall frågan om till vilka belopp dessa båda påföljder ska uppgå.

36

Kommissionen har understrukit att det fördragsbrott som fastställdes i domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) består i åsidosättande av artiklarna 4, 8 och 9 i direktiv 75/442 och att Republiken Grekland är skyldig att tillse att det fördragsbrottet upphör i dess helhet. För att uppfylla de skyldigheter som följer av nämnda artiklar krävs, för det första, att de olagliga deponierna läggs ned. För det andra ska det ske en verklig sanering av dem – en inplanerad sanering är inte tillräcklig. För det tredje ska sådana inrättningar skapas som krävs för att detta direktiv varaktigt ska kunna iakttas och för att undvika att nya olagliga deponier inrättas. Republiken Grekland har gjort gällande att det i förevarande fall borde räcka att vidta nödvändiga administrativa åtgärder för nedläggning och sanering av olagliga deponier för att undgå att föreläggas att betala vite. Det argumentet kan dock inte godtas.

37

Kommissionen har yrkat att domstolen ska beakta den konstaterade överträdelsens svårhetsgrad och varaktighet samt behovet av att säkerställa påföljdens avskräckande effekt. Vad beträffar bedömningen av överträdelsens svårighetsgrad, föreslår kommissionen att domstolen beaktar de åsidosatta bestämmelsernas betydelse och överträdelsens skadliga inverkan på miljön och människors hälsa. Kommissionen har framhållit att de åtgärder som vidtagits för att minska antalet olagliga deponier är en förmildrande omständighet, men har betonat att den osäkerhet som råder beträffande huruvida domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) kommer att följas fullt ut är en försvårande omständighet. Enligt kommissionen ska överträdelsen, såvitt avser bedömningen av dess svårighetsgrad, följaktligen anses motsvara 9 på en skala på 1–20 under de omständigheter som är aktuella i förevarande fall. Kommissionen har härvid, med hänvisning till domen kommissionen/Belgien (C-2/90, EU:C:1992:310, punkt 30), erinrat om att avfall är föremål av speciell beskaffenhet och att ansamling av avfall utgör en fara för miljön redan innan detta blivit hälsofarligt bland annat mot bakgrund av varje regions eller områdes begränsade kapacitet att ta emot det.

38

Kommissionen har, vad beträffar överträdelsens varaktighet, gjort gällande att beslutet att inleda förevarande förfarande antogs den 21 februari 2013, det vill säga 88 månader efter det att domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) meddelades den 6 oktober 2005, vilket motiverar tillämpning av en högsta koefficient på 3. Vad beträffar koefficienten som motsvarar betalningsförmågan, kallad faktor ”n”, erinrar kommissionen om att den koefficienten fastställts till 4,12 för Republiken Grekland i kommissionens meddelande.

39

Kommissionen har påpekat att, i enlighet med den beräkningsmetod som anges i nämnda meddelande, vitet per dag motsvarar ett enhetligt grundbelopp på 640 euro multiplicerat med koefficienten för svårighetsgrad, koefficienten för varaktighet och faktorn ”n”. I förevarande fall anser kommissionen att ett vite per dag på 71193,60 euro (640 × 9 × 3 × 4,12) är lämpligt.

40

Kommissionen anser emellertid att vitet successivt ska sättas ned i förhållande till de framsteg som görs beträffande genomförandet av domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592). Kommissionen har föreslagit att vitet per dag på 71193,60 euro ska delas med antalet okontrollerade anläggningar för bortskaffande av avfall som inte uppfyllde de krav som följer av nämnda dom vid den tidpunkt då beslut fattades om att väcka förevarande talan, det vill säga 365 (73 olagliga deponier i drift och 292 som inte hade sanerats), vilket ger ett belopp på 195,05 euro per anläggning (71 193,60/365). Det beloppet ska sedan dras av från det dagliga vitesbeloppet så snart som någon av de olagliga deponierna har bringats i överensstämmelse med domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592). Kommissionen bedömer att tillämpningen av denna nedsättning dock endast kan göras under förutsättning att Republiken Grekland dels tillhandahåller kommissionen uppgifter, vilka inte lämnar någon möjlighet för tvivel, som visar att den berörda olagliga deponin har bringats i överensstämmelse med den aktuella domen, dels upplyser kommissionen om var det avfall som ska bortskaffas förs i stället.

41

Kommissionen har tillagt att det är viktigt att undvika att olagliga deponier i en medlemsstat bringas i överensstämmelse med de krav som uppställts, samtidigt som det parallellt inrättas nya okontrollerade anläggningar för bortskaffande av avfall. Kommissionen måste därför kunna slå fast att framsteg har gjorts, inte enbart på grundval av uppgifter om att vissa deponier uppnått de uppställda kraven som Republiken Grekland lämnar i de förteckningar som sänds till kommissionen, utan på grundval av det antal olagliga deponier som faktiskt finns i Grekland, vilket ska fastställas genom regelbundna kontroller.

42

Kommissionen har föreslagit att vitesbeloppet ska fastställas var sjätte månad. Det totala vitesbelopp som ska betalas för de föregående sex månaderna beräknas enligt förslaget således på så sätt att det ursprungliga dagliga vitesbeloppet sätts ned med ett belopp som motsvarar de olagliga deponier med avseende på vilka det är visat att de har uppnått de uppställda kraven under den perioden. Resultatet av den uträkningen multipliceras sedan med antalet dagar i sexmånadersperioden. Kommissionen har även förbehållit sig rätten att anpassa beräkningen under målets handläggning beroende på vilka sifferuppgifter Republiken Grekland inkommit med efter den tidpunkt då beslut fattades om att väcka förevarande talan.

43

Republiken Grekland har gjort gällande att ändamålet med kommissionens yrkande om att den medlemsstaten ska förpliktas att betala vite kommer att vara förfallet när dom avkunnas i förevarande mål, eftersom domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) kommer att ha genomförts före den tidpunkten och att vitesbeloppet per dag på 71193,60 euro under alla omständigheter är oproportionerligt i förhållande till den påstådda överträdelsens svårighetsgrad. Republiken Grekland anser under alla omständigheter att det, med beaktande av att vitet syftar till att vara ett ”tvångsmedel”, inte längre kommer att finnas anledning att döma ut det, eftersom behöriga myndigheter kommer att ha visat att de har vidtagit lämpliga åtgärder för att sanera de olagliga deponierna, även om saneringen av dem ännu inte avslutats. Republiken Grekland har härvid påpekat att kommissionen upphörde att kräva in det vite som domstolen fastställde i domen kommissionen/Grekland (C-387/97, EU:C:2000:356) från den tidpunkt då den olagliga deponi som var föremål för det mål som avgjordes genom den domen hade lagts ned och ersatts av en provisorisk anläggning för kompaktering och paketering av avfall.

44

Republiken Grekland har i andra hand bestritt kommissionens förslag till koefficient för svårighetsgrad på 9. Medlemsstaten i fråga har påpekat att det av punkt 16.4 i kommissionens meddelande följer att kommissionen, vad beträffar konsekvenserna av den aktuella överträdelsen, bland annat gör en bedömning av om det kan uppstå ”allvarlig eller irreparabel skada på människors hälsa eller på miljön”. Enligt samma medlemsstat har det i förevarande fall inte visats att det finns någon risk för att sådan skada uppkommer på människors hälsa och den eventuella skadan på miljön undanröjs genom sanering av de berörda anläggningarna. Republiken Grekland menar att det saknas stöd för åsikten att den påstådda överträdelsen innebär att det föreligger ett strukturproblem på nationell nivå, eftersom varje region i Grekland numera har åtminstone en laglig anläggning för avfallshantering. Under alla omständigheter anser samma medlemsstat att koefficienten på 9 är oproportionerlig jämförd med den koefficient på 4 som kommissionen föreslog och domstolen tillämpade i domen kommissionen/Spanien (EU:C:2003:635), eller jämförd med koefficienten på 6 som föreslogs och tillämpades i domen kommissionen/Grekland (EU:C:2000:356), vilka även de avsåg överträdelser med inverkan på människors hälsa och på miljön och med en svårighetsgrad som är jämförbar med svårighetsgraden i förevarande fall. Enligt Republiken Grekland borde kommissionen i förevarande fall, i likhet med domstolen i domen kommissionen/Spanien (EU:C:2003:635, punkterna 49 och 50), även beakta de åtgärder som redan vidtagits för att följa domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592).

45

Vad beträffar överträdelsens varaktighet anser Republiken Grekland att koefficienten på 3 som kommissionen har föreslagit är oproportionerlig, bland annat i förhållande till den koefficient, även den på 3, som tillämpades i domen kommissionen/Frankrike (EU:C:2005:444) för en överträdelse som hade pågått i elva år. Republiken Grekland har yrkat att domstolen i förekommande fall ska fastställa en lägre varaktighetskoefficient än den som föreslagits, på samma sätt som skedde i domen kommissionen/Spanien (EU:C:2003:635). Vad beträffar faktor ”n”som återspeglar betalningsförmågan framhåller Republiken Grekland att man vid fastställelsen av den faktor ”n” som uppgår till 4,12 enligt kommissionens meddelande, i dess lydelse av år 2012, beaktade bruttonationalprodukten (BNP) för den medlemsstaten för år 2010, som uppgick till 222,1 miljarder euro, även om den därefter har minskat så att den endast uppgick till 193,7 miljarder euro år 2012 och beräknas uppgå till 182,8 miljarder euro år 2013. Republiken Grekland har yrkat att domstolen ska tillämpa en lägre faktor ”n” för att i förekommande fall ta hänsyn till nämnda omständighet samt med beaktande av samtliga de ekonomiska problem som drabbat den medlemsstaten som en följd av den ekonomiska krisen.

46

För det fall att Republiken Grekland föreläggs att betala vite anser den att kommissionens förslag att vitesbeloppet ska fastställas var sjätte månad ska godtas. På så vis kan den medlemsstaten tillhandahålla kommissionen bevis för att arbetet inom ramen för programmet för nedläggning och sanering av de olagliga deponierna fortskrider och kommissionen kan beakta de framsteg som gjorts vid sin bedömning.

47

Enligt fast rättspraxis är det i princip endast motiverat att förelägga vite, såvida det fördragsbrott, som består i att en tidigare dom från domstolen inte har följts, pågår fram till domstolens prövning av de faktiska omständigheterna (dom kommissionen/Belgien, C-533/11, EU:C:2013:659, punkt 64 och där angiven rättspraxis).

48

I förevarande fall följer det av de uppgifter som Republiken Grekland och kommissionen lämnade den 13 respektive den 15 maj 2014 att av sammanlagt 293 olagliga deponier var 70 fortfararande i drift och 223, även om de visserligen hade lagts ned, hade ännu inte sanerats. Domstolen konstaterar att nödvändiga åtgärder för att följa domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) vid tidpunkten för domstolens prövning av omständigheterna i målet ännu inte hade vidtagits fullt ut eller slutförts.

49

Republiken Grekland kan inte vinna framgång med sitt argument att behöriga myndigheter i Grekland har vidtagit lämpliga åtgärder för att sanera de olagliga deponierna, även om saneringen av dem ännu inte avslutats. Den omständigheten, om den förutsätts vara styrkt, att de behöriga myndigheterna i administrativt hänseende har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att den överträdelse som fastställts ska upphöra är inte tillräcklig för att undanröja behovet av att förelägga vite. Vissa av de olagliga deponierna i fråga är nämligen fortfarande i drift och/eller har inte sanerats.

50

Domstolen finner under dessa omständigheter att ett föreläggande till Republiken Grekland att betala vite är ett lämpligt ekonomiskt påtryckningsmedel för att säkerställa att domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) följs fullt ut (se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Irland, C-374/11, EU:C:2012:827, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

51

Med beaktande av arbetet med att följa domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) fullt ut och de synpunkter som Republiken Grekland har framfört vid domstolen kan det däremot inte uteslutas att domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) kommer att ha följts fullt ut vid den tidpunkt då dom avkunnas i förevarande mål. Vitet ska således endast föreläggas för den händelse att fördragsbrottet fortfarande pågår vid sistnämnda tidpunkt.

52

I fråga om vitesbeloppet och formen för vitet, ankommer det enligt fast rättspraxis på domstolen att inom sitt utrymme för skönsmässig bedömning fastställa vitet så att detta dels anpassas efter omständigheterna, dels står i proportion till det fastställda fördragsbrottet och den berörda medlemsstatens betalningsförmåga (se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Luxemburg, C-576/11, EU:C:2013:773, punkt 46 och där angiven rättspraxis). Kommissionens förslag beträffande vite binder således inte domstolen och utgör endast en lämplig referenspunkt. På samma sätt är sådana riktlinjer som de som anges i kommissionens meddelanden inte bindande för domstolen, men de bidrar till att säkerställa insyn, förutsägbarhet och rättssäkerhet vad gäller kommissionens handlande när den lämnar förslag till domstolen (se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Spanien, EU:C:2012:781, punkt 116 och där angiven rättspraxis). I ett förfarande enligt artikel 260.2 FEUF om ett fördragsbrott som pågår i en medlemsstat trots att samma fördragsbrott har fastställts tidigare i en dom som meddelats med stöd av artikel 226 EG eller artikel 258 FEUF, står det domstolen fritt att för det vite som åläggs fastställa det belopp och den form som den anser vara lämpliga för att den medlemsstaten ska förmås att uppfylla sina skyldigheter enligt den dom som har meddelats tidigare.

53

Vid fastställandet av vitet är de kriterier som domstolen i sin bedömning ska beakta för att säkerställa att vitet fungerar som tvångsmedel i syfte att uppnå en enhetlig och effektiv tillämpning av unionsrätten i princip överträdelsens svårighetsgrad, dess varaktighet och den berörda medlemsstatens betalningsförmåga. Vid tillämpningen av dessa kriterier ska särskild hänsyn tas till de konsekvenser som underlåtelsen att följa domen får för allmänna och enskilda intressen samt till hur brådskande det är att få den berörda medlemsstaten att uppfylla sina skyldigheter (se dom kommissionen/Luxemburg, C‑576/11, EU:C:2013:773, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

54

Vad för det första beträffar överträdelsens svårhetsgrad ska det erinras om att domstolen redan har slagit fast att skyldigheten att bortskaffa avfall utan fara för människors hälsa och utan att skada miljön utgör ett av målen för unionens miljöpolitik, vilket framgår av artikel 191 FEUF. Om den skyldighet som följer av artikel 4 i direktiv 75/442 inte iakttas, innebär detta – just på grund av denna skyldighets natur – en direkt risk för att människors hälsa sätts i fara och att miljön skadas, och ska därför anses särskilt allvarligt (se, för ett liknande resonemang, bland annat dom kommissionen/Grekland, EU:C:2000:356, punkt 94).

55

Det ska framhållas att antalet olagliga deponier som i förevarande fall är föremål för fördragsbrottet vid tidpunkten för domstolens prövning av de faktiska omständigheterna, det vill säga 293, varav 70 ännu inte har lagts ned, är betydande. Nämnda antal olagliga deponier är emellertid betydligt lägre än det antal olagliga deponier som enligt de uppgifter som Republiken Grekland lämnat var i drift i februari år 2004, då det första fördragsbrottsförfarandet inleddes vid domstolen, nämligen 1125 olagliga deponier (dom kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592, punkt 8).

56

Domstolen konstaterar att omfattningen av den skadliga inverkan på människors hälsa och på miljön som fortfarande föreligger vid den tidpunkt då dom meddelas i förevarande mål på grund av det aktuella fördragsbrottet, i stor utsträckning är beroende av hur många enskilda anläggningar som är föremål för fördragsbrott, och särskilt av antalet olagliga deponier som fortfarande är i drift. Nämnda skadliga inverkan är således mindre omfattande än den som drabbade människors hälsa och miljön på grund av det fördragsbrott som ursprungligen förelåg och som fastställdes i domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592).

57

Vad för det andra beträffar överträdelsens varaktighet erinrar domstolen om att den ska bedömas utifrån den tidpunkt då domstolen bedömer de faktiska omständigheterna, och inte utifrån den tidpunkt då kommissionen väckte talan vid domstolen (dom kommissionen/Portugal, C-70/06, EU:C:2008:3, punkt 45 och där angiven rättspraxis). I förevarande fall, där överträdelsen har pågått under mer än nio år från den tidpunkt då domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) meddelades, får överträdelsens varaktighet anses vara betydande.

58

Vad för det tredje beträffar den aktuella medlemsstatens betalningsförmåga ska de argument som Republiken Grekland har framfört avseende att dess BNP har minskat sedan år 2010 beaktas. Domstolen har redan slagit fast att hänsyn ska tas till den senaste utvecklingen av medlemsstatens BNP den dag då domstolen prövar de faktiska omständigheterna (dom kommissionen/Irland, C-279/11, EU:C:2012:834, punkt 78).

59

Kommissionen har dessutom yrkat att domstolen ska sätta ned vitesbeloppet successivt i förhållande till de framsteg som görs såvitt avser genomförandet av domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592).

60

Domstolen finner härvid att det, även om det för att säkerställa att domstolens dom följs är nödvändigt att utkräva hela vitet tills medlemsstaten har vidtagit samtliga nödvändiga åtgärder för att bringa fördragsbrottet att upphöra, i vissa särskilda fall emellertid är tänkbart att tillämpa en påföljd som innebär att medlemsstatens eventuella framsteg vid fullgörandet av sina skyldigheter beaktas (se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Spanien EU:C:2003:635, punkterna 43–51, kommissionen/Italien, EU:C:2011:740, punkterna 47–55 och kommissionen/Belgien, EU:C:2013:659, punkterna 73 och 74).

61

Under förevarande omständigheter och med beaktande av bland annat de upplysningar som har lämnats av Republiken Grekland och kommissionen, anser domstolen att ett degressivt vite ska fastställas. Det är således nödvändigt att slå fast vilken beräkningsmetod som ska användas och vitets periodicitet.

62

Med avseende på den sistnämnda frågan är det i enlighet med kommissionens förslag lämpligt att fastställa det degressiva vitet på halvårsbasis för att ge kommissionen möjlighet att bedöma hur åtgärderna för att följa domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) framskrider med hänsyn till förhållandena vid utgången av tidsperioden (se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Italien, EU:C:2011:740, punkt 54).

63

Det ska dessutom framhållas att den skadliga inverkan på människors hälsa och på miljön som fortfarande föreligger i princip är större såvitt avser de 70 deponier som fortfarande är i drift än vad som är fallet med de 223 övriga deponier som inte längre är i drift men som ännu inte sanerats. Det är således viktigt att ge medlemsstaten incitament att inte endast låta sanera samtliga ifrågavarande deponier snarast möjligt utan att också, innan nämnda saneringsarbete fortskrider, så snart som möjligt lägga ned de deponier som fortfarande är i drift.

64

Vad beträffar beräkningen av vitesbeloppet ska framhållas att varje deponi som fortfarande är i drift i själva verket innebär att det föreligger två olika överträdelser. Överträdelsen som helhet betraktad ska således inte delas upp i 293 separata överträdelser, det vill säga en överträdelse per deponi, utan i 363 överträdelser, det vill säga en överträdelse för varje deponi som fortfarande ska saneras och två överträdelser för var och en av de 70 deponier som ännu inte har lagts ned och som därefter även kommer att behöva saneras.

65

Mot bakgrund av dessa omständigheter och av behovet att ge den aktuella medlemsstaten incitament att bringa fördragsbrottet att upphöra, finner domstolen att det är lämpligt att den, inom ramen för sitt utrymme för skönsmässig bedömning, med beaktande av de 363 fall av överträdelser som fastställts i förevarande dom fastställa ett vite på 14520000 euro per halvår. Från detta belopp ska avdrag göras med 40000 euro för varje överträdelse som bringats att upphöra vid utgången av den aktuella sexmånadersperioden.

66

För att en sådan nedsättning av vitet ska beviljas ankommer det på Republiken Grekland att, före utgången av varje sexmånadersperiod räknad från och med dagen för avkunnande av dom i förevarande mål, bevisa att de enskilda deponier som omfattas av fördragsbrottet inte längre är i drift och/eller har sanerats. I syfte att förebygga risken, som kommissionen har påtalat, att den berörda medlemsstaten lägger ned olagliga deponier samtidigt som den parallellt inrättar nya okontrollerade anläggningar för bortskaffande av avfall, ska en olaglig deponi som tidigare var i drift endast anses ha lagts ned om Republiken Grekland bevisar dels nedläggningen som sådan, dels att det avfall som tidigare lades upp i den deponin numera bortskaffas på lagligt vis vid en särskilt angiven anläggning för avfallshantering.

67

Av det anförda följer att Republiken Grekland förpliktas att halvårsvis betala löpande vite till kommissionen, på kontot ”Europeiska unionens egna medel”, från och med den dag domen i förevarande mål avkunnas till dess att domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) följs, under förutsättning att det fördragsbrott som fastställts i punkt 30 i förevarande dom fortfarande pågår den dagen. Med avseende på det första halvåret efter avkunnandet av domen i förevarande mål ska vitet, vid slutet av halvåret, beräknas på grundval av ett utgångsbelopp som fastställs till 14 520 000 euro, från vilket avdrag med 40000 euro ska göras för varje okontrollerad anläggning för bortskaffande av avfall, som omfattas av fördragsbrottet och som antingen lagts ned eller sanerats sedan den 13 maj 2014, och med 80000 euro för de anläggningar som både har lagts ned och sanerats sedan samma datum. För varje påföljande halvår ska det vite som ska erläggas för respektive halvår, vid slutet av det halvåret, beräknas med utgångspunkt i det vite som fastställts för det föregående halvåret. Samma avdrag ska göras med hänsyn till nedläggningen och saneringen under det ifrågavarande halvåret av de anläggningar som omfattas av det konstaterade fördragsbrottet.

68

Av kommissionens meddelande följer att kommissionen har föreslagit att domstolen ska fastställa ett fast schablonbelopp som tar hänsyn till tidsperioden mellan dagen för meddelande av domen enligt artikel 258 FEUF och den dag då den berörda medlemsstaten följer den domen eller dagen för meddelande av domen enligt artikel 260 FEUF. Vid beräkningen av schablonbeloppet har kommissionen tillämpat samma kriterier som dem som tillämpades vid beräkningen av vitesbeloppet, det vill säga överträdelsens svårighetsgrad, överträdelsens varaktighet, som beaktas genom att ett schablonbelopp per dag multipliceras med det antal dagar som fördragsbrottet pågått, samt behovet av att säkerställa den ekonomiska påföljdens avskräckande effekt. I kommissionens meddelande föreslås ett schablonbelopp på 210 euro. Eftersom koefficienten för svårighetsgrad är 9 och faktor ”n” 4,12, skulle schablonbeloppet per dag uppgå till 7 786,80 euro (210 × 9 × 4,12). Domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) meddelades den 6 oktober 2005 och kommissionens beslut att väcka förevarande talan med stöd av artikel 260 TFUE antogs den 21 februari 2013. Följaktligen förflöt 2696 dagar mellan avkunnandet av den domen och nämnda beslut.

69

Den 21 februari 2013 överskred det totala schablonbeloppet (7786,80 euro × 2696 dagar), som således uppgick till 20 993 212,80 euro, det lägsta fastställda schablonbeloppet som för Republiken Grekland bestämts till 2 181 000 euro. Under dessa omständigheter anser kommissionen att schablonbeloppet ska fastställas till 7 786,80 euro per dag räknat från och med den 6 oktober 2005 till och med den dag då den dom meddelas som innebär att förevarande förfarande avslutas eller, om det infaller vid en tidigare tidpunkt, den dag då domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) följs fullt ut. Kommissionen har tillagt, till skillnad från vad Republiken Grekland har gjort gällande, att risken för att fördragsbrottet blir bestående inte kan uteslutas, bland annat eftersom den aktuella medlemsstaten borde ha genomfört bestämmelserna i fråga för flera decennier sedan och hade desto större skäl att göra det efter domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592).

70

Republiken Grekland har gjort gällande att den inte ska förpliktas att betala något schablonbelopp. Som skäl härför har den framhållit att förpliktelsen att betala ett schablonbelopp har ett avskräckande syfte och att den medlemsstaten i förevarande förfarande har visat att den redan har vidtagit de åtgärder som krävs för att kunna följa domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) fullt ut genom att systematiskt ha samarbetat uppriktigt med kommissionen. Samma medlemsstat har påpekat att det inte föreligger någon återfallsrisk, eftersom 95 procent av dess territorium numera omfattas av lagliga anläggningar för bortskaffande av hushållsavfall. Om domstolen under alla omständigheter beslutar att förelägga Republiken Grekland att betala ett schablonbelopp, föreslår Grekland att domstolen fastställer det lägsta belopp som angetts för den medlemsstaten i kommissionens meddelande, det vill säga 2181000 euro.

71

Inledningsvis erinrar domstolen om att den är behörig att, inom det utrymme för skönsmässig bedömning som tillkommer den inom nämnda område, kombinera föreläggandet av löpande vite och föreläggandet av ett schablonbelopp (dom kommissionen/Grekland, C-369/07, EU:C:2009:428, punkt 143).

72

Ett föreläggande att betala ett schablonbelopp grundar sig huvudsakligen på bedömningen av de följder som den berörda medlemsstatens underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter får för enskilda och allmänna intressen, särskilt när fördragsbrottet har pågått under en lång tid efter avkunnandet av den dom varigenom fördragsbrottet ursprungligen fastställdes (se dom kommissionen/Spanien, C-184/11, EU:C:2014:316, punkt 59 och där angiven rättspraxis).

73

Bedömningen av huruvida ett schablonbelopp ska föreläggas ska i varje enskilt fall grunda sig på samtliga relevanta omständigheter avseende såväl det fastställda fördragsbrottets särdrag som den attityd som intas av den medlemsstat mot vilken ett förfarande har inletts med stöd av artikel 260 FEUF. Domstolen tillerkänns enligt denna bestämmelse ett stort utrymme för skönsmässig bedömning för att avgöra om en sådan påföljd ska föreläggas eller inte (dom kommissionen/Spanien, C-610/10, EU:C:2012:781, punkt 141).

74

Domstolen finner att de rättsliga och faktiska omständigheterna i förevarande mål som gett upphov till fördragsbrottet – bland annat det stora antal olagliga deponier som omfattas av fördragsbrottet, enligt domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) som meddelades i oktober år 2005, det vill säga 1125 deponier, varav 293 ännu inte hade lagts ned och/eller sanerats i maj år 2014 – visar på att det krävs en åtgärd med avskräckande effekt, såsom föreläggande av ett schablonbelopp, för att på ett effektivt sätt förhindra att liknande överträdelser av unionsrätten upprepas i framtiden.

75

Under dessa förhållanden ankommer det på domstolen att vid den skönsmässiga bedömningen fastställa schablonbeloppet så, att det dels är anpassat efter omständigheterna, dels står i proportion till den begångna överträdelsen (dom kommissionen/Grekland, EU:C:2009:428, punkt 146).

76

Bland i detta avseende relevanta faktorer ingår omständigheter som överträdelsens svårhetsgrad och hur lång tid fördragsbrottet har fortsatt sedan avkunnandet av den dom varigenom det fastställts (dom kommissionen/Italien, EU:C:2011:740, punkt 94).

77

De omständigheter som ska beaktas följer bland annat av de överväganden som återfinns i punkterna 54, 57 och 58 i förevarande dom beträffande överträdelsens svårighetsgrad och varaktighet samt den aktuella medlemsstatens betalningsförmåga.

78

Vad beträffar överträdelsens svårighetsgrad framhåller domstolen emellertid att det antal olagliga deponier som omfattas av överträdelsen under perioden mellan avkunnandet av domen kommissionen/Grekland (EU:C:2005:592) i oktober år 2005 och avkunnandet av domen i förevarande mål i genomsnitt var betydligt större än det antal som fastställdes i punkt 55 i förevarande dom i samband med beräkningen av vitesbeloppet, det vill säga 293 deponier, varav 70 ännu inte har lagts ned. Antalet olagliga deponier har under den aktuella perioden nämligen minskat från 1125, vilket domstolen fastställde i oktober år 2005, till 293, varav 70 fortfarande är i drift enligt de uppgifter som parterna inkom med till domstolen i maj år 2014. I enlighet med vad domstolen funnit i punkt 56 i förevarande dom beträffande att den aktuella överträdelsens skadliga inverkan på människors hälsa och på miljön i hög grad är beroende av antalet enskilda anläggningar som omfattas av överträdelsen, finner domstolen att nämnda överträdelse ska anses vara allvarligare med avseende på beräkningen av schablonbeloppet än såvitt avser fastställandet av vitesbeloppet.

79

Med hänsyn till det ovanstående finner domstolen att det mot bakgrund av omständigheterna i målet är skäligt att fastställa det schablonbelopp som Republiken Grekland ska betala till 10 miljoner euro.

80

Republiken Grekland föreläggs följaktligen att till kommissionen, på kontot ”Europeiska unionens egna medel”, betala ett schablonbelopp på 10 miljoner euro.

81

Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Grekland ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Grekland har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande: