Mål C‑352/13
Cartel Damage Claims (CDC) Hydrogen Peroxide SA
mot
Akzo Nobel NV m.fl.
(begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Dortmund)
”Begäran om förhandsavgörande — Område med frihet, säkerhet och rättvisa — Behörighet på privaträttens område — Förordning (EG) nr 44/2001 — Särskilda behörighetsregler — Artikel 6 led 1 — Talan mot flera svarande som är hemmahörande i olika medlemsstater och som deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan som förklarats strida mot artikel 81 EG och artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, med yrkande att svarandena solidariskt ska betala skadestånd och inkomma med upplysningar — Behörighet i förhållande till övriga svarande för den domstol där talan väckts — Återkallelse av talan mot svaranden med hemvist i den medlemsstat där den domstol där talan väckts är belägen — Behörighet vad avser skadestånd utanför avtalsförhållanden — Artikel 5 led 3 — Prorogationsklausuler — Artikel 23 — Effektivt genomförande av förbudet mot konkurrensbegränsande samverkan”
Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 21 maj 2015
Civilrättsligt samarbete — Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område — Förordning nr 44/2001 — Särskilda behörighetsregler — Flera svarande — Domstolen i en av svarandenas hemvist är behörig — Restriktiv tolkning — Villkor — Samband — Begreppet samband
(Rådets förordning nr 44/2001, artikel 6 led 1)
Civilrättsligt samarbete — Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område — Förordning nr 44/2001 — Särskilda behörighetsregler — Flera svarande — Talan mot flera företag som deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan som förklarats strida mot unionsrätten och yrkande att de solidariskt ska betala skadestånd och inkomma med upplysningar — Återkallelse av talan mot den enda svaranden med hemvist i den medlemsstat där den domstol där talan väckts är belägen — Saknar betydelse — Villkor — Parterna har inte agerat i samförstånd
(Rådets förordning nr 44/2001, artikel 6 led 1)
Civilrättsligt samarbete — Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område — Förordning nr 44/2001 — Särskilda behörighetsregler — Behörighet vad avser skadestånd utanför avtalsförhållanden — Ort där skadan uppkom och ort där den skadevållande händelsen inträffade — Talan mot flera företag som deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan som förklarats strida mot unionsrätten och yrkande att de solidariskt ska betala skadestånd och inkomma med upplysningar — Den ort där skadan uppkommit bedöms för varje skadelidande för sig — Skadelidande kan välja vid vilken domstol talan ska väckas
(Rådets förordning nr 44/2001, artikel 5 led 3)
Civilrättsligt samarbete — Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område — Förordning nr 44/2001 — Förlängning — Avtal om domstols behörighet — Prorogationsklausul i ett avtal — Huruvida klausulen kan göras gällande mot tredje man — Villkor — Samtycke från tredje man vad gäller denna klausul — Gräns — Tredje man övertar helt den ursprungliga medkontrahentens rättigheter och skyldigheter
(Rådets förordning nr 44/2001, artikel 23)
Civilrättsligt samarbete — Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område — Förordning nr 44/2001 — Förlängning — Avtal om domstols behörighet — Prorogationsklausul i ett leveransavtal — Talan mot flera företag som deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan som förklarats strida mot unionsrätten och yrkande att de solidariskt ska betala skadestånd och inkomma med upplysningar — Domstol vid vilken talan väckts är bunden av sådan klausul som frångår de särskilda behörighetsreglerna — Villkor — Klausul som avser tvister om överträdelser av konkurrensrätten
(Rådets förordning nr 44/2001, artiklarna 5 led 3, 6 led 1 och 23.1)
Beträffande tillämpningen av artikel 6 led 1 i förordning nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, ska det kontrolleras huruvida det mellan olika käromål som en och samma kärande har väckt mot olika svarande finns ett sådant samband att en gemensam dom för dessa käromål är påkallad för att undvika att oförenliga domar meddelas som en följd av att käromålen prövas i olika rättegångar. För att domar ska betraktas som oförenliga, räcker det inte med att målen får olika utgång, utan det krävs därutöver att domarna i denna del avser samma rättsliga och faktiska situation.
Det sistnämnda kravet på att samma rättsliga och faktiska situation ska vara för handen är uppfyllt när svarandena i det nationella målet har deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan, vilken enligt kommissionen utgjorde en enda, fortlöpande överträdelse av artikel 101 FEUF och av artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, genom att ingå och genomföra avtal i enlighet med denna, oaktat den omständigheten att svarande deltog på varierande sätt, såväl i geografiskt som tidsmässigt hänseende.
(se punkterna 20 och 21)
Artikel 6 led 1 i rådets förordning nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att bestämmelsen i den artikeln om behörighetskoncentration när det finns flera svarande kan tillämpas på en talan om solidariskt skadeståndsansvar och ett till denna kopplat yrkande om editionsföreläggande, mot företag som på olika platser och vid olika tidpunkter har deltagit i en av Europeiska kommissionen konstaterad enda, fortlöpande överträdelse av det unionsrättsliga förbudet mot konkurrensbegränsande samverkan, och detta även när käranden har återkallat talan mot den enda svarande som har hemvist i den medlemsstat där talan väckts, om det inte visas att käranden och nämnda svarande agerat i samförstånd i syfte att på ett konstlat sätt skapa eller upprätthålla villkoren för bestämmelsens tillämpning vid den tidpunkt talan väcks.
För det första finns det nämligen en risk för oförenliga domar i den mening som avses i artikel 6 led 1 i förordning nr 44/2001, om skadeståndstalan mot flera bolag från olika medlemsstater som har deltagit i en enda, fortlöpande samverkan i strid med unionens konkurrensregler prövas i olika rättegångar.
För det andra ankommer det visserligen på den domstol där talan väckts att bedöma bevisningen om att de berörda parterna agerat i samförstånd i syfte att på ett konstlat sätt skapa eller upprätthålla villkoren för bestämmelsens tillämpning vid den tidpunkt talan väcks, men enbart den omständigheten att det förekommer förhandlingar i syfte att eventuellt ingå förlikningsavtal räcker inte för att slå fast ett sådant samförstånd. Så skulle emellertid vara fallet om det visas att ett sådant avtal faktiskt ingåtts, men att det dolts för att ge sken av att villkoren i artikel 6 led 1 i förordning nr 44/2001 var uppfyllda.
(se punkterna 25, 31–33 samt punkt 1 i domslutet)
Artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att när skadeståndstalan väcks mot svarande med säte i olika medlemsstater med anledning av en enda, fortlöpande överträdelse som de har deltagit i i flera medlemsstater vid olika tidpunkter och på olika platser, vilken är en överträdelse av artikel 101 FEUF och artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som har konstaterats av kommissionen, ska den ort där skadan uppkommit bedömas för varje skadelidande för sig, varvid var och en av dessa enligt nämnda artikel 5 led 3 kan välja att väcka talan antingen vid domstolen i den ort där avtalet om konkurrensbegränsande samverkan slutgiltigt har slutits eller, i förekommande fall, vid domstolen i den ort där en särskild överenskommelse träffats som kan identifieras som den enda händelse som vållat den påstådda skadan, eller vid domstolen i den ort där bolaget har sitt säte.
(se punkt 56 samt punkt 2 i domslutet)
Se domen.
(se punkterna 64 och 65)
Artikel 23.1 i förordning nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att den gör det möjligt att i samband med skadeståndstalan på grund av överträdelse av förbudet mot konkurrensbegränsande samverkan i artikel 101 FEUF och artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet beakta prorogationsklausuler i leveransavtal, även när detta innebär en avvikelse från bestämmelserna om internationell behörighet i artikel 5 led 3 och/eller artikel 6 led 1 i förordning nr 44/2001, under förutsättning att dessa klausuler avser tvister om ansvar på grund av överträdelser av konkurrensrätten.
En prorogationsklausul kan nämligen endast avse redan uppkomna eller framtida tvister i anledning av ett bestämt rättsförhållande, vilket innebär att räckvidden av ett avtal om domstols behörighet begränsas till enbart tvister som uppkommer i anledning av det rättsförhållande för vilket avtalet träffades. Kravet syftar till att undvika att en part överraskas av att behörigheten tilldelats en bestämd domstol när det gäller samtliga tvister som kan uppkomma i partens förhållande till en annan avtalspart och som har sitt ursprung i ett annat förhållande än det med anledning av vilket avtalet om domstols behörighet träffats. Mot bakgrund av det syftet ska den nationella domstolen bland annat anse att en klausul som på ett abstrakt sätt tar sikte på tvister som kan uppkomma i avtalsförhållanden inte omfattar en tvist avseende skadeståndsansvar utanför avtalsförhållanden som en medkontrahent påstås ha ådragit sig till följd av vederbörandes deltagande i en otillåten samverkan. Eftersom en sådan tvist inte rimligen kan förutses av det skadelidande bolaget vid den tidpunkt det samtycker till klausulen, eftersom bolaget vid den tidpunkten inte kände till den otillåtna samverkan i vilken medkontrahenten deltog, kan tvisten inte anses ha sitt ursprung i avtalsförhållanden.
Om det däremot finns en klausul som avser tvister om ansvar på grund av överträdelser av konkurrensrätten och som ger behörighet till en domstol i en annan medlemsstat än den där den hänskjutande domstolen är belägen, ska den hänskjutande domstolen konstatera att den saknar behörighet, även om klausulen innebär ett undantag från de särskilda behörighetsreglerna i artiklarna 5 och/eller 6 i förordning nr 44/2001.
(se punkterna 68–72 samt punkt 3 i domslutet)
Mål C‑352/13
Cartel Damage Claims (CDC) Hydrogen Peroxide SA
mot
Akzo Nobel NV m.fl.
(begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Dortmund)
”Begäran om förhandsavgörande — Område med frihet, säkerhet och rättvisa — Behörighet på privaträttens område — Förordning (EG) nr 44/2001 — Särskilda behörighetsregler — Artikel 6 led 1 — Talan mot flera svarande som är hemmahörande i olika medlemsstater och som deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan som förklarats strida mot artikel 81 EG och artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, med yrkande att svarandena solidariskt ska betala skadestånd och inkomma med upplysningar — Behörighet i förhållande till övriga svarande för den domstol där talan väckts — Återkallelse av talan mot svaranden med hemvist i den medlemsstat där den domstol där talan väckts är belägen — Behörighet vad avser skadestånd utanför avtalsförhållanden — Artikel 5 led 3 — Prorogationsklausuler — Artikel 23 — Effektivt genomförande av förbudet mot konkurrensbegränsande samverkan”
Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 21 maj 2015
Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Särskilda behörighetsregler – Flera svarande – Domstolen i en av svarandenas hemvist är behörig – Restriktiv tolkning – Villkor – Samband – Begreppet samband
(Rådets förordning nr 44/2001, artikel 6 led 1)
Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Särskilda behörighetsregler – Flera svarande – Talan mot flera företag som deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan som förklarats strida mot unionsrätten och yrkande att de solidariskt ska betala skadestånd och inkomma med upplysningar – Återkallelse av talan mot den enda svaranden med hemvist i den medlemsstat där den domstol där talan väckts är belägen – Saknar betydelse – Villkor – Parterna har inte agerat i samförstånd
(Rådets förordning nr 44/2001, artikel 6 led 1)
Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Särskilda behörighetsregler – Behörighet vad avser skadestånd utanför avtalsförhållanden – Ort där skadan uppkom och ort där den skadevållande händelsen inträffade – Talan mot flera företag som deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan som förklarats strida mot unionsrätten och yrkande att de solidariskt ska betala skadestånd och inkomma med upplysningar – Den ort där skadan uppkommit bedöms för varje skadelidande för sig – Skadelidande kan välja vid vilken domstol talan ska väckas
(Rådets förordning nr 44/2001, artikel 5 led 3)
Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Förlängning – Avtal om domstols behörighet – Prorogationsklausul i ett avtal – Huruvida klausulen kan göras gällande mot tredje man – Villkor – Samtycke från tredje man vad gäller denna klausul – Gräns – Tredje man övertar helt den ursprungliga medkontrahentens rättigheter och skyldigheter
(Rådets förordning nr 44/2001, artikel 23)
Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Förlängning – Avtal om domstols behörighet – Prorogationsklausul i ett leveransavtal – Talan mot flera företag som deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan som förklarats strida mot unionsrätten och yrkande att de solidariskt ska betala skadestånd och inkomma med upplysningar – Domstol vid vilken talan väckts är bunden av sådan klausul som frångår de särskilda behörighetsreglerna – Villkor – Klausul som avser tvister om överträdelser av konkurrensrätten
(Rådets förordning nr 44/2001, artiklarna 5 led 3, 6 led 1 och 23.1)
Beträffande tillämpningen av artikel 6 led 1 i förordning nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, ska det kontrolleras huruvida det mellan olika käromål som en och samma kärande har väckt mot olika svarande finns ett sådant samband att en gemensam dom för dessa käromål är påkallad för att undvika att oförenliga domar meddelas som en följd av att käromålen prövas i olika rättegångar. För att domar ska betraktas som oförenliga, räcker det inte med att målen får olika utgång, utan det krävs därutöver att domarna i denna del avser samma rättsliga och faktiska situation.
Det sistnämnda kravet på att samma rättsliga och faktiska situation ska vara för handen är uppfyllt när svarandena i det nationella målet har deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan, vilken enligt kommissionen utgjorde en enda, fortlöpande överträdelse av artikel 101 FEUF och av artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, genom att ingå och genomföra avtal i enlighet med denna, oaktat den omständigheten att svarande deltog på varierande sätt, såväl i geografiskt som tidsmässigt hänseende.
(se punkterna 20 och 21)
Artikel 6 led 1 i rådets förordning nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att bestämmelsen i den artikeln om behörighetskoncentration när det finns flera svarande kan tillämpas på en talan om solidariskt skadeståndsansvar och ett till denna kopplat yrkande om editionsföreläggande, mot företag som på olika platser och vid olika tidpunkter har deltagit i en av Europeiska kommissionen konstaterad enda, fortlöpande överträdelse av det unionsrättsliga förbudet mot konkurrensbegränsande samverkan, och detta även när käranden har återkallat talan mot den enda svarande som har hemvist i den medlemsstat där talan väckts, om det inte visas att käranden och nämnda svarande agerat i samförstånd i syfte att på ett konstlat sätt skapa eller upprätthålla villkoren för bestämmelsens tillämpning vid den tidpunkt talan väcks.
För det första finns det nämligen en risk för oförenliga domar i den mening som avses i artikel 6 led 1 i förordning nr 44/2001, om skadeståndstalan mot flera bolag från olika medlemsstater som har deltagit i en enda, fortlöpande samverkan i strid med unionens konkurrensregler prövas i olika rättegångar.
För det andra ankommer det visserligen på den domstol där talan väckts att bedöma bevisningen om att de berörda parterna agerat i samförstånd i syfte att på ett konstlat sätt skapa eller upprätthålla villkoren för bestämmelsens tillämpning vid den tidpunkt talan väcks, men enbart den omständigheten att det förekommer förhandlingar i syfte att eventuellt ingå förlikningsavtal räcker inte för att slå fast ett sådant samförstånd. Så skulle emellertid vara fallet om det visas att ett sådant avtal faktiskt ingåtts, men att det dolts för att ge sken av att villkoren i artikel 6 led 1 i förordning nr 44/2001 var uppfyllda.
(se punkterna 25, 31–33 samt punkt 1 i domslutet)
Artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att när skadeståndstalan väcks mot svarande med säte i olika medlemsstater med anledning av en enda, fortlöpande överträdelse som de har deltagit i i flera medlemsstater vid olika tidpunkter och på olika platser, vilken är en överträdelse av artikel 101 FEUF och artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som har konstaterats av kommissionen, ska den ort där skadan uppkommit bedömas för varje skadelidande för sig, varvid var och en av dessa enligt nämnda artikel 5 led 3 kan välja att väcka talan antingen vid domstolen i den ort där avtalet om konkurrensbegränsande samverkan slutgiltigt har slutits eller, i förekommande fall, vid domstolen i den ort där en särskild överenskommelse träffats som kan identifieras som den enda händelse som vållat den påstådda skadan, eller vid domstolen i den ort där bolaget har sitt säte.
(se punkt 56 samt punkt 2 i domslutet)
Se domen.
(se punkterna 64 och 65)
Artikel 23.1 i förordning nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att den gör det möjligt att i samband med skadeståndstalan på grund av överträdelse av förbudet mot konkurrensbegränsande samverkan i artikel 101 FEUF och artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet beakta prorogationsklausuler i leveransavtal, även när detta innebär en avvikelse från bestämmelserna om internationell behörighet i artikel 5 led 3 och/eller artikel 6 led 1 i förordning nr 44/2001, under förutsättning att dessa klausuler avser tvister om ansvar på grund av överträdelser av konkurrensrätten.
En prorogationsklausul kan nämligen endast avse redan uppkomna eller framtida tvister i anledning av ett bestämt rättsförhållande, vilket innebär att räckvidden av ett avtal om domstols behörighet begränsas till enbart tvister som uppkommer i anledning av det rättsförhållande för vilket avtalet träffades. Kravet syftar till att undvika att en part överraskas av att behörigheten tilldelats en bestämd domstol när det gäller samtliga tvister som kan uppkomma i partens förhållande till en annan avtalspart och som har sitt ursprung i ett annat förhållande än det med anledning av vilket avtalet om domstols behörighet träffats. Mot bakgrund av det syftet ska den nationella domstolen bland annat anse att en klausul som på ett abstrakt sätt tar sikte på tvister som kan uppkomma i avtalsförhållanden inte omfattar en tvist avseende skadeståndsansvar utanför avtalsförhållanden som en medkontrahent påstås ha ådragit sig till följd av vederbörandes deltagande i en otillåten samverkan. Eftersom en sådan tvist inte rimligen kan förutses av det skadelidande bolaget vid den tidpunkt det samtycker till klausulen, eftersom bolaget vid den tidpunkten inte kände till den otillåtna samverkan i vilken medkontrahenten deltog, kan tvisten inte anses ha sitt ursprung i avtalsförhållanden.
Om det däremot finns en klausul som avser tvister om ansvar på grund av överträdelser av konkurrensrätten och som ger behörighet till en domstol i en annan medlemsstat än den där den hänskjutande domstolen är belägen, ska den hänskjutande domstolen konstatera att den saknar behörighet, även om klausulen innebär ett undantag från de särskilda behörighetsreglerna i artiklarna 5 och/eller 6 i förordning nr 44/2001.
(se punkterna 68–72 samt punkt 3 i domslutet)