—

Modelo Continente Hipermercados SA, genom D. Abrunhosa e Sousa, advogado,

—

Portugals regering, inledningsvis genom M. Perestrelo de Oliveira, därefter genom L. Inez Fernandes och F. Figueiroa Quelhas, samtliga i egenskap av ombud,

—

Tysklands regering, genom T. Henze och D. Kuon, båda i egenskap av ombud,

—

Ungerns regering, genom K. Szíjjártó, i egenskap av ombud,

—

Österrikes regering, genom C. Pesendorfer, i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom P. Guerra e Andrade och H. Støvlbæk, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 19.1 i rådets tredje direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om fusioner av aktiebolag (EGT L 295, s. 36; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 34), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/109/EG av den 16 september 2009 (EUT L 259, s. 14) (nedan kallat direktiv 78/855).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Modelo Continente Hipermercados SA (nedan kallat MCH) och Autoridade para as Condições de Trabalho – Centro Local do Lis (ACT) (myndighet för övervakning av arbetsvillkor – lokalkontoret i Lis). Målet rör myndighetens beslut att vidta åtgärder mot MCH till följd av de överträdelser av portugisisk arbetsrätt som Good and Cheap – Comércio Retalhista SA (nedan kallat Good and Cheap) begick före fusionen med MCH.

3

Tredje och sjätte skälen i direktiv 78/855 hade följande lydelse:

”Skyddet för bolagsmännens och tredje mans intressen kräver att medlemsstaternas lagstiftning om fusion av aktiebolag (public limited liability companies) samordnas och att bestämmelser om fusion införs i alla medlemsstaternas lagstiftning.

…

Borgenärerna, inräknat obligationshavare, och innehavarna av andra rättigheter i de fusionerande bolagen måste skyddas så att fusionen inte inverkar negativt på deras intressen.”

4

I artikel 3.1 i nämnda direktiv föreskrevs följande:

”I detta direktiv avses med ’fusion genom förvärv’ ett sådant förfarande varigenom ett eller flera bolag (överlåtande bolag) upplöses utan likvidation och i samband därmed överför samtliga sina tillgångar och skulder till ett annat bolag (övertagande bolag), mot vederlag till aktieägarna i det eller de överlåtande bolagen i form av aktier i det övertagande bolaget och i förekommande fall kontant ersättning som inte får överstiga tio procent av dessa aktiers nominella värde eller, i avsaknad av sådant värde, det bokförda parivärdet.”

5

Artikel 13.1 och 13.2 i direktivet hade följande lydelse:

”1.   Lagstiftningen i medlemsstaterna skall på ett betryggande sätt skydda rättigheterna för de borgenärer i de fusionerande bolagen vilka har fordringar som uppkommit före offentliggörandet av fusionsplanen och som inte var förfallna till betalning vid offentliggörandet.

2.   För det ändamålet ska det i medlemsstaternas lagstiftning minst föreskrivas att dessa borgenärer har rätt till betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har sådan säkerhet.

Medlemsstaterna ska fastställa villkor för det skydd som avses i punkt 1 och i första stycket i denna punkt. Medlemsstaterna ska under alla omständigheter se till att borgenärerna har rätt att ansöka hos lämpliga administrativa och rättsliga myndigheter om betryggande säkerhet, under förutsättning att de på ett trovärdigt sätt kan visa att fusionen medför att deras fordringar riskerar att inte gottgöras och att ingen betryggande säkerhet har ställts av företaget.”

6

I artikel 19.1 i samma direktiv föreskrevs följande:

”En fusion skall i kraft av själva lagstiftningen ha följande rättsverkningar, vilka skall inträda samtidigt:

7

Direktiv 78/855 upphävdes med verkan från och med den 1 juli 2011 genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/35/EU av den 5 april 2011 om fusioner av aktiebolag (EUT L 110, s. 1). Såsom framgår av skäl 1 i det nya direktivet är syftet att, för att skapa klarhet och överskådlighet, kodifiera direktiv 78/855, vilket hade ändrats flera gånger på ett väsentligt sätt. Artikel 19.1 i direktiv 2011/35 är identisk med artikel 19.1 i direktiv 78/855.

8

I artikel 112 i den portugisiska lagen om rörelsedrivande bolag (Código das Sociedades Comerciais, nedan kallad CSC) föreskrivs följande:

”Inskrivning av fusionen i handelsregistret

9

Den 15 februari 2011 utförde ACT en inspektion hos Good and Cheap. Myndigheten granskade registret över det antal timmar som Good and Cheaps arbetstagare hade arbetat under december 2010 och januari 2011. Det konstaterades att bolaget hade åsidosatt bestämmelser i portugisisk arbetsrätt på så sätt att vissa arbetstagare hade arbetat för många timmar i sträck och i vissa fall hade vilotimmarna mellan arbetsperioderna varit för få.

10

Det framgår av de handlingar som ingetts till EU-domstolen att MCH och Good and Cheap den 22 februari 2011 gav in en fusionsplan för registrering hos den behöriga avdelningen vid handelsregistret. Den kungjordes på webbplatsen för det portugisiska justitieministeriets publikationer.

11

Den 7 mars 2011 upprättade ACT två protokoll avseende de ovan nämnda överträdelserna som begåtts av Good and Cheap. Myndigheten delgav dock inte bolaget protokollen förrän den 4 april 2011.

12

Den 31 mars 2011 registrerades en fusion genom vilken MCH förvärvade Good and Cheaps tillgångar och skulder, med Good and Cheaps upplösning som följd.

13

Genom beslut av den 24 september 2012 bekräftade ACT de ovannämnda protokollen och ålade MCH böter för de aktuella överträdelserna.

14

MCH överklagade beslutet till Tribunal do Trabalho de Leiria och gjorde gällande att artikel 112 CSC, såsom denna tolkats av ACT, inte är förenlig med artikel 19 i direktiv 2011/35. Nämnda domstol vill i detta avseende ha klarhet i huruvida den övergång av det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder till det övertagande bolaget som ska ske vid en fusion genom förvärv enligt nämnda artikel 19.1 a kan innebära att betalningsansvaret för böter som ålagts på grund av överträdelser begångna av det överlåtande bolaget före fusionen övergår till det övertagande bolaget.

15

Under dessa omständigheter beslutade Tribunal do Trabalho de Leiria att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

16

Den tyska och den österrikiska regeringen har i sina yttranden uttryckt tveksamhet angående möjligheten att ta upp vissa av tolkningsfrågorna till sakprövning. Den tyska regeringen anser att den tredje och den fjärde frågan avser tolkning av nationell rätt. Den österrikiska regeringen å sin sida anser att den andra frågan avser en situation i vilken böterna, i motsats till vad som skett i det nationella målet, har ålagts redan före fusionen och att den således är hypotetisk. Dessutom regleras den fråga om straffrättsligt ansvar som avses i den fjärde frågan inte av direktiv 2011/35 och saknar således det samband med unionsrätten som måste finnas enligt artikel 51 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

17

EU-domstolen gör i denna del följande bedömning. Visserligen framgår det av den hänskjutande domstolens redogörelse för de faktiska omständigheterna att böterna ålades genom ett beslut meddelat efter det att MCH hade tagit över Good and Cheap, men det följer inte av den andra tolkningsfrågans lydelse att den inte avser ett sådant fall. Frågan kan därför inte anses vara hypotetisk.

18

Vidare är det uppenbart att den tredje tolkningsfrågan inte avser en tolkning av nationell rätt, utan av direktiv 2011/35, särskilt artikel 19, i syfte att klargöra huruvida den tolkning av artikel 112 CSC som bland annat ACT har förespråkat strider mot unionsrätten.

19

Såsom generaladvokaten påpekat i punkt 34 i förslaget till avgörande, avser den fjärde frågan tolkningen av portugisiska rättsprinciper och det görs inte någon hänvisning till unionsrätten. Det ska påpekas att det förfarande som inrättats genom artikel 267 FEUF enligt fast rättspraxis grundar sig på en tydlig funktionsfördelning mellan de nationella domstolarna och EU-domstolen, och att den senare endast är behörig att tolka eller pröva giltigheten av sådana unionsrättsakter som avses i den artikeln. Det ankommer inte på EU-domstolen att i ett sådant mål uttala sig om tolkningen av nationella bestämmelser eller att avgöra om den hänskjutande domstolens tolkning av dessa är korrekt (se dom Texdata Software, C‑418/11, EU:C:2013:588, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

20

Härav följer att den hänskjutande domstolens tolkningsfrågor – med undantag från den fjärde – kan tas upp till sakprövning.

21

Inledningsvis ska det påpekas att direktiv 2011/35, vars tolkning de tre första tolkningsfrågorna avser, hade ännu inte trätt i kraft vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i målet. Tolkningsfrågorna ska därför prövas enbart i förhållande till bestämmelserna i direktiv 78/855.

22

EU-domstolen finner därför att den hänskjutande domstolen har ställt de tre första tolkningsfrågorna, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 19.1 i direktiv 78/855 ska tolkas så, att en sådan ”fusion genom förvärv” som avses i artikel 3.1 i nämnda direktiv medför att betalningsansvaret för böter som ålagts genom slutligt beslut efter fusionen och som avser överträdelser av arbetsrätten begångna av det överlåtande bolaget före samma fusion, övergår på det övertagande bolaget.

23

Enligt artikel 19.1 a i direktiv 78/855 ska en fusion genom förvärv i kraft av själva lagstiftningen medföra att det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder övergår till det övertagande bolaget.

24

För att besvara den hänskjutande domstolens frågor ska EU-domstolen således pröva huruvida ett bolags ansvar för överträdelser – varvid avses betalningsansvaret för böter som ålagts efter en fusion genom vilken bolaget förvärvats och som avser överträdelser begångna före fusionen – ska anses ingå bland bolagets skulder i den mening som avses i nämnda bestämmelse.

25

Alla de rättegångsdeltagare som avses i artikel 23 stadgan för Europeiska unionens domstol och som har yttrat sig i frågan, är eniga om att obetalda böter som fastställts genom slutligt beslut före fusionen av två bolag ingår bland det överlåtande bolagets skulder, eftersom bötesbeloppet ska anses utgöra en skuld som detta bolag har till den berörda medlemsstaten. Vad beträffar en sådan situation som föreligger i det nationella målet däremot, alltså när böterna har ålagts först efter fusionen, anser den portugisiska regeringen, den ungerska regeringen och Europeiska kommissionen att betalningsansvaret för böterna ingår bland det överlåtande bolagets skulder, medan MCH och den tyska regeringen är av motsatt uppfattning.

26

EU-domstolen påpekar härvid att begreppet ”tillgångar och skulder”, som återfinns i bland annat artikel 19.1 a i direktiv 78/855, inte definieras i detta direktiv. Det finns inte heller några hänvisningar till medlemsstaternas rättsordningar vad gäller en sådan definition.

27

Enligt fast rättspraxis följer det emellertid såväl av kravet på en enhetlig tillämpning av unionsrätten som av likhetsprincipen, att ordalydelsen i en unionsbestämmelse som inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för fastställandet av bestämmelsens innebörd och tillämpningsområde, i regel ska ges en självständig och enhetlig tolkning inom hela Europeiska unionen, med beaktande av det sammanhang i vilket bestämmelsen förekommer och det mål som eftersträvas med den aktuella lagstiftningen (se, bland annat, dom Fish Legal och Shirley, C‑279/12, EU:C:2013:853, punkt 42, samt dom Deckmyn och Vrijheidsfonds, C‑201/13, EU:C:2014:2132, punkt 14).

28

Vad gäller det sammanhang i vilket begreppet skulder förekommer stadgas det i artikel 19.1 i direktiv 78/855 att en fusion genom förvärv i kraft av själva lagstiftningen, och således per automatik, ska medföra inte bara att det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder övergår till det övertagande bolaget, utan även, i enlighet med artikel 19.1 c, att det överlåtande bolaget upphör. Härav följer att ingen skulle hållas ansvarig för överträdelsen om ansvaret inte övergick till det övertagande bolaget som en del av det överlåtande bolagets skulder.

29

Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 61 i förslaget till avgörande skulle det vara oförenligt med själva naturen hos en fusion genom förvärv, såsom denna har definierats i artikel 3.1 i direktiv 78/855, om ingen kunde hållas ansvarig för överträdelsen. Enligt denna bestämmelses lydelse utgörs nämligen en sådan fusion av en övergång av det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder till det övertagande bolaget genom att det överlåtande bolaget upphör utan likvidation.

30

Den ovannämnda tolkningen av begreppet skulder bekräftas vid en analys av syftet med direktiv 78/855. Det framgår av tredje skälet i detsamma att syftet med att samordna medlemsstaternas lagstiftning om fusion av aktiebolag genom att bestämmelser om fusion införs i alla medlemsstaternas lagstiftning bland annat är att skydda bolagsmännens och tredje mans intressen vid en fusion genom förvärv.

31

Begreppet tredje man är emellertid vidare än det som används i sjätte skälet i nämnda direktiv, vilket omfattar ”borgenärerna, inräknat obligationshavare, och innehavarna av andra rättigheter i de fusionerande bolagen”, eftersom dessa borgenärer och innehavare av andra rättigheter omfattas av vissa särskilda skyddsåtgärder i artiklarna 13–15 i direktiv 78/855.

32

De tredje män vilkas intressen ska skyddas enligt direktivet ska således anses vara bland annat enheter vilka vid tidpunkten för fusionen ännu inte kan betraktas som borgenärer eller innehavare av andra rättigheter, men vilka efter fusionen kan betraktas som sådana på grundval av situationer uppkomna före fusionen, såsom överträdelser av arbetsrätten som fastslås i beslut först efter nämnda fusion. Om inte det överlåtande bolagets ansvar för begångna överträdelser, i form av betalningsansvar för ålagda böter, övergick på det övertagande bolaget, skulle det inte finnas något skydd för intresset hos den medlemsstat vars behöriga myndigheter ålagt böterna.

33

Om ansvaret inte övergick på det övertagande bolaget skulle – såsom påpekats av den portugisiska regeringen, den ungerska regeringen och kommissionen – fusioner bli ett sätt för bolag att undgå följderna av begångna överträdelser till nackdel för den berörda medlemsstaten eller andra eventuella berörda.

34

MCH har härvid anfört att det skulle strida mot det övertagande bolagets borgenärers och aktieägares intressen att låta det överlåtande bolagets ansvar för en överträdelse övergå på det övertagande bolaget genom en fusion, eftersom borgenärerna och aktieägarna då inte skulle kunna bedöma fusionens konsekvenser för bolagets ekonomi och tillgångar. Detta argument från MCH föranleder emellertid ingen annan bedömning än den som EU-domstolen gjort ovan. Sådana borgenärer ska nämligen, enligt artikel 13.2 i direktiv 78/855, ha rätt till betryggande säkerhet när fusionerande bolags ekonomiska förhållanden gör detta skydd nödvändigt, vid behov genom att ansöka om sådan säkerhet hos behöriga administrativa eller rättsliga myndigheter för att erhålla sådan säkerhet. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 61 i förslaget till avgörande kan aktieägarna i det övertagande bolaget vidare skyddas genom att det i fusionsavtalet tas in ett villkor om utfästelser och garantier. Det finns inte heller något som hindrar det övertagande bolaget från att före fusionen göra en due diligence av det överlåtande bolagets ekonomiska och rättsliga ställning i syfte att erhålla, förutom dokumentation och upplysningar i enlighet med lagstiftningen, en mer fullständig bild av bolagets skyldigheter.

35

Den första, den andra och den tredje tolkningsfrågan ska således besvaras på följande sätt: Artikel 19.1 i direktiv 78/855 ska tolkas så, att en sådan ”fusion genom förvärv” som avses i artikel 3.1 i nämnda direktiv medför att betalningsansvaret för böter som ålagts genom slutligt beslut efter fusionen och som avser överträdelser av arbetsrätten begångna av det överlåtande bolaget före samma fusion, övergår på det övertagande bolaget.

36

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:

Artikel 19.1 i rådets tredje direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om fusioner av aktiebolag, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/109/EG av den 16 september 2009, ska tolkas så, att en sådan ”fusion genom förvärv” som avses i artikel 3.1 i nämnda direktiv medför att betalningsansvaret för böter som ålagts genom slutligt beslut efter fusionen och som avser överträdelser av arbetsrätten begångna av det överlåtande bolaget före samma fusion, övergår på det övertagande bolaget.