DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen)

den 15 oktober 2014 ( *1 )

”Begäran om förhandsavgörande — Återbetalning av skatter och avgifter som en medlemsstat uppburit i strid med unionsrätten”

I mål C‑331/13,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Tribunalul Sibiu (Rumänien) genom beslut av den 30 maj 2013, som inkom till domstolen den 18 juni 2013, i målet

Ilie Nicolae Nicula

mot

Administraţia Finanţelor Publice a Municipiului Sibiu,

Administraţia Fondului pentru Mediu,

meddelar

DOMSTOLEN (stora avdelningen)

sammansatt av ordföranden V. Skouris, vice-ordföranden K. Lenaerts, avdelningsordförandena M. Ilešič (referent), L. Bay Larsen, A. Ó Caoimh, C. Vajda och S. Rodin samt domarna A. Borg Barthet, J. Malenovský, E. Levits, E. Jarašiūnas, C.G. Fernlund och J. L. da Cruz Vilaça,

generaladvokat: M. Wathelet,

justitiesekreterare: handläggaren L. Carrasco Marco,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 25 mars 2014,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

Ilie Nicolae Nicula, genom D. Târşia, avocat,

Rumäniens regering, genom R. Radu, V. Angelescu och A.-L. Crişan, samtliga i egenskap av ombud,

Europeiska kommissionen, genom R. Lyal och G.-D. Bălan, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 15 maj 2014 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 6 FEU och 110 FEUF, artiklarna 17, 20 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), samt rättssäkerhetsprincipen och principen om förbud mot reformatio in pejus.

2

Begäran har framställts i ett mål mellan å ena sidan Ilie Nicolae Nicula och å andra sidan Administraţia Finanţelor Publice a Municipiului Sibiu (myndigheten för offentliga finanser i Sibiu) och Administraţia Fondului pentru Mediu (miljömyndigheten). Målet gäller de nämnda myndigheternas beslut att inte bevilja Ilie Nicolae Niculas ansökan om återbetalning av den miljöskatt för motorfordon (nedan kallad miljöskatten) som uppburits i strid med unionsrätten.

Tillämpliga bestämmelser

3

Genom brådskande regeringsdekret nr 50/2008 om införande av en miljöskatt för motorfordon (Ordonanţă de Urgenţă a Guvernului nr. 50/2008 pentru instituirea taxei pe poluare pentru autovehicule), av den 21 april 2008 (Monitorul Oficial al României, del I, nr 327 av den 25 april 2008) (nedan kallat OUG nr 50/2008), vilket trädde i kraft den 1 juli 2008, infördes en miljöskatt för motorfordon i kategorierna M1–M3 och N1–N3. Skyldigheten att betala denna skatt uppkom bland annat vid den första registreringen av ett motorfordon i Rumänien.

4

OUG nr 50/2008 har sedan ändrats vid flera tillfällen innan det upphävdes genom lag nr 9/2012 om införande av utsläppsskatt för motorfordon (Legea nr. 9/2012 privind taxa pentru emisiili poluante provenite de la autovehicule), av den 6 januari 2012 (Monitorul Oficial al României, del I, nr 17 av den 10 januari 2012) (nedan kallad lag nr 9/2012), vilken trädde i kraft den 13 januari 2012.

5

Enligt artikel 4 i lag nr 9/2012 uppstod betalningsskyldigheten för utsläppsskatten för motorfordon inte enbart då ett fordon registrerades för första gången i Rumänien utan under vissa förutsättningar även då äganderätten till ett begagnat fordon för första gången överfördes i Rumänien.

6

Genom rättsverkningarna av brådskande regeringsdekret nr 1/2012, innehållande föreskrifter om att vissa bestämmelser i lag nr 9/2012 om införande av utsläppsskatt för motorfordon och om återbetalning av skatt som erlagts i enlighet med artikel 4.2 i denna lag tills vidare inte ska tillämpas (Ordonanța de Urgență a Guvernului nr. 1/2012 pentru suspendarea aplicării unor dispoziții ale Legii nr. 9/2012 privind taxa pentru emisiile poluante provenite de la autovehicule, precum şi pentru restituirea taxei achitate în conformitate cu prevederile art. 4 alin. 2 din lege), av den 30 januari 2012 (Monitorul Oficial al României, del I, nr 79 av den 31 januari 2012), som trädde i kraft den 31 januari 2012, sköts tillämpningen av utsläppsskatt för motorfordon vid den första övergången av äganderätten till ett begagnat fordon i Rumänien upp till den 1 januari 2013.

7

Brådskande regeringsdekret nr 9/2013 om miljödekal för motorfordon (Ordonanţa de urgenţă nr. 9/2013 privind timbrul de mediu pentru autovehicule), av den 19 februari 2013 (Monitorul Oficial al României, del I, nr 119 av den 4 mars 2013) (nedan kallad OUG nr 9/2013), om upphävande av lag nr 9/2012, trädde i kraft den 15 mars 2013.

8

I artikel 4 i OUG nr 9/2013 anges följande:

”Beloppet för [miljödekalen för motorfordon (nedan kallad miljödekal)] ska betalas en enda gång, enligt följande:

a)

Då det registrerats i den behöriga myndighetens register att äganderätten till ett motorfordon övergått till den förste ägaren i Rumänien och ett registreringsintyg och ett registreringsnummer tilldelats.

b)

Då ett motorfordon åter förs in i det nationella fordonsbeståndet för det fall restvärdet av [miljödekalen] återbetalades till ägaren då motorfordonet togs ut ur det nationella fordonsbeståndet. …

c)

Då äganderätten till ett begagnat motorfordon registreras och den särskilda skatten för personbilar och andra motorfordon, [miljöskatten] och utsläppsskatten för motorfordon inte erlagts enligt de bestämmelser som gäller vid registreringstillfället.

d)

Då äganderätten till ett begagnat motorfordon registreras i fråga om motorfordon för vilka domstol har beslutat om återbetalning eller registrering utan erläggande av den särskilda skatten för personbilar och andra motorfordon, [miljöskatten] eller utsläppsskatten för motorfordon.”

9

I artikel 12.1 och 12.2 i OUG nr 9/2013 föreskrivs följande:

”(1)   Om den särskilda skatt för personbilar och andra motorfordon, [miljöskatten] eller den utsläppsskatt för motorfordon som den skattskyldige erlagt är högre än det belopp för dekalen som följer av tillämpningen av förevarande bestämmelser om miljödekal, beräknat i [rumänska lei (RON)] enligt den växlingskurs som gällde vid registreringstillfället eller vid registreringen av äganderätten till ett begagnat motorfordon, får mellanskillnaden återbetalas. Återbetalningen av skatten får endast göras till den person som var skyldig att betala skatten och ska ske enligt de förfaranden som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna till förevarande brådskande dekret. Beräkning av den mellanskillnad som ska återbetalas ska ske utifrån den beräkningsformel som ges i detta brådskande dekret. Härvid ska de uppgifter som beaktades vid registreringen av motorfordonet eller vid registreringen av äganderätten till ett begagnat motorfordon användas.

(2)   Det belopp som motsvarar skillnaden mellan å ena sidan det belopp den skattskyldige erlagt i form av särskild skatt på personbilar och andra motorfordon, [miljöskatt] eller utsläppsskatt för motorfordon och å andra sidan det belopp som följer av tillämpningen av [miljödekalen] ska återbetalas inom den preskriptionsfrist som föreskrivs i regeringsdekret [nr 92/2003 om skatteprocesslag (Ordonanţa Guvernului nr.92 privind Codul de procedură fiscală), av den 24 december 2003 (Monitorul Oficial al României, del I, nr 941 av den 29 december 2003)] i dess ånyo publicerade, ändrade och kompletterade lydelse. Återbetalningen ska ske enligt de förfaranden som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna till förevarande brådskande dekret.”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

10

Under år 2009 köpte Ilie Nicolae Nicula, rumänsk medborgare bosatt i Rumänien, ett begagnat motorfordon som hade registrerats för första gången i Tyskland. För att kunna registrera nämnda motorfordon i Rumänien krävdes dock att han betalade miljöskatt på 5153 RON enligt artikel 4 i lagdekret nr 50/2008.

11

Genom dom av den 3 maj 2012 biföll Tribunalul Sibiu den talan som Ilie Nicolae Nicula väckt mot Agenţia Fondului pentru Mediu (mottagaren av miljöskatten) och förpliktade nämnda myndighet att återbetala skatten med motiveringen att den införts i strid med artikel 110 FEUF, såsom den har tolkats av domstolen i målet Tatu (C‑402/09, EU:C:2011:219). Tribunalul Sibiu ogillade däremot talan mot Administraţia Finanţelor Publice a Municipiului Sibiu, det vill säga den myndighet som drev in nämnda skatt.

12

Domen överklagades till Curtea de Apel de Alba-Iulia, som upphävde domen den 25 januari 2013 och återförvisade målet till domstolen i första instans. I detta sammanhang påpekade Curtea de Apel de Alba-Iulia att talan kan väckas inte bara mot den som tar emot skatten, utan även mot den som driver in skatten, i denna typ av mål som gäller återbetalning av skatter eller avgifter som har uppburits i strid med unionsrätten.

13

OUG nr 9/2013 trädde i kraft den 15 mars 2013, det vill säga efter det att målet ånyo registrerats vid Tribunalul Sibiu. Nämnda domstol har påpekat att enligt detta dekret får återbetalning av den tidigare erlagda miljöskatten endast ske om nämnda inbetalda skatt är högre än avgiften för miljödekalen. Återbetalning får endast ske i särskilt angivna undantagsfall och är begränsad till nämnda eventuella mellanskillnad.

14

I Ilie Nicolae Niculas fall uppgår det belopp för miljödekalen som följer av tillämpningen av OUG nr 9/2013 till 8 126,44 RON, medan den tidigare erlagda miljöskatten är på 5153 RON. Enligt Tribunalul Sibiu, har sökanden i det nationella målet felaktigt hävdat att motvärdet för miljödekalen för hans fordon uppgår till endast 3779,74 RON. I enlighet med artikel 12.1 andra meningen i samma OUG beräknas den mellanskillnad som ska återbetalas nämligen utifrån den beräkningsformel som ges i detta dekret. Härvid tas det hänsyn till de uppgifter som beaktades vid registreringen av motorfordonet i Rumänien och inte till de uppgifter som motsvarar nuläget.

15

Med stöd av lagdekret nr 9/2013 har Ilie Nicolae Nicula, enligt Tribunalul Sibiu, således inte rätt till återbetalning av miljöskatten jämte ränta, eftersom motsvarande belopp kvarhålls av skatte- och miljöskyddsmyndigheterna som betalning för miljödekalen då beloppet för miljödekalen är högre än den miljöskatt han betalade då han registrerade sitt fordon.

16

Under dessa omständigheter beslutade Tribunalul Sibiu att förklara målet vilande och att ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

”Kan bestämmelserna i artikel [6 FEU], artiklarna 17, 20 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 110 FEUF samt principerna om rättssäkerhet och förbud mot reformatio in pejus, som båda är fastställda i [unions]rätten och domstolens rättspraxis [dom Belbouab, 10/78, EU:C:1978:181, och Belgocodex, C‑381/97, EU:C:1998:589] tolkas så att de utgör hinder för ett regelverk som [OUG nr 9/2013]?”

17

Rumäniens regering har i enlighet med artikel 16, tredje stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol begärt att domstolen ska sammanträda i stor avdelning.

Prövning av tolkningsfrågan

Huruvida tolkningsfrågan kan tas upp till sakprövning

18

Den rumänska regeringen anser att begäran om förhandsavgörande inte kan tas upp till sakprövning. Nämnda regering har för det första gjort gällande att den bestämmelse i nationell rätt som den hänskjutande domstolen avser, nämligen artikel 12 i OUG nr 9/2013, reglerar förvaltningsförfaranden och andra förfaranden utanför domstol för återbetalning av skatt. Bestämmelserna innebär således inte några begränsningar för hur den domstol som ska ta ställning till en ansökan om återbetalning av en skatt eller en avgift – som i likhet med skatten i det nationella målet uppburits i strid med unionsrätten – kan tolka bestämmelserna. Den hänskjutande domstolen anser därför felaktigt att den nämnda bestämmelsen hindrar den från att förordna om återbetalning av hela det belopp som Ilie Nicolae Nicula erlagt i miljöskatt.

19

Vidare har den rumänska regeringen hävdat att OUG nr 9/2013 under alla omständigheter inte är tillämpligt i det nationella målet, eftersom dekretet inte hade trätt i kraft då Ilie Nicolae Nicula erlade miljöskatten.

20

Av dessa skäl anser den rumänska regeringen att svaret på tolkningsfrågan saknar intresse för utgången i det nationella målet. Begäran om förhandsavgörande ska därför avvisas.

21

Domstolen erinrar om att, enligt fast rättspraxis, det i ett förfarande enligt artikel 267 FEUF uteslutande ankommer på den nationella domstolen, vid vilken målet anhängiggjorts och vilken har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till domstolen. Domstolen är följaktligen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som ställts avser tolkningen av unionsrätten (se härvid dom Gouvernement de la Communauté française och gouvernement wallon, C‑212/06, EU:C:2008:178, punkt 28; dom Zurita García och Choque Cabrera, C‑261/08 och C‑348/08, EU:C:2009:648, punkt 34, samt dom Filipiak, C‑314/08, EU:C:2009:719, punkt 40).

22

Domstolen har emellertid också slagit fast att det i undantagsfall ankommer på den att – för att pröva sin egen behörighet – undersöka de omständigheter under vilka den nationella domstolen har framställt sin begäran om förhandsavgörande (se, för ett liknande resonemang, dom Filipiak, EU:C:2009:719, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

23

Domstolen får underlåta att besvara en tolkningsfråga som en nationell domstol har ställt endast då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågorna är hypotetiska eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (dom Zurita García och Choque Cabrera, EU:C:2009:648, punkt 35).

24

I förevarande fall har EU-domstolen i enlighet med artikel 101.1 i sina rättegångsregler begärt att den hänskjutande domstolen ska klarlägga huruvida artikel 12 i OUG nr 9/2013 – med hänsyn till det pågående målets beskaffenhet – är tillämplig i det nationella målet. I sitt svar som inkom till domstolens kansli den 13 mars 2014 bekräftade den hänskjutande domstolen att den nämnda artikeln utgör den materiella rättsregel som är tillämplig i det nationella målet vid den nya prövning som ska göras sedan målet återförvisats dit. Enligt samma domstol är regeln som föreskrivs i artikel 12.1 entydig och begränsar möjligheten till återbetalning av skatt som inbetalats innan miljödekalen infördes till att gälla endast det fall då skattebeloppet är högre än avgiften för miljödekalen såsom denna infördes genom OUG nr 9/2013.

25

Domstolen finner under dessa omständigheter att svaret på den fråga som den hänskjutande domstolen ställt är användbart för att den domstolen ska kunna avgöra huruvida de nationella bestämmelserna är förenliga med unionsrätten. Den rumänska regeringens argument att begäran om förhandsavgörande ska avvisas kan inte godtas varför tolkningsfrågan följaktligen ska besvaras.

Prövning i sak

26

Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida unionsrätten ska tolkas så, att den utgör hinder för ett system för återbetalning av en skatt eller en avgift som uppburits i strid med unionsrätten såsom det system som är aktuellt i det nationella målet.

27

Det följer av fast rättspraxis att rätten att erhålla återbetalning av skatter och avgifter som har tagits ut i en medlemsstat i strid med unionsrätten utgör en följd av och ett komplement till de rättigheter som enskilda har tillerkänts i de unionsbestämmelser i vilka sådana skatter eller avgifter förbjuds, såsom dessa bestämmelser tolkats av domstolen. Medlemsstaten är således i princip skyldig att återbetala skatt som uppburits i strid med unionsrätten (dom Littlewoods Retail m.fl., C‑591/10, EU:C:2012:478, punkt 24, samt Irimie, C‑565/11, EU:C:2013:250, punkt 20).

28

Domstolen har för övrigt redan slagit fast att när en medlemsstat har tagit ut skatter eller avgifter i strid med unionsrätten har enskilda rätt till återbetalning, inte bara av den rättsstridigt uppburna skatten, utan också av belopp som betalats till denna stat eller som innehållits av denna, som har en direkt koppling till denna skatt (se, för ett liknande resonemang, dom Littlewoods Retail m.fl., EU:C:2012:478, punkt 25, samt Irimie, EU:C:2013:250, punkt 21).

29

Principen att medlemsstaterna är skyldiga att återbetala skatter och avgifter som tagits ut i strid med unionsrätten jämte ränta följer av denna rätt (dom Littlewoods Retail m.fl., EU:C:2012:478, punkt 26, samt dom Irimie, EU:C:2013:250, punkt 22).

30

Det är inledningsvis viktigt att påpeka att det i förevarande fall inte tydligt framgår av begäran om förhandsavgörande med stöd av vilken lydelse av OUG som Ilie Nicolae Nicula påfördes miljöskatt vid den tidpunkt då han registrerade sitt fordon i Rumänien. Domstolen har dock redan slagit fast att artikel 110 FEUF utgör hinder för en skatt såsom den miljöskatt som infördes genom OUG nr 50/2008 i såväl dess ursprungliga lydelse som i sina ändrade lydelser (se, för ett liknande resonemang, dom Tatu, EU:C:2011:219, punkterna 58 och 61, samt Nisipeanu, C‑263/10, EU:C:2011:466, punkterna 27 och 29).

31

Domstolen har nämligen slagit fast att tillämpning av bestämmelserna i OUG nr 50/2008, oavsett vilken lydelse det gäller, innebar att importerade begagnade fordon som kännetecknades av att de var av en äldre årsmodell och hade stort slitage belades med en skatt som kunde uppgå till 30 procent av marknadsvärdet. Liknande fordon som utbjöds till försäljning på den inhemska marknaden för begagnade fordon – där dessa fordon således utgjorde liknande inhemska varor i den mening som avses i artikel 110 FEUF – belades inte alls med en sådan skattebörda. Domstolen fann att en sådan åtgärd avhåller personer från att sätta begagnade fordon som köpts i andra medlemsstater i trafik, utan att köpare avskräcks från att köpa begagnade fordon med samma ålder och i samma skick på den inhemska marknaden (se, för ett liknande resonemang, dom Tatu, EU:C:2011:219, punkterna 55, 58, och 61, samt Nisipeanu, EU:C:2011:466, punkterna 26, 27 och 29).

32

Till följd av domen Tatu (EU:C:2011:219) och domen Nisipeanu (EU:C:2011:466), antog Rumänien OUG nr 9/2013 varigenom ny beskattning införs för motorfordon, nämligen miljödekalen. Enligt artikel 4 i dekretet uppstår betalningsskyldigheten för miljödekalen antingen när motorfordonet registreras för första gången i Rumänien eller när ett motorfordon åter införs i det nationella fordonsbeståndet, eller då äganderätten till ett begagnat motorfordon registreras för vilket fordon de tidigare gällande skatterna inte har erlagts eller för vilket fordon en domstol har beslutat om återbetalning av skatterna eller registrering utan betalning av dem.

33

Såsom följer av begäran om förhandsavgörande och den hänskjutande domstolens svar på domstolens begäran om klarlägganden, införs genom artikel 12 i OUG nr 9/2013 även ett system med återbetalning av skatt som erlagts med stöd av OUG nr 50/2008 eller ändrade lydelser av detta dekret. Härigenom ges enskilda möjlighet att erhålla återbetalning av tidigare erlagd skatt under förutsättning att skattebeloppet överstiger avgiften för miljödekalen. Den hänskjutande domstolen anser att den inte har möjlighet att med tillämpning av den nämnda bestämmelsen återbetala dels det belopp Ilie Nicolae Nicula erlagt i miljöskatt dels ränta på detta belopp till honom.

34

Domstolen ska således pröva om ett sådant system för återbetalning genom kvittning ger enskilda möjlighet att på ett verksamt sätt utöva den rätt till återbetalning av en felaktigt inbetald skatt som de har enligt unionsrätten.

35

Det följer härvid av den hänskjutande domstolens tolkning av artikel 12.1 i OUG nr 9/2013 att såvitt gäller begagnade fordon som importerats från en annan medlemsstat återbetalas miljöskatt som uppburits i strid med unionsrätten endast om den överstiger det belopp som ska betalas för miljödekalen. Nämnda belopp beräknas på grundval av uppgifter som beaktades den dag då fordonet importerades till Rumänien.

36

I likhet med vad Europeiska unionen har påpekat följer det härav att ett återbetalningssystem såsom det som är aktuellt i det nationella målet leder, i ett fall med ett begagnat fordon som importerats från en annan medlemsstat, till att skyldigheten att återbetala miljöskatt som uppburits i strid med unionsrätten begränsas, eller som i det nationella målet, helt bortfaller. Detta i sin tur innebär att den diskriminering som domstolen konstaterade i dom Tatu (EU:C:2011:219) och dom Nisipeanu (EU:C:2011:466) vidmakthålls.

37

Systemet leder vidare till att nationella myndigheter befrias från skyldigheten att beakta den ränta som ska betalas till den skattskyldige för perioden mellan tidpunkten då miljöskatten felaktigt uppbars och dess återbetalning. Systemet uppfyller följaktligen inte det krav som anges i punkt 29 ovan.

38

Under dessa omständigheter finner domstolen att ett återbetalningssystem såsom det som är aktuellt i det nationella målet inte ger enskilda möjlighet att på ett verksamt sätt utöva sin rätt enligt unionsrätten till återbetalning av en skatt som uppburits i strid med samma rätt.

39

Mot denna bakgrund ska unionsrätten tolkas så, att den utgör hinder för ett sådant system för återbetalning av en skatt eller en avgift som uppburits i strid med unionsrätten som det system som är aktuellt i det nationella målet.

Begränsning i tiden av rättsverkningarna av domstolens dom

40

För det fall domstolen skulle slå fast att unionsrätten utgör hinder för en skatt såsom miljödekalen som infördes genom OUG nr 9/2013, har den rumänska regeringen i sitt skriftliga yttrande begärt att domstolen ska begränsa rättsverkningarna i tiden av sin dom.

41

EU-domstolen erinrar härvid om att den hänskjutande domstolen, genom den begärda tolkningen av unionsrätten, inte har bett EU-domstolen att klargöra huruvida unionsrätten utgör hinder för en skatt såsom miljödekalen utan enbart huruvida unionsrätten utgör hinder för ett system såsom det som infördes genom OUG nr 9/2013 som föreskriver att skatt som felaktigt uppburits med stöd av OUG nr 50/2008 ska återbetalas.

42

Det är under dessa omständigheter tillräckligt att precisera att den rumänska regeringens argument för en begränsning i tiden av rättsverkningarna av domstolens dom avser andra fall än det som är aktuellt i det nationella målet. Det saknas följaktligen anledning att pröva nämnda regerings begäran om begränsning i tiden av rättsverkningarna av förevarande dom.

Rättegångskostnader

43

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

 

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande:

 

Unionsrätten ska tolkas så, att den utgör hinder för ett sådant system för återbetalning av en skatt eller en avgift som uppburits i strid med unionsrätten som det system som är aktuellt i det nationella målet.

 

Underskrifter


( *1 ) Rättegångsspråk: rumänska.