Mål C‑286/13 P
Dole Food Company Inc.
och
Dole Fresh Fruit Europe, tidigare Dole Germany OHG
mot
Europeiska kommissionen
”Överklagande — Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Europeiska marknaden för bananer — Samordning vid fastställandet av referenspriser — Motiveringsskyldighet — Sen motivering — Bevis som företetts sent — Rätten till försvar — Principen om parternas likställdhet i processen — Principer avseende fastställandet av de faktiska omständigheterna — Missuppfattning av de faktiska omständigheterna — Bevisvärdering — Marknadens struktur — Kommissionens skyldighet att precisera vilka delar av informationsutbytet som utgör konkurrensbegränsning genom syfte — Bevisbörda — Beräkning av böter — Beaktande av försäljning som genomförts av dotterbolag som inte deltagit i överträdelsen — Försäljning av samma bananer har räknats två gånger”
Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 19 mars 2015
Domstolsförfarande – Framläggande av bevisning – Frist – Sent åberopad bevisning – Villkor
(Tribunalens rättegångsregler, artikel 48.1)
Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Generell hänvisning till andra handlingar som bifogas ansökan – Avvisning
(Domstolens stadga, artiklarna 21 och 53 första stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1, c)
Överklagande – Grunder – Domstolens kontroll av tribunalens bedömning av huruvida det var nödvändigt att komplettera viss information – Ej möjlig utom vid missuppfattning
(Artikel 256.1 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 64)
Överklagande – Grunder – Otillräcklig motivering – Tribunalens motivering är underförstådd – Tillåtet – Villkor
(Domstolens stadga, artiklarna 36 och 53 första stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 81)
Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Bedömning av motiveringsskyldigheten med bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet
(Artikel 253 EG)
Konkurrensbegränsande samverkan – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömningskriterier – En konkurrensbegränsande samverkans innehåll och ändamål samt de ekonomiska och juridiska sammanhang i vilket samverkan utvecklats – Skillnad mellan överträdelse genom syfte och överträdelse genom resultat – Avsikten hos parterna i ett avtal att begränsa konkurrensen – Icke nödvändigt kriterium – Överträdelse till följd av konkurrensbegränsande syfte – Tillräcklig grad av skadlighet – Bedömningskriterier
(Artikel 81.1 EG)
Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Samordning och samarbete som är oförenliga med skyldigheten för varje företag att bestämma sitt beteende på marknaden på ett självständigt sätt – Informationsutbyte mellan konkurrenter – Konkurrensbegränsande syfte eller resultat – Presumtion – Villkor
(Artikel 81.1 EG)
Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Konkurrensbegränsande syfte – Bedömningskriterier – Inga konkurrensbegränsande verkningar på marknaden – Direkt samband mellan det samordnade förfarandet och konsumentpriserna föreligger inte – Saknar relevans
(Artikel 81.1 EG)
Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Krav på ett orsakssamband mellan företagens samordning och beteende på marknaden – Presumtion att ett sådant orsakssamband föreligger – Skyldighet att motbevisa denna presumtion som åligger det berörda företaget – Bevis
(Artikel 81.1 EG)
Konkurrens – Unionens regler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet
(Artikel 81.1 EG)
Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Avskräckande karaktär – Beaktande av storleken på och de totala resurserna hos det företag som åläggs sanktioner
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3)
Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Beräkningsmetod som fastställs i kommissionens riktlinjer – Beräkning av grundbeloppet för böterna – Fastställande av försäljningsvärdet – Kriterier – Försäljningsvärdet som har ett direkt eller indirekt samband med överträdelsen
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 13)
Se domen.
(se punkt 44)
Se domen.
(se punkt 50)
Se domen.
(se punkt 58)
Se domen.
(se punkt 83)
Se domen.
(se punkterna 93 och 94)
Vad gäller konkurrensbegränsande beteenden som omfattas av artikel 81 EG är vissa typer av samordning mellan företag så pass skadliga för konkurrensen att det kan anses att någon bedömning av deras resultat inte behöver göras. Det står således klart att vissa samordnade beteenden, såsom de som leder till horisontell prissättning av karteller, kan anses vara förenade med så pass stora risker för en negativ inverkan på, i synnerhet, varor och tjänsters pris, kvantitet eller kvalitet att det inte anses nödvändigt att vad gäller tillämpningen av artikel 81.1 EG visa att de har konkreta verkningar på marknaden. Om en analys av en typ av samordnat förfarande mellan företag inte uppvisar en tillräcklig grad av skadlighet för konkurrensen, ska däremot det samordnade förfarandets verkningar prövas. För att förbjuda beteendet krävs att det föreligger omständigheter som visar att konkurrensen faktiskt på ett märkbart sätt har hindrats, begränsats eller snedvridits.
Frågan huruvida en slags samordning mellan företag är tillräckligt skadlig för konkurrensen för att anses utgöra en konkurrensbegränsning ”genom syfte”, i den mening som avses i artikel 81.1 EG, ska prövas i förhållande till bland annat de mål som eftersträvas med samordningen samt det ekonomiska och juridiska sammanhang som den ingår i. Vid bedömningen av detta sammanhang ska hänsyn även tas till de aktuella produkternas eller tjänsternas beskaffenhet samt till strukturen och de faktiska villkoren på den eller de relevanta marknaderna.
Även om partsavsikten inte är av avgörande betydelse för att fastställa huruvida en slags samordning mellan företag är konkurrensbegränsande finns det inget som hindrar konkurrensmyndigheter, nationella domstolar eller unionsdomstolen från att beakta densamma.
(se punkterna 113 och 115–118)
Vad avser utbytet av information mellan konkurrenter ska kriterierna koordination och samarbete, som avgör vad som är ett samordnat förfarande, ska uppfattas mot bakgrund av den grundläggande idén bakom fördragets konkurrensregler, nämligen att varje ekonomisk aktör självständigt ska bestämma den politik som den avser att följa på den gemensamma marknaden.
Även om detta krav på självständighet inte utesluter att de ekonomiska aktörerna har rätt att rationellt anpassa sig till det konstaterade eller förväntade beteendet hos konkurrenterna, hindrar det emellertid strikt att det förekommer direkta eller indirekta kontakter mellan sådana aktörer, kontakter som är ägnade att antingen påverka en faktisk eller potentiell konkurrents beteende på marknaden eller för en sådan konkurrent avslöja det beteende man har beslutat om eller överväger att själv tillämpa på marknaden, när dessa kontakter har till syfte eller resultat att utmynna i konkurrensvillkor som inte motsvarar de normala villkoren på den relevanta marknaden, med beaktande av de tillhandahållna produkternas eller tjänsternas beskaffenhet, hur betydelsefulla och hur många företagen var och nämnda marknads volym.
Utbyte av information mellan konkurrenter kan strida mot konkurrensreglerna när detta utbyte mildrar eller undanröjer graden av osäkerhet om den relevanta marknadens funktion och följaktligen begränsar konkurrensen mellan företagen. Ett utbyte av information som är ägnat att kunna undanröja osäkerhet hos de berörda vad gäller tidpunkten, omfattningen och den anpassning som de berörda företagen måste göra vad gäller deras beteende på marknaden, ska anses ha ett konkurrensbegränsande syfte.
(se punkterna 119–122)
När det gäller unionens konkurrensrätt kan ett samordnat förfarande ha ett konkurrensbegränsande syfte även när detta inte har ett direkt samband med konsumentpriset. Ordalydelsen i artikel 81.1 EG ger nämligen inget utrymme för att anse att denna bestämmelse endast förbjuder samordnade förfaranden som har en direkt inverkan på det pris som slutkonsumenterna betalar. Det framgår tvärtom av artikel 81.1 a EG att ett samordnat förfarande kan ha ett konkurrensbegränsande syfte om det innebär att ”inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs”.
I vilket fall som helst är artikel 81 EG, i likhet med övriga konkurrensregler i fördraget, inte enbart avsedd att skydda konkurrenternas eller konsumenternas direkta intressen, utan den ska skydda marknadens struktur och därmed konkurrensen som sådan. Det måste därför inte föreligga ett direkt samband mellan ett samordnat förfarande och konsumentpriserna för att det ska kunna konstateras att ett samordnat förfarande har ett konkurrensbegränsande syfte.
(se punkterna 123–125)
Se domen.
(se punkterna 126 och 127)
Se domen.
(se punkt 140)
Se domen.
(se punkterna 142–145)
Vad gäller beräkningen av böterna har kommissionen, genom artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 visserligen tilldelats ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, men att utövandet av denna befogenhet begränsas av att det i bestämmelsen uppställts objektiva kriterier som kommissionen måste följa. Således sätts en absolut beräkningsbar övre gräns för det bötesbelopp som kan åläggas. Därmed är det högsta tillåtna bötesbelopp som kan åläggas ett givet företag möjligt att fastställa i förväg. Utövandet av detta utrymme för skönsmässig bedömning begränsas vidare av de förhållningsregler som kommissionen har åtagit sig att följa.
I detta avseende har punkt 13 i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning (EG) nr 1/2003, avseende kommissionens beaktande av försäljningsvärdet från de varor eller tjänster som har ett samband med överträdelsen, som syfte att som utgångspunkt för beräkningen av de böter som ska åläggas ett företag fastställa ett belopp som återspeglar överträdelsens ekonomiska betydelse och företagets relativa tyngd i överträdelsen. Även om begreppet försäljningsvärde i punkt 13 visserligen inte går så långt att det inbegriper sådan försäljning i det aktuella företaget som inte direkt eller indirekt omfattas av den påstådda kartellens tillämpningsområde, skulle det emellertid strida mot det syfte som eftersträvas med denna bestämmelse att tolka detta begrepp så, att det enbart avser omsättning som hänför sig till sådan försäljning för vilken det är fastställt att den verkligen påverkades av denna kartell. Under alla omständigheter framhåller domstolen att den del av den totala omsättningen som härrör från försäljning av produkter som omfattas av överträdelsen utgör den uppgift som bäst återspeglar den ekonomiska betydelsen av denna överträdelse.
(se punkterna 146–149)
Mål C‑286/13 P
Dole Food Company Inc.
och
Dole Fresh Fruit Europe, tidigare Dole Germany OHG
mot
Europeiska kommissionen
”Överklagande — Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Europeiska marknaden för bananer — Samordning vid fastställandet av referenspriser — Motiveringsskyldighet — Sen motivering — Bevis som företetts sent — Rätten till försvar — Principen om parternas likställdhet i processen — Principer avseende fastställandet av de faktiska omständigheterna — Missuppfattning av de faktiska omständigheterna — Bevisvärdering — Marknadens struktur — Kommissionens skyldighet att precisera vilka delar av informationsutbytet som utgör konkurrensbegränsning genom syfte — Bevisbörda — Beräkning av böter — Beaktande av försäljning som genomförts av dotterbolag som inte deltagit i överträdelsen — Försäljning av samma bananer har räknats två gånger”
Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 19 mars 2015
Domstolsförfarande — Framläggande av bevisning — Frist — Sent åberopad bevisning — Villkor
(Tribunalens rättegångsregler, artikel 48.1)
Domstolsförfarande — Ansökan genom vilken talan väckts — Formkrav — Kortfattad framställning av grunderna för talan — Generell hänvisning till andra handlingar som bifogas ansökan — Avvisning
(Domstolens stadga, artiklarna 21 och 53 första stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1, c)
Överklagande — Grunder — Domstolens kontroll av tribunalens bedömning av huruvida det var nödvändigt att komplettera viss information — Ej möjlig utom vid missuppfattning
(Artikel 256.1 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 64)
Överklagande — Grunder — Otillräcklig motivering — Tribunalens motivering är underförstådd — Tillåtet — Villkor
(Domstolens stadga, artiklarna 36 och 53 första stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 81)
Institutionernas rättsakter — Motivering — Skyldighet — Räckvidd — Bedömning av motiveringsskyldigheten med bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet
(Artikel 253 EG)
Konkurrensbegränsande samverkan — Skadlig inverkan på konkurrensen — Bedömningskriterier — En konkurrensbegränsande samverkans innehåll och ändamål samt de ekonomiska och juridiska sammanhang i vilket samverkan utvecklats — Skillnad mellan överträdelse genom syfte och överträdelse genom resultat — Avsikten hos parterna i ett avtal att begränsa konkurrensen — Icke nödvändigt kriterium — Överträdelse till följd av konkurrensbegränsande syfte — Tillräcklig grad av skadlighet — Bedömningskriterier
(Artikel 81.1 EG)
Konkurrensbegränsande samverkan — Samordnat förfarande — Begrepp — Samordning och samarbete som är oförenliga med skyldigheten för varje företag att bestämma sitt beteende på marknaden på ett självständigt sätt — Informationsutbyte mellan konkurrenter — Konkurrensbegränsande syfte eller resultat — Presumtion — Villkor
(Artikel 81.1 EG)
Konkurrensbegränsande samverkan — Samordnat förfarande — Begrepp — Konkurrensbegränsande syfte — Bedömningskriterier — Inga konkurrensbegränsande verkningar på marknaden — Direkt samband mellan det samordnade förfarandet och konsumentpriserna föreligger inte — Saknar relevans
(Artikel 81.1 EG)
Konkurrensbegränsande samverkan — Samordnat förfarande — Begrepp — Krav på ett orsakssamband mellan företagens samordning och beteende på marknaden — Presumtion att ett sådant orsakssamband föreligger — Skyldighet att motbevisa denna presumtion som åligger det berörda företaget — Bevis
(Artikel 81.1 EG)
Konkurrens — Unionens regler — Överträdelser — Ansvar — Moderbolag och dotterbolag — Ekonomisk enhet
(Artikel 81.1 EG)
Konkurrens — Böter — Belopp — Fastställande — Avskräckande karaktär — Beaktande av storleken på och de totala resurserna hos det företag som åläggs sanktioner
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3)
Konkurrens — Böter — Belopp — Fastställande — Beräkningsmetod som fastställs i kommissionens riktlinjer — Beräkning av grundbeloppet för böterna — Fastställande av försäljningsvärdet — Kriterier — Försäljningsvärdet som har ett direkt eller indirekt samband med överträdelsen
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 13)
Se domen.
(se punkt 44)
Se domen.
(se punkt 50)
Se domen.
(se punkt 58)
Se domen.
(se punkt 83)
Se domen.
(se punkterna 93 och 94)
Vad gäller konkurrensbegränsande beteenden som omfattas av artikel 81 EG är vissa typer av samordning mellan företag så pass skadliga för konkurrensen att det kan anses att någon bedömning av deras resultat inte behöver göras. Det står således klart att vissa samordnade beteenden, såsom de som leder till horisontell prissättning av karteller, kan anses vara förenade med så pass stora risker för en negativ inverkan på, i synnerhet, varor och tjänsters pris, kvantitet eller kvalitet att det inte anses nödvändigt att vad gäller tillämpningen av artikel 81.1 EG visa att de har konkreta verkningar på marknaden. Om en analys av en typ av samordnat förfarande mellan företag inte uppvisar en tillräcklig grad av skadlighet för konkurrensen, ska däremot det samordnade förfarandets verkningar prövas. För att förbjuda beteendet krävs att det föreligger omständigheter som visar att konkurrensen faktiskt på ett märkbart sätt har hindrats, begränsats eller snedvridits.
Frågan huruvida en slags samordning mellan företag är tillräckligt skadlig för konkurrensen för att anses utgöra en konkurrensbegränsning ”genom syfte”, i den mening som avses i artikel 81.1 EG, ska prövas i förhållande till bland annat de mål som eftersträvas med samordningen samt det ekonomiska och juridiska sammanhang som den ingår i. Vid bedömningen av detta sammanhang ska hänsyn även tas till de aktuella produkternas eller tjänsternas beskaffenhet samt till strukturen och de faktiska villkoren på den eller de relevanta marknaderna.
Även om partsavsikten inte är av avgörande betydelse för att fastställa huruvida en slags samordning mellan företag är konkurrensbegränsande finns det inget som hindrar konkurrensmyndigheter, nationella domstolar eller unionsdomstolen från att beakta densamma.
(se punkterna 113 och 115–118)
Vad avser utbytet av information mellan konkurrenter ska kriterierna koordination och samarbete, som avgör vad som är ett samordnat förfarande, ska uppfattas mot bakgrund av den grundläggande idén bakom fördragets konkurrensregler, nämligen att varje ekonomisk aktör självständigt ska bestämma den politik som den avser att följa på den gemensamma marknaden.
Även om detta krav på självständighet inte utesluter att de ekonomiska aktörerna har rätt att rationellt anpassa sig till det konstaterade eller förväntade beteendet hos konkurrenterna, hindrar det emellertid strikt att det förekommer direkta eller indirekta kontakter mellan sådana aktörer, kontakter som är ägnade att antingen påverka en faktisk eller potentiell konkurrents beteende på marknaden eller för en sådan konkurrent avslöja det beteende man har beslutat om eller överväger att själv tillämpa på marknaden, när dessa kontakter har till syfte eller resultat att utmynna i konkurrensvillkor som inte motsvarar de normala villkoren på den relevanta marknaden, med beaktande av de tillhandahållna produkternas eller tjänsternas beskaffenhet, hur betydelsefulla och hur många företagen var och nämnda marknads volym.
Utbyte av information mellan konkurrenter kan strida mot konkurrensreglerna när detta utbyte mildrar eller undanröjer graden av osäkerhet om den relevanta marknadens funktion och följaktligen begränsar konkurrensen mellan företagen. Ett utbyte av information som är ägnat att kunna undanröja osäkerhet hos de berörda vad gäller tidpunkten, omfattningen och den anpassning som de berörda företagen måste göra vad gäller deras beteende på marknaden, ska anses ha ett konkurrensbegränsande syfte.
(se punkterna 119–122)
När det gäller unionens konkurrensrätt kan ett samordnat förfarande ha ett konkurrensbegränsande syfte även när detta inte har ett direkt samband med konsumentpriset. Ordalydelsen i artikel 81.1 EG ger nämligen inget utrymme för att anse att denna bestämmelse endast förbjuder samordnade förfaranden som har en direkt inverkan på det pris som slutkonsumenterna betalar. Det framgår tvärtom av artikel 81.1 a EG att ett samordnat förfarande kan ha ett konkurrensbegränsande syfte om det innebär att ”inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs”.
I vilket fall som helst är artikel 81 EG, i likhet med övriga konkurrensregler i fördraget, inte enbart avsedd att skydda konkurrenternas eller konsumenternas direkta intressen, utan den ska skydda marknadens struktur och därmed konkurrensen som sådan. Det måste därför inte föreligga ett direkt samband mellan ett samordnat förfarande och konsumentpriserna för att det ska kunna konstateras att ett samordnat förfarande har ett konkurrensbegränsande syfte.
(se punkterna 123–125)
Se domen.
(se punkterna 126 och 127)
Se domen.
(se punkt 140)
Se domen.
(se punkterna 142–145)
Vad gäller beräkningen av böterna har kommissionen, genom artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 visserligen tilldelats ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, men att utövandet av denna befogenhet begränsas av att det i bestämmelsen uppställts objektiva kriterier som kommissionen måste följa. Således sätts en absolut beräkningsbar övre gräns för det bötesbelopp som kan åläggas. Därmed är det högsta tillåtna bötesbelopp som kan åläggas ett givet företag möjligt att fastställa i förväg. Utövandet av detta utrymme för skönsmässig bedömning begränsas vidare av de förhållningsregler som kommissionen har åtagit sig att följa.
I detta avseende har punkt 13 i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning (EG) nr 1/2003, avseende kommissionens beaktande av försäljningsvärdet från de varor eller tjänster som har ett samband med överträdelsen, som syfte att som utgångspunkt för beräkningen av de böter som ska åläggas ett företag fastställa ett belopp som återspeglar överträdelsens ekonomiska betydelse och företagets relativa tyngd i överträdelsen. Även om begreppet försäljningsvärde i punkt 13 visserligen inte går så långt att det inbegriper sådan försäljning i det aktuella företaget som inte direkt eller indirekt omfattas av den påstådda kartellens tillämpningsområde, skulle det emellertid strida mot det syfte som eftersträvas med denna bestämmelse att tolka detta begrepp så, att det enbart avser omsättning som hänför sig till sådan försäljning för vilken det är fastställt att den verkligen påverkades av denna kartell. Under alla omständigheter framhåller domstolen att den del av den totala omsättningen som härrör från försäljning av produkter som omfattas av överträdelsen utgör den uppgift som bäst återspeglar den ekonomiska betydelsen av denna överträdelse.
(se punkterna 146–149)