Mål C‑143/13

Bogdan Matei

och

Ioana Ofelia Matei

mot

SC Volksbank România SA

(begäran om förhandsavgörande från Tribunalul Specializat Cluj)

”Direktiv 93/13/EEG — Oskäliga villkor i avtal som sluts mellan en näringsidkare och en konsument — Artikel 4.2 — Bedömning av avtalsvillkors oskälighet — Undantag för villkor som gäller avtalets huvudföremål eller prisets eller ersättningens lämplighet, förutsatt att dessa villkor är klart och begripligt formulerade — Avtalsklausuler som innehåller en ’riskrelaterad avgift’ som långivaren tar ut och som ger denne möjlighet att, under vissa förutsättningar, ensidigt ändra räntesatsen”

Sammanfattning – Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 26 februari 2015

Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Parterna i det nationella målet har ingått ett transaktionsavtal – Mål som är anhängigt vid den nationella domstolen och som påstås ha förlorat sitt föremål – Tolkningsfråga avseende tvingande rätt – Ett svar från EU-domstolen förblir användbart och är avgörande för utgången i det nationella målet – Invändningen om rättegångshinder avslås

(Artikel 267 FEUF)
Konsumentskydd – Oskäliga villkor i avtal som sluts mellan en näringsidkare och en konsument – Direktiv 93/13 – Tillämpningsområde – Avtalsvillkor som definierar avtalets huvudföremål eller avser pris och ersättning eller sålda tjänster eller varor – Begrepp – Avtalsvillkor som innehåller en ”riskrelaterad avgift” som långivaren tar ut och som ger denne rätt att under vissa förutsättningar ensidigt ändra räntesatsen – Omfattas inte

(Rådets direktiv 93/13, artikel 4.2)
Konsumentskydd – Oskäliga villkor i avtal som sluts mellan en näringsidkare och en konsument – Direktiv 93/13 – Tillämpningsområde – Avtalsvillkor som definierar avtalets huvudföremål eller avser pris och ersättning eller sålda tjänster eller varor – Omfattas inte – Villkor – Krav på begriplighet och transparen – Räckvidd

(Rådets direktiv 93/13, artiklarna 3, 4.2 och 5, bilaga, punkterna 1 j, 1 l, 2 b och 2 d)

Se domen.

(se punkterna 38 och 40‐42)
Artikel 4.2 i direktiv 93/13 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att begreppen ”avtalets huvudföremål” och ”å ena sidan förhållandet mellan pris och ersättning och å andra sidan sålda tjänster eller varor” – under sådana omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet – i princip inte omfattar den typ av avtalsvillkor som ingår i kreditavtal som ingåtts mellan näringsidkare och konsument, såsom de villkor som är aktuella i det nationella målet och som dels gör det möjligt för långivaren att, under vissa förutsättningar, ensidigt ändra räntesatsen, dels föreskriver att långivaren tar ut en ”riskrelaterad avgift”. Det ankommer emellertid på den hänskjutande domstolen att pröva denna kvalificering av de aktuella avtalsvillkoren med beaktande av avtalens beskaffenhet, allmänna systematik och bestämmelser samt det rättsliga och faktiska sammanhang som de ingår i.

Avtalsvillkor som omfattas av begreppet ”avtalets huvudföremål” i den mening som avses i artikel 4.2 i direktiv 93/13 ska anses vara villkor som anger de väsentliga prestationerna i detta avtal och som, som sådana, kännetecknar avtalet. De villkor som däremot är av underordnad betydelse jämfört med dem som definierar avtalsförhållandets själva natur kan inte omfattas av begreppet ”avtalets huvudföremål”. Det framgår av ordalydelsen i artikel 4.2 i direktiv 93/13 att den andra kategorin avtalsvillkor – beträffande vilken någon bedömning inte får göras av huruvida de är oskäliga – är av begränsad omfattning. Den avser nämligen endast förhållandet mellan, å ena sidan, priset eller ersättningen och, å andra sidan, sålda tjänster eller varor. Detta undantag förklaras av att det inte finns någon skala eller rättsligt kriterium som skulle kunna reglera och ligga till grund för en kontroll av detta förhållande.

Avtalsvillkor som behandlar den motprestation som konsumenten ska erlägga till långivaren eller som inverkar på det faktiska pris som konsumenten ska erlägga till långivaren ingår således i princip inte i denna andra kategori av avtalsvillkor, med undantag för frågan huruvida det belopp motprestationen eller priset uppgår till enligt kontraktet står i förhållande till den tjänst långivaren i sin tur tillhandahåller.

(se punkterna 54–56 och 78 samt domslutet)
Om de aktuella avtalsvillkoren ändock omfattas av avtalets huvudföremål eller att de i själva verket bestrids med avseende på förhållandet till pris eller ersättning, finner EU-domstolen likväl att dessa avtalsvillkor under alla omständigheter ska bli föremål för en bedömning av om de är oskäliga för det fall det konstateras att villkoren inte formulerats på ett klart och begripligt sätt, vilket det också ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

Det krav på att avtalsvillkor ska vara transparenta som uppställs i artiklarna 4.2 och 5 i direktiv 93/13 om oskäliga villkor i konsumentavtal – vilka för övrigt har samma räckvidd – kan inte reduceras till att det räcker att villkoren är formellt och grammatiskt begripliga.

Det följer av artiklarna 3 och 5 i direktiv 93/13, samt av punkterna 1 j, 1 l, 2 b och 2 d i bilagan till direktivet, att det är av avgörande betydelse för att kravet på transparens ska anses vara uppfyllt att skälen till och detaljerna kring mekanismen för räntesatsändringen, samt förhållandet mellan detta villkor och andra villkor angående ersättningen till långivaren, har angetts på ett transparent sätt i kreditavtalet, så att en väl upplyst konsument har möjlighet att, utifrån klara och begripliga kriterier, förutse vad de ekonomiska följderna blir för honom eller henne.

Denna frågeställning ska prövas av den hänskjutande domstolen utifrån samtliga relevanta faktiska omständigheter, däribland den reklam och de upplysningar som långivaren tillhandahållit i samband med låneavtalsförhandlingarna, samt med beaktande av den nivå av uppmärksamhet som kan förväntas av en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument.

(se punkterna 72‐75)