Mål C‑137/13

Herbaria Kräuterparadies GmbH

mot

Freistaat Bayern

(begäran om förhandsavgörande från Bayerisches Verwaltungsgericht München)

”Begäran om förhandsavgörande — Jordbruk — Gemensam jordbrukspolitik — Ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter — Förordning (EG) nr 889/2008 — Artikel 27.1 f — Användning av vissa produkter och ämnen vid bearbetning av livsmedel — Förbud mot att använda mineraler, vitaminer, aminosyror och mikronäringsämnen om det inte är särskilt föreskrivet att de ska användas i livsmedlen i fråga — Tillsättande av järnglukonat och vitaminer i en ekologisk dryck — Användning av mineraler, vitaminer, aminosyror och mikronäringsämnen — Kvantiteter som krävs för att försäljning ska vara tillåten som kosttillskott, med ett närings- eller hälsopåstående eller som livsmedel för särskilt näringsändamål”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 5 november 2014

1. Domstolsförfarande — Muntligt förfarande — Återupptagande — Skyldighet att återuppta det muntliga förfarandet för att bereda parterna tillfälle att yttra sig över rättsfrågor som generaladvokaten tagit upp i sitt förslag till avgörande — Föreligger inte

   (Artikel 252 andra stycket FEUF; domstolens rättegångsregler, artikel 83)

2. Jordbruk — Gemensam jordbrukspolitik — Ekologisk produktionsmetod för jordbruksprodukter och angivande av denna metod på jordbruksprodukter och livsmedel — Förordning nr 889/2008 — Märkning av ekologiska produkter — Användning av vissa produkter och vissa ämnen vid bearbetningen av livsmedel som är märkta som ekologiska livsmedel — Förbud mot att använda mineraler och icke-ekologiska vitaminer, såvida deras användning inte är särskilt föreskriven — Begrepp

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 1924/2006; kommissionens förordningar nr 889/2008, artikel 27.1 f, och nr 432/2012; Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46, i dess lydelse enligt förordning nr 1137/2008, och 2009/39)

3. Begäran om förhandsavgörande — Anhängiggörande vid domstolen — Avgörande av vilka frågor som ska hänskjutas — Den nationella domstolen är exklusivt behörig — Kompletterande frågor som väckts av parterna i det nationella målet under handläggningen — Domstolen är skyldig att hålla sig till de frågor som framgår av beslutet om hänskjutande

   (Artikel 267 FEUF; domstolens rättegångsregler, artikel 94)

1.  Se domen.

   (se punkterna 28 och 29)

2.  Artikel 27.1 f i förordning nr 889/2008 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk produktion, märkning och kontroll ska tolkas så, att användningen av ett ämne som avses i den bestämmelsen endast är särskilt föreskriven om en unionsregel eller en nationell regel som är förenlig med unionsrätten direkt kräver att ämnena tillsätts för att livsmedlen över huvud taget ska kunna saluföras. Användningen av ett sådant ämne är inte särskilt föreskriven, i den mening som avses i den bestämmelsen, när ett livsmedel saluförs som kosttillskott, med ett närings- eller hälsopåstående eller som livsmedel för särskilt näringsändamål, trots att detta innebär att livsmedlet måste innehålla en viss mängd av det aktuella ämnet för att iaktta respektive bestämmelser om tillsättande av ämnen i livsmedel som återfinns i

   – direktiv 2002/46 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott, i dess lydelse direktiv nr 1137/2008,

   – förordning nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel och förordning nr 432/2012 om fastställande av en förteckning över andra godkända hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa, samt i

   – direktiv 2009/39 om livsmedel för särskilda näringsändamål och kommissionens förordning nr 953/2009 om ämnen som för särskilda näringsändamål får tillsättas i livsmedel för särskilda näringsändamål.

   Det ankommer på näringsidkarna att bestämma sammansättningen av deras produkter och avgöra under vilken benämning de vill saluföra dem. Om de vill saluföra produkterna som kosttillskott i den mening som avses i direktiv 2002/46, med närings- eller hälsopåståenden i den mening som avses i förordningarna nr 1924/2006 och 432/2012, eller som livsmedel för särskilda näringsändamål i den mening som avses i direktiv 2009/39 och förordning nr 953/2009 måste produkterna uppfylla kraven enligt tillämplig unionslagstiftning, vilket kan medföra ett förbud mot att saluföra produkten som en ekologisk produkt. Unionsrätten garanterar inte att en näringsidkare kan saluföra sina produkter under samtliga beteckningar som vederbörande anser vara till gagn för produkternas marknadsföring.

   (se punkterna 46 och 51 samt domslutet)

3.  Se domen.

   (se punkt 50)