Förenade målen C‑124/13 och C‑125/13

Europaparlamentet

och

Europeiska kommissionen

mot

Europeiska unionens råd

”Talan om ogiltigförklaring — Förordning (EU) nr 1243/2012 — Val av rättslig grund — Artikel 43.2 och 43.3 FUEF — Politiskt beslut — Långsiktig plan för torskbestånden”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 1 december 2015

1. Fiske — Gemensamma fiskeripolitiken — Bestämmelser som behövs för att uppnå målen med politiken — Åtgärder för att fastställa och fördela fiskerimöjligheter — Rådets behörighet — Artikel 43.2 FEUF och 43.3 FEUF — Respektive tillämpningsområden

   (Artiklarna 43.2 FEUF och 43.3 FEUF)

2. Fiske — Bevarande av fiskeresurser — Långsiktig plan för torskbestånden och det fiske som utnyttjar de bestånden — Förordning nr 1243/2012 — Anpassning av den allmänna mekanismen för fastställande av totala tillåtna fångstmängder och av begränsningarna av fiskeansträngningen — Rättslig grund — Artikel 43.2 FEUF

   (Artikel 43.2 FEUF; rådets förordningar nr 1342/2008 och 1243/2012)

3. Talan om ogiltigförklaring — Dom om ogiltigförklaring — Verkningar — Begränsning därav som förordnas av domstolen — Verkningarna av den angripna rättsakten ska bestå tills den har ersatts, inom en skälig frist — Motiverat av rättssäkerhetsskäl

   (Art. 264 andra stycket FEUF)

1.  Parlamentets och rådets antagande av bestämmelser med stöd av artikel 43.2 FEUF förutsätter med nödvändighet att det bedöms huruvida de ”behövs” för att uppnå målen för den gemensamma politik som regleras i EUF-fördraget. Detta innebär ett politiskt beslut som måste vara förbehållet unionslagstiftaren. Rådets antagande av beslut om åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter, enligt artikel 43.3 FEUF, kräver däremot ingen sådan bedömning. Sådana åtgärder har nämligen huvudsakligen en teknisk karaktär, och de beslutas för att genomföra bestämmelser som antagits på grundval av artikel 43.2 FEUF.

   Artikel 43.2 FEUF och 43.3 FEUF har olika syften och har var och en sitt specifika tillämpningsområde och kan därmed användas separat som grund för att anta bestämda åtgärder inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. Rådet måste, när det antar rättsakter på grundval av artikel 43.3 FEUF, iaktta de begränsningar som gäller för dess befogenheter och i förekommande fall den rättsliga ram som redan införts med stöd av artikel 43.2 FEUF. Tillämpningsområdet för artikel 43.3 FEUF kan därför innefatta åtgärder som inte inskränker sig till fastställande och fördelning av fiskerimöjligheter, förutsatt att de inte innebär ett politiskt val som är förbehållet unionslagstiftaren av den anledningen att de behövs för att uppnå målen för den gemensamma politiken för jordbruk och fiskeri.

   (se punkterna 48, 58 och 59)

2.  De ändringar i artiklarna 9 och 12 i förordning nr 1342/2008 om upprättande av en långsiktig plan för torskbestånden och det fiske som utnyttjar de bestånden som gjordes i förordning nr 1243/2012 är inte begränsade till enbart att säkerställa ett effektivt fastställande och en effektiv fördelning av fiskerimöjligheterna under specifika omständigheter och på årsbasis. Tvärtom syftar de till att anpassa den allmänna mekanismen för fastställande av totala tillåtna fångstmängder och av begränsningarna av fiskeansträngningen för att undanröja brister till följd av tillämpningen av äldre bestämmelser om automatisk minskning, som äventyrade ett uppnående av målen med den fleråriga planen för återhämtning av torskbestånden.

   De ändringarna definierar följaktligen den rättsliga ramen för fastställandet och fördelningen av fiskerimöjligheterna. De är således följden av ett politiskt val med långsiktig påverkan på den fleråriga planen för återhämtning av torskbestånden. Av detta följer att ändringarna i fråga behövs för att uppnå målen för den gemensamma fiskeripolitiken i den mening som avses i artikel 43.2 FEUF. De ändringarna borde därför ha antagits genom lagstiftningsförfarandet i sistnämnda bestämmelse, och rådet hade inte stöd för att anta förordning 1243/2012 med artikel 43.3 FEUF som rättslig grund. Den förordningen ska därför ogiltigförklaras.

   (se punkterna 79–81 och 83)

3.  Det kan av rättssäkerhetsskäl vara motiverat att låta verkningarna av en ogiltigförklarad akt bestå, särskilt om de omedelbara verkningarna av att akten ogiltigförklarades skulle leda till allvarliga negativa konsekvenser för de personer som berörs och om den angripna aktens lagenlighet inte har ifrågasatts på grund av sitt syfte eller innehåll, utan på grund av bristande behörighet hos den som antagit akten eller på grund av åsidosättande av väsentliga formföreskrifter. Till sådana skäl hör i synnerhet ett fel avseende den angripna aktens rättsliga grund.

   Eftersom förordning nr 1243/2012 om ändring av förordning (EG) nr 1342/2008 om upprättande av en långsiktig plan för torskbestånden och det fiske som utnyttjar de bestånden har som mål att säkerställa bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken, skulle en ogiltigförklaring av nämnda beslut med omedelbar verkan kunna få allvarliga följder för genomförandet av denna politik och för de ekonomiska aktörer som berörs.

   Det finns följaktligen anledning att låta förordningens verkningar bestå till dess att en ny förordning, antagen på korrekt rättslig grund har trätt i kraft, inom en skälig frist, dock längst tolv månader räknat från den 1 januari året efter det att denna dom meddelas.

   (se punkterna 86, 88 och 90)