Förenade målen C‑39/13–C‑41/13
Inspecteur van de Belastingdienst/Noord/kantoor Groningen m.fl.
mot
SCA Group Holding BV m.fl.
(begäran om förhandsavgörande från Gerechtshof Amsterdam)
”Etableringsfrihet — Inkomstskatt för juridiska personer — Skattemässig enhet bestående av bolag i samma koncern — Begäran — Skäl för avslag — Sätet för ett eller flera mellanliggande bolag eller för moderbolaget beläget i en annan medlemsstat — Avsaknad av fast driftställe i den beskattande staten”
Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 12 juni 2014
Etableringsfrihet – Skattelagstiftning – Bolagsskatt – Nationell lagstiftning som innebär att ett system med koncernbeskattning inte är tillämpligt på ett moderbolag med hemvist i landet som äger ett dotterdotterbolag med hemvist i landet via ett dotterbolag som saknar hemvist – Otillåtet – Invändning – Behovet av att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang – Ej befogad
(Artiklarna 49 FEUF och 54 FEUF)
Etableringsfrihet – Skattelagstiftning – Bolagsskatt – Nationell lagstiftning som innebär att ett system med koncernbeskattning inte är tillämpligt på systerbolag med hemvist i landet som äger dotterbolag med hemvist i landet men vars gemensamma moderbolag saknar hemvist i landet – Otillåtet – Invändning – Behovet av att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang – Ej befogad
(Artiklarna 49 FEUF och 54 FEUF)
Artiklarna 49 FEUF och 54 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken ett moderbolag med hemvist i landet får bilda en skattemässig enhet med ett dotterdotterbolag med hemvist i landet när moderbolaget äger detta via ett eller flera bolag med hemvist i landet, men inte när moderbolaget äger dotterdotterbolaget via bolag utan vare sig hemvist eller fast driftställe i den medlemsstaten.
Den möjlighet som föreskrivs i en sådan lagstiftning för bolag med hemvist i landet utgör nämligen en likviditetsfördel för de berörda bolagen. Systemet gör det bland annat möjligt att på moderbolagsnivå konsolidera de över- och underskott som redovisas av bolagen i den skattemässiga enheten och se till att transaktionerna inom bolagskoncernen förblir skattemässigt neutrala.
En sådan lagstiftning leder således till en skillnad i behandling när det gäller möjligheten att välja systemet med skattemässig enhet, beroende på om moderbolagets indirekta andelsinnehav ägs via ett dotterbolag med hemvist i denna stat eller via ett dotterbolag med hemvist i en annan medlemsstat.
En sådan lagstiftning medför därigenom en inskränkning, som i princip är otillåten enligt EUF-fördragets bestämmelser om etableringsfrihet, genom att gränsöverskridande situationer i skattemässigt hänseende behandlas mindre förmånligt än rent inhemska situationer.
För att en sådan skillnad i behandling ska vara förenlig med dessa bestämmelser krävs det antingen att den gäller situationer som inte är objektivt jämförbara, varvid frågan huruvida en gränsöverskridande situation är jämförbar med en inhemsk situation ska prövas med beaktande av det ändamål som eftersträvas med de ifrågavarande nationella bestämmelserna, eller att den kan motiveras av tvingande skäl av allmänintresse.
När det gäller jämförbarheten är ändamålet med den nationella lagstiftningen att så långt som möjligt likställa en koncern, som ett moderbolag bildat med sina dotterbolag och dotterdotterbolag, med ett företag med flera etableringar, genom att samtliga dessa bolags resultat får konsolideras i skattemässigt hänseende. Den situationen att ett moderbolag äger ett dotterdotterbolag med hemvist i landet via ett dotterbolag med hemvist i landet och den situationen att moderbolaget äger ett sådant dotterdotterbolag via ett dotterbolag som saknar hemvist i landet är objektivt jämförbara också i den mån fördelarna enligt systemet med skattemässig enhet i de båda exemplen eftersträvas för hela den enhet som moderbolaget och dotterdotterbolagen bildat.
Den inskränkning av etableringsfriheten som följer av den nationella lagstiftningen kan inte anses vara motiverad av ett tvingande skäl av allmänintresse avseende upprätthållandet av skattesystemets inre sammanhang. Behovet av att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang kan visserligen motivera en inskränkning av utövandet av de grundläggande friheter som säkerställs i fördraget. Det finns emellertid inte något direkt samband mellan beviljandet av den skattefördel som är förenad med bildandet av en skattemässig enhet och kompensationen för denna fördel genom ett visst skatteuttag.
(se punkterna 21, 24, 27–29, 31, 33, 40, 41 och 43 samt punkt 1 i domslutet)
Artiklarna 49 FEUF och 54 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken systemet med skattemässiga enheter får tillämpas för moderbolag med hemvist i landet som äger dotterbolag med hemvist i landet, men inte för systerbolag med hemvist i landet vars gemensamma moderbolag varken har säte eller fast driftställe i den medlemsstaten.
En sådan lagstiftning skapar nämligen en skillnad i behandling mellan å ena sidan de moderbolag med säte i denna medlemsstat som tack vare systemet med skattemässig enhet, bland annat för att beräkna sin beskattningsbara vinst, omedelbart kan dra av underskott i dotterbolag från överskott i andra dotterbolag och, å andra sidan, de moderbolag som också äger dotterbolag i denna medlemsstat men som har säte i en annan medlemsstat och som inte har något fast driftställe i den förstnämnda staten, då dessa inte får ingå i den skattemässiga enheten och alltså inte kan åtnjuta den likviditetsfördel som den skattemässiga enheten möjliggör.
En sådan lagstiftning medför således en inskränkning, som i princip är otillåten enligt fördragets bestämmelser om etableringsfrihet, genom att gemenskapsrättsliga situationer i skattemässigt hänseende behandlas mindre förmånligt än rent inhemska situationer.
Vad gäller bedömningen av huruvida en gränsöverskridande situation är jämförbar med en inhemsk situation gäller följande. Ändamålet med systemet med skattemässiga enheter, som är att ge bolag i samma koncern möjlighet att betraktas som en och samma skattskyldiga person, kan uppnås såväl i koncerner där moderbolaget har hemvist i landet som i koncerner där moderbolaget saknar hemvist i landet, åtminstone vad gäller beskattningen av de i denna stat skattskyldiga systerbolagen. Skillnaden i behandling när det gäller möjligheten till skattemässig integrering av systerbolagen kan alltså inte motiveras av att situationerna är objektivt sett olika.
Den är inte heller motiverad av det tvingande skäl av allmänintresse som avser upprätthållandet av skattesystemets inre sammanhang med avseende på förhindrandet av dubbla underskottsavdrag, eftersom det inte finns ett direkt samband mellan denna skattefördel och ett visst skatteuttag.
(se punkterna 47, 48, 50–54 och 56 samt punkt 2 i domslutet)
Förenade målen C‑39/13–C‑41/13
Inspecteur van de Belastingdienst/Noord/kantoor Groningen m.fl.
mot
SCA Group Holding BV m.fl.
(begäran om förhandsavgörande från Gerechtshof Amsterdam)
”Etableringsfrihet — Inkomstskatt för juridiska personer — Skattemässig enhet bestående av bolag i samma koncern — Begäran — Skäl för avslag — Sätet för ett eller flera mellanliggande bolag eller för moderbolaget beläget i en annan medlemsstat — Avsaknad av fast driftställe i den beskattande staten”
Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 12 juni 2014
Etableringsfrihet — Skattelagstiftning — Bolagsskatt — Nationell lagstiftning som innebär att ett system med koncernbeskattning inte är tillämpligt på ett moderbolag med hemvist i landet som äger ett dotterdotterbolag med hemvist i landet via ett dotterbolag som saknar hemvist — Otillåtet — Invändning — Behovet av att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang — Ej befogad
(Artiklarna 49 FEUF och 54 FEUF)
Etableringsfrihet — Skattelagstiftning — Bolagsskatt — Nationell lagstiftning som innebär att ett system med koncernbeskattning inte är tillämpligt på systerbolag med hemvist i landet som äger dotterbolag med hemvist i landet men vars gemensamma moderbolag saknar hemvist i landet — Otillåtet — Invändning — Behovet av att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang — Ej befogad
(Artiklarna 49 FEUF och 54 FEUF)
Artiklarna 49 FEUF och 54 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken ett moderbolag med hemvist i landet får bilda en skattemässig enhet med ett dotterdotterbolag med hemvist i landet när moderbolaget äger detta via ett eller flera bolag med hemvist i landet, men inte när moderbolaget äger dotterdotterbolaget via bolag utan vare sig hemvist eller fast driftställe i den medlemsstaten.
Den möjlighet som föreskrivs i en sådan lagstiftning för bolag med hemvist i landet utgör nämligen en likviditetsfördel för de berörda bolagen. Systemet gör det bland annat möjligt att på moderbolagsnivå konsolidera de över- och underskott som redovisas av bolagen i den skattemässiga enheten och se till att transaktionerna inom bolagskoncernen förblir skattemässigt neutrala.
En sådan lagstiftning leder således till en skillnad i behandling när det gäller möjligheten att välja systemet med skattemässig enhet, beroende på om moderbolagets indirekta andelsinnehav ägs via ett dotterbolag med hemvist i denna stat eller via ett dotterbolag med hemvist i en annan medlemsstat.
En sådan lagstiftning medför därigenom en inskränkning, som i princip är otillåten enligt EUF-fördragets bestämmelser om etableringsfrihet, genom att gränsöverskridande situationer i skattemässigt hänseende behandlas mindre förmånligt än rent inhemska situationer.
För att en sådan skillnad i behandling ska vara förenlig med dessa bestämmelser krävs det antingen att den gäller situationer som inte är objektivt jämförbara, varvid frågan huruvida en gränsöverskridande situation är jämförbar med en inhemsk situation ska prövas med beaktande av det ändamål som eftersträvas med de ifrågavarande nationella bestämmelserna, eller att den kan motiveras av tvingande skäl av allmänintresse.
När det gäller jämförbarheten är ändamålet med den nationella lagstiftningen att så långt som möjligt likställa en koncern, som ett moderbolag bildat med sina dotterbolag och dotterdotterbolag, med ett företag med flera etableringar, genom att samtliga dessa bolags resultat får konsolideras i skattemässigt hänseende. Den situationen att ett moderbolag äger ett dotterdotterbolag med hemvist i landet via ett dotterbolag med hemvist i landet och den situationen att moderbolaget äger ett sådant dotterdotterbolag via ett dotterbolag som saknar hemvist i landet är objektivt jämförbara också i den mån fördelarna enligt systemet med skattemässig enhet i de båda exemplen eftersträvas för hela den enhet som moderbolaget och dotterdotterbolagen bildat.
Den inskränkning av etableringsfriheten som följer av den nationella lagstiftningen kan inte anses vara motiverad av ett tvingande skäl av allmänintresse avseende upprätthållandet av skattesystemets inre sammanhang. Behovet av att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang kan visserligen motivera en inskränkning av utövandet av de grundläggande friheter som säkerställs i fördraget. Det finns emellertid inte något direkt samband mellan beviljandet av den skattefördel som är förenad med bildandet av en skattemässig enhet och kompensationen för denna fördel genom ett visst skatteuttag.
(se punkterna 21, 24, 27–29, 31, 33, 40, 41 och 43 samt punkt 1 i domslutet)
Artiklarna 49 FEUF och 54 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken systemet med skattemässiga enheter får tillämpas för moderbolag med hemvist i landet som äger dotterbolag med hemvist i landet, men inte för systerbolag med hemvist i landet vars gemensamma moderbolag varken har säte eller fast driftställe i den medlemsstaten.
En sådan lagstiftning skapar nämligen en skillnad i behandling mellan å ena sidan de moderbolag med säte i denna medlemsstat som tack vare systemet med skattemässig enhet, bland annat för att beräkna sin beskattningsbara vinst, omedelbart kan dra av underskott i dotterbolag från överskott i andra dotterbolag och, å andra sidan, de moderbolag som också äger dotterbolag i denna medlemsstat men som har säte i en annan medlemsstat och som inte har något fast driftställe i den förstnämnda staten, då dessa inte får ingå i den skattemässiga enheten och alltså inte kan åtnjuta den likviditetsfördel som den skattemässiga enheten möjliggör.
En sådan lagstiftning medför således en inskränkning, som i princip är otillåten enligt fördragets bestämmelser om etableringsfrihet, genom att gemenskapsrättsliga situationer i skattemässigt hänseende behandlas mindre förmånligt än rent inhemska situationer.
Vad gäller bedömningen av huruvida en gränsöverskridande situation är jämförbar med en inhemsk situation gäller följande. Ändamålet med systemet med skattemässiga enheter, som är att ge bolag i samma koncern möjlighet att betraktas som en och samma skattskyldiga person, kan uppnås såväl i koncerner där moderbolaget har hemvist i landet som i koncerner där moderbolaget saknar hemvist i landet, åtminstone vad gäller beskattningen av de i denna stat skattskyldiga systerbolagen. Skillnaden i behandling när det gäller möjligheten till skattemässig integrering av systerbolagen kan alltså inte motiveras av att situationerna är objektivt sett olika.
Den är inte heller motiverad av det tvingande skäl av allmänintresse som avser upprätthållandet av skattesystemets inre sammanhang med avseende på förhindrandet av dubbla underskottsavdrag, eftersom det inte finns ett direkt samband mellan denna skattefördel och ett visst skatteuttag.
(se punkterna 47, 48, 50–54 och 56 samt punkt 2 i domslutet)