—

Estlands regering, genom M. Linntam och N. Grünberg, båda i egenskap av ombud,

—

Europeiska unionens råd, genom S. Boelaert och M. Remmelgas, båda i egenskap av ombud, biträdda av B. Byrne, solicitor, och G. Berrisch, Rechtsanwalt,

—

Europeiska kommissionen, genom A. Stobiecka-Kuik, E. Randvere och B.‑R. Killmann, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen och giltigheten av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, p.1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4)), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1791/2006 av den 20 november 2006 (EUT L 363, s. 1) (nedan kallad tullkodexen), kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1)), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 312/2009 av den 16 april 2009 (EUT L 98, s. 3) (nedan kallad förordning nr 2454/93), samt tolkningen av artikel 3.1 i rådets förordning (EG) nr 661/2008 av den 8 juli 2008 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 och en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i förordning (EG) nr 384/96 (EUT L 185, s.1 och rättelse i EUT L 339, 2009, s. 59), kommissionens beslut 2008/577/EG av den 4 juli 2008 om godtagande av de åtaganden som erbjudits inom ramen för antidumpningsförfarandet beträffande ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland och Ukraina (EUT L 185, s. 43 och rättelse i EUT L 339, 2009, s. 59) samt artikel 28 FEUF, artikel 31 FEUF och artikel 20 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Baltic Agro AS (nedan kallat Baltic Agro) och Maksu- ja Tolliameti Ida maksu- ja tollikeskus (skatte- och tullmyndigheten, skatte- och tullkontoret för östra Estland) (nedan kallat MTA) rörande antidumpningstullar och mervärdesskatt på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland, som Baltic Agro krävts på efter en kontroll i efterhand.

3

I artikel 66 i tullkodexen föreskrivs följande:

”1.   Tullmyndigheterna skall på deklarantens begäran ogiltigförklara en redan mottagen deklaration, om deklaranten lägger fram bevis för att varorna av misstag deklarerats till det tullförfarande som motsvarar denna deklaration, eller för att det på grund av särskilda omständigheter inte längre är berättigat att hänföra varorna till det tullförfarande för vilket de deklarerades.

Om tullmyndigheterna har underrättat deklaranten om att de avser att undersöka varorna, skall emellertid en begäran om ogiltigförklaring inte bifallas förrän undersökningen ägt rum.

2.   Deklarationen skall inte ogiltigförklaras efter det att varorna frigjorts, utom i de fall som fastställs i enlighet med kommittéförfarandet.

3.   Ogiltigförklaringen av deklarationen skall inte påverka tillämpningen av gällande straffrättsliga bestämmelser.”

4

I artikel 220.2 i tullkodexen föreskrivs följande:

”Förutom i de fall som avses i artikel 217.1 andra och tredje stycket, skall bokföring i efterhand inte ske i följande fall:

…

…”

5

Artikel 251 i förordning nr 2454/93 har följande lydelse:

”Utan hinder av artikel 66.2 i [tull]kodexen får en tulldeklaration förklaras ogiltig efter det att varorna frigjorts under följande omständigheter:

6

Skälen 159 och 161 i förordning nr 661/2008 har följande lydelse:

…

7

I artiklarna 1 och 2 i förordning nr 661/2008 föreskrivs att slutgiltiga antidumpningstullar av olika storlek tillämpas på import av ammoniumnitrat och vissa gödselmedel samt andra produkter som innehåller ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland.

8

I artikel 3.1 och 3.2 i denna förordning föreskrivs följande:

”1.   Importerade varor som deklareras för övergång till fri omsättning och som fakturerats av företag från vilka kommissionen har godtagit åtaganden och som namnges i beslut 2008/577/EG, i dess ändrade lydelse, ska vara befriade från den antidumpningstull som införs genom artikel 2, på villkor att

2.   En tullskuld ska uppkomma när en deklaration för övergång till fri omsättning godtas

…”

9

I skäl 21 i beslut 2008/577 anges följande:

”För att kommissionen effektivt ska kunna övervaka om de exporterande tillverkarna efterlever sina åtaganden kommer, vid ansökan hos de berörda tullmyndigheterna om övergång till fri omsättning inom ramen för åtagandena, befrielse från antidumpningstullen endast att medges i) om en åtagandefaktura uppvisas som innehåller åtminstone de uppgifter som anges i bilagan till förordning (EG) nr 661/2008 och i bilagan till rådets förordning (EG) nr 662/2008 …, ii) om de importerade varorna har tillverkats, skickats och fakturerats direkt av de nämnda företagen till den första oberoende kunden i gemenskapen samt iii) om de varor som deklareras och uppvisas för tullen exakt motsvarar beskrivningen på åtagandefakturan. Om ingen sådan faktura uppvisas, eller om den inte motsvarar den produkt som uppvisas i tullen, ska i stället den gällande antidumpningstullsatsen betalas.”

10

Genom detta beslut accepterade Europeiska kommissionen de prisåtaganden som de ryska exporterande tillverkarna av ammoniumnitrat JSC Acron (nedan kallat Acron), Veliky Novgorod, Ryssland, och JSC Dorogobuzh, Dorogobuzh, Ryssland, som alla ingår i Acron Holding, hade gjort, i enlighet med artikel 8.1 i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1).

11

I oktober år 2009 och i januari år 2010 köpte Baltic Agro, som har säte i Estland, 5000 ton ammoniumnitratgödselmedel via ett estniskt företag, Magnet Grupp OÜ (nedan kallat Magnet Grupp), som agerade som mellanhand. Flera köpeavtal ingicks av detta skäl mellan Acron och Magnet Grupp, å ena sidan, och mellan Magnet Grupp och Baltic Agro, å andra sidan. Genom dessa avtal sålde Acron 10000 ton ammoniumnitratgödselmedel till Magnet Grupp, och Baltic Agro köpte 5000 ton av denna vara från Magnet Grupp. Enligt sina avtal åtog sig Baltic Agro att komplettera de tullformaliteter som gällde för varorna och att betala mervärdesskatten.

12

Enligt den hänskjutande domstolen lämnade två tullombud i januari och februari 2010 in fem tulldeklarationer till tullmyndigheterna, varigenom import deklarerades av 1751,5 ton ammoniumnitratgödselmedel. I deklarationerna angavs Baltic Agro som de importerade varornas mottagare och som varornas avsändare angavs två gånger JSC Acron och tre gånger det lettiska transportföretaget Ventoil SIA.

13

Den 1 mars och den 23 april 2010 begärde nämnda tullombud att MTA skulle ogiltigförklara tulldeklarationerna med anledning av att Baltic Agro angetts som mottagare av varorna istället för Magnet Grupp.

14

Den 3 mars 2010 kontrollerade MTA de fem tulldeklarationerna i efterhand för att fastställa huruvida tullvärdet av de importerade varorna samt beräkningen och betalningen av importtullarna var korrekta.

15

Den 31 maj 2010 antog MTA, på grundval av kontrollen i efterhand, två tulltaxeringsbeslut i vilka Baltic Agro ålades att betala tull och mervärdesskatt för de importerade varorna. Beslutet motiverades med att villkoren för befrielse från antidumpningstullar i artikel 3.1 i förordning nr 661/2008 inte var uppfyllda då Baltic Agro inte var den första oberoende kunden i Europeiska unionen.

16

Baltic Agro överklagade nämnda tulltaxeringsbeslut vid Tartu Halduskohus (förvaltningsdomstolen i Tartu) och gjorde gällande att den omständigheten att företaget hade använt en mellanhand, i förevarande fall Magnet Grupp, vid de aktuella importerna saknade betydelse i skattemässigt hänseende.

17

Den 25 april 2011 ogillade Tartu halduskohus överklagandet med motiveringen att Baltic Agro inte kunde komma i åtnjutande av den tullbefrielse som föreskrivs i artikel 3.1 i förordning nr 661/2008, eftersom företaget inte hade förvärvat de importerade varorna direkt från tillverkaren.

18

Den 25 maj 2011 överklagade Baltic Agro domen till Tartu ringkonnakohus (appellationsdomstol i Tartu) och yrkade att domen skulle upphävas.

19

Den hänskjutande domstolen undrar huruvida Baltic Agro, med tanke på att företaget inte var den första oberoende kunden i unionen, kan göra gällande den befrielse från antidumpningstullar som föreskrivs i artikel 3.1 i förordning nr 661/2008. Av denna anledning undrar nämnda domstol huruvida den första kunden och importören alltid måste vara en och samma person för att kunna komma i åtnjutande av denna befrielse.

20

Nämnda domstol undrar också vilka följder en felaktig tulldeklaration får. Nämnda domstol undrar huruvida tullmyndigheten inte gjorde fel genom att, efter det att klaganden i målet hade begärt att tulldeklarationerna skulle ogiltigförklaras, godta nämnda tulldeklarationer eller genom att göra en kontroll i efterhand, vilken ger nämnda klagande möjlighet att utnyttja det förfarande som föreskrivs i artikel 220.2 b i tullkodexen, genom vilket sådana tulldeklarationer som de som är aktuella i det nationella målet kan ogiltigförklaras.

21

Slutligen undrar den hänskjutande domstolen huruvida användandet av en mellanhand, såsom Magnet Grupp, vid import av varor till unionen inte utgör skillnad i behandling, med tanke på att en importör som inte använder en sådan mellanhand kommer i åtnjutande av den befrielse från antidumpningstullar som föreskrivs i artikel 3.1 i förordning nr 661/2008. Enligt den hänskjutande domstolen är denna behandling inte proportionerlig och medför att två importörer som befinner sig i samma situation behandlas olika, vilket strider mot unionsrätten och särskilt mot artikel 20 i stadgan.

22

Under dessa omständigheter beslutade Tartu ringkonnakohus att förklara målet vilande och att ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

23

Den hänskjutande domstolen har ställt den första och den andra frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 3.1 i förordning nr 661/2008 ska tolkas så, att ett företag med säte i en medlemsstat som har köpt ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland, varvid ett annat företag som också har säte i en medlemsstat har agerat som mellanhand, för att importera varan till unionen, kan anses utgöra den första oberoende kunden i unionen i den mening som avses i denna bestämmelse, och därmed befrias från slutgiltig antidumpningstull som införts genom denna förordning för sådant ammoniumnitrat.

24

Det ska inledningsvis påpekas att befrielse från antidumpningstullar endast kan beviljas på vissa villkor, i vissa särskilt föreskrivna fall, och sålunda utgör ett undantag från det normala förfarandet för antidumpningstullar. Bestämmelserna om sådan befrielse ska därför tolkas restriktivt (se, analogt, dom Söhl & Söhlke, C‑48/98, EU:C:1999:548, punkt 52, och dom Isaac International, C‑371/09, EU:C:2010:458, punkt 42).

25

Enligt artikel 3.1 i förordning nr 661/2008 kan import som har godtagits av kommissionen befrias från antidumpingtull i den mån som importen uppfyller tre kumulativa villkor vilka räknas upp i nämnda artikel 3. För det första ska de importerade varorna ha tillverkats, skickats och fakturerats direkt av de exporterande företagen till den första oberoende kunden i unionen. I artikel 3.1 första strecksatsen i denna förordning anges uttryckligen, genom att ordet ”direkt” används, att en nära koppling ska finnas mellan, å ena sidan, det företag som tillverkar, skickar och fakturerar den importerade varan och, å andra sidan, den första oberoende kunden i unionen.

26

För det andra ska den import som kan komma i fråga för sådan befrielse åtföljas av en åtagandefaktura, det vill säga en faktura som innehåller åtminstone de uppgifter och den försäkran som anges i bilagan till förordning nr 661/2008.

27

För det tredje ska de varor som deklareras och visas upp för tullen exakt motsvara beskrivningen på åtagandefakturan och på så sätt uppfylla de krav som anges i föregående punkt.

28

För övrigt preciseras i artikel 3.2 i nämnda förordning att en tullskuld ska uppkomma när en deklaration för övergång till fri omsättning godtas, när det rörande den import som beskrivs i punkt 1 fastställs att ett eller flera av de villkor som anges i den punkten inte är uppfyllda,

29

Artikel 3 i förordning nr 661/2008 ska förstås mot bakgrund av skäl 159 i samma förordning, vari anges att befrielse från antidumpingtull förutsätter att de villkor som preciseras i denna artikel är uppfyllda, för att kommissionen och tullmyndigheterna effektivt ska kunna övervaka att företagen fullgör sina åtaganden vid ansökan om övergång till fri omsättning hos den berörda tullmyndigheten. Om dessa villkor inte uppfylls ska sålunda en antidumpningstull uppkomma när en deklaration för övergång till fri omsättning godtas.

30

Såsom generaladvokaten anfört i punkt 33 i förslaget till avgörande motiveras dessutom de krav som preciseras i artikel 3.1 i förordning nr 661/2008, jämförda med nämnda skäl, främst av överväganden som har att göra med att såväl kommissionen som medlemsstaternas behöriga myndigheter ska kunna kontrollera att överenskomna åtaganden fullgörs.

31

Såsom framgår av begäran om förhandsavgörande har emellertid de varor som är aktuella i det nationella målet inte fakturerats eller skickats direkt av Acron till Baltic Agro. Baltic Agro har nämligen inte köpt varorna direkt från Acron, vilket är det företag vars åtagande kommissionen godtog genom förordning nr 661/2008. Baltic Agro har dessutom bara köpt en del av de varor som Acron sålt till Magnet Grupp, trots att Baltic Agro i tulldeklarationerna uppgavs vara mottagare till samtliga varor som sålts av Acron. Under dessa omständigheter kan det första villkoret i artikel 3.1 i förordning nr 661/2008 inte anses vara uppfyllt, vilket innebär att den befrielse från antidumpingtull som införts genom denna förordning inte är tillämplig.

32

Mot bakgrund av det ovan anförda ska den första och den andra tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Artikel 3.1 i förordning nr 661/2008 ska tolkas så, att ett företag med säte i en medlemsstat som har köpt ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland, varvid ett annat företag som också har säte i en medlemsstat har agerat som mellanhand, för att importera varan till unionen, inte kan anses utgöra den första oberoende kunden i unionen i den mening som avses i denna bestämmelse, och kan därmed inte befrias från slutgiltig antidumpningstull som införts genom denna förordning för sådant ammoniumnitrat.

33

Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida artiklarna 66 och 220.2 b i tullkodexen ska tolkas så, att de inte medger att en tullmyndighet i efterhand bokför en antidumpingtull när, såsom är fallet i det nationella målet, begäran om ogiltigförklaring av tulldeklarationer har ingetts med anledning av att fel mottagare angetts i tulldeklarationerna och att nämnda myndighet har godtagit nämnda tulldeklarationer eller har genomfört en kontroll efter mottagandet av nämnda begäran.

34

För det första ska det erinras om att artikel 66 i tullkodexen föreskriver att en begäran om ogiltigförklaring kan godtas om deklaranten lägger fram bevis för att varorna av misstag deklarerats till det tullförfarande som motsvarar denna deklaration, eller för att det på grund av särskilda omständigheter inte längre är berättigat att hänföra varorna till det tullförfarande för vilket de deklarerades. Enligt samma artikel kan nämnda deklaration inte ogiltigförklaras efter det att varan frigjorts, utom i de begränsade antal fall som bland annat räknas upp i artikel 251 i förordning nr 2454/93.

35

För det andra preciseras det i artikel 220.2 b i nämnda kodex att en tullskuld inte bokförs i efterhand när det belopp som skulle betalas enligt lag inte har bokförts på grund av ett misstag från tullmyndigheterna själva, vilket gäldenären, som handlat i god tro, inte rimligen kunde ha upptäckt.

36

I förevarande fall finns det emellertid inget i handlingarna i målet som visar att artiklarna 66 och 220.2 b i tullkodexen är tillämpliga under omständigheterna i det nationella målet.

37

Vad avser artikel 66 i tullkodexen har Baltic Agro nämligen inte gjort gällande, eller ens påstått, att varan av misstag deklarerats till det tullförfarande som motsvarar de deklarationer som är aktuella i det nationella målet. Såsom generaladvokaten anfört i punkterna 46 och 47 i sitt förslag till avgörande kan artikel 66 i tullkodexen följaktligen inte tillämpas under sådana omständigheter.

38

Vad avser artikel 220.2 b i tullkodexen ska det noteras att de handlingar som har ingetts till EU-domstolen inte innehåller någon information som ger vid handen att tullombudens angivelse av Baltic Agro såsom mottagare i tulldeklarationerna eller godtagandet eller genomförandet av en kontroll av sådana deklarationer efter det att en begäran om ogiltigförklaring av desamma hade ingetts kan anses innebära att tullmyndigheten gjort fel.

39

Även om det antas att tullmyndigheten genom dessa åtgärder begått ett fel vilket gör det möjligt att ogiltigförklara de tulldeklarationer som är aktuella i det nationella målet, ska det noteras att dessa omständigheter inte ger Baltic Agro någon rätt till sådan befrielse från antidumpingtull som införts genom förordning nr 661/2008. Företaget uppfyller nämligen fortfarande inte, såsom framgår av punkt 30 ovan, de villkor som anges i artikel 3 i förordningen för att anses utgöra den första oberoende kunden i unionen.

40

Mot bakgrund av det ovan anförda ska den tredje frågan besvaras enligt följande. Artiklarna 66 och 220.2 b i tullkodexen ska tolkas så, att de inte utgör hinder för att en tullmyndighet i efterhand bokför en antidumpingtull när, såsom är fallet i det nationella målet, begäran om ogiltigförklaring av tulldeklarationer har ingetts med anledning av att fel mottagare angetts i tulldeklarationerna och att nämnda myndighet har godtagit nämnda tulldeklarationer eller har genomfört en kontroll efter mottagandet av nämnda begäran.

41

Den hänskjutande domstolen har ställt den fjärde frågan för att få klarhet i huruvida artikel 66 i tullkodexen och artikel 251 i förordning nr 2454/93 är förenliga med den grundläggande rätt till likhet inför lagen som föreskrivs i artikel 20 i stadgan när, inom ramen för den gemensamma tulltaxa som avses i artiklarna 28 FEUF och 31 FEUF, nämnda bestämmelser i tullkodexen och förordning nr 2454/93 inte medger att en felaktig tulldeklaration ogiltigförklaras på begäran och att den mottagare som hade kunnat åberopa befrielse från antidumpingtull om felaktigheten inte hade förelegat på så sätt beviljas sådan befrielse.

42

Den hänskjutande domstolen har i detta avseende angett följande. För det fall de bestämmelser i tullkodexen och förordning nr 661/2008 som är aktuella i det nationella målet inte medger att tulldeklarationen ogiltigförklaras för att korrigera uppgiften om mottagare av de aktuella varorna, och på så sätt hindrar Magnet Grupp från att befrias från antidumpingtull på det sätt som företaget hade kunnat göra anspråk på om något sådant fel inte hade förelegat, så uppkommer frågan huruvida den grundläggande rätten till likhet inför lagen har åsidosatts. De båda företag som figurerar i det nationella målet, och som i princip befinner sig i samma situation, behandlas nämligen i ett sådant fall inte på samma sätt.

43

EU-domstolen gör följande bedömning. Såsom fastställts i punkt 38 ovan föreligger det inget fel på grundval av vilket tulldeklarationerna kan ogiltigförklaras i det nationella målet. Det är i detta avseende viktigt att ange att det åligger deklaranten att tillhandahålla exakt information i en tulldeklaration. Denna skyldighet är endast en naturlig följd av principen om att tulldeklarationen inte kan återkallas när den väl har godtagits. Undantagen till denna princip är nämligen noggrant reglerade genom unionsrätten på området (dom DP grup, C‑138/10, EU:C:2011:587, punkterna 39–41).

44

Ett företag som har iakttagit kraven i artikel 3 i förordning nr 661/2008 och som har fyllt i en tulldeklaration på ett korrekt sätt för att kunna befrias från antidumpingtull befinner sig dessutom inte i en situation som är jämförbar med den situation som ett företag som inte har iakttagit dessa krav befinner sig i.

45

Såsom konstaterats i punkterna 31 och 39 ovan kan Baltic Agro likväl inte, även om de tulldeklarationer som är aktuella i det nationella målet hade fyllts i på ett korrekt sätt, befrias från antidumpingtull. Företaget uppfyller nämligen under alla omständigheter inte de krav som ställs i artikel 3.1 i förordning nr 661/2008.

46

Mot bakgrund av det ovan anförda ska den fjärde frågan besvaras enligt följande. Artikel 66 i tullkodexen och artikel 251 i förordning nr 2454/93 är förenliga med den grundläggande rätt till likhet inför lagen som föreskrivs i artikel 20 i stadgan när, inom ramen för den gemensamma tulltaxa som avses i artiklarna 28 FEUF och 31 FEUF, nämnda bestämmelser i tullkodexen och i förordning nr 2454/93 inte medger att en felaktig tulldeklaration ogiltigförklaras på begäran och att den mottagare som hade kunnat åberopa befrielse från antidumpingtull om felaktigheten inte hade förelegat på så sätt beviljas sådan befrielse.

47

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande: