Mål T-52/12 R
Republiken Grekland
mot
Europeiska kommissionen
”Interimistiskt förfarande — Statligt stöd — Ersättning som betalades ut av den grekiska organisationen för jordbruksförsäkringar (ELGA) under 2008 och 2009 — Beslut i vilket stöden förklaras vara oförenliga med den gemensamma marknaden och enligt vilket stöden ska återbetalas — Begäran om uppskov med verkställighet — Fumus boni juris — Situation som ställer krav på skyndsamhet — Intresseavvägning”
Sammanfattning – Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 19 september 2012
Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Fumus boni juris – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Kumulativ karaktär – Avvägning mellan samtliga intressen som är i fråga – Utrymme för skönsmässig bedömning för domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder
(Artiklarna 256.1 FEUF, 278 FEUF och 279 FEUF, tribunalens rättegångsregler, artikel 104.2)
Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Fumus boni juris – Prima facie-bedömning av de grunder som åberopats till stöd för talan rörande huvudsaken – Talan mot beslut av kommissionen i vilket det fastställs att ett stöd är olagligt och att det ska återkrävas – Grund avseende förekomsten av exceptionella omständigheter som hindrar att stödet återkrävs – Grund som vid första påseende inte framstår som obefogad
(Artikel 107.1 och 107.3 b FEUF samt artikel 278 FEUF)
Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Bevisbörda – Kommissionens beslut att återkräva ett statligt stöd – Återkrävandet kan leda till störningar i den allmänna ordningen i en medlemsstat som genomgår en djup ekonomisk och finansiell kris – Omfattas
(Artiklarna 278 FEUF och 279 FEUF)
Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Allvarlig och irreparabel skada – Skada som kan åberopas av en medlemsstat
(Artiklarna 278 FEUF och 279 FEUF)
Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Avvägning mellan samtliga intressen som är i fråga – Kommissionens beslut att återkräva ett statligt stöd
(Artikel 278 FEUF)
Se beslutet.
(se punkterna 10 och 11)
I ett interimistiskt förfarande anses fumus boni juris föreligga när åtminstone en av grunderna för talan vid första påseendet framstår som befogad och i alla fall inte grundlös då den avslöjar ett känsligt juridiskt spörsmål vars lösning inte omedelbart gör sig gällande och således förtjänar en djupare bedömning som inte ska göras av domarna med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder utan inom ramen för huvudförfarandet, med den följden att talan vid första påståendet inte framstår som obefogad.
Inom ramen för en ansökan om uppskov med verkställigheten av ett beslut av kommissionen i vilket denna slår fast att ett statligt stöd är oförenligt med den inre marknaden, föreligger fumus boni juris vid ett första påseende beträffande huruvida en argumentation som berör den ännu inte i rättspraxis avgjorda frågan huruvida det kan anses att den nationella stödmottagande jordbrukssektorn i en medlemsstat – på grund av de särskilda och exceptionella svårigheter som är knutna till de åtstramningsåtgärder som kännetecknar verkligheten i den grekiska ekonomin sedan flera år – varken präglas av stor konkurrens eller har internationell inriktning, vilket i så fall innebär att de omtvistade utbetalningarna inte kan anses påverka handeln och konkurrensen mellan medlemsstaterna på ett kännbart sätt i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF. Även om det skulle kunna antas att nämnda stöd uppfyller samtliga villkor i denna bestämmelse, gäller vidare att rättspraxis inte ger något svar på frågan huruvida den berörda medlemsstaten på ett giltigt sätt kan åberopa exceptionella omständigheter till stöd för att det var oskäligt att återkräva stödet, eftersom den upplevde allvarliga störningar i den nationella ekonomin, i den mening som avses i artikel 107.3 b FEUF, och heller inte på frågan huruvida kommissionen med stöd av denna primärrättsliga bestämmelse borde ha avstått från att kräva tillbaka alla utbetalningar inom en sektor som försvagats kraftigt av nämnda störning.
(se punkterna 13, 29–31, 34)
Frågan huruvida en ansökan om interimistiska åtgärder ställer krav på skyndsamhet ska bedömas med beaktande av om det är nödvändigt att fatta ett interimistiskt beslut för att undvika att den som ansöker om de interimistiska åtgärderna orsakas allvarlig och irreparabel skada. Det ankommer på denna part att styrka att vederbörande inte kan avvakta utgången av målet rörande huvudsaken utan att personligen lida sådan skada. Även om det inte med absolut säkerhet behöver vara fastställt att skadan är nära förestående måste den ifrågavarande skadan dock vara förutsebar med en tillräcklig grad av sannolikhet. Den sökande parten är i vart fall dock skyldig att bevisa de omständigheter som ligger till grund för antagandet att han eller hon kommer att lida allvarlig och irreparabel skada. Dessutom ska domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder ges möjlighet att bedöma de exakta konsekvenser som sannolikt skulle uppstå om de begärda åtgärderna inte beviljades, eftersom en skada som är helt hypotetisk, på grund av att den är beroende av framtida och osäkra händelser, emellertid inte kan motivera att de interimistiska åtgärder som ansökan avser beviljas.
Så är fallet när ett omedelbart återkrav av ett olagligt stöd från tusentals stödmottagare skulle ge upphov till administrativa svårigheter som kan orsaka allvarlig och irreparabel skada för en medlemsstat som befinner sig i en extremt svår allmänna finansiell situation, såsom en risk för störningar i uppfyllandet av skattemyndigheternas prioriterade uppgifter avseende bekämpningen av skatteflykt. Återkraven från nämnda stödmottagare skulle nämligen ta en mycket stor andel av handläggarna vid dessa myndigheter i anspråk. Vidare finns en risk att den allmänna ordningen skulle störas eftersom ett omedelbart återkrav av detta stöd skulle kunna utlösa demonstrationer som i sin tur kunde urarta och ge upphov till våldsamheter. Detta har nämligen skett i liknande situationer.
(se punkterna 36, 43 och 47–50)
När det gäller en begäran om interimistiska åtgärder från en medlemsstat ska det erinras om att medlemsstaterna är ansvariga för vad som på det nationella planet anses vara allmänna intressen och de kan skydda dessa intressen genom ett interimistiskt förfarande. Medlemsstaterna kan bland annat begära att få beviljat interimistiska åtgärder genom att hävda att den omstridda åtgärden riskerar att allvarligt äventyra dels uppfyllandet av deras uppdrag som stater, dels den allmänna ordningen.
(se punkt 37)
Se beslutet.
(se punkterna 52–54)
Mål T-52/12 R
Republiken Grekland
mot
Europeiska kommissionen
”Interimistiskt förfarande — Statligt stöd — Ersättning som betalades ut av den grekiska organisationen för jordbruksförsäkringar (ELGA) under 2008 och 2009 — Beslut i vilket stöden förklaras vara oförenliga med den gemensamma marknaden och enligt vilket stöden ska återbetalas — Begäran om uppskov med verkställighet — Fumus boni juris — Situation som ställer krav på skyndsamhet — Intresseavvägning”
Sammanfattning – Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 19 september 2012
Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Fumus boni juris – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Kumulativ karaktär – Avvägning mellan samtliga intressen som är i fråga – Utrymme för skönsmässig bedömning för domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder
(Artiklarna 256.1 FEUF, 278 FEUF och 279 FEUF, tribunalens rättegångsregler, artikel 104.2)
Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Fumus boni juris – Prima facie-bedömning av de grunder som åberopats till stöd för talan rörande huvudsaken – Talan mot beslut av kommissionen i vilket det fastställs att ett stöd är olagligt och att det ska återkrävas – Grund avseende förekomsten av exceptionella omständigheter som hindrar att stödet återkrävs – Grund som vid första påseende inte framstår som obefogad
(Artikel 107.1 och 107.3 b FEUF samt artikel 278 FEUF)
Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Bevisbörda – Kommissionens beslut att återkräva ett statligt stöd – Återkrävandet kan leda till störningar i den allmänna ordningen i en medlemsstat som genomgår en djup ekonomisk och finansiell kris – Omfattas
(Artiklarna 278 FEUF och 279 FEUF)
Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Allvarlig och irreparabel skada – Skada som kan åberopas av en medlemsstat
(Artiklarna 278 FEUF och 279 FEUF)
Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Avvägning mellan samtliga intressen som är i fråga – Kommissionens beslut att återkräva ett statligt stöd
(Artikel 278 FEUF)
Se beslutet.
(se punkterna 10 och 11)
I ett interimistiskt förfarande anses fumus boni juris föreligga när åtminstone en av grunderna för talan vid första påseendet framstår som befogad och i alla fall inte grundlös då den avslöjar ett känsligt juridiskt spörsmål vars lösning inte omedelbart gör sig gällande och således förtjänar en djupare bedömning som inte ska göras av domarna med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder utan inom ramen för huvudförfarandet, med den följden att talan vid första påståendet inte framstår som obefogad.
Inom ramen för en ansökan om uppskov med verkställigheten av ett beslut av kommissionen i vilket denna slår fast att ett statligt stöd är oförenligt med den inre marknaden, föreligger fumus boni juris vid ett första påseende beträffande huruvida en argumentation som berör den ännu inte i rättspraxis avgjorda frågan huruvida det kan anses att den nationella stödmottagande jordbrukssektorn i en medlemsstat – på grund av de särskilda och exceptionella svårigheter som är knutna till de åtstramningsåtgärder som kännetecknar verkligheten i den grekiska ekonomin sedan flera år – varken präglas av stor konkurrens eller har internationell inriktning, vilket i så fall innebär att de omtvistade utbetalningarna inte kan anses påverka handeln och konkurrensen mellan medlemsstaterna på ett kännbart sätt i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF. Även om det skulle kunna antas att nämnda stöd uppfyller samtliga villkor i denna bestämmelse, gäller vidare att rättspraxis inte ger något svar på frågan huruvida den berörda medlemsstaten på ett giltigt sätt kan åberopa exceptionella omständigheter till stöd för att det var oskäligt att återkräva stödet, eftersom den upplevde allvarliga störningar i den nationella ekonomin, i den mening som avses i artikel 107.3 b FEUF, och heller inte på frågan huruvida kommissionen med stöd av denna primärrättsliga bestämmelse borde ha avstått från att kräva tillbaka alla utbetalningar inom en sektor som försvagats kraftigt av nämnda störning.
(se punkterna 13, 29–31, 34)
Frågan huruvida en ansökan om interimistiska åtgärder ställer krav på skyndsamhet ska bedömas med beaktande av om det är nödvändigt att fatta ett interimistiskt beslut för att undvika att den som ansöker om de interimistiska åtgärderna orsakas allvarlig och irreparabel skada. Det ankommer på denna part att styrka att vederbörande inte kan avvakta utgången av målet rörande huvudsaken utan att personligen lida sådan skada. Även om det inte med absolut säkerhet behöver vara fastställt att skadan är nära förestående måste den ifrågavarande skadan dock vara förutsebar med en tillräcklig grad av sannolikhet. Den sökande parten är i vart fall dock skyldig att bevisa de omständigheter som ligger till grund för antagandet att han eller hon kommer att lida allvarlig och irreparabel skada. Dessutom ska domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder ges möjlighet att bedöma de exakta konsekvenser som sannolikt skulle uppstå om de begärda åtgärderna inte beviljades, eftersom en skada som är helt hypotetisk, på grund av att den är beroende av framtida och osäkra händelser, emellertid inte kan motivera att de interimistiska åtgärder som ansökan avser beviljas.
Så är fallet när ett omedelbart återkrav av ett olagligt stöd från tusentals stödmottagare skulle ge upphov till administrativa svårigheter som kan orsaka allvarlig och irreparabel skada för en medlemsstat som befinner sig i en extremt svår allmänna finansiell situation, såsom en risk för störningar i uppfyllandet av skattemyndigheternas prioriterade uppgifter avseende bekämpningen av skatteflykt. Återkraven från nämnda stödmottagare skulle nämligen ta en mycket stor andel av handläggarna vid dessa myndigheter i anspråk. Vidare finns en risk att den allmänna ordningen skulle störas eftersom ett omedelbart återkrav av detta stöd skulle kunna utlösa demonstrationer som i sin tur kunde urarta och ge upphov till våldsamheter. Detta har nämligen skett i liknande situationer.
(se punkterna 36, 43 och 47–50)
När det gäller en begäran om interimistiska åtgärder från en medlemsstat ska det erinras om att medlemsstaterna är ansvariga för vad som på det nationella planet anses vara allmänna intressen och de kan skydda dessa intressen genom ett interimistiskt förfarande. Medlemsstaterna kan bland annat begära att få beviljat interimistiska åtgärder genom att hävda att den omstridda åtgärden riskerar att allvarligt äventyra dels uppfyllandet av deras uppdrag som stater, dels den allmänna ordningen.
(se punkt 37)
Se beslutet.
(se punkterna 52–54)