1. 

Talan om ogiltigförklaring — Sakprövningsförutsättningar — Berättigat intresse av att få saken prövad — Fysiska eller juridiska personer — Rättsakter som berör dem direkt och personligen — Talan mot en rättsakt som inför restriktiva åtgärder mot sökanden — Regeringsorgan som åberopar skydd och garantier som är förbundna med de grundläggande rättigheterna — Avsaknad av bestämmelse som anger att ett tredjeland inte har talerätt — Upptagande till sakprövning (Artikel 263 fjärde stycket FEUF och artikel 275 andra stycket FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47) (se punkterna 35 och 36)

2. 

Talan om ogiltigförklaring — Grunder — Avsaknad av motivering eller brister i motiveringen — Grund som ska skiljas från grunden om lagenlighet i sak (Artiklarna 263 FEUF och 296 FEUF) (se punkt 44)

3. 

Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik — Restriktiva åtgärder mot Iran — Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ som deltar i eller ger stöd till kärnvapenspridning — Rådets behörighet, i fråga om restriktiva åtgärder som grundas på artikel 215 FEUF, att tillämpa förfarandet i artikel 291.2 FEUF (Artiklarna 215 FEUF och 291.2 FEUF; rådets förordning nr 267/2012, artikel 46.2) (se punkterna 54 och 55)

4. 

Institutionernas rättsakter — Förordningar — Förordning om restriktiva åtgärder mot Iran — Genomförandebefogenheter förbehålls av rådet — Tillåtet — Villkor — Särskilda och motiverade fall (Artiklarna 215 FEUF och 291.2 FEUF; rådets förordning nr 267/2012, artikel 46.2) (se punkterna 58–83)

5. 

Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik — Restriktiva åtgärder mot Iran — Beslut att frysa tillgångar — Domstolsprövning av lagenligheten — Räckvidd — Artikel 20.1 c i beslut 2010/413 — Omfattas (Artikel 275 andra stycket FEUF; rådets beslut 2010/413/GUSP, artikel 20.1 c och 2012/635/GUSP, artikel 1.8 a) (se punkterna 92–96)

6. 

Europeiska unionen — Domstolsprövning av lagenligheten hos institutionernas rättsakter — Restriktiva åtgärder mot Iran — Åtgärder som vidtas inom ramen för bekämpningen av kärnvapenspridning — Domstolsprövningens omfattning (Artikel 29 FEU; artikel 215.2 FEUF; rådets beslut 2010/413/GUSP, artikel 20.1 c och 2012/635/GUSP, artikel 1.8 a; rådets förordning nr 267/2012, artikel 23.2 d) (se punkterna 105–108)

7. 

Unionsrätt — Principer — Rättssäkerhet — Unionslagstiftning — Krav på klarhet och förutsebarhet (se punkterna 112, 113 och 115–123)

8. 

Unionsrätt — Principer — Proportionalitet — Huruvida en åtgärd är proportionerlig — Bedömningskriterier (se punkt 126)

9. 

Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik — Restriktiva åtgärder mot Iran — Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ som deltar i eller ger stöd till kärnvapenspridning — Inskränkningar i rätten till egendom — Åsidosättande av proportionalitetsprincipen — Föreligger inte (Rådets beslut 2010/413/GUSP, artikel 20.1 c och 2012/635/GUSP, artikel 1.8 a; rådets förordning nr 267/2012, artikel 23.2 d) (se punkterna 127 och 128)

10. 

Grundläggande rättigheter — Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna — Tillämpningsområde — Åberopas av en juridisk person som är att anse som en förlängning av ett tredjeland — Iakttagande av de rättigheter och grundläggande friheter som tillkommer samtliga personer och enheter som avses med de restriktiva åtgärderna — Tillåtlighet (Artikel 215.3 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 17, 41 och 47; rådets beslut 2010/413/GUSP, skäl 25, och rådets förordning nr 267/2012, skäl 26) (se punkterna 169–171)

11. 

Europeiska unionen — Domstolsprövning av lagenligheten hos institutionernas rättsakter — Restriktiva åtgärder mot Iran — Domstolsprövningens omfattning — Omfattar inte omständigheter som institutionen fått kännedom om efter antagandet av det angripna beslutet (Rådets beslut 2012/635/GUSP; rådets förordning nr 945/2012) (se punkt 177)

1) 

Talan ogillas.

2) 

National Iranian Oil Company ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd.

3) 

Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.