Överklagande ingett den 5 december 2012 av Republiken Frankrike av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 20 september 2012 i mål T-154/10, Frankrike mot kommissionen

(Mål C-559/12 P)

2013/C 32/18

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues, J. Gstalter, D. Colas)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Den franska regeringen har till stöd för sitt överklagande åberopat fyra grunder.

Som första grund har det gjorts gällande att det var uppenbart att tribunalen inte hade förstått innebörden av regeringens grunder i den överklagade domen när den fann att samtliga grunder i huvudsak hade samband med fastställandet av förekomsten av en fördel, och inte även med fastställandet av förekomsten av en överföring av statliga resurser. Vidare har tribunalen därigenom åsidosatt artikel 44.1 c och artikel 48.2 i tribunalens rättegångsregler när den avvisade den franska regeringens argument om åsidosättande av villkoret avseende förekomsten av en överföring av statliga resurser.

Såvitt avser den andra grunden har den franska regeringen anfört att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionen hade visat att det fanns en statlig garanti till förmån för La Poste. I andra hand har den regeringen gjort gällande att tribunalen missuppfattade bevisningen när den fann att kommissionens bevisning styrkte förekomsten av en statlig garanti.

Som tredje grund har den franska regeringen gjort gällande att tribunalen återgav fransk rätt på ett felaktigt sätt, åsidosatte sin motiveringsskyldighet, och i andra hand gjorde sig skyldig till felaktig rättslig bedömning av de faktiska omständigheterna, när den underkände regeringens andra grund avseende felaktig rättstillämpning och felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna angående förekomsten av en obegränsad garanti till förmån för La Poste. Denna grund består av fyra delar.

För det första hävdar den franska regeringen att tribunalen återgav fransk rätt på ett felaktigt sätt när den fann att kommissionen gjorde rätt när den bedömde att fransk rätt inte uteslöt möjligheten för staten att bevilja en underförstådd garanti till förmån för ett offentligt affärsverk av industriellt och kommersiellt slag (établissement public à caractère industriel et commercial, nedan kallad EPIC).

För det andra hävdar den franska regeringen att tribunalen återgav fransk rätt på ett felaktigt sätt när den godkände kommissionens slutsatser avseende följderna av tillämpningen av lag 80-539 av den 16 juli 1980 om administrativa viten och offentligrättsliga juridiska personers verkställighet av domar.

För det tredje hävdar den franska regeringen att tribunalen återgav fransk rätt på ett felaktigt sätt och åsidosatte sin motiveringsskyldighet när den underkände regeringens tredje grund avseende den omständigheten att kommissionen felaktigt likställde villkoren för statens ansvar med en garantimekanism.

För det fjärde hävdar den franska regeringen att tribunalen återgav fransk rätt på ett felaktigt sätt när den underkände regeringens delgrund om kommissionens fel vid bedömningen av följderna av eventuella överföringar av en upplöst EPIC:s skyldigheter.

Som sin fjärde och sista grund har den franska regeringen gjort gällande att tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionen hade visat förekomsten av en fördel som följde av den påstådda statliga garantin till förmån för La Poste. I andra hand har den franska regeringen gjort gällande att tribunalen missuppfattade bevisningen när den fann att regeringens bevisning inte ogiltigförklarade kommissionens slutsats om förekomsten av en fördel.

(1)  EUT L 274, s. 1.