Överklagande ingett den 29 november 2012 av Förbundsrepubliken Tyskland av den dom som tribunalen (tredje) meddelade den 19 september 2012 i mål T-265/08, Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska kommissionen

(Mål C-549/12 P)

2013/C 46/29

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze samt U. Karpenstein och C. Johann, Rechtsanwälte)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike och Konungariket Nederländerna

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Talan rör tribunalens dom av den 19 september 2012 i målet mellan Tyskland och kommissionen, i vilken tribunalen ogillade Förbundsrepubliken Tysklands yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2008) 1690 slutlig av den 30 april 2008 om nedsättning av det finansiella stöd som Europeiska fonden för regional utveckling (ERUF) beviljat för ett operativt program (1994–1999) i mål 1-regionen delstaten Thüringen i Förbundsrepubliken Tyskland, i enlighet med kommissionens beslut K(94) 1939/5 av den 5 augusti 1994.

Klaganden har anfört två grunder till stöd för sitt överklagande.

För det första har tribunalen åsidosatt artikel 24.2 i förordning (EEG) nr 4253/88 (1), jämförd med artikel 1 i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (2) och principen om tilldelade befogenheter (artikel 5.2 FEU, artikel 7 FEUF; tidigare artikel 5 EG), genom att felaktigt anta att även administrativa fel som begås av nationella myndigheter kan utgöra ”oegentligheter” som gör att kommissionen har rätt att besluta om finansiella korrigeringar (första delen av den första grunden). Även om en finansiell korrigering i princip kan tänkas vid administrativa fel, ska den överklagade domen upphävas, eftersom tribunalen felaktigt har antagit att även åsidosättanden av nationell rätt och fel som inte påverkar unionens budget kan utgöra ”oegentligheter” som motiverar finansiella korrigeringar (andra delen av den första grunden).

För det andra har tribunalen åsidosatt artikel 24.2 i förordning nr 4253/88, jämförd med principen om tilldelade befogenheter (artikel 5.2 FEU, artikel 7 FEUF), eftersom den felaktigt har ansett att kommissionen har rätt att göra finansiella justeringar som bygger på extrapoleringar (första delen av andra grunden). Även om kommissionen i princip skulle ha rätt att så göra, har tribunalen felaktigt godtagit hur kommissionen har gått till väga i förevarande fall. Dels föreligger, vad avser en del av de omtvistade projekten, inget konstaterande att unionens budget har påverkats negativt, dels borde kommissionen inte ha förklarat att en del av de omtvistade felen är systematiska (andra delen av andra grunden).

(1)  Rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet och om samordningen av deras verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet (EGT L 374, s. 1).

(2)  Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, s. 1).