11.8.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 243/9


Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Napoli (Italien) den 11 juni 2012 — Oreste Della Rocca mot Poste Italiane SpA

(Mål C-290/12)

2012/C 243/17

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Napoli

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Oreste Della Rocca

Svarande: Poste Italiane SpA

Tolkningsfrågor

1.

Med hänsyn till hänvisningen i punkt 36 i EU-domstolens beslut av den 15 september 2010 i mål C-36/09, Briot [(REU 2010, s. I-8471)], omfattar direktiv 1999/70/EG, och särskilt artikel 2 i [bilagan till] direktivet, även ett tidsbegränsat anställningsförhållande mellan en arbetstagare som hyrs ut av ett bemanningsföretag och bemanningsföretaget eller mellan denne arbetstagare och kundföretaget och regleras sådana anställningsförhållanden således av direktiv 1999/70/EG?

2.

Ska villkoren i klausul 5.1 a i [bilagan till] direktiv 1999/70/EG, i avsaknad av andra begränsningar, anses uppfyllda när det är fråga om en bestämmelse enligt vilken ett anställningsavtal med ett bemanningsföretag kan tidsbegränsas för en eller flera perioder inte på grundval av tekniska, organisatoriska eller produktionsmässiga hänsyn som hänför sig till bemanningsföretaget och avser det enskilda tidsbegränsade anställningsförhållandet, utan på grundval av allmänna och från det enskilda anställningsförhållandet fristående hänsyn avseende den arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretaget eller kan en sådan bestämmelse anses utgöra ett kringgående av direktivet? Måste de objektiva hänsyn som anges i klausul 5.1 a i [bilagan till] direktiv 1999/70/EG komma till uttryck i en skriftlig handling och avse det enskilda tidsbegränsade anställningsförhållandet och dess förnyelse och ska en hänvisning till de allmänna objektiva hänsyn som har legat till grund för ingåendet av avtalet med kundföretaget således anses olämplig eller otillräcklig för uppfyllande av de villkor som ställs i klausul 5.1 a?

3.

Utgör klausul 5 i [bilagan till] direktiv 1999/70/EG hinder för att en tredje part, i detta fall kundföretaget, får vidkännas konsekvenserna av ett missbruk?