23.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 184/4


Överklagande ingett den 11 april 2012 av Verenigde Douaneagenten BV av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 10 februari 2012 i mål T-32/11, Verenigde Douaneagenten mot kommissionen

(Mål C-173/12 P)

2012/C 184/07

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Klagande: Verenigde Douaneagenten BV (ombud: advokaten S.H.L. Moolenaar)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva den överklagade domen med stöd av grunderna i överklagandet, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

1.

Genom de första två grunderna gör klaganden gällande att domen strider mot gällande rätt i den del tribunalen godtog svarandens slutsats att varucertifikaten EUR.1 utfärdades på grundval av en felaktig återgivelse av fakta från exportörens sida.

Tribunalen har grundat sin bedömning på ett antal skrivelser som är öppna för flera olika tolkningar, som upprättades drygt två och ett halvt år före den faktiska exporten och som var ställda till ekonomiministeriet, samt på en av misstag orsakad, felaktig tillämpning av kumuleringsreglerna. Tribunalen har i detta sammanhang bortsett från att myndigheterna själva uppfattar reglerna såsom mycket komplicerade.

Dessutom har tribunalen förbisett att de nederländska tullmyndigheterna i målet vid Gerechtshof te Amsterdam uppgav att de inte kunde styrka att utfärdandet av de aktuella certifikaten beträffande varucertifikaten EUR.1 beror på att exportören återgivit fakta på ett felaktigt sätt.

2.

Den tredje, fjärde och femte grunden handlar om att domen strider mot gällande rätt på grund av att tribunalen har bedömt att tullmyndigheterna i Curaçao vid tidpunkten för utfärdandet av varucertifikaten EUR.1 inte ägde kännedom om eller inte borde ha ägt kännedom om att de berörda varorna inte kunde komma i fråga för förmånsbehandling.

Enligt klaganden har tribunalen i sin prövning förbisett att ekonomiministeriet på Curaçao vid utfärdandet av varucertifikaten EUR.1 har utfört åtminstone en kontroll i exportörens lokaler. Därutöver har tribunalen bortsett från att tullmyndigheterna i Curaçao vid utfärdande av ett varucertifikat EUR.1 genomför en kontroll av sockrets ursprung och bearbetning, för att försäkra sig om att behandlingen går rätt till.

Tribunalen har också förbisett att varucertifikaten EUR.1 har utfärdats av tullmyndigheterna på grundval av Form A-ursprungscertifikat (”Form A”), trots att inga varucertifikat EUR.1 kan utfärdas på grundval av sådana certifikat.

Nämnda tullmyndigheter samlar in nämnda ”Form A”-formulär vid import av råvaror till Curaçao. Klaganden kan inte klandras för att just dessa formulär (Forms A) förstördes vid en brand i arkivet hos tullmyndigheterna i Curaçao. Eftersom arkivet förstördes är det inte längre möjligt att undersöka vilka handlingar om fanns med i akten hos tullmyndigheterna.

Tribunalens slutsats att tillsyningsmannen skulle ha gett dessa dokument till svarandens delegation om dessa hade funnits inom administrationen är enligt klaganden inte övertygande. Detta övervägande kan enligt klaganden, mot bakgrund av allt som har angetts ovan, inte leda till slutsatsen att formuläret Form A inte fanns med.