31.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/13

—

upphäva den dom som Europeiska unionens Tribunal meddelat den 15 november 2011 i mål T-363/10,

—

ogiltigförklara det beslut som harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd fattat den 9 juni 2010 (ärende R 1560/2009-1) angående en ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket RESTORE, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

För det första har klaganden gjort gällande att tribunalen har missuppfattat de faktiska omständigheterna eller bevisningen. Tribunalen har felaktigt utgått från principen att det är välkänt att ordet ”restore” har en direkt medicinsk betydelse. Inom ramen för förevarande mål kan det enbart anses vederlagt att ordet restore ska översättas med ”återställa”. Denna översättning har inte någon som helst medicinsk anknytning. Att tribunalen grundat sin bedömning på utdrag av de uppslagsböcker som företetts den utgör en missuppfattning av bevisningen. Av dessa utdrag framgår att ordet restore i sig inte har någon medicinsk betydelse utan är ett mångfacetterat begrepp som kan förstås på många olika sätt beroende på sammanhanget. Begreppets betydelse kan därför varken anses välkänt eller betraktas som en omständighet som undantagsvis inte behöver bevisas.

2.

För det andra har klaganden gjort gällande ett åsidosättande av artikel 1 c i förordning nr 207/2009. Tribunalen har felaktigt ansett att varumärket RESTORE enbart är beskrivande. I enlighet med artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 kan det begärda kännetecknet i handeln visa varans art etcetera. I enlighet med domstolens praxis ska det beskrivande innehållet framgå uppenbart av det sökta varumärket och ordet ska i sig ha en beskrivande egenskap.

Verbet restore ger inte någon anvisning om varornas art, kvalitet, kvantitet eller avsedda användning. Verbet restore får enbart en beskrivande funktion i kombination med ett eller flera substantiv (som till exempel ”restore one’s health”). För det fall att en medicinsk anknytning framgår av omständigheterna är denna anknytning inte tillräckligt, eftersom allmänheten i enlighet med domstolens praxis då pådyvlas en börda i form av en tolkning. En betydelse i ett medicinskt samanhang skulle enbart kunna framträda genom tillägg av ordet ”health”, vilket inte är fallet här. Istället för att pröva det sökta varumärket RESTORE skulle överklagandenämnden och tribunalen ha prövat varumärket RESTORE SOMEONE’S HEALTH.

3.

För det tredje har klaganden gjort gällande ett åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009. Överklagandenämnden har i strid med de relevanta rättsliga kriterierna funnit att varumärket RESTORE är ett kännetecken som saknar särskiljningsförmåga och gjorde sig således skyldig till felaktig rättstillämpning när den avslog registreringsansökan. Enligt klaganden har överklagandenämnden och tribunalen också förnekat all särskiljningsförmåga hos varumärket RESTORE på grund av dess påstådda beskrivande egenskaper. Denna infallsvinkel har redan angripits i den andra grunden.

Domen kan inte heller rättfärdigas med hänsyn till de alternativa argumenten avseende avsaknad av särskiljningsförmåga (punkterna 52–54 i domen). Dessa överväganden utgör en tautologisk upprepning av argumentet enligt vilket ett beskrivande varumärke alltid saknar särskiljningsförmåga. Den omständigheten att allmänheten inte väntar sig en beskrivning av funktionen hos en medicinsk vara, även i form av ett enda ord, talar också mot en beskrivande karaktär.

4.

För det fjärde har klaganden gjort gällande ett åsidosättande av artikel 75 andra meningen i förordning nr 207/2009. Överklagandenämnden har i huvudsak grundat sitt beslut på utdrag ur uppslagsböcker vilka klaganden inte har haft tillgång till och över vilka denne inte har haft tillfälle att yttra sig. Det är således fråga om ett åsidosättande av rätten att bli hörd, eftersom ett beslut, enligt domstolens praxis, endast får grunda sig på omständigheter som parterna har haft tillfälle att yttra sig över. Enligt domstolens praxis är överklagandenämnden under alla omständigheter skyldig att meddela de omständigheter som den samlat in på eget initiativ och på grundval av vilka den avser fatta sitt beslut. I detta avseende ha överklagandenämnden, vad gäller en avgörande del av förfarandet underlåtit att förete de utdrag ur uppslagsböckerna som den samlat in och således åsidosatt rätten att bli hörd.

5.

För det femte har klaganden gjort gällande ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen. Överklagandenämnden har i strid med domstolens praxis underlåtit att beakta tidigare registreringar och således handlat tvärt emot sin tidigare registreringspraxis. I detta avseende förnekar inte klaganden att denna princip underkastas legalitetsprincipen. Att enbart hänvisa till denna princip räcker emellertid inte för att undanröja likabehandlingsprincipen. Istället borde man konkret ha visat varför utgångspunkten skulle vara principen enligt vilken dessa tidigare registreringar inte var lagenliga i sig.