Mål C‑558/12 P

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

mot

riha WeserGold Getränke GmbH & Co. KG

”Överklagande — Gemenskapsvarumärke — Ordmärket WESTERN GOLD — Invändning från innehavaren av nationella ordmärken samt internationellt ordmärke och gemenskapsordmärke WeserGold, Wesergold och WESERGOLD”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 23 januari 2014

  1. Gemenskapsvarumärke — Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke — Relativa registreringshinder — Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag — Risk för förväxling med det äldre varumärket — Det äldre varumärkets höga särskiljningsförmåga — Saknar betydelse om de aktuella varumärkena inte liknar varandra

    (Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

  2. Överklagande — Berättigat intresse av att få saken prövad — Villkor — Överklagande som kan medföra en fördel för klaganden — Huruvida ett yrkande att domskälen ska ändras som utgör ett försvar mot en grund som motparten har åberopat kan prövas

    (Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artikel 56 andra stycket)

  1.  Det följer av fast rättspraxis att det för att det ska föreligga risk för förväxling enligt artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken krävs att såväl det sökta varumärket är identiskt med eller liknar det äldre varumärket som att de varor eller tjänster som avses i ansökan om registrering är identiska med eller av liknande slag som de varor eller tjänster för vilka det äldre varumärket har registrerats. Det följer vidare att dessa villkor är kumulativa.

    Domstolens rättspraxis är fast i detta avseende. Domstolen har nämligen vid åtskilliga tillfällen erinrat om att när det äldre varumärket och det sökta varumärket inte liknar varandra, är det inte tillräckligt för att det ska anses föreligga risk för förväxling mellan dessa märken att det äldre varumärket har hög särskiljningsförmåga eller att de båda märkena avser identiska varor eller tjänster eller varor eller tjänster av liknande slag.

    Domstolen har slagit fast att det är uppenbart att talan inte kan vinna bifall på den grunden att tribunalen gjort en felaktig rättstillämpning när den slagit fast att en invändning med stöd av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 i vissa fall kan avslås redan efter en prövning av likheten mellan de ifrågavarande varumärkena och således bland annat utan prövning av den eventuellt höga särskiljningsförmågan hos det äldre varumärket. Domstolen har slagit fast att tribunalen inte hade gjort en felaktig rättstillämpning när den funnit att överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), då denna dragit slutsatsen att omsättningskretsen inte på något sätt kunnat anse att de aktuella varumärkena liknade varandra, hade gjort en riktig bedömning när den drog slutsatsen att det inte förelåg någon risk för förväxling och att det inte var nödvändigt att i samband med helhetsbedömningen av risken för förväxling dessförinnan pröva huruvida det äldre varumärket eventuellt hade en hög särskiljningsförmåga.

    Likhet mellan de ifrågavarande varumärkena är följaktligen ett nödvändigt villkor för bedömningen av om risk för förväxling föreligger i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009. Att de motstående varumärkena inte liknar varandra innebär därför att artikel 8 i denna förordning inte är tillämplig.

    Frågan huruvida särskiljningsförmågan har höjts till följd av användningen är således en omständighet som ska beaktas vid bedömningen av om känneteckenslikheten eller varu- eller tjänsteslagslikheten är tillräckligt stor för att en risk för förväxling ska anses föreligga.

    (se punkterna 41–45)

  2.  En förutsättning för att ett yrkande om ändring av domskälen ska kunna prövas i sak är att den som yrkar detta ska ha ett berättigat intresse av denna prövning, i den meningen att utgången av prövningen kan medföra någon fördel för vederbörande. Detta kan vara fallet när yrkandet att domskälen ska ändras utgör ett försvar mot en grund som klaganden har åberopat.

    (se punkt 55)


Mål C‑558/12 P

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

mot

riha WeserGold Getränke GmbH & Co. KG

”Överklagande — Gemenskapsvarumärke — Ordmärket WESTERN GOLD — Invändning från innehavaren av nationella ordmärken samt internationellt ordmärke och gemenskapsordmärke WeserGold, Wesergold och WESERGOLD”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 23 januari 2014

  1. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Det äldre varumärkets höga särskiljningsförmåga – Saknar betydelse om de aktuella varumärkena inte liknar varandra

    (Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

  2. Överklagande – Berättigat intresse av att få saken prövad – Villkor – Överklagande som kan medföra en fördel för klaganden – Huruvida ett yrkande att domskälen ska ändras som utgör ett försvar mot en grund som motparten har åberopat kan prövas

    (Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artikel 56 andra stycket)

  1.  Det följer av fast rättspraxis att det för att det ska föreligga risk för förväxling enligt artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken krävs att såväl det sökta varumärket är identiskt med eller liknar det äldre varumärket som att de varor eller tjänster som avses i ansökan om registrering är identiska med eller av liknande slag som de varor eller tjänster för vilka det äldre varumärket har registrerats. Det följer vidare att dessa villkor är kumulativa.

    Domstolens rättspraxis är fast i detta avseende. Domstolen har nämligen vid åtskilliga tillfällen erinrat om att när det äldre varumärket och det sökta varumärket inte liknar varandra, är det inte tillräckligt för att det ska anses föreligga risk för förväxling mellan dessa märken att det äldre varumärket har hög särskiljningsförmåga eller att de båda märkena avser identiska varor eller tjänster eller varor eller tjänster av liknande slag.

    Domstolen har slagit fast att det är uppenbart att talan inte kan vinna bifall på den grunden att tribunalen gjort en felaktig rättstillämpning när den slagit fast att en invändning med stöd av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 i vissa fall kan avslås redan efter en prövning av likheten mellan de ifrågavarande varumärkena och således bland annat utan prövning av den eventuellt höga särskiljningsförmågan hos det äldre varumärket. Domstolen har slagit fast att tribunalen inte hade gjort en felaktig rättstillämpning när den funnit att överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), då denna dragit slutsatsen att omsättningskretsen inte på något sätt kunnat anse att de aktuella varumärkena liknade varandra, hade gjort en riktig bedömning när den drog slutsatsen att det inte förelåg någon risk för förväxling och att det inte var nödvändigt att i samband med helhetsbedömningen av risken för förväxling dessförinnan pröva huruvida det äldre varumärket eventuellt hade en hög särskiljningsförmåga.

    Likhet mellan de ifrågavarande varumärkena är följaktligen ett nödvändigt villkor för bedömningen av om risk för förväxling föreligger i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009. Att de motstående varumärkena inte liknar varandra innebär därför att artikel 8 i denna förordning inte är tillämplig.

    Frågan huruvida särskiljningsförmågan har höjts till följd av användningen är således en omständighet som ska beaktas vid bedömningen av om känneteckenslikheten eller varu- eller tjänsteslagslikheten är tillräckligt stor för att en risk för förväxling ska anses föreligga.

    (se punkterna 41–45)

  2.  En förutsättning för att ett yrkande om ändring av domskälen ska kunna prövas i sak är att den som yrkar detta ska ha ett berättigat intresse av denna prövning, i den meningen att utgången av prövningen kan medföra någon fördel för vederbörande. Detta kan vara fallet när yrkandet att domskälen ska ändras utgör ett försvar mot en grund som klaganden har åberopat.

    (se punkt 55)