—

Regione Puglia, genom S.O. Di Lecce och V. Triggiani, avvocati,

—

Europeiska kommissionen, genom E. Montaguti och H. Tserepa‑Lacombe, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 56 FEUF, 101 FEUF, 107 FEUF, artiklarna 9 och 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen), artikel 2 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen samt artiklarna 11 och 14 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Dirextra Alta Formazione srl (nedan kallad Dirextra), en institution som anordnar utbildning på forskarnivå, och Regione Puglia (regionen Puglia). Målet rör Regione Puglias beslut att uppställa vissa villkor för beviljande av universitetsstipendier som finansieras av bland annat Europeiska socialfonden (ESF), särskilt när det gäller den tid under vilken utbildningsinstitutionen, där de studenter som ansöker om stipendierna avser att skriva in sig, ska ha existerat.

3

Enligt skäl 22 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999 (EUT L 210, s. 25) bör fondernas verksamhet och de insatser som de bidrar till att finansiera överensstämma med gemenskapens övriga politik och följa gemenskapslagstiftningen.

4

I artikel 9.5 i förordning nr 1083/2006 anges följande:

”De insatser som finansieras av fonderna skall överensstämma med bestämmelserna i fördraget och i rättsakter som antagits i enlighet med detta.”

5

Stödåtgärder avseende studier på forskarnivå inom ramen för de prognoser för Regione Puglias regionala operativa program som utarbetats för ESF har definierats i den regionala lagen nr 12 av den 26 maj 2009 om bestämmelser för stipendier som är avsedda att hjälpa studenter med universitetsexamen i regionen att förvärva nya universitetskvalifikationer (legge regionale nr 12 – Misure in tema di borse di studio a sostegno della qualificazione delle laureate e dei laureati pugliesi) av den 26 maj 2009 (Bollettino Ufficiale della Regione Puglia nr 78 av den 29 maj 2009, s. 9856) (nedan kallad den regionala lagen).

6

Artikel 2 i den regionala lagen fastställer olika villkor som de institutioner som tillhandahåller en utbildning på forskarnivå ska uppfylla för att deltagandet i de aktuella kurserna ska kunna finansieras genom de stipendier som tillhandahålls.

7

Dessa villkor varierar beroende på om de avser italienska eller utländska allmänna eller privata universitet som har erkänts i nationell rätt, om de avser högre privata eller allmänna utbildningsinstitutioner som tillhandahåller godkända masterutbildningar eller om de avser andra högre utbildningsanstalter som uppfyller särskilda villkor om bland annat omfattningen av den erfarenhet som de har när det gäller utbildning på forskarnivå.

8

När det gäller denna sistnämnda kategori har artikel 2.3 i den regionala lagen följande lydelse:

”De av de ansökande valda masterutbildningarna ska vara anordnade av högre utbildningsinstitutioner, privata eller allmänna, som under de senaste tio åren före datumet för offentliggörandet av det offentliga meddelandet om utdelning av stipendier kontinuerligt har bedrivit dokumenterbar utbildningsverksamhet på forskarnivå. Med ’utbildningsverksamhet på forskarnivå’ åsyftas sådana utbildningar som endast vänder sig till de personer som har en kandidatexamen som erhållits efter att de genomfört en utbildning som totalt omfattar minst 800 timmar. Verksamheten ska ha bedrivits i egenskap av anordnare och inte endast som samarbetspartner. I detta fall ska även den totala varaktigheten av de av de sökande valda masterutbildningarna uppgå till minst 800 timmar, varav minst 500 timmar ska avse utbildning i klassrum. Minst 30 procent av den totala varaktigheten av masterutbildningen ska fullgöras som praktik.”

9

Genom ett beslut av den 2 december 2009 godkände direktören för Servizio Formazione Professionale della Regione Puglia (avdelningen för yrkesutbildning i Regione Puglia) meddelandet om inledande av förfarandet avseende utdelning av stipendier i enlighet med den regionala lagen.

10

Meddelandet preciserade särskilt att stipendierna bland annat kunde beviljas för en masterutbildning på forskarnivå som tillhandahålls av högre utbildningsinstitutioner, privata eller allmänna, som kontinuerligt har bedrivit dokumenterbar utbildningsverksamhet på forskarnivå under perioden den 3 december 1999–den 3 december 2009 (nedan kallat villkoret om tio års erfarenhet).

11

Dirextra är en privat utbildningsinstitution för högre utbildning som har bedrivit dokumenterad utbildningsverksamhet på forskarnivå som omfattar mer än 8000 timmar. Verksamheten har emellertid endast bedrivits under de 5 år som föregick inledandet av förfarandet för utdelning av stipendier, och inte 10 år som krävs enligt den regionala lagen.

12

Dirextra har bestritt lagenligheten av villkoret om tio års erfarenhet genom sitt överklagande till den hänskjutande domstolen av beslutet av den 2 december 2009 och meddelandet om inledande av förfarandet.

13

Dirextra har nämligen hävdat att ett sådant krav är oförenligt med unionsrätten, särskilt med principerna om fri konkurrens, proportionalitet och icke-diskriminering, samt strider mot artikel 56 FEUF och följande artiklar, artikel 101 FEUF och följande artiklar samt mot bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (EUT L 134, s. 1), i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, s. 114), och i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, s. 36).

14

Samtidigt som den hänskjutande domstolen anser att dessa direktiv inte är tillämpliga i förevarande fall är den huvudsakligen av den åsikten att inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster på grund av villkoret om tio års erfarenhet medför en olikhet i behandling som är oförenlig med målen för FSE:s åtgärder som syftar till att förbättra kvaliteten inom hela utbildningssystemet. Kravet på att utbildningsinstitutionerna ska väljas ut endast utifrån detta kriterium förefaller, enligt den hänskjutande domstolen, vara oproportionerligt och ej anpassat till den faktiska varaktigheten av de stödberättigade kurserna, det vill säga minst 800 timmar per år, samt orimligt i förhållande till syftet med Europeiska unionens verksamhet.

15

Detta urval skulle, enligt den hänskjutande domstolen, i stället kunna ske utifrån villkor som är mindre inskränkande för konkurrensen och proportionerliga i förhållande till varaktigheten av de masterutbildningar som tillhandahålls av institutioner som kan uppvisa en hög professionalitetsnivå, utan att snedvrida konkurrensen och utan att påverka utbildningskvaliteten samtidigt som undervisningsfriheten och åsiktsmångfalden, som är skyddade enligt artiklarna 9 och 10 i Europakonventionen samt artiklarna 11 och 14 i stadgan, säkerställs.

16

Mot denna bakgrund beslutade Tribunale amministrativo regionale per la Puglia att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

”Är en bestämmelse såsom artikel 2.3 i [den regionala lagen] – vilken på ett regionalt plan inför restriktioner för tillträdet till marknaden för vissa tjänster som syftar till att höja den lokala utbildningsnivån (anordnande av utbildningar på forskarnivå) genom att ställa upp ett enda villkor som har valts och specificerats på ett godtyckligt sätt (ett fastställt timantal som sträcker sig över en omotiverat lång tidsperiod) i förhållande till gemenskapsåtgärdens syfte (att höja utbildningskvaliteten och följaktligen välja aktörer som besitter lämpliga kvalifikationer) och som inte tar hänsyn till den faktiska varaktigheten av den specifika tjänsten – förenlig med artikel 56 [FEUF] och följande artiklar, artikel 101 [FEUF] och följande artiklar … samt artikel 107 [FEUF] och följande artiklar och med de principer om konkurrens, proportionalitet, icke‑diskriminering och likabehandling som följer av ovannämnda bestämmelser, och är den förenlig med artiklarna 9 och 10 i [Europakonventionen], artikel 2 i det tilläggsprotokollet till Europakonventionen samt med artiklarna 11 och 14 i [stadgan]?”

17

Domstolen erinrar om att det inte ankommer på den att i ett förfarande för begäran om förhandsavgörande ta ställning till huruvida nationella rättsregler är förenliga med unionsrätten. Domstolen är emellertid behörig att tillhandahålla alla sådana uppgifter om unionsrättens tolkning som gör det möjligt för den hänskjutande domstolen att pröva huruvida en sådan förenlighet föreligger för att kunna avgöra målet vid den (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 september 2009 i mål C-42/07, Liga Portuguesa de Futebol Profissional och Bwin International, REG 2009, s. I-7633, punkt 37).

18

Den hänskjutande domstolen – som är i tvivel om huruvida ett villkor som får till följd att vissa högre utbildningsinstitutioner saknar möjlighet att tillhandahålla sina tjänster till studenter som ansöker om regionala stipendier som bland annat finansieras av ESF är orimligt i förhållande till unionsrätten – vill få klarhet i huruvida kraven vad gäller friheten att tillhandahålla tjänster enligt artikel 56 FEUF utgör hinder för ett sådant villkor. Den hänskjutande domstolens argumentation avseende principerna om proportionalitet och icke‑diskriminering ska således anses omfattas av argumentationen rörande kraven enligt artikel 56 FEUF. Det saknas därför anledning att bemöta denna argumentation separat.

19

Dessutom är de skäl som anges i beslutet om hänskjutande till att det i tolkningsfrågan hänvisas till artikel 101 FEUF och följande artiklar om konkurrens, till artikel 107 FEUF och följande artiklar om statligt stöd och till artiklarna 11 och 14 i stadgan inte tillräckliga för att domstolen ska kunna bedöma relevansen av denna hänvisning och för att den ska kunna besvara den fråga som ställts av den hänskjutande domstolen i den del den rör dessa bestämmelser.

20

Det ska slutligen erinras om att unionsrätten inte reglerar förhållandet mellan Europakonventionen och medlemsstaternas rättsordningar, och den fastställer inte heller vilka slutsatser en nationell domstol ska dra i ett fall där en nationell bestämmelse är oförenlig med de rättigheter som garanteras i denna konvention (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 april 2012 i mål C‑571/10, Kamberaj, punkt 62, och dom av den 26 februari 2013 i mål C‑617/10, Åkerberg Fransson, punkt 44).

21

Det framgår av fast rättspraxis att principen om frihet att tillhandahålla tjänster i artikel 56 FEUF inte bara innebär ett krav på avskaffande av all form av diskriminering av en tjänsteleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat på grund av dennes nationalitet, utan även ett krav på avskaffande av varje inskränkning – även om den är tillämplig på inhemska tjänsteleverantörer och tjänsteleverantörer från andra medlemsstater utan åtskillnad – som kan medföra att tjänster som tillhandahålls av en tjänsteleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat, där denne lagligen utför liknande tjänster, förbjuds, hindras eller blir mindre attraktiva (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2013 i mål C‑265/12, Citroën Belux, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

22

Det kan i förevarande fall inte uteslutas att utbildningsinstitutioner som är etablerade i andra medlemsstater än Republiken Italien inte får möjlighet att tillhandahålla sina tjänster till studenter som kan erhålla de regionala stipendierna, endast på grund av att dessa institutioner inte uppfyller villkoret om tio års erfarenhet i den regionala lagen.

23

Genom att uppställa ett villkor om att det ska kunna dokumenteras att den utbildningsinstitution där studenten avser att skriva in sig har existerat kontinuerligt i tio år för att denne ska kunna motta ett stipendium riskerar en bestämmelse såsom den som är i fråga i det nationella målet dessutom att avskräcka studenten från att skriva in sig vid en institution som inte uppfyller detta villkor, vilket därmed gör sådana utbildningsinstitutioners utbildningar mindre attraktiva.

24

En sådan inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster kan endast godtas om den har ett berättigat mål som är förenligt med fördraget och om den är motiverad av tvingande skäl av allmänintresse. I ett sådant fall fordras även att inskränkningen är ägnad att säkerställa att målet i fråga uppnås och att den inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål (se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Citroën Belux, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

25

I förevarande fall framgår det av de handlingar som ingetts i målet att det mål som eftersträvas med den aktuella regionala lagen är att säkerställa att universitetsutbildningen på forskarnivå – vilken nyexaminerade från universitet som aldrig har arbetat eller som har förlorat sitt jobb lättare kan tillgodogöra sig genom att de kan beviljas stipendium – håller en hög kvalitet, i syfte att underlätta nämnda grupps tillträde till arbetsmarknaden. Att uppställa ett villkor för finansieringen av en utbildning på forskarnivå som syftar till att garantera kvaliteten på utbildningen motiveras obestridligen av ett tvingande skäl av allmänintresse. Målet att säkerställa att universitetsutbildningar håller en hög kvalitet framstår som legitimt för att motivera inskränkningar i de grundläggande friheterna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 november 2003 i mål C-153/02, Neri, REG 2003, s. I-13555, punkt 46).

26

Att kräva att utbildningsanstalter ska ha en viss erfarenhetsnivå utgör i sig en lämplig åtgärd för att uppnå det mål som här eftersträvas.

27

Det framgår dessutom inte av några uppgifter i målet att ett sådant villkor – som fastställer att det krävs tio års kontinuerlig erfarenhet för att finnas med bland de institutioner, vid vilka de berörda studenterna kan skriva in sig – går utöver det som är nödvändigt för att uppnå det mål som här eftersträvas.

28

Det är nämligen utrett att den aktuella regionala lagen, enligt dess artikel 2, gör det möjligt för studenter att inte endast skriva in sig vid italienska och utländska allmänna eller privata universitet, vilka erkänts i nationell rätt, utan även vid högre privata eller allmänna utbildningsinstitutioner, vilka tillhandahåller godkända masterutbildningar, och vid andra institutioner vars masterutbildningar inte är godkända. Vad gäller de sistnämnda institutionerna, vilka är de enda som villkoret om tio års erfarenhet avser, framstår det emellertid inte som orimligt att kräva att de ska kunna dokumentera en tillräckligt lång erfarenhet som gör det möjligt att, i avsaknad av myndighetskontroll och officiella godkännanden, anta att deras utbildningar håller samma kvalitet som de utbildningar som tillhandahålls av universitetsinstitutioner som erkänts i nationell rätt och av institutioner vars masterutbildningar är godkända.

29

I detta hänseende framstår kravet på tio års erfarenhet inte som orimligt i förhållande till den tid som krävs för att universitet ska erkännas i nationell rätt eller för att masterutbildningar som tillhandahålls av andra utbildningsinstitutioner inom området för utbildning på forskarnivå ska godkännas.

30

Mot bakgrund av det ovan anförda ska den hänskjutande domstolens fråga besvaras enligt följande. Artikel 56 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att en nationell bestämmelse såsom den som är i fråga i det nationella målet och som kräver att högre utbildningsinstitutioner vid vilka studenter som ansöker om regionala stipendier – vilka bland annat finansieras av ESF – avser att skriva in sig ska ha en dokumenterad erfarenhet på tio år om de inte är universitet som är erkända i nationell rätt eller institutioner som tillhandahåller godkända masterutbildningar.

31

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjunde avdelningen) följande:

Artikel 56 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att en nationell bestämmelse såsom den som är i fråga i det nationella målet och som kräver att högre utbildningsinstitutioner vid vilka studenter som ansöker om regionala stipendier – vilka bland annat finansieras av Europeiska socialfonden – avser att skriva in sig ska ha en dokumenterad erfarenhet på tio år om de inte är universitet som är erkända i nationell rätt eller institutioner som tillhandahåller godkända masterutbildningar.