Mål C‑508/12

Walter Vapenik

mot

Josef Thurner

(begäran om förhandsavgörande från Landesgericht Salzburg)

”Område med frihet, säkerhet och rättvisa — Förordning (EG) nr 805/2004 — Europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar — Krav för att en dom ska intygas vara en europeisk exekutionstitel — Situation där domen har meddelats i borgenärens medlemsstat i en tvist mellan två personer som inte utövar affärs- eller yrkesverksamhet”

Sammanfattning – Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 5 december 2013

Civilrättsligt samarbete – Införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar – Förordning nr 805/2004 – Exekutionstitlar som kan intygas – Dom som har meddelats med avseende på ett avtal mellan två personer som inte utövar affärs- eller yrkesverksamhet – Omfattas inte

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 805/2004, artikel 6.1 d; rådets förordning nr 44/2001, artiklarna 15.1, 16.1 och 16.2)

Artikel 6.1 d i förordning nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar ska tolkas så, att den inte är tillämplig på avtal som har ingåtts mellan två personer som inte utövar affärs‑ eller yrkesverksamhet.

Det följer av ordalydelsen i nämnda bestämmelse att en konsument är en person som har ingått ett avtal för ändamål som kan anses ligga utanför dennes affärs‑ eller yrkesverksamhet. I bestämmelsen anges inte om svaret på frågan huruvida en person ska anses vara ”konsument” påverkas av att dennes avtalskontrahent är näringsidkare. För att säkerställa dels att de mål som unionslagstiftaren har eftersträvat på området för konsumentavtal iakttas, dels att konsekvensen i unionsrätten upprätthålls, ska särskilt begreppet ”konsument” i annan unionslagstiftning, närmare bestämt i förordning (EG) nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, beaktas. Med hänsyn till det i de ovannämnda unionsbestämmelserna angivna målet att skydda konsumenter, varigenom balansen mellan parterna i avtal mellan konsumenter och näringsidkare ska återupprättas, kan dessa bestämmelser inte utvidgas till att omfatta personer som inte behöver detta skydd. Om en vidare definition av begreppet ”konsument” användes vid tillämpningen av förordning nr 805/2004 än vid tillämpningen av förordning nr 44/2001 skulle det i vissa situationer uppstå inkonsekvenser vid tillämpningen av dessa två förordningar. Begreppet ”konsument”, i den mening som avses i artikel 6.1 d i förordning nr 805/2004, avser följaktligen en person som har ingått ett avtal för ändamål som kan anses ligga utanför dennes affärs- eller yrkesverksamhet med en annan person som agerar inom ramen för sin affärs- eller yrkesverksamhet.

(se punkterna 24, 25, 31 och 37–39 samt domslutet)

Mål C‑508/12

Walter Vapenik

mot

Josef Thurner

(begäran om förhandsavgörande från Landesgericht Salzburg)

”Område med frihet, säkerhet och rättvisa — Förordning (EG) nr 805/2004 — Europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar — Krav för att en dom ska intygas vara en europeisk exekutionstitel — Situation där domen har meddelats i borgenärens medlemsstat i en tvist mellan två personer som inte utövar affärs- eller yrkesverksamhet”

Sammanfattning – Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 5 december 2013

Civilrättsligt samarbete — Införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar — Förordning nr 805/2004 — Exekutionstitlar som kan intygas — Dom som har meddelats med avseende på ett avtal mellan två personer som inte utövar affärs- eller yrkesverksamhet — Omfattas inte

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 805/2004, artikel 6.1 d; rådets förordning nr 44/2001, artiklarna 15.1, 16.1 och 16.2)

Artikel 6.1 d i förordning nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar ska tolkas så, att den inte är tillämplig på avtal som har ingåtts mellan två personer som inte utövar affärs‑ eller yrkesverksamhet.

Det följer av ordalydelsen i nämnda bestämmelse att en konsument är en person som har ingått ett avtal för ändamål som kan anses ligga utanför dennes affärs‑ eller yrkesverksamhet. I bestämmelsen anges inte om svaret på frågan huruvida en person ska anses vara ”konsument” påverkas av att dennes avtalskontrahent är näringsidkare. För att säkerställa dels att de mål som unionslagstiftaren har eftersträvat på området för konsumentavtal iakttas, dels att konsekvensen i unionsrätten upprätthålls, ska särskilt begreppet ”konsument” i annan unionslagstiftning, närmare bestämt i förordning (EG) nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, beaktas. Med hänsyn till det i de ovannämnda unionsbestämmelserna angivna målet att skydda konsumenter, varigenom balansen mellan parterna i avtal mellan konsumenter och näringsidkare ska återupprättas, kan dessa bestämmelser inte utvidgas till att omfatta personer som inte behöver detta skydd. Om en vidare definition av begreppet ”konsument” användes vid tillämpningen av förordning nr 805/2004 än vid tillämpningen av förordning nr 44/2001 skulle det i vissa situationer uppstå inkonsekvenser vid tillämpningen av dessa två förordningar. Begreppet ”konsument”, i den mening som avses i artikel 6.1 d i förordning nr 805/2004, avser följaktligen en person som har ingått ett avtal för ändamål som kan anses ligga utanför dennes affärs- eller yrkesverksamhet med en annan person som agerar inom ramen för sin affärs- eller yrkesverksamhet.

(se punkterna 24, 25, 31 och 37–39 samt domslutet)