Mål C-247/12

Meliha Veli Mustafa

mot

Direktor na fond ”Garantirani vzemania na rabotnitsite i sluzhitelite” kam Natsionalnia osiguritelen institut

(begäran om förhandsavgörande från Varhoven administrativen sad)

”Skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens — Direktiv 80/987/EEG — Direktiv 2002/74/EG — Direktiv 2008/94/EG — Artiklarna 2 och 3 — Skyldighet att garantera arbetstagarnas fordringar — Möjlighet att begränsa garantin till att omfatta fordringar som uppkom innan ett beslut om att inleda ett företagsrekonstruktionsförfarande registrerades i handelsregistret — Beslut om att inleda ett företagsrekonstruktionsförfarande — Verkningar — Arbetsgivarens fortsatta verksamhet”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 18 april 2013

Socialpolitik – Tillnärmning av lagstiftning – Skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens – Direktiv 2008/94 – Skyldighet att garantera arbetstagarnas fordringar – Möjlighet att begränsa garantin till att omfatta fordringar som uppkom innan ett beslut om att inleda ett företagsrekonstruktionsförfarande registrerades i handelsregistret – Tillåtet

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94, artiklarna 2.1 och 3 andra stycket)

Direktiv 2008/94, om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens, ska tolkas så, att medlemsstaterna inte är skyldiga att föreskriva några garantier för arbetstagarnas fordringar under alla delar av förfarandet rörande arbetsgivarens insolvens. Direktivet utgör inte heller hinder för medlemsstaterna att föreskriva en garanti enbart för de av arbetstagarnas fordringar som uppkommit innan beslutet om att inleda företagsrekonstruktionsförfarandet registrerades i handelsregistret, trots att ett sådant beslut inte innebär något krav på att arbetsgivarens verksamhet ska upphöra.

I artikel 2.1 i direktiv 2008/94 uppställs nämligen, för det första, inte något krav på beslut om att arbetsgivarens verksamhet ska upphöra för att garantin i detta direktiv ska kunna tillämpas. För det andra ger artikel 3 andra stycket i direktiv 2008/94 medlemsstaterna möjlighet att fastställa ett datum som ligger före och/eller, i förekommande fall, efter det datum som utgör utgångspunkt för den period under vilken garantiinstitutionen övertar utestående lönefordringar. Denna bestämmelse ger medlemsstaterna rätt att själva välja ett lämpligt datum.

(se punkterna 37, 39, 41 och 43 samt domslutet)

Mål C-247/12

Meliha Veli Mustafa

mot

Direktor na fond ”Garantirani vzemania na rabotnitsite i sluzhitelite” kam Natsionalnia osiguritelen institut

(begäran om förhandsavgörande från Varhoven administrativen sad)

”Skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens — Direktiv 80/987/EEG — Direktiv 2002/74/EG — Direktiv 2008/94/EG — Artiklarna 2 och 3 — Skyldighet att garantera arbetstagarnas fordringar — Möjlighet att begränsa garantin till att omfatta fordringar som uppkom innan ett beslut om att inleda ett företagsrekonstruktionsförfarande registrerades i handelsregistret — Beslut om att inleda ett företagsrekonstruktionsförfarande — Verkningar — Arbetsgivarens fortsatta verksamhet”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 18 april 2013

Socialpolitik — Tillnärmning av lagstiftning — Skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens — Direktiv 2008/94 — Skyldighet att garantera arbetstagarnas fordringar — Möjlighet att begränsa garantin till att omfatta fordringar som uppkom innan ett beslut om att inleda ett företagsrekonstruktionsförfarande registrerades i handelsregistret — Tillåtet

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94, artiklarna 2.1 och 3 andra stycket)

Direktiv 2008/94, om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens, ska tolkas så, att medlemsstaterna inte är skyldiga att föreskriva några garantier för arbetstagarnas fordringar under alla delar av förfarandet rörande arbetsgivarens insolvens. Direktivet utgör inte heller hinder för medlemsstaterna att föreskriva en garanti enbart för de av arbetstagarnas fordringar som uppkommit innan beslutet om att inleda företagsrekonstruktionsförfarandet registrerades i handelsregistret, trots att ett sådant beslut inte innebär något krav på att arbetsgivarens verksamhet ska upphöra.

I artikel 2.1 i direktiv 2008/94 uppställs nämligen, för det första, inte något krav på beslut om att arbetsgivarens verksamhet ska upphöra för att garantin i detta direktiv ska kunna tillämpas. För det andra ger artikel 3 andra stycket i direktiv 2008/94 medlemsstaterna möjlighet att fastställa ett datum som ligger före och/eller, i förekommande fall, efter det datum som utgör utgångspunkt för den period under vilken garantiinstitutionen övertar utestående lönefordringar. Denna bestämmelse ger medlemsstaterna rätt att själva välja ett lämpligt datum.

(se punkterna 37, 39, 41 och 43 samt domslutet)