Förenade målen C‑241/12 och C‑242/12
Shell Nederland Verkoopmaatschappij BV
och
Belgian Shell NV
(begäran om förhandsavgörande, som har hänskjutits av Rechtbank te Rotterdam)
”Miljö — Avfall — Begrepp — Direktiv 2006/12/EG — Avfallstransporter — Skyldighet att underrätta de nationella behöriga myndigheterna — Förordning (EEG) nr 259/93 — Fråga huruvida någon gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med ett föremål, ett ämne eller en substans”
Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 12 december 2013
Miljö – Avfall – Direktiv 2006/12 – Begreppet avfall – Ämne som man gör sig av med – Extensiv tolkning – Bedömningskriterier
(Artikel 191.2 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12, artikel 1.1 a, e, f och artikel 4)
Miljö – Avfall – Förordning nr 259/93 om avfallstransporter – Begreppet avfall – Parti olja som oavsiktligt hade blandats med ett annat ämne – Omfattas inte – Villkor
(Rådets förordning nr 259/93, artikel 2 a; Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12, artikel 1.1 a)
Miljö – Avfall – Direktiv 2006/12 – Begreppet avfall – Föremål som kan bli föremål för ekonomisk återanvändning – Omfattas
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12, artikel 1.1 a)
Kvalificeringen som ”avfall” är framför allt beroende av innehavarens beteende och av den betydelse som uttrycket ”göra sig av med” ska ges.
Uttrycket ”göra sig av med” ska tolkas med beaktande av syftet med direktiv 2006/12 om avfall och mot bakgrund av artikel 191.2 FEUF. Av detta följer att uttrycket ”göra sig av med” och därmed begreppet ”avfall” i den mening som avses i artikel 1.1 a i direktiv 2006/12 om avfall, inte kan tolkas restriktivt. Det framgår av bestämmelserna i nämnda direktiv att uttrycket ”att göra sig av med” omfattar såväl ”bortskaffande” som ”återvinning” av ett föremål, ett ämne eller en substans i den mening som avses i artikel 1.1 e och f i direktivet.
Dessutom ska bedömningen av huruvida det föreligger ”avfall” i den mening som avses i direktiv 2006/12 göras med hänsyn till samtliga omständigheter, med beaktande av direktivets syfte och på ett sådant sätt att direktivets verkan inte begränsas. Vissa omständigheter kan utgöra indicier på att någon gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med ett föremål, ett ämne eller en substans i den mening som avses i artikel 1.1 a i direktiv 2006/12. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid det faktum att innehavaren inte längre har användning för föremålet, ämnet eller substansen, varför det skulle kunna röra sig om en börda som innehavaren försöker göra sig av med.
(se punkterna 37–42)
Artikel 2 a i förordning nr 259/93 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen, i dess lydelse enligt förordning nr 2557/2001 ska tolkas så, att ett parti dieselolja som genom en olyckshändelse har blandats med ett annat ämne inte ska anses utgöra avfall i den mening som avses i nämnda bestämmelse, under förutsättning att innehavaren av partiet verkligen har för avsikt att, efter att ha blandat det med en annan produkt, åter föra ut partiet på marknaden.
I detta sammanhang är det av särskild betydelse att den kund som mottog leveransen av den icke avtalsenliga oljan återlämnade denna till säljaren för att erhålla återbetalning i enlighet med köpeavtalet. Det kan inte anses att kunden genom att agera på detta sätt avsåg att vidta åtgärder för bortskaffande eller återvinning av det aktuella partiet. Kunden gjorde sig således inte av med partiet i den mening som avses i artikel 1.1 a i direktiv 2006/12 om avfall.
När det gäller den säljare som levererade den icke avtalsenliga oljan kan någon avgörande betydelse inte tillskrivas den omständigheten att partiet kunde säljas på marknaden utan någon föregående bearbetning i det tillstånd i vilket det befann sig när det återlämnades av kunden, att partiets marknadsvärde i det närmaste överensstämde med priset för en produkt som uppfyller de avtalade kravspecifikationerna eller att handeln med produkter som liknar det aktuella partiet inte i allmänhet betraktas som handel med avfall. Däremot är det av avgörande betydelse att säljaren återtog partiet med avsikten att låta bearbeta det genom blandning och därefter åter föra ut det på marknaden.
(se punkterna 46 och 49–54 samt domslutet)
Se domen.
(se punkt 50)
Förenade målen C‑241/12 och C‑242/12
Shell Nederland Verkoopmaatschappij BV
och
Belgian Shell NV
(begäran om förhandsavgörande, som har hänskjutits av Rechtbank te Rotterdam)
”Miljö — Avfall — Begrepp — Direktiv 2006/12/EG — Avfallstransporter — Skyldighet att underrätta de nationella behöriga myndigheterna — Förordning (EEG) nr 259/93 — Fråga huruvida någon gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med ett föremål, ett ämne eller en substans”
Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 12 december 2013
Miljö — Avfall — Direktiv 2006/12 — Begreppet avfall — Ämne som man gör sig av med — Extensiv tolkning — Bedömningskriterier
(Artikel 191.2 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12, artikel 1.1 a, e, f och artikel 4)
Miljö — Avfall — Förordning nr 259/93 om avfallstransporter — Begreppet avfall — Parti olja som oavsiktligt hade blandats med ett annat ämne — Omfattas inte — Villkor
(Rådets förordning nr 259/93, artikel 2 a; Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12, artikel 1.1 a)
Miljö — Avfall — Direktiv 2006/12 — Begreppet avfall — Föremål som kan bli föremål för ekonomisk återanvändning — Omfattas
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12, artikel 1.1 a)
Kvalificeringen som ”avfall” är framför allt beroende av innehavarens beteende och av den betydelse som uttrycket ”göra sig av med” ska ges.
Uttrycket ”göra sig av med” ska tolkas med beaktande av syftet med direktiv 2006/12 om avfall och mot bakgrund av artikel 191.2 FEUF. Av detta följer att uttrycket ”göra sig av med” och därmed begreppet ”avfall” i den mening som avses i artikel 1.1 a i direktiv 2006/12 om avfall, inte kan tolkas restriktivt. Det framgår av bestämmelserna i nämnda direktiv att uttrycket ”att göra sig av med” omfattar såväl ”bortskaffande” som ”återvinning” av ett föremål, ett ämne eller en substans i den mening som avses i artikel 1.1 e och f i direktivet.
Dessutom ska bedömningen av huruvida det föreligger ”avfall” i den mening som avses i direktiv 2006/12 göras med hänsyn till samtliga omständigheter, med beaktande av direktivets syfte och på ett sådant sätt att direktivets verkan inte begränsas. Vissa omständigheter kan utgöra indicier på att någon gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med ett föremål, ett ämne eller en substans i den mening som avses i artikel 1.1 a i direktiv 2006/12. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid det faktum att innehavaren inte längre har användning för föremålet, ämnet eller substansen, varför det skulle kunna röra sig om en börda som innehavaren försöker göra sig av med.
(se punkterna 37–42)
Artikel 2 a i förordning nr 259/93 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen, i dess lydelse enligt förordning nr 2557/2001 ska tolkas så, att ett parti dieselolja som genom en olyckshändelse har blandats med ett annat ämne inte ska anses utgöra avfall i den mening som avses i nämnda bestämmelse, under förutsättning att innehavaren av partiet verkligen har för avsikt att, efter att ha blandat det med en annan produkt, åter föra ut partiet på marknaden.
I detta sammanhang är det av särskild betydelse att den kund som mottog leveransen av den icke avtalsenliga oljan återlämnade denna till säljaren för att erhålla återbetalning i enlighet med köpeavtalet. Det kan inte anses att kunden genom att agera på detta sätt avsåg att vidta åtgärder för bortskaffande eller återvinning av det aktuella partiet. Kunden gjorde sig således inte av med partiet i den mening som avses i artikel 1.1 a i direktiv 2006/12 om avfall.
När det gäller den säljare som levererade den icke avtalsenliga oljan kan någon avgörande betydelse inte tillskrivas den omständigheten att partiet kunde säljas på marknaden utan någon föregående bearbetning i det tillstånd i vilket det befann sig när det återlämnades av kunden, att partiets marknadsvärde i det närmaste överensstämde med priset för en produkt som uppfyller de avtalade kravspecifikationerna eller att handeln med produkter som liknar det aktuella partiet inte i allmänhet betraktas som handel med avfall. Däremot är det av avgörande betydelse att säljaren återtog partiet med avsikten att låta bearbeta det genom blandning och därefter åter föra ut det på marknaden.
(se punkterna 46 och 49–54 samt domslutet)
Se domen.
(se punkt 50)