Mål C‑203/12
Billerud Karlsborg AB
och
Billerud Skärblacka AB
mot
Naturvårdsverket
(begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen)
”Direktiv 2003/87/EG — System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser — Avgift för överskridande utsläpp — Begreppet ’överskridande utsläpp’ — Likställande med ett åsidosättande av skyldigheten att inom den i direktivet föreskrivna fristen överlämna tillräckligt många utsläppsrätter för att täcka utsläppen under det föregående året — Faktiskt innehav av icke överlämnade utsläppsrätter utgör inte grund för dispens utom vid force majeure — Avgiften kan inte justeras — Proportionalitet”
Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 17 oktober 2013
Miljö – Luftföroreningar – Direktiv 2003/87 – System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser – Böter om inte tillräckligt många utsläppsrätter överlämnas vid fristen utgång – Verksamhetsutövares innehav av ett tillräckligt antal utsläppsrätter – Saknar betydelse – Force majeure – Villkor
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87, artikel 16.3 och 16.4)
Unionsrätt – Principer – Proportionalitet – Räckvidd – Unionslagstiftarens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser – Bedömning mot bakgrund av de uppgifter som var tillgängliga vid antagandet av rättsakten
Miljö – Luftföroreningar – Direktiv 2003/87 – System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser – Böter om inte tillräckligt många utsläppsrätter överlämnas vid fristen utgång – Avgiftsbeloppet kan inte justeras av den nationella domstolen – Åsidosättande av proportionalitetsprincipen – Föreligger inte
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87, artikel 16.3 och 16.4)
Artikel 16.3 och 16.4 i direktiv 2003/87 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61 ska tolkas så, att den utgör hinder för att en verksamhetsutövare som – trots sitt innehav av ett tillräckligt antal utsläppsrätter – inte senast den 30 april under det innevarande året har överlämnat utsläppsrätter för koldioxidekvivalenter motsvarande verksamhetsutövarens utsläpp under det föregående året, undgår den avgift för överskridande utsläpp som föreskrivs i den ovannämnda bestämmelsen.
Även om det inte finns någon specifik bestämmelse i detta avseende är det möjligt att medge att en force majeure-situation föreligger. Det ankommer följaktligen på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida verksamhetsutövaren, trots iakttagandet av all vederbörlig omsorg för att rätta sig efter de föreskrivna fristerna, drabbades av onormala och oförutsebara omständigheter som den inte kunde kontrollera och som var något mer än bara ett internt fel.
(se punkterna 31 och 32 samt punkt 1 i domslutet)
Se domen.
(se punkterna 34–37)
Den avgift som enligt direktiv 2003/87 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61 tas ut för överskridande utsläpp kan inte anses strida mot proportionalitetsprincipen på grund av att det saknas möjlighet för den nationella domstolen att justera avgiftsbeloppet.
Följaktligen ska artikel 16.3 och 16.4 i direktiv 2003/87 tolkas så, att avgiftsbeloppet inte kan justeras av den nationella domstolen med stöd av proportionalitetsprincipen.
(se punkterna 38 och 42 samt punkt 2 i domslutet)
Mål C‑203/12
Billerud Karlsborg AB
och
Billerud Skärblacka AB
mot
Naturvårdsverket
(begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen)
”Direktiv 2003/87/EG — System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser — Avgift för överskridande utsläpp — Begreppet ’överskridande utsläpp’ — Likställande med ett åsidosättande av skyldigheten att inom den i direktivet föreskrivna fristen överlämna tillräckligt många utsläppsrätter för att täcka utsläppen under det föregående året — Faktiskt innehav av icke överlämnade utsläppsrätter utgör inte grund för dispens utom vid force majeure — Avgiften kan inte justeras — Proportionalitet”
Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 17 oktober 2013
Miljö — Luftföroreningar — Direktiv 2003/87 — System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser — Böter om inte tillräckligt många utsläppsrätter överlämnas vid fristen utgång — Verksamhetsutövares innehav av ett tillräckligt antal utsläppsrätter — Saknar betydelse — Force majeure — Villkor
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87, artikel 16.3 och 16.4)
Unionsrätt — Principer — Proportionalitet — Räckvidd — Unionslagstiftarens utrymme för skönsmässig bedömning — Domstolsprövning — Gränser — Bedömning mot bakgrund av de uppgifter som var tillgängliga vid antagandet av rättsakten
Miljö — Luftföroreningar — Direktiv 2003/87 — System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser — Böter om inte tillräckligt många utsläppsrätter överlämnas vid fristen utgång — Avgiftsbeloppet kan inte justeras av den nationella domstolen — Åsidosättande av proportionalitetsprincipen — Föreligger inte
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87, artikel 16.3 och 16.4)
Artikel 16.3 och 16.4 i direktiv 2003/87 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61 ska tolkas så, att den utgör hinder för att en verksamhetsutövare som – trots sitt innehav av ett tillräckligt antal utsläppsrätter – inte senast den 30 april under det innevarande året har överlämnat utsläppsrätter för koldioxidekvivalenter motsvarande verksamhetsutövarens utsläpp under det föregående året, undgår den avgift för överskridande utsläpp som föreskrivs i den ovannämnda bestämmelsen.
Även om det inte finns någon specifik bestämmelse i detta avseende är det möjligt att medge att en force majeure-situation föreligger. Det ankommer följaktligen på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida verksamhetsutövaren, trots iakttagandet av all vederbörlig omsorg för att rätta sig efter de föreskrivna fristerna, drabbades av onormala och oförutsebara omständigheter som den inte kunde kontrollera och som var något mer än bara ett internt fel.
(se punkterna 31 och 32 samt punkt 1 i domslutet)
Se domen.
(se punkterna 34–37)
Den avgift som enligt direktiv 2003/87 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61 tas ut för överskridande utsläpp kan inte anses strida mot proportionalitetsprincipen på grund av att det saknas möjlighet för den nationella domstolen att justera avgiftsbeloppet.
Följaktligen ska artikel 16.3 och 16.4 i direktiv 2003/87 tolkas så, att avgiftsbeloppet inte kan justeras av den nationella domstolen med stöd av proportionalitetsprincipen.
(se punkterna 38 och 42 samt punkt 2 i domslutet)