Mål C-124/12
AES-3C Maritza East 1 EOOD
mot
Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsia za prihodite, Plovdiv
(begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad Plovdiv)
”Mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Artiklarna 168 a och 176 — Avdragsrätt — Utgifter för förvärv av varor och tjänster avsedda för personal — Personal vilken tillhandahålls den beskattningsbara person som gör avdragsrätten gällande, men är anställd hos en annan beskattningsbar person”
Sammanfattning – Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 18 juli 2013
Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Avdrag för ingående mervärdesskatt – Artiklarna 168 a och 176 andra stycket i direktiv 2006/112 – Utgifter för förvärv av varor och tjänster avsedda för personal – Nationell lagstiftning enligt vilken rätt till avdrag inte tillkommer en beskattningsbar person som är knuten till en annan beskattningsbar person genom ett avtal om tillhandahållande av personal, på grund av att det inte finns något anställningsavtal mellan denna beskattningsbara person och arbetstagarna – Otillåtet – Utgifter som kan anses ha ett direkt och omedelbart samband med de allmänna omkostnaderna för den beskattningsbara personens samlade ekonomiska verksamhet – Saknar betydelse
(Rådets direktiv 2006/112, artikel 168 a och 176 andra stycket)
Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Avdrag för ingående mervärdesskatt – Nationell lagstiftning som antagits vid tidpunkten för anslutningen till Europeiska unionen och som gör undantag från avdragsrätten beträffande varor eller tjänster som är avsedda att levereras eller tillhandahållas vederlagsfritt, eller som är avsedda för andra föremål än den beskattningsbara personens ekonomiska verksamhet – Avsaknad av en sådan lagstiftning före anslutningen – Den nationella domstolens tolkning av den nationella lagstiftningen – Ej tillämpning av denna senare lagstiftning på grund av att den strider mot artikel 176 andra stycket i direktiv 2006/112
(Rådets direktiv 2006/112, artikel 176 andra stycket)
Artiklarna 168 a och 176 i direktiv 2006/112, om ett gemensamt system för mervärdesskatt, ska tolkas så, att de utgör hinder mot en nationell lagstiftning enligt vilken en beskattningsbar person, som har utgifter för transporttjänster, arbetskläder, skyddsutrustning och tjänsteresor för de personer som arbetar för denna beskattningsbara person, inte har rätt att dra av ingående mervärdesskatt som är hänförlig till dessa utgifter, eftersom dessa personer tillhandahålls nämnda beskattningsbara person av en annan enhet och därför inte, i den mening som avses i denna lagstiftning, kan betraktas som den beskattningsbara personens anställda, trots att de ifrågavarande utgifterna kan anses ha ett direkt och omedelbart samband med de allmänna omkostnaderna för den beskattningsbara personens samlade ekonomiska verksamhet.
(se punkt 39 samt punkt 1 i domslutet)
Artikel 176 andra stycket i direktiv 2006/112, om ett gemensamt system för mervärdesskatt, ska tolkas så, att den utgör hinder mot att en stat, vid tidpunkten för anslutningen till Europeiska unionen, inför en begränsning i avdragsrätten genom en nationell lagbestämmelse som gör undantag för avdragsrätten beträffande varor eller tjänster som är avsedda att levereras eller tillhandahållas vederlagsfritt, eller som är avsedda för andra ändamål än den beskattningsbara personens ekonomiska verksamhet, trots att ett sådant undantag saknades i den lag som var i kraft före anslutningen.
Det ankommer på den nationella domstolen att, i den utsträckning det är möjligt, tolka de ifrågavarande nationella bestämmelserna i enlighet med unionsrätten. Om en sådan tolkning visar sig vara omöjlig, är den nationella domstolen skyldig att inte tillämpa dessa bestämmelser på grund av att de strider mot artikel 176 andra stycket i direktiv 2006/112.
(se punkt 54 samt punkt 2 i domslutet)
Mål C-124/12
AES-3C Maritza East 1 EOOD
mot
Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsia za prihodite, Plovdiv
(begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad Plovdiv)
”Mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Artiklarna 168 a och 176 — Avdragsrätt — Utgifter för förvärv av varor och tjänster avsedda för personal — Personal vilken tillhandahålls den beskattningsbara person som gör avdragsrätten gällande, men är anställd hos en annan beskattningsbar person”
Sammanfattning – Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 18 juli 2013
Harmonisering av skattelagstiftning — Gemensamt system för mervärdesskatt — Avdrag för ingående mervärdesskatt — Artiklarna 168 a och 176 andra stycket i direktiv 2006/112 — Utgifter för förvärv av varor och tjänster avsedda för personal — Nationell lagstiftning enligt vilken rätt till avdrag inte tillkommer en beskattningsbar person som är knuten till en annan beskattningsbar person genom ett avtal om tillhandahållande av personal, på grund av att det inte finns något anställningsavtal mellan denna beskattningsbara person och arbetstagarna — Otillåtet — Utgifter som kan anses ha ett direkt och omedelbart samband med de allmänna omkostnaderna för den beskattningsbara personens samlade ekonomiska verksamhet — Saknar betydelse
(Rådets direktiv 2006/112, artikel 168 a och 176 andra stycket)
Harmonisering av skattelagstiftning — Gemensamt system för mervärdesskatt — Avdrag för ingående mervärdesskatt — Nationell lagstiftning som antagits vid tidpunkten för anslutningen till Europeiska unionen och som gör undantag från avdragsrätten beträffande varor eller tjänster som är avsedda att levereras eller tillhandahållas vederlagsfritt, eller som är avsedda för andra föremål än den beskattningsbara personens ekonomiska verksamhet — Avsaknad av en sådan lagstiftning före anslutningen — Den nationella domstolens tolkning av den nationella lagstiftningen — Ej tillämpning av denna senare lagstiftning på grund av att den strider mot artikel 176 andra stycket i direktiv 2006/112
(Rådets direktiv 2006/112, artikel 176 andra stycket)
Artiklarna 168 a och 176 i direktiv 2006/112, om ett gemensamt system för mervärdesskatt, ska tolkas så, att de utgör hinder mot en nationell lagstiftning enligt vilken en beskattningsbar person, som har utgifter för transporttjänster, arbetskläder, skyddsutrustning och tjänsteresor för de personer som arbetar för denna beskattningsbara person, inte har rätt att dra av ingående mervärdesskatt som är hänförlig till dessa utgifter, eftersom dessa personer tillhandahålls nämnda beskattningsbara person av en annan enhet och därför inte, i den mening som avses i denna lagstiftning, kan betraktas som den beskattningsbara personens anställda, trots att de ifrågavarande utgifterna kan anses ha ett direkt och omedelbart samband med de allmänna omkostnaderna för den beskattningsbara personens samlade ekonomiska verksamhet.
(se punkt 39 samt punkt 1 i domslutet)
Artikel 176 andra stycket i direktiv 2006/112, om ett gemensamt system för mervärdesskatt, ska tolkas så, att den utgör hinder mot att en stat, vid tidpunkten för anslutningen till Europeiska unionen, inför en begränsning i avdragsrätten genom en nationell lagbestämmelse som gör undantag för avdragsrätten beträffande varor eller tjänster som är avsedda att levereras eller tillhandahållas vederlagsfritt, eller som är avsedda för andra ändamål än den beskattningsbara personens ekonomiska verksamhet, trots att ett sådant undantag saknades i den lag som var i kraft före anslutningen.
Det ankommer på den nationella domstolen att, i den utsträckning det är möjligt, tolka de ifrågavarande nationella bestämmelserna i enlighet med unionsrätten. Om en sådan tolkning visar sig vara omöjlig, är den nationella domstolen skyldig att inte tillämpa dessa bestämmelser på grund av att de strider mot artikel 176 andra stycket i direktiv 2006/112.
(se punkt 54 samt punkt 2 i domslutet)