Mål C‑65/12
Leidseplein Beheer BV ochHendrikus de Vries
mot
Red Bull GmbH ochRed Bull Nederland BV
(begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden)
”Begäran om förhandsavgörande — Varumärken — Direktiv 89/104/EEG — Rättigheter som är knutna till ett varumärke — Känt varumärke — Varumärke som åtnjuter skydd med avseende på varor eller tjänster som inte är av liknande slag — Tredje mans användning utan skälig anledning av ett kännetecken som är identiskt med eller liknar ett känt varumärke — Begreppet skälig anledning”
Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 6 februari 2014
Tillnärmning av lagstiftning – Varumärken – Direktiv 89/104 – Känt varumärke – Möjlighet att föreskriva ett utökat skydd med avseende på varor eller tjänster av annan art (artikel 5.2 i direktivet) – Skyldighet för de medlemsstater som utnyttjar denna möjlighet att föreskriva detta skydd även vid användning av ett tecken med avseende på identiska eller liknande varor eller tjänster
(Rådets direktiv 89/104, artikel 5.2)
Unionsrätten – Tolkning – Metoder – Bokstavstolkning, systematisk tolkning och teleologisk tolkning
Tillnärmning av lagstiftning – Varumärken – Direktiv 89/104 – Känt varumärke – Utökat skydd med avseende på varor eller tjänster av annan art (artikel 5.2 i direktivet) – Villkor – Användningen av ett identiskt eller liknande varumärke drar utan skälig anledning otillbörlig fördel av eller är till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé – Begreppet utan skälig anledning – Räckvidd
(Rådets direktiv 89/104, artikel 5.2)
Tillnärmning av lagstiftning – Varumärken – Direktiv 89/104 – Känt varumärke – Utökat skydd med avseende på varor eller tjänster av annan art (artikel 5.2 i direktivet) – Villkor – Användningen av ett identiskt eller liknande varumärke drar utan skälig anledning otillbörlig fördel av eller är till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé – Begreppet skälig anledning – Kännetecken som tagits i bruk innan ansökan om registrering av varumärket gavs in
(Rådets direktiv 89/104, artikel 5.2)
Se domen.
(se punkterna 21 och 34)
Se domen.
(se punkt 28)
Första direktivet 89/104 om varumärken syftar allmänt till att varumärkesinnehavarens intresse av att varumärkets grundläggande funktion bevaras ska vägas mot andra ekonomiska aktörers intresse av att kännetecken som kan beteckna deras varor eller tjänster hålls fria.
Följaktligen är inte skyddet av varumärkesinnehavarens rättigheter enligt detta direktiv absolut, eftersom det bland annat är begränsat – i syfte att väga ovannämnda intressen mot varandra – till de fall då innehavaren är uppmärksam nog att anmärka på andra näringsidkares användning av tecken som kan innebära intrång i hans varumärke.
I ett sådant system för varumärkessydd som det som har upprättats genom Beneluxkonventionen om immateriella rättigheter (varumärken och mönster eller modeller), på grundval av direktiv 89/104, har emellertid tredje mans intresse av att i näringsverksamhet använda ett kännetecken som liknar ett känt varumärke beaktats i samband med artikel 5.2 i det direktivet, genom att den som använder kännetecknet har möjlighet att åberopa att skälig anledning föreligger.
När innehavaren av ett känt varumärke kan styrka att en sådan skada som anges i artikel 5.2 i direktiv 89/104 föreligger, däribland att kännetecknet drar otillbörlig fördel av varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé, åligger det den tredje man som har använt ett kännetecken som liknar det kända varumärket att styrka att det funnits skälig anledning att använda kännetecknet.
Härav följer att begreppet skälig anledning inte endast kan omfatta objektivt tvingande skäl, utan att det även kan avse det subjektiva intresset hos en tredje man som använder ett kännetecken som är identiskt med eller liknar ett känt varumärke.
Begreppet skälig anledning är således inte avsett att lösa tvister mellan ett känt varumärke och ett kännetecken som liknar detta och som hade använts innan ansökan om registrering av detta varumärke gavs in. Begreppet är inte heller avsett att begränsa omfattningen av det varumärkesskydd som innehavaren av detta varumärke har. Det är avsett att – i det särskilda sammanhang som rör artikel 5.2 i direktiv 89/104 och med hänsyn till det utökade skyddet för ett känt varumärke – en jämvikt ska uppnås mellan de intressen som är i fråga, med beaktande av den tredje mans intressen som använder kännetecknet. Att en skälig anledning åberopas kan härvid inte leda till att de rättigheter som är knutna till ett registrerat varumärke tillerkänns den tredje man som använder kännetecknet. Det leder snarare till en skyldighet för innehavaren av det kända varumärket att tolerera att det liknande kännetecknet används.
I punkt 91 i domen i mål C‑323/09, Interflora och Interflora British Unit – angående användning av sökord för en söktjänst på internet – slog domstolen därför fast att när en annons som visas på internet utifrån ett sökord som motsvarar ett känt varumärke föreslår – utan att någon enkel efterbildning av varumärkesinnehavarens varor eller tjänster erbjuds, utan att vara till förfång för varumärkets renommé eller särskiljningsförmåga och utan att varumärkets funktioner skadas – ett alternativ till de varor eller tjänster som innehavaren av det kända varumärket erbjuder, ska en sådan användning i princip anses ingå i en sund och lojal konkurrens inom den aktuella varu- och tjänstesektorn och således äga rum av ”skälig anledning”.
Begreppet skälig anledning kan därför inte tolkas så, att det omfattar endast objektivt tvingande skäl.
(se punkterna 41–48)
Artikel 5.2 i första direktivet 89/104 om varumärken ska tolkas så, att på grund av att ”skälig anledning” föreligger i den mening som avses i denna bestämmelse kan innehavaren av ett känt varumärke tvingas tolerera att tredje man använder ett kännetecken som liknar detta varumärke för en vara som är identisk med den vara för vilken detta varumärke har registrerats, när det kan konstateras att kännetecknet togs i bruk innan ansökan om registrering av varumärket gavs in och att användningen för de identiska varorna har skett i god tro. För att bedöma om så är fallet ska den nationella domstolen särskilt beakta följande:
|
— |
Hur väl inarbetat det ovannämnda kännetecknet är och vilket anseende det åtnjuter hos omsättningskretsen. |
|
— |
Likheten mellan, å ena sidan, de varor och tjänster som detta kännetecken ursprungligen användes för och, å andra sidan, den vara som det kända varumärket har registrerats för. |
|
— |
Den ekonomiska och kommersiella relevansen av att det kännetecken som liknar det ovannämnda varumärket används för denna vara. (se punkt 60 samt domslutet) |
Mål C‑65/12
Leidseplein Beheer BV ochHendrikus de Vries
mot
Red Bull GmbH ochRed Bull Nederland BV
(begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden)
”Begäran om förhandsavgörande — Varumärken — Direktiv 89/104/EEG — Rättigheter som är knutna till ett varumärke — Känt varumärke — Varumärke som åtnjuter skydd med avseende på varor eller tjänster som inte är av liknande slag — Tredje mans användning utan skälig anledning av ett kännetecken som är identiskt med eller liknar ett känt varumärke — Begreppet skälig anledning”
Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 6 februari 2014
Tillnärmning av lagstiftning — Varumärken — Direktiv 89/104 — Känt varumärke — Möjlighet att föreskriva ett utökat skydd med avseende på varor eller tjänster av annan art (artikel 5.2 i direktivet) — Skyldighet för de medlemsstater som utnyttjar denna möjlighet att föreskriva detta skydd även vid användning av ett tecken med avseende på identiska eller liknande varor eller tjänster
(Rådets direktiv 89/104, artikel 5.2)
Unionsrätten — Tolkning — Metoder — Bokstavstolkning, systematisk tolkning och teleologisk tolkning
Tillnärmning av lagstiftning — Varumärken — Direktiv 89/104 — Känt varumärke — Utökat skydd med avseende på varor eller tjänster av annan art (artikel 5.2 i direktivet) — Villkor — Användningen av ett identiskt eller liknande varumärke drar utan skälig anledning otillbörlig fördel av eller är till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé — Begreppet utan skälig anledning — Räckvidd
(Rådets direktiv 89/104, artikel 5.2)
Tillnärmning av lagstiftning — Varumärken — Direktiv 89/104 — Känt varumärke — Utökat skydd med avseende på varor eller tjänster av annan art (artikel 5.2 i direktivet) — Villkor — Användningen av ett identiskt eller liknande varumärke drar utan skälig anledning otillbörlig fördel av eller är till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé — Begreppet skälig anledning — Kännetecken som tagits i bruk innan ansökan om registrering av varumärket gavs in
(Rådets direktiv 89/104, artikel 5.2)
Se domen.
(se punkterna 21 och 34)
Se domen.
(se punkt 28)
Första direktivet 89/104 om varumärken syftar allmänt till att varumärkesinnehavarens intresse av att varumärkets grundläggande funktion bevaras ska vägas mot andra ekonomiska aktörers intresse av att kännetecken som kan beteckna deras varor eller tjänster hålls fria.
Följaktligen är inte skyddet av varumärkesinnehavarens rättigheter enligt detta direktiv absolut, eftersom det bland annat är begränsat – i syfte att väga ovannämnda intressen mot varandra – till de fall då innehavaren är uppmärksam nog att anmärka på andra näringsidkares användning av tecken som kan innebära intrång i hans varumärke.
I ett sådant system för varumärkessydd som det som har upprättats genom Beneluxkonventionen om immateriella rättigheter (varumärken och mönster eller modeller), på grundval av direktiv 89/104, har emellertid tredje mans intresse av att i näringsverksamhet använda ett kännetecken som liknar ett känt varumärke beaktats i samband med artikel 5.2 i det direktivet, genom att den som använder kännetecknet har möjlighet att åberopa att skälig anledning föreligger.
När innehavaren av ett känt varumärke kan styrka att en sådan skada som anges i artikel 5.2 i direktiv 89/104 föreligger, däribland att kännetecknet drar otillbörlig fördel av varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé, åligger det den tredje man som har använt ett kännetecken som liknar det kända varumärket att styrka att det funnits skälig anledning att använda kännetecknet.
Härav följer att begreppet skälig anledning inte endast kan omfatta objektivt tvingande skäl, utan att det även kan avse det subjektiva intresset hos en tredje man som använder ett kännetecken som är identiskt med eller liknar ett känt varumärke.
Begreppet skälig anledning är således inte avsett att lösa tvister mellan ett känt varumärke och ett kännetecken som liknar detta och som hade använts innan ansökan om registrering av detta varumärke gavs in. Begreppet är inte heller avsett att begränsa omfattningen av det varumärkesskydd som innehavaren av detta varumärke har. Det är avsett att – i det särskilda sammanhang som rör artikel 5.2 i direktiv 89/104 och med hänsyn till det utökade skyddet för ett känt varumärke – en jämvikt ska uppnås mellan de intressen som är i fråga, med beaktande av den tredje mans intressen som använder kännetecknet. Att en skälig anledning åberopas kan härvid inte leda till att de rättigheter som är knutna till ett registrerat varumärke tillerkänns den tredje man som använder kännetecknet. Det leder snarare till en skyldighet för innehavaren av det kända varumärket att tolerera att det liknande kännetecknet används.
I punkt 91 i domen i mål C‑323/09, Interflora och Interflora British Unit – angående användning av sökord för en söktjänst på internet – slog domstolen därför fast att när en annons som visas på internet utifrån ett sökord som motsvarar ett känt varumärke föreslår – utan att någon enkel efterbildning av varumärkesinnehavarens varor eller tjänster erbjuds, utan att vara till förfång för varumärkets renommé eller särskiljningsförmåga och utan att varumärkets funktioner skadas – ett alternativ till de varor eller tjänster som innehavaren av det kända varumärket erbjuder, ska en sådan användning i princip anses ingå i en sund och lojal konkurrens inom den aktuella varu- och tjänstesektorn och således äga rum av ”skälig anledning”.
Begreppet skälig anledning kan därför inte tolkas så, att det omfattar endast objektivt tvingande skäl.
(se punkterna 41–48)
Artikel 5.2 i första direktivet 89/104 om varumärken ska tolkas så, att på grund av att ”skälig anledning” föreligger i den mening som avses i denna bestämmelse kan innehavaren av ett känt varumärke tvingas tolerera att tredje man använder ett kännetecken som liknar detta varumärke för en vara som är identisk med den vara för vilken detta varumärke har registrerats, när det kan konstateras att kännetecknet togs i bruk innan ansökan om registrering av varumärket gavs in och att användningen för de identiska varorna har skett i god tro. För att bedöma om så är fallet ska den nationella domstolen särskilt beakta följande:
|
— |
Hur väl inarbetat det ovannämnda kännetecknet är och vilket anseende det åtnjuter hos omsättningskretsen. |
|
— |
Likheten mellan, å ena sidan, de varor och tjänster som detta kännetecken ursprungligen användes för och, å andra sidan, den vara som det kända varumärket har registrerats för. |
|
— |
Den ekonomiska och kommersiella relevansen av att det kännetecken som liknar det ovannämnda varumärket används för denna vara. (se punkt 60 samt domslutet) |