1. 

I detta överklagande av tribunalens dom i mål T‑242/09 ( 2 ) har Ralf Schräder vänt sig mot att tribunalen ogillat hans talan mot det beslut som överklagandenämnden (nedan kallad nämnden) vid Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO) meddelade den 23 januari 2009 rörande en ansökan om ogiltigförklaring av den växtförädlarrätt som beviljats för sorten Osteospermum ecklonis LEMON SYMPHONY. ( 3 )

2. 

Bakgrunden till tvisten är i korthet följande. Den 5 september 1996 ingav Jørn Hansson (intervenient i förfarandet vid växtsortsmyndigheten) en ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt för LEMON SYMPHONY till växtsortsmyndigheten. Växtsortsmyndigheten anmodade Bundessortenamt (den federala växtsortsmyndigheten i Tyskland) att utföra den tekniska provning som krävdes. För att kunna göra det begärde Bundessortenamt att få ”20 unga plantor vilka inte beskurits och vilka inte behandlats med tillväxtreglerande medel”. Jørn Hansson sände det begärda växtmaterialet den 10 januari 1997. Den sakkunniga person som ansvarade för den tekniska provningen skrev följande till växtsortsmyndigheten: ”Vi upplyser er i enlighet med punkt II, andra stycket i växtsortsmyndighetens tekniska protokoll rörande provning av särskiljbarhet, enhetlighet och stabilitet om att det ovannämnda förökningsmaterial som ni sänt till oss består av plantor avsedda för saluföring, med knoppar, vilka behandlats med tillväxtreglerande medel och beskurits. Det föreligger därmed en risk för att den tekniska provningen inte kan genomföras i vederbörlig ordning.” Den tekniska provningen genomfördes dock senare (nedan kallad den tekniska provningen år 1997), men tribunalen påpekade i den överklagade domen att Bundessortenamt inte hade kunnat bekräfta huruvida den skedde direkt på det växtmaterial som Jørn Hansson sänt in eller på sticklingar av detta material. Bundessortenamt författade senare en provningsrapport, vilken bifogades den officiella beskrivningen av LEMON SYMPHONY. Av rapporten framgår att kännetecknet ”stjälkarnas växtsätt” uttrycktes som ”upprätt”. ( 4 )

3. 

Den 6 april 1999 beviljades gemenskapens växtförädlarrätt för LEMON SYMPHONY.

4. 

Ralf Schräder ingav den 26 november 2001 en ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt för sorten SUMOST 01 som tillhör arten Osteospermum ecklonis. ( 5 ) Den tekniska provningen visade att SUMOST 01 inte skiljde sig från sorten LEMON SYMPHONY. Hans ansökan avslogs därför. För att göra sina anspråk på skydd för SUMOST 01 gällande ingav han därefter ett antal ansökningar för att få beslutet att bevilja gemenskapens växtförädlarrätt för LEMON SYMPHONY upphävt. I det administrativa förfarandet och i målet vid tribunalen yrkade han att gemenskapens växtförädlarrätt för LEMON SYMPHONY skulle ogiltigförklaras. Han motiverade i huvudsak detta med att den tekniska provningen år 1997 var ogiltig, eftersom det material som användes vid provningen var bristfälligt. Han menade att LEMON SYMPHONY aldrig hade funnits i den form som återgavs i den officiella beskrivning som upptogs i registret över gemenskapens växtförädlarrätter år 1997.

5. 

Ralf Schräder hävdade att den tekniska provningen år 1997 var bristfällig av följande skäl. För det första hade sticklingar tagits av de plantor som sänts till Bundessortenamt och dessa sticklingar användes därefter i stället för det material som hade sänts av Jørn Hansson (innehavaren av gemenskapens växtförädlarrätt för LEMON SYMPHONY). För det andra bestod det material som provats av plantor med knoppar som behandlats med tillväxtreglerande medel. För det tredje fanns det skillnader i förhållande till den i Japan framlagda beskrivningen av LEMON SYMPHONY. För det fjärde följer det av rådets förordning (EG) nr 2100/94 ( 6 ) att en sort ska anses särskiljbar endast om den särskiljer sig beträffande uttrycken av kännetecken som är resultatet av en given genotyp eller kombination av genotyper, vilket innebär att det inte kan vara fråga om särskiljbarhet när de konstaterade uttrycken av kännetecknen följer av en mekanisk behandling och en behandling med tillväxtreglerande medel.

6. 

Ralf Schräder har nu åberopat sex grunder för överklagandet.

7. 

Enligt min uppfattning är det bara den första grunden – att tribunalen felaktigt har slagit fast att de faktiska omständigheterna inte ska utredas på eget initiativ av nämnden och att den därigenom har åsidosatt hans grundläggande rättigheter – som gäller en verklig rättsfråga, och överklagandet kan inte bifallas såvitt avser denna grund av de skäl som jag ska redogöra för nedan.

8.

Enligt artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) ( 7 ) har var och en rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner.

9.

I artikel 47 i stadgan föreskrivs rätten till ett effektivt rättsmedel och till en rättvis rättegång.

10.

Genom grundförordningen infördes (parallellt med nationella ordningar) ett system för beviljande av ett industriellt rättsskydd för växtsorter som är giltigt i hela Europeiska unionen. ( 8 ) Växtsortsmyndigheten upprättades för att genomföra förordningen. ( 9 ) Gemenskapens växtförädlarrätt kan omfatta sorter av alla växtsläkten och växtarter, däribland hybrider mellan växtsläkten eller växtarter. ( 10 ) För att beviljas skydd ska sorter vara särskiljbara, enhetliga, stabila och nya. ( 11 ) Innehavaren av gemenskapens växtförädlarrätt åtnjuter ensamrätt att själv vidta eller tillåta de åtgärder som anges i artikel 13.2. ( 12 ) Gemenskapens växtförädlarrätt kan beviljas efter att en ansökan har lämnats in. Villkoren för detta förfarande återfinns i kapitel I i förordningen. Växtsortsmyndigheten ska göra en formell, saklig och teknisk prövning av ansökan. ( 13 )

11.

Artikel 7.1 har följande lydelse: ”En sort skall anses vara särskiljbar om den beträffande uttrycken av kännetecken som är resultatet av en given genotyp eller kombination av genotyper tydligt skiljer sig från alla andra sorter vars existens är allmänt känd på den ansökningsdag som fastställs enligt artikel 51.” ( 14 ) Enligt artikel 7.2 ska existensen av en annan sort anses vara ”allmänt känd” om det förhåller sig på följande sätt: a) Den omfattas av växtförädlarrätt eller är upptagen i ett officiellt register över växtsorter i gemenskapen eller en stat eller i en mellanstatlig organisation med behörighet inom detta område. b) En ansökan har lämnats in om beviljande av växtförädlarrätt för sorten eller om dess införande i ett sådant officiellt register, under förutsättning att ansökan har lett till registrering eller införande under mellantiden.

12.

En sort ska anses vara ”stabil” bland annat om uttrycken av de kännetecken som utgör grunden vid fastställandet av om sorten är särskiljbar förblir oförändrade efter upprepad förökning. ( 15 )

13.

I artikel 20 (”Ogiltigförklarande av gemenskapens växtförädlarrätt”) föreskrivs följande:

”1.   Växtsortmyndigheten skall ogiltigförklara gemenskapens växtförädlarrätt om det fastställs

2.   Om gemenskapens växtförädlarrätt ogiltigförklaras skall den inte anses ha haft de rättsverkningar som anges i denna förordning.”

14.

Villkoren för att upphäva gemenskapens växtförädlarrätt återfinns i artikel 21.

15.

Växtsortsmyndighetens beslut ska motiveras. De får endast grundas på förhållanden eller bevis som parterna i förhandlingarna har haft möjlighet att yttra sig om muntligt eller skriftligt. ( 16 )

16.

I den mån förordningen inte innehåller bestämmelser om handläggningsförfarande, ska växtsortsmyndigheten tillämpa de principer inom detta område som är allmänt erkända i medlemsstaterna. ( 17 )

17.

Beslut som har fattats av växtsortsmyndigheten enligt bland annat artiklarna 20 och 21 kan överklagas till överklagandenämnden. ( 18 )

18.

Artikel 76 har följande lydelse: ”Växtsortmyndigheten skall under handläggningsförfarandet på eget initiativ pröva de sakförhållanden som omfattas av prövningen enligt artiklarna 54 och 55. Den skall bortse från fakta eller bevismaterial som inte har framlagts inom den tidsfrist som Växtsortmyndigheten fastställt.”

19.

Växtsortsmyndigheten kan på eget initiativ och efter samråd med rättsinnehavaren anpassa den officiella sortbeskrivningen beträffande kännetecknens antal och art eller de angivna uttrycken av dessa kännetecken. ( 19 )

20.

Överklagandenämnden får utöva alla befogenheter som ligger inom växtsortsmyndighetens kompetensområde. ( 20 )

21.

Enligt artikel 73.1 kan nämndens beslut överklagas till domstolen. Nämndens beslut kan endast överklagas på vissa grunder, som anges i artikel 73.2. ( 21 )

22.

Förordning nr 1239/95 ( 22 ) innehåller närmare föreskrifter om tillämpning av grundförordningen. I artikel 51 anges att de bestämmelser som rör förfarandet inför växtsortsmyndigheten om inte annat föreskrivs i tillämpliga delar ska gälla för överklagandeförfarandet.

23.

En fullständig redogörelse över de administrativa förfarandena vid växtsortsmyndighetens behöriga kommitté och överklagandenämnden återfinns i punkterna 5–78 i den överklagade domen. De är i korthet följande.

24.

Den 27 oktober 2003 ingav Jørn Hansson (som rättighetsinnehavare för LEMON SYMPHONY) en skriftlig invändning mot Ralf Schräders ansökan (av den 26 november 2001) om gemenskapens växtförädlarrätt för SUMOST 01. ( 23 ) I skrivelse av den 19 februari 2007 (nedan kallat avslagsbeslutet) godtog växtsortsmyndigheten Jørn Hanssons invändningar och avslog Ralf Schräders ansökan, huvudsakligen på den grunden att SUMOST 01 inte tydligt skilde sig från LEMON SYMPHONY och att de i artikel 7 i förordningen angivna villkoren därmed inte var uppfyllda.

25.

Den 26 oktober 2004 ingav Ralf Schräder med stöd av artikel 21 i förordningen en ansökan om upphävande av den växtförädlarrätt som beviljats för LEMON SYMPHONY, med hänvisning till att de kännetecken som använts för sortbeskrivningen, inbegripet dem som utgjorde grunden vid fastställandet av om sorten var särskiljbar, inte var stabila och därför inte uppfyllde villkoren i artikel 9. I skrivelse av den 10 maj 2007 (nedan kallat beslutet att avslå ansökan om upphävande) underrättade växtsortsmyndigheten Ralf Schräder om att den behöriga kommittén hade kommit fram till att villkoren för upphävande enligt artikel 21 i förordningen inte var uppfyllda.

26.

Den 7 december 2004 beslutade växtsortsmyndigheten att genomföra en teknisk efterkontroll för att avgöra om LEMON SYMPHONY fortfarande existerade i samma form. Den 14 september 2005 upprättade Bundessortenamt en provningsrapport där den slog fast att sorten skulle bibehållas. Till denna rapport fogades en ny beskrivning av LEMON SYMPHONY från samma datum, av vilken det bland annat framgår att kännetecknet ”stjälkarnas växtsätt” uttrycks som ”till hälften upprätt till vågrätt”. Växtsortsmyndigheten föreslog Jørn Hansson i skrivelse av den 25 augusti 2006 att göra en anpassning av 1997 års officiella beskrivning av LEMON SYMPHONY i registret genom den nya sortbeskrivningen av den 14 september 2005. Växtsortsmyndigheten ansåg att denna anpassning var nödvändig, dels på grund av de framsteg som gjorts avseende odling sedan nämnda sort provades år 1997, dels på grund av ändringen av riktlinjerna för provning år 2001. Skillnaden i poängtal avseende kännetecknet ”stjälkarnas växtsätt” kan förklaras av att det inte förekom någon sort för jämförelse i den år 1997 använda ”känneteckentabell IV”, och att LEMON SYMPHONY var den sort som detta år hade det mest upprätta växtsättet. Dessutom hade sorterna av arten Osteospermum ecklonis ökat betydligt i antal sedan år 1997 och riktlinjerna för provning hade delvis ändrats, vilket gjort det nödvändigt att anpassa uttrycksgraden.

27.

Jørn Hansson godtog detta förslag i skrivelse av den 22 september 2006. växtsortsmyndigheten underrättade i skrivelse av den 18 april 2007 honom om sitt beslut att med stöd av artikel 87.4 i förordningen på eget initiativ anpassa den officiella beskrivningen av LEMON SYMPHONY (nedan kallat beslutet om anpassning). Den 21 maj 2007 underrättade växtsortsmyndigheten Ralf Schräder om beslutet att anpassa beskrivningen och att ersätta 1997 års officiella beskrivning av LEMON SYMPHONY i registret över gemenskapens växtförädlarrätt med 2005 års officiella beskrivning.

28.

Ralf Schräder överklagade avslagsbeslutet, beslutet att avslå ansökan om upphävande och beslutet om anpassning till överklagandenämnden. ( 24 ) Överklagandenämnden ogillade alla tre överklagandena.

29.

Den 11 april 2007 ansökte Ralf Schräder om att den växtförädlarrätt som beviljats för LEMON SYMPHONY skulle ogiltigförklaras. I skrivelse av den 26 september 2007 avslog växtsortsmyndigheten denna ansökan. Den 19 oktober 2007 överklagades beslutet till nämnden. ( 25 )

30.

Den 23 januari 2009 ogillade nämnden överklagandet av beslutet såsom ogrundat (nedan kallat beslutet om ogiltigförklaring). Nämnden angav följande motivering. För det första hade Bundessortenamt påpekat för växtsortsmyndigheten att tillförlitligheten av provningen äventyrades om det tillhandahållna materialet (ett knoppigt material som behandlats med ett tillväxtreglerande medel) användes, men fick rådet att fortsätta med provningen och att ta sticklingar av det materialet. För det andra är det gängse praxis att föröka samtliga sorter som använts i en provning med sticklingar, vilka ska tas vid en och samma tidpunkt för att säkerställa att allt material har samma fysiologiska ålder. För det tredje var frågan om kemisk behandling inte så enkel som sökanden uppgett. ( 26 ) För det fjärde fanns det fog för slutsatsen att behandlingen med ett tillväxtreglerande medel inte inverkade på provningen. Det slags tillväxtreglerande medel som används vid förökning har vanligtvis inte någon bestående inverkan, eftersom den senare kontrollen av tillväxten fordrar ytterligare en besprutning med tillväxtreglerande medel (nämnden föredrog här de uppgifter som Jørn Hansson hade tillhandahållit). För det femte var den av Ralf Schräder åberopade omständigheten att samtliga i riktlinjerna nämnda referenssorter var kända år 1997 irrelevant. För det sjätte är sorten LEMON SYMPHONY, som erhållits genom en generisk korsning mellan arterna Osteospermum och Dimorphoteca, i sig unik, inte bara genom sina morfologiska egenskaper, utan den har också en genomgående blomningsperiod som är längre än i fråga om de aktuella sorterna av Osteospermum. På grund av de unika kännetecknen för LEMON SYMPHONY var det inte möjligt att vid Bundessortenamts provning år 1997 finna några referenssorter med vilka denna hade kunnat jämföras.

31.

I en skrivelse av den 30 mars 2009 riktade Ralf Schräder en rad anmärkningar och invändningar mot såväl förhandlingsprotokollet som mot hur förhandlingen, som hölls den 23 januari 2009, förlöpt. Han erbjöd sig att bevisa sina påståenden vid tribunalen. ( 27 )

32.

Ralf Schräder väckte talan mot nämndens beslut i fyra separata mål vid tribunalen. ( 28 ) I vart och ett av målen yrkade han att det relevanta beslutet skulle ogiltigförklaras och att växtsortsmyndigheten skulle förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. De fyra målen förenades såvitt avsåg domen.

33.

Tribunalen påpekade att det fanns ett nära samband mellan de tre första förenade målen (T‑133/08, T‑134/08 och T‑177/08) och att de var avhängiga mål T‑242/09 rörande förfarandet om ogiltigförklaring. Det målet prövades därför först.

34.

Schröder hade åberopat fyra grunder till stöd för sin talan. De första tre avsåg åsidosättande av bestämmelser i grundförordningen: (i) av artikel 76 (växtsortsmyndighetens egen undersökning av sakförhållandena) och artikel 81 (tillämpning av bestämmelser om handläggningsförfarande som är allmänt erkända i medlemsstaterna), (ii) av artikel 7 (villkor för att en sort ska anses vara särskiljbar) och artikel 20 (ogiltigförklarande av gemenskapens växtförädlarrätt); och (iii) av artikel 75 (skyldighet att motivera beslut). Den fjärde grunden avsåg ett åsidosättande av artikel 63.1 och 63.2 i genomförandeförordningen (regler rörande protokoll över muntliga förhandlingar och bevisupptagning).

35.

Tribunalen fann att talan i mål T‑242/09 inte kunde vinna bifall. Den ogillade därför talan genom dom av den 18 september 2012.

36.

I målen T‑133/08, T‑134/08 och T‑177/08 biföll tribunalen överklagandena såvitt avsåg grunden om åsidosättande av artikel 59.2 i genomförandeförordningen rörande kallelse till muntliga förhandlingar vid växtsortsmyndigheten och rätten att yttra sig. Tribunalen upphävde följaktligen nämndens beslut om avslagsbeslutet, beslutet att avslå ansökan om upphävande och beslutet om anpassning.

37.

Ralf Schräder har yrkat att den överklagade domen ska upphävas i den del som avser avgörandet i mål T‑242/09, att hans ansökan om ogiltigförklaring av den växtförädlarrätt som beviljats för LEMON SYMPHONY ska bifallas och att han ska ersättas för sina rättegångskostnader i de fyra målen vid tribunalen.

38.

Ralf Schräders sex grunder för överklagandet kan sammanfattas på följande vis: För det första slog tribunalen felaktigt fast att nämnden inte kan handla på eget initiativ i förfaranden om ogiltigförklaring. Tribunalen åsidosatte därigenom reglerna om bevisbörda och bevisföring och följaktligen sina skyldigheter i samband med prövning av ett överklagande. Ralf Schräders rätt till ett rättvist förfarande, till god förvaltning och till ett effektivt rättsmedel har därmed åsidosatts. För det andra fann tribunalen felaktigt att en part inte har rätt till åtgärder för bevisupptagning i ett ärende vid nämnden om han inte har lagt fram bevis för sin talan. Detta innebar ett åsidosättande av reglerna om bevisbörda och bevisföring. Även om det antas att klaganden har bevisbördan åsidosatte tribunalen den kontradiktoriska principen och missuppfattade de faktiska omständigheterna och bevisningen. För det tredje ansåg tribunalen felaktigt att ett (enligt klaganden) falskt faktum (metoden att föröka sorter som använts i en provning med sticklingar) var ”allmänt känt”. Tribunalen åsidosatte härigenom skyldigheten att göra en laglighetsprövning och missuppfattade de faktiska omständigheterna samt bevisningen. För det fjärde ansåg tribunalen att han inte lagt fram bevis för sina påståenden i fråga om verkningarna av växtregulatorer. Det innebär att den överklagade domen är motsägelsefull och att motiveringen är otillräcklig. Dessutom gjorde tribunalen en felaktig laglighetsprövning av nämndens beslut. För det femte fann tribunalen felaktigt att kännetecknet ”stjälkarnas växtform” inte ska ingå i prövningen av en sort av Osteospermums särskiljbarhet, och tribunalen åsidosatte härigenom artiklarna 7 och 20 i grundförordningen. Det innebär att tribunalen på ett otillåtet sätt utvidgat saken och därigenom ex officio tagit upp en fråga som inte hade lagts fram av parterna och som inte utgör tvingande rätt. För det sjätte fann tribunalen felaktigt att ”stjälkarnas växtform” för en sort av Osteospermum ska avgöras med hänvisning till andra i den aktuella prövningen förekommande växtsorter. Tribunalen har därigenom missuppfattat de faktiska omständigheterna, åsidosatt förordningen, på ett otillåtet sätt utvidgat saken samt åsidosatt skyldigheten att göra en ingående laglighetsprövning. Tribunalens avgörande är därför motsägelsefullt.

39.

Växtsortsmyndigheten har med stöd av Jørn Hansson (rättighetsinnehavare för LEMON SYMPHONY, intervenient i förfarandet vid tribunalen och motpart i förfarandet vid överklagandenämnden) yrkat att domstolen ska ogilla överklagandet och förplikta Ralf Schräder att ersätta rättegångskostnaderna.

40.

Tribunalen slog fast att bestämmelsen i artikel 76 i grundförordningen (avseende prövningen på eget initiativ av sakförhållandena) enligt sin ordalydelse saknar tillämpning på förfarandet vid överklagandenämnden. ( 29 ) Det ankommer endast på överklagandenämnden att, på begäran av en berörd part, ta ställning till lagenligheten av ett beslut av växtsortsmyndigheten som denna fattat med stöd av artikel 20.1 a i förordningen om att inte ogiltigförklara gemenskapens växtförädlarrätt med hänvisning till att det inte av vad nämnda part visat ”fastställs” att villkoren i artikel 7 eller artikel 10 i nämnda förordning inte var uppfyllda vid tidpunkten för beviljandet av växtförädlarrätten. ( 30 ) Eftersom ett förfarande om ogiltigförklaring har inletts, inte på myndighetens eget initiativ utan på begäran av Ralf Schräder, har denne enligt artiklarna 76 och 81 i förordningen jämförda med artikel 20 däri bevisbördan för att villkoren är uppfyllda för att sådan ogiltigförklaring ska kunna ske. ( 31 ) Denna fördelning av bevisbördan och bevishanteringen skiljer sig visserligen avsevärt från den som föreskrivs i artikel 76 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken. ( 32 ) Denna skillnad mellan systemen för bevisning för gemenskapsvarumärken och växtsortsordningar kan dock förklaras av att det i grundförordningen, till skillnad från i förordningen om gemenskapsvarumärken, inte görs någon skillnad mellan absoluta och relativa registreringshinder. Det system som införts genom grundförordningen är förenligt med systemet i rådets förordning (EG) nr 6/2002 ( 33 ) som handlar om formgivning och allmänna rättsprinciper och förfaranderegler som är tillämpliga i fråga om bevisbörda och bevisföring, bland annat att klaganden har bevisbördan (actori incumbit onus probandi). ( 34 ) Talan skulle under dessa förhållanden inte bifallas såvitt avsåg den första grunden, eftersom den byggde på det felaktiga antagandet att bevisbördan i förevarande fall åvilade växtsortsmyndigheten enligt artiklarna 76 och 81 i grundförordningen. ( 35 )

41.

Tribunalen konstaterade därefter att det inte följer av de bestämmelser i förordningen som påstås ha åsidosatts att förfarandet vid växtsortsmyndigheten är rent inkvisitoriskt. I synnerhet ska den officialprincip som avseende den tekniska provningen anges i första meningen i förordningens artikel 76 kunna förenas med den i andra meningen i nämnda artikel uttalade regeln att växtsortsmyndigheten ska bortse från fakta eller bevismaterial som inte har framlagts inom den tidsfrist som den fastställt. Det är alltså parterna i förfarandet vid växtsortsmyndigheten som rättidigt har att åberopa de omständigheter som de vill få fastställda av nämnda myndighet, genom att förete den bevisning de vill ska godtas till stöd för dessa omständigheter. ( 36 ) I den mån dessa bestämmelser är tillämpliga på förfarandet för talan mot ett beslut som växtsortsmyndigheten har fattat med stöd av artikel 20 i förordningen att inte förklara att den växtförädlarrätt som beviljats för en växtsort är ogiltig, åligger det alltså den part som gjort denna ogiltighet gällande att åberopa de faktiska omständigheter och att förete den bevisning som enligt vederbörande visar att villkoren för att ogiltigförklara gemenskapens växtförädlarrätt är uppfyllda. Vidare åligger det överklagandenämnden att med omsorg och opartiskhet pröva samtliga relevanta omständigheter i fallet med iakttagande av de allmänna rättsprinciper och de förfaranderegler som är tillämpliga i fråga om bevisbörda och bevisföring. ( 37 )

42.

Därefter konstaterade tribunalen att Ralf Schräder gjort gällande att nämnden uteslutande grundade sitt beslut på växtsortsmyndighetens och Jørn Hanssons versioner av de faktiska omständigheterna, utan att vare sig uppta eller bedöma den bevisning som Ralf Schräder erbjudit och i synnerhet utan att bifalla sökandens begäran om att förordna om en åtgärd för bevisupptagning, i förevarande fall bestående av ett sakkunnigutlåtande avsett att bland annat fastställa verkningarna av tillväxtreglerande medel. ( 38 ) Tribunalen fann att Ralf Schräders begäran inte kunde bifallas, eftersom han inte hade lagt fram något prima facie-bevis för att det skulle finnas anledning att besluta om sådana åtgärder. ( 39 )

43.

Tribunalen fann att Ralf Schräder under det administrativa förfarandet inte hade företett någon som helst bevisning eller något som helst indicium (exempelvis i form av en vetenskaplig ad hoc-studie, ett utdrag ur en fackpublikation, ett sakkunnigutlåtande som upprättats på hans begäran, eller ens ett enkelt intyg från en expert inom botanik eller trädgårdsodling) som kunde utgöra ett prima facie-bevis för sökandens flera gånger upprepade men aldrig styrkta påstående – vilket bestridits av samtliga övriga intervenienter i förfarandet – att en sådan mekanisk och kemisk behandling eller sådant tagande av sticklingar som skett i förevarande fall kunde ha medfört felaktiga resultat av den tekniska provningen år 1997. ( 40 ) Även om överklagandenämnden visserligen anslöt sig till den argumentation som fördes av växtsortsmyndigheten och Jørn Hansson skedde inte detta ”ensidigt och utan prövning”, vilket Ralf Schräder har hävdat, utan på grundval av vad den själv kände till och på grundval av dess fackkunskaper inom botaniken, efter det att den bland annat prövat frågan huruvida det fortfarande år 2005 var möjligt att beskriva LEMON SYMPHONY genom att tillämpa de riktlinjer för provning som gällde år 1997, och genom att redogöra för skälen till varför den avsåg att godta växtsortsmyndighetens och Jørn Hanssons uppfattning i stället för Ralf Schräders. ( 41 )

44.

Tribunalen fann att Ralf Schräder under dessa förhållanden inte hade styrkt att nämnden hade åsidosatt reglerna om bevisbörda och bevisföring. ( 42 ) Under förevändning av ett sådant påstående sökte Ralf Schräder i själva verket få tribunalen att göra en ny bedömning av relevanta sakomständigheter och bevisning. ( 43 )

45.

Tribunalen tillbakavisade därefter Ralf Schräders övriga argument, enligt vilka nämnden inte bemötte hans kritik att den tekniska provning som gjordes år 1997 inte var tillförlitlig. Den fann för det första att denna tekniska provning hade gjorts på ett lämpligt växtmaterial, det vill säga sticklingar som tagits av plantor som Jørn Hansson sänt in till Bundessortenamt. För det andra hade Ralf Schräder inte angett någon annan växtsort som LEMON SYMPHONY – även då den beskrivs ha stjälkar med ett växtsätt som är ”till hälften upprätt till vågrätt”– inte tydligt särskilde sig från år 1997. Denna bedömning anslöt sig till växtsortsmyndighetens och Jørn Hanssons huvudsakliga argumentation. ( 44 ) Även om den tekniska provningen år 1997 såsom Ralf Schräder hävdat skulle ha lett till en felaktig slutsats om den uttrycksgrad som tillskrevs kännetecknet ”stjälkarnas växtsätt”, och LEMON SYMPHONY för detta kännetecken från år 1997 borde ha tillskrivits en annan uttrycksgrad, skulle detta inte på något sätt ha inverkat på bedömningen av huruvida denna sort särskiljer sig i den mening som avses i artikel 7 i förordningen, eftersom den inte uteslutande, eller alls, fastställts i förhållande till detta kännetecken. ( 45 ) I detta avseende avviker den anpassade beskrivningen av LEMON SYMPHONY år 2005 inte från beskrivningen år 1997 annat än att kännetecknet ”stjälkarnas växtsätt” övergick från ”upprätt” till ”till hälften upprätt”. ( 46 ) Vidare hade Ralf Schräder inte förmått visa att denna ändring ledde till att DUS-villkoren ( 47 ) inte var uppfyllda år 1997. Det innebär att LEMON SYMPHONY under alla förhållanden skulle ha erhållit gemenskapens växtförädlarrätt. ( 48 ) Dessutom avfärdade nämnden uttryckligen Ralf Schräders påstående att om provningen av SUMOST 01 hade skett genom att beskrivningen av LEMON SYMPHONY år 1997 hade använts, så skulle dessa två sorter anses tydligt skilja sig från varandra. ( 49 )

46.

Tribunalen slog fast att de argument som Ralf Schräder anfört i fråga om den tekniska provningen i vilket fall som helst inte kunde godtas med hänsyn till de överväganden av samma slag som anges i det angripna beslutet, vilka varit föremål för en marginell kontroll, samt med hänsyn till de svarsargument som växtsortsmyndigheten och Jørn Hansson framfört. ( 50 ) Framför allt framstod det inte som avgörande att det växtmaterial som Jørn Hansson ingav till Bundessortenamt inte uppfyllde de krav som denna myndighet uppställt i sin skrivelse av den 6 november 1996. ( 51 )

47.

Vad beträffar tvisten rörande kännetecknet ”stjälkarnas växtsätt” påpekade tribunalen att frågan var huruvida det ska bestämmas enligt relativa eller absoluta kriterier. ( 52 ) Den tillbakavisade Ralf Schräders påståenden och fann, med hänvisning till Bundessortenamts förklaringar, att kännetecknet ska bli föremål för en relativ jämförande bedömning mellan sorter av samma art. ( 53 ) Tribunalen fann att LEMON SYMPHONY förblev oförändrad mellan åren 1997 och 2005. Det rörde sig inte om någon materiell ändring av beskrivningen som påverkar sortens identitet, utan om en enkel ändring av de termer som ursprungligen valdes. Detta ändrade inte sortens identitet utan medförde endast att sorten bättre kunde beskrivas, i synnerhet genom att den avgränsades från övriga sorter av samma art. ( 54 ) När tribunalen drog denna slutsats beaktade den avslutningsvis fotografier av växterna som använts vid förfarandet i tysk domstol. ( 55 )

48.

Ralf Schräder har anfört fyra argument till stöd för sin första grund. Han anser att tribunalen felaktigt har slagit fast att nämnden i förfaranden om ogiltigförklaring inte ska pröva sakförhållandena på eget initiativ. Det innebar att tribunalen (i) åsidosatte artikel 51 i genomförandeförordningen, (ii) felaktigt slog fast att förfaranden om ogiltigförklaring till sin natur är kontradiktoriska, ( 56 ) (iii) missuppfattade de faktiska omständigheterna, då den angav att Ralf Schräder hade hävdat att växtsortsmyndigheten hade bevisbördan och (iv) åsidosatte hans grundläggande rättigheter genom att vägra att pröva den bevisning han hade erbjudit i förfarandet vid tribunalen.

49.

Växtsortsmyndigheten har gjort gällande att tribunalens beskrivning av det administrativa förfarandet vid nämnden är felaktig i den meningen att nämnden får pröva sakförhållandena på eget initiativ. Växtsortsmyndigheten anser trots detta att det saknas stöd för den första grunden och/eller att den är verkningslös, samt att den ska avvisas i den mån Ralf Schräder vill få till stånd en ny prövning av de faktiska omständigheterna.

50.

Jørn Hansson delar växtsortsmyndighetens uppfattning.

51.

Vid prövningen av Ralf Schräders första grund för överklagandet är det nödvändigt att tolka artikel 76 i grundförordningen. Är sådana förfaranden inkvisitoriska eller kontradiktoriska till sin natur, och har den part som har ansökt om ogiltigförklaring bevisbördan? Parterna är eniga om att tribunalen gjorde fel som slog fast att artikel 76 i förordningen inte är tillämplig på förfaranden vid nämnden.

52.

Jag instämmer med denna uppfattning.

53.

Jag ska till att börja med beakta artikel 76 i förhållande till förfarandet vid växtsortsmyndigheten, innan jag går vidare till nämnden. Enligt det första ledet i artikel 76 ska växtsortsmyndigheten på eget initiativ pröva de sakförhållanden som omfattas av den sakliga prövningen och den tekniska provningen. ( 57 ) Om det i ett förfarande om ogiltigförklaring har gjorts gällande att villkoren i artikel 7 (rörande en växtsorts särskiljbarhet) inte är uppfyllda, har växtsortsmyndigheten en uttrycklig skyldighet att pröva sakförhållandena.

54.

Det anges visserligen i det andra ledet i artikel 76 att parterna också har till uppgift att inkomma med bevisning, såtillvida som växtsortsmyndigheten ska bortse från fakta eller bevismaterial som inte har framlagts inom den relevanta tidsfristen. Den part som ansöker om ogiltigförklaring har uppenbart en uppgift och en rätt att inkomma med bevisning till stöd för sin talan. ( 58 )

55.

Artikelns lydelse innebär emellertid att växtsortsmyndigheten inte får fatta beslut enbart på grundval av att den person som ansökt om ogiltigförklaring inte har fullgjort sin bevisbörda, eftersom den har en uttrycklig skyldighet att på eget initiativ pröva sakförhållandena rörande den tekniska provningen.

56.

Vidare talar de relevanta bestämmelserna i genomförandeförordningen ( 59 ) för att förfarandet är mer inkvisitoriskt än kontradiktoriskt till sin natur såtillvida som växtsortsmyndigheten leder förfarandet vad beträffar bevisupptagning och förordnande av sakkunniga. I ett rent kontradiktoriskt förfarande däremot åligger det sökanden att styrka sin talan och motparten är skyldig att styrka att de villkor som försvaret bygger på är uppfyllda.

57.

De bestämmelser som rör förfarandet vid växtsortsmyndigheten är även tillämpliga på nämnden. ( 60 ) När nämnden fattar beslut om ett överklagande av ett beslut av växtsortsmyndigheten, får den utöva ”alla befogenheter som ligger inom Växtsortmyndighetens kompetensområde”. ( 61 ) Eftersom växtsortsmyndigheten har ett utrymme för skönsmässig bedömning när den fullgör sina uppgifter ( 62 ) och en tydlig och fastställd uppgift enligt artikel 76 i förordningen att på eget initiativ pröva sakförhållandena, i synnerhet rörande den tekniska provningen, följer det därför av lydelsen av artikel 72 i förordningen och artikel 51 i genomförandeförordningen att artikel 76 ska gälla för nämnden i tillämpliga delar.

58.

Jag påstår inte att nämnden måste begära en teknisk provning i den mening som avses i artikel 55.1 varje gång en ansökan om ogiltigförklaring görs på grund av att villkoret i artikel 7 rörande särskiljbarhet inte är uppfyllt. (Så var inte heller fallet med Ralf Schräder. Han anser att den tekniska provningen år 1997 var ogiltig och att nämnden oundvikligen skulle ha dragit den slutsatsen om den hade prövat den bevisning som fanns tillgänglig. Nämnden tillbakavisade denna invändning och tribunalen bekräftade nämndens ståndpunkt.) Jag anser emellertid att tribunalen felaktigt slog fast att artikel 76 i grundförordningen inte är tillämplig på förfaranden vid nämnden.

59.

Däremot instämmer jag med tribunalen att det vad beträffar gemenskapens växtförädlarrätt inte finns någon motsvarighet till de absoluta och relativa registreringshindren för varumärken. Vid förfaranden om ogiltigförklaring av gemenskapens växtförädlarrätt är den relevanta frågan (i förevarande mål) huruvida villkoren rörande en sorts särskiljbarhet i artikel 7 i förordningen är uppfyllda. En sådan utredning kräver teknisk kunskap och sakkunskap som (växtsortsmyndigheten och) överklagandenämnden besitter då den gör den nödvändiga prövningen. Det förfarandet är inte identiskt med det som omfattas av regelverket för gemenskapsvarumärken, vilket syftar till att i ett invändningsförfarande fastslå huruvida en innehavare av ett äldre varumärke kan styrka vissa omständigheter, exempelvis verkligt bruk av det äldre varumärket. Sådana frågor kommer inte upp i förfaranden om ogiltigförklaring enligt regelverket för gemenskapens växtförädlarrätt, såsom det här aktuella, där frågan är huruvida LEMON SYMPHONY var en särskiljbar sort vid den tidpunkt då växtförädlarrätt beviljades (år 1999, på grundval av den tekniska provningen år 1997). ( 63 ) I det avseendet är Ralf Schräders argument rörande de bestämmelser som reglerar bevisbördan och bevisföringen i samband med gemenskapsvarumärken irrelevanta.

60.

Tribunalen har också hänvisat till artikel 63.1 i formgivningsförordningen. Enligt min uppfattning skiljer sig dess ramar också från dem som gäller för gemenskapens växtförädlarrätt och kan därför inte användas för att angripa den överklagade domen. Till att börja med innehåller artikel 63.1 en allmän regel att harmoniseringsbyrån på eget initiativ ska pröva sakförhållandena i förfaranden rörande formgivning. Den regeln begränsas dock i ärenden om ogiltigförklaring, där harmoniseringsbyrån endast ska pröva det som parterna åberopat och yrkat. Detta är en följd av att sådana förfaranden inte kan inledas av harmoniseringsbyrån själv enligt formgivningsförordningen. ( 64 ) Det finns ingen motsvarighet till det villkoret när det gäller förfaranden om ogiltigförklaring enligt artikel 20 i grundförordningen.

61.

Vidare har Ralf Schräder med rätta kritiserat att tribunalen gjort gällande att hans grund bygger på premissen att växtsortsmyndigheten hade bevisbördan. Det finns inget som helst stöd för det påståendet i tribunalens beskrivning av hans fall i punkt 105 i dess dom. Tribunalens fel innebär emellertid inte att den har missuppfattat sakförhållandena. ( 65 ) Det är inte ett konstaterande av de faktiska omständigheterna utan snarare en felaktig beskrivning av hans grund. Det är därmed irrelevant för den överklagade domens giltighet.

62.

Åsidosattes Ralf Schräders grundläggande rätt till god förvaltning och till en rättvis rättegång till följd av dessa fel?

63.

Vad Ralf Schräder gjorde gällande vid tribunalen var att nämnden enbart hade grundat sitt beslut på de faktiska omständigheter som växtsortsmyndigheten och Jørn Hansson hade åberopat. Han menade att nämnden i stället borde ha inhämtat bevisning på eget initiativ och därefter prövat den bevisning som han lagt fram, i synnerhet rörande hans påstående om att den tekniska provningen år 1997 var behäftad med oavhjälpliga brister på grund av att (i) det växtmaterial som provats hade hämtats från sticklingar som behandlats med ett tillväxtreglerande medel och (ii) denna behandling inte ”upphörde att verka” under prövningstiden.

64.

Ralf Schräder ansåg att nämnden därigenom åsidosatte hans grundläggande rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt och rättvist (artikel 41 i stadgan) och hans rätt till ett effektivt rättsmedel och till en rättvis rättegång (artikel 47 i stadgan). Han har nu gjort gällande att tribunalen då den fattade sitt beslut inte prövade huruvida nämnden med omsorg och opartiskhet hade prövat samtliga relevanta omständigheter i fallet. Vidare underlät tribunalen att pröva de faktiska omständigheter som nämnden inte hade undersökt i tillräcklig omfattning, vilket enbart bekräftade att tribunalen dessförinnan hade missuppfattat de faktiska omständigheterna. Om tribunalen inte hade gjort dessa fel skulle den ha funnit att nämnden hade åsidosatt hans grundläggande rättigheter då den fattade sitt beslut. Genom att begå dessa fel åsidosatte tribunalen själv hans rättigheter enligt artiklarna 41 och 47 i stadgan.

65.

Jag instämmer inte med Ralf Schräders påstående.

66.

Tribunalen fann till att börja med att han inte i något skede av det administrativa förfarandet hade företett någon som helst bevisning som kunde utgöra ett prima facie-bevis för att styrka hans påstående att en sådan mekanisk och kemisk behandling eller ett sådant tagande av sticklingar som skett i förevarande fall kunde ha medfört felaktiga resultat av den tekniska provningen av LEMON SYMPHONY år 1997. ( 66 ) För det andra godtog tribunalen inte hans argument att nämnden dragit sin slutsats endast på grundval av bevisning som lagts fram av Jørn Hansson och växtsortsmyndigheten. Tribunalen fann att nämnden visserligen fäst större avseende vid denna bevisning, men att den även dragit sin slutsats på grundval av vad den själv kände till och på grundval av sina fackkunskaper inom botaniken. ( 67 ) För det tredje fann tribunalen att Ralf Schräder i själva verket sökte få tribunalen att göra en ny bedömning av relevanta sakomständigheter och bevisning. ( 68 ) Den prövade därefter nämndens slutsatser och fann att de var förenliga med de objektiva uppgifterna i målet. För det fjärde konstaterade tribunalen att nämnden av egen erfarenhet visste att det var en ”allmänt känd” omständighet ( 69 ) att metoden att ta sticklingar tillämpas på samtliga de sorter som används vid den tekniska provningen. För det femte ansåg tribunalen att Ralf Schräder endast hade ifrågasatt överklagandenämndens konstaterande angående detta. ( 70 )

67.

När tribunalen gjorde denna bedömning innebar det enligt min uppfattning inte att den enbart fastställde nämndens beslut. I stället gjorde den en ingående och fullständig prövning av förfarandet vid nämnden. Den beaktade den bevisning som samtliga parter hade åberopat. Den fann att Ralf Schräder inte hade lagt fram någon bevisning för att styrka sina påståenden. Den fann också att nämnden grundade sin bedömning av sakförhållandena och den tekniska provningen på sin egen sakkunskap. ( 71 )

68.

Jag anser därför att Ralf Schräders grundläggande rätt till god förvaltning, till ett effektivt rättsmedel och till en rättvis rättegång inte har åsidosatts.

69.

Ralf Schräder har också gjort gällande att tribunalen inte har beaktat att nämnden inte hade motiverat sitt beslut i enlighet med artikel 75 i grundförordningen.

70.

Jag anser att denna bestämmelse inte har åsidosatts. För att avgöra huruvida den tekniska provningen år 1997 var giltig, prövade tribunalen nämndens motivering av sitt beslut. Den fann att nämnden hade uteslutit Ralf Schräders antagande beträffande provningens tillförlitlighet. Den fann att det inte hade skett någon uppenbart felaktig bedömning, av de skäl som redovisats i punkt 67 ovan. Den fann vidare att han inte hade angett någon annan växtsort som LEMON SYMPHONY inte tydligt särskilde sig från år 1997. Avslutningsvis tillbakavisade tribunalen Ralf Schräders påstående att den tekniska provningen år 1997 skulle ha lett till en felaktig slutsats om den uttrycksgrad som tillskrevs kännetecknet ”stjälkarnas växtsätt”. Den slog fast att det kännetecknet inte på något sätt hade inverkat på bedömningen av huruvida LEMON SYMPHONY särskiljer sig i den mening som avses i artikel 7 i förordningen.

71.

Jag anser därför att Ralf Schräder inte har stöd för sitt fjärde argument.

72.

Det stämmer visserligen att tribunalen gjorde en felaktig tolkning av artikel 76 i grundförordningen och att dess beskrivning av omfattningen och betydelsen av bevisbördan i förfaranden om ogiltigförklaring är felaktig, men den överklagade domen bygger inte på dessa fel. Det avgörande är att tribunalen tolkade artiklarna 7 och 20 i förordningen korrekt. Den fann att nämnden helt korrekt (och i strid med Ralf Schräders argument) hade slagit fast att LEMON SYMPHONY var särskiljbar, eftersom den särskiljer sig beträffande uttrycken av kännetecken som är resultatet av en given genotyp och inte av mekanisk eller kemisk påverkan. Det följer av fast rättspraxis att domstolen inte är behörig att fastställa sakförhållanden eller pröva bevisning som tribunalen har godtagit för att styrka dessa sakförhållanden, förutom i det fall då bevisningen har missuppfattats, vilket inte är fallet här. ( 72 )

73.

Talan kan därför inte vinna bifall såvitt avser den första grunden. Hela Ralf Schräders överklagande bygger på denna grund, eftersom de övriga fem grunderna handlar om huruvida tribunalens tolkning av artiklarna 7 och 20 är korrekt. Jag ska därför endast i korthet behandla dessa grunder i tur och ordning.

74.

Ralf Schräder har gjort gällande att tribunalen felaktigt fastställde nämndens beslut att avslå hans begäran om åtgärder för bevisupptagning. Syftet med denna begäran hade varit att inhämta ett sakkunnigutlåtande för att styrka att en sådan mekanisk och kemisk behandling eller sådant tagande av sticklingar som skett i förevarande fall kunde ha medfört felaktiga resultat av den tekniska provningen år 1997. Tribunalen underkände hans resonemang med motiveringen att han hade underlåtit att lägga fram prima facie-bevis för att styrka denna begäran. Ralf Schräder har anfört fyra argument till stöd för den andra grunden för överklagandet. I korthet har han gjort gällande att tribunalen (i) åsidosatt reglerna om bevisbörda och om bevisföring med avseende på hans begäran om åtgärder för bevisupptagning, (ii) underlåtit att motivera beslutet och nekat honom en rättvis rättegång och ett effektivt rättsmedel, (iii) på eget initiativ tagit upp en fråga som inte hade lagts fram av parterna och som inte utgjorde tvingande rätt och därigenom på ett otillåtet sätt utvidgat saken och (iv) tillämpat domstolens praxis på ett felaktigt sätt i sin prövning av målet.

75.

Dessa argument är fyra varianter på samma tema och jag ska behandla dem tillsammans.

76.

Eftersom det i förordningen inte finns någon separat bestämmelse om åtgärder för bevisupptagning i den administrativa fasen, följer det av artikel 81 att de principer inom detta område som är allmänt erkända i medlemsstaterna ska tillämpas på förfaranden vid nämnden (eller växtsortsmyndigheten). Enligt min uppfattning gjorde tribunalen rätt då den tillämpade principer från domstolens praxis ( 73 ) med avseende på att den som begär åtgärder om bevisupptagning måste lägga fram bevis för att motivera att sådana åtgärder ska vidtas. Syftet med denna regel är att förhindra att helt ogrundade ansökningar framställs. Enligt min uppfattning iakttog tribunalen föreskrifterna i artikel 81 i förordningen då den hänvisade till domstolens praxis.

77.

Det framgår av fast rättspraxis att den skyldighet att motivera domarna som åvilar tribunalen (enligt artiklarna 36 och 53 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol) inte innebär någon skyldighet för tribunalen att lämna en uttömmande redogörelse för vart och ett av de resonemang som parterna i tvisten fört. Motiveringen kan således vara underförstådd, under förutsättning att de som berörs därav får kännedom om de skäl som ligger till grund för den överklagade domen och att domstolen ges tillräckligt underlag för att kunna utföra sin prövning av överklagandet. ( 74 )

78.

Tribunalen lämnade en utförlig redogörelse för sina skäl i punkterna 136–139 i den överklagade domen. När tribunalen redovisade dessa skäl tillämpade den bara rättsprinciper på de faktiska omständigheter som underställts den för prövning. Det finns enligt min uppfattning inget att invända mot detta.

79.

Jag anser därför att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den andra grunden.

80.

Ralf Schräder har i den tredje till den sjätte grunden inriktat sig på olika aspekter av de påstådda bristerna i den tekniska provningen år 1997. Jag ska därför bedöma dem tillsammans.

81.

Enligt artikel 256 FEUF och artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, ska ett överklagande vara begränsat till rättsfrågor. Tribunalen är ensam behörig att fastställa och bedöma de faktiska omständigheterna. Med förbehåll för de fall då bevisningen missuppfattats utgör bedömningen av dessa faktiska omständigheter således inte en rättsfråga som i sig omfattas av domstolens prövning inom ramen för ett mål om överklagande. ( 75 )

82.

I korthet har Ralf Schräder gjort gällande att tribunalen felaktigt slog fast följande. För det första, att metoden att föröka exemplar för provning genom att ta sticklingar är ”allmänt känd” (den tredje grunden). ( 76 ) För det andra, att användningen av tillväxtreglerande medel på dessa exemplar inte påverkade provningens giltighet (den fjärde grunden). ( 77 ) För det tredje, att beskrivningen av kännetecknet ”stjälkarnas växtsätt” inte påverkade bedömningen av huruvida LEMON SYMPHONY har särskiljande kännetecken (den femte grunden). ( 78 ) För det fjärde, att beskrivningen av just det kännetecknet kan bli föremål för en jämförande bedömning mellan sorter av samma art (den sjätte grunden). ( 79 )

83.

Tribunalen underkände Ralf Schräders resonemang.

84.

Ralf Schräder har nu sökt bevisa att det var orimligt av tribunalen att dra slutsatsen att de uppgifter som förelåg var otillräckliga för att slå fast att den tekniska provningen år 1997 hade oavhjälpliga brister. Även om han formellt gjort gällande att det har skett en felaktig rättstillämpning, har han i själva verket ifrågasatt tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna och det bevisvärde som dessa omständigheter tillmäts.

85.

Mot bakgrund av domstolens fasta praxis kan den tredje till den sjätte grunden därför inte tas upp till sakprövning.

86.

Dessutom anser jag att överklagandet under alla förhållanden inte kan bifallas såvitt avser dessa grunder.

87.

En missuppfattning av de faktiska omständigheterna och/eller av bevisning föreligger när bedömningen av den befintliga bevisningen framstår som uppenbart felaktig utan att någon ny bevisning har beaktats. ( 80 ) De fel som Ralf Schräder har gjort gällande är att tribunalen (i) slog fast att en anteckning i handlingarna i målet hade gjorts av den sakkunniga personen vid Bundessortenamt, medan Ralf Schräder anser att den hade gjorts av en tjänsteman vid växtsortsmyndigheten, och (ii) angav att den enda tvistefrågan var huruvida kännetecknet ”stjälkarnas växtsätt” skulle bestämmas enligt relativa eller absoluta kriterier.

88.

Den första punkten utgörs av en detalj rörande vem som gjort en anteckning i ärendet, men själva innehållet i anteckningen har inte ifrågasatts. Den andra punkten rör tribunalens karaktärisering av Ralf Schräders argument och den handlar inte om bevisning. Ingen av punkterna visar att tribunalen har gjort en uppenbart oriktig bedömning: ingen av dem påverkar omständigheterna kring den tekniska provningen år 1997 på ett sådant sätt att det påverkar bedömningen av den provningen.

89.

Vidare vill jag erinra om att parametrarna för tribunalens behörighet att pröva överklaganden återfinns i artikel 73.2 i grundförordningen. Den var därför inte skyldig att göra en fullständig och ingående prövning för att avgöra om LEMON SYMPHONY var särskiljbar eller inte i den mening som avses i artikel 7.1 i den förordningen (i samband med Ralf Schräders talan om ogiltigförklaring enligt artikel 20). I stället kunde tribunalen med beaktande av frågans vetenskapliga och tekniska komplexitet nöja sig med att pröva huruvida det gjorts en uppenbart oriktig bedömning. ( 81 )

90.

Tribunalen hade således fog för att dra slutsatsen att uppgifterna i ärendet var tillräckliga för att nämnden skulle slå fast att den tekniska provningen år 1997 inte var ogiltig på grund av att det material som använts var bristfälligt och att Ralf Schräder inte hade bevisat att LEMON SYMPHONY inte tydligt särskilde sig från någon annan växtsort år 1997.

91.

Det framgår dessutom tydligt av de relevanta punkterna i den överklagade domen ( 82 ) att tribunalen gjort en ingående prövning av nämndens beslut då den drog sina slutsatser. Den motiverade därvid sina slutsatser, vilka bygger på de grunder och den bevisning som parterna i målet hade åberopat.

92.

Jag anser därför att även om den tredje till den sjätte grunden kunde tas upp till sakprövning (vilket de inte kan), kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser dessa grunder.

93.

Om domstolen instämmer i min bedömning att överklagandet ska ogillas, ska Ralf Schräder, i enlighet med artiklarna 137, 138, 140 och 184 i rättegångsreglerna (i förening), som tappande part såvitt avser alla grunder, förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

94.

Jag anser följaktligen att domstolen ska