|
5.5.2014 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 135/10 |
Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 13 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank van eerste aanleg te Brugge – Belgien) – Jetair NV, BTW-eenheid BTWE Travel4you mot FOD Financiën
(Mål C-599/12) (1)
((Mervärdesskatt - Särskild ordning för resebyråer - Transaktioner som genomförts utanför Europeiska unionen - Sjätte direktivet 77/388/EEG - Artikel 28.3 - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 370 - ”Standstill”-klausuler - Ändring av den nationella lagstiftningen under införlivandefristen))
2014/C 135/11
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Rechtbank van eerste aanleg te Brugge
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Jetair NV, BTW-eenheid BTWE Travel4you
Motpart: FOD Financiën
Saken
Begäran om förhandsavgörande – Rechtbank van eerste aanleg te Brugge – Tolkning av artiklarna 49 och 63 FEUF, artiklarna 26.3 och 28.3 a i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) – Tolkning och giltighet av artiklarna 153, 309 och 370 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1) – Särskilda bestämmelser för resebyråer – Tillhandahållande av tjänster som innebär att andra skattskyldiga används för att genomföra transaktioner utanför unionen – Undantag från skatteplikt föreligger inte – Likhetsprincipen, principen om skatteneutralitet och proportionalitetsprincipen
Domslut
|
1) |
Artikel 28.3 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund och artikel 370 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt utgör inte hinder för att en medlemsstat före den 1 januari 1978, under sjätte direktivets införlivandefrist, införde en bestämmelse som ändrade den gällande lagstiftningen på så sätt att resebyråers transaktioner avseende resor utanför Europeiska unionen blev föremål för mervärdesskatt. |
|
2) |
En medlemsstat kan utan att åsidosätta artikel 309 i direktiv 2006/112 välja att inte likställa resebyråers tillhandahållanden av tjänster med från mervärdesskatt undantagen förmedlingsverksamhet när tillhandahållandena avser resor utanför unionen och genom att föreskriva att tillhandahållandena ska vara föremål för mervärdesskatt, under förutsättning att medlemsstaten beskattade dem den 1 januari 1978. |
|
3) |
Det förhållandet att artikel 370 i direktiv 2006/112, jämförd med punkt 4 i del A i bilaga X till det direktivet, ger medlemsstaterna rätt att välja huruvida tjänster som avser resor utanför unionen ska fortsätta att beskattas eller inte innebär inte att artikeln strider mot unionsrätten. |
|
4) |
En medlemsstat åsidosätter inte unionsrätten, och särskilt inte likabehandlingsprincipen, proportionalitetsprincipen och principen om skatteneutralitet, genom att behandla resebyråer, i den mening som avses i artikel 26.1 i sjätte direktivet 77/388 och artikel 306 i direktiv 2006/112, annorlunda än förmedlare och genom att föreskriva – på så sätt som görs i kunglig förordning av den 28 november 1999 – att enbart resebyråers tillhandahållanden, och inte förmedlares tillhandahållanden, ska beskattas när dessa avser resor utanför Europeiska unionen. |