27.4.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/2

1)

Artikel 5.2 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället utgör inte hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver rimlig kompensation, enligt undantaget från mångfaldiganderätten när det gäller privatkopiering, för multifunktionella medier, såsom minneskort till mobiltelefoner, oavsett om huvudfunktionen hos dessa medier är privatkopiering, förutsatt att en av funktionerna hos medierna – även om den är underordnad – ger deras innehavare möjlighet att använda dem för detta ändamål. Huruvida privatkopieringsfunktionen är huvudsaklig eller underordnad kan emellertid, liksom den relativa betydelsen av mediets mångfaldigandekapacitet, påverka storleken av den rimliga kompensation som ska betalas. I den mån det förfång som orsakas rättsinnehavarna kan anses obetydligt, behöver tillhandahållandet av privatkopieringsfunktionen inte ge upphov till någon skyldighet att betala kompensation.

2)

Artikel 5.2 b i direktiv 2001/29 utgör inte hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver att den ersättning som är avsedd att finansiera den rimliga kompensationen enligt undantaget från rätten till mångfaldigande när det gäller privatkopiering, ska betalas för tillhandahållande av medier som kan användas för mångfaldigande för privat bruk, såsom minneskort till mobiltelefoner, men inte för tillhandahållande av komponenter som huvudsakligen är avsedda för lagring av privatkopior, såsom interna minnen i mp3-spelare, såvida dessa olika kategorier av medier och komponenter inte är jämförbara eller såvida den särbehandling som de är föremål för är motiverad, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

3)

Artikel 5.2 b i direktiv 2001/29 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som innebär att tillverkare och importörer som säljer minneskort till mobiltelefoner till näringsidkare ska betala den ersättning som är avsedd att finansiera den rimliga kompensationen enligt undantaget från mångfaldiganderätten när det gäller privatkopiering, när de vet att korten ska säljas vidare men inte om de slutliga köparna av korten är privatpersoner eller näringsidkare, under förutsättning att

4)

Artikel 5.2 b i direktiv 2001/29, jämförd med skäl 35 i samma direktiv, ska tolkas så, att medlemsstaterna, i vissa situationer som omfattas av tillämpningsområdet för undantaget från mångfaldiganderätten när det gäller privatkopiering, får föreskriva att rimlig kompensation inte ska betalas om förfånget för rättsinnehavarna i dessa situationer är obetydligt. Det ingår härvid i medlemsstaternas befogenhet att fastställa gränsen för när det kan anses vara fråga om obetydligt förfång, förutsatt att gränsen bland annat tillämpas med iakttagande av principen om likabehandling.

5)

Direktiv 2001/29 ska tolkas så, att när en medlemsstat – med stöd av artikel 5.2 i direktivet och inom ramen för denna bestämmelses materiella tillämpningsområde – har beslutat att rättsinnehavarna inte ska ha rätt att tillåta mångfaldigande för privat bruk av sina verk, påverkar ett tillstånd från en rättsinnehavare att använda filer innehållande dennes verk inte skyldigheten att betala rimlig kompensation enligt undantaget från rätten till mångfaldigande för sådant mångfaldigande som, i enlighet med artikel 5.2 b i direktivet, utförs med hjälp av sådana filer och tillståndet kan inte i sig ge upphov till någon skyldighet för användaren av de aktuella filerna att betala kompensation till denna rättsinnehavare.

6)

Skyldigheten att betala rimlig kompensation enligt undantaget från mångfaldiganderätten när det gäller mångfaldigande för privat bruk som har utförts genom anordningar som används för mångfaldigande av skyddade verk – såsom dvd:er, cd-ar, mp3-spelare och datorer – påverkas inte av huruvida sådana tekniska åtgärder som avses i artikel 6 i direktiv 2001/29 har tillämpats på dessa anordningar. Att sådana åtgärder tillämpas kan emellertid påverka den konkreta nivån på kompensationen.

7)

Direktiv 2001/29 utgör hinder för en nationell lagstiftning, vilken föreskriver rimlig kompensation enligt undantaget från mångfaldiganderätten för mångfaldiganden från olagliga källor, det vill säga från skyddade verk som gjorts tillgängliga för allmänheten utan tillstånd från rättsinnehavarna.

8)

Direktiv 2001/29 utgör inte hinder för en nationell lagstiftning, vilken föreskriver rimlig kompensation enligt undantaget från mångfaldiganderätten för mångfaldigande av skyddade verk som utförs av en fysisk person genom, eller med hjälp av, en anordning som tillhör en utomstående.