7.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 260/12


Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 18 juli 2013 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad Plovdiv — Bulgarien) — AES-3C Maritza East 1 EOOD mot Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsia za prihodite

(Mål C-124/12) (1)

(Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artiklarna 168 a och 176 - Avdragsrätt - Utgifter för förvärv av varor och tjänster avsedda för personal - Personal vilken tillhandahålls den beskattningsbara person som gör avdragsrätten gällande, men är anställd hos en annan beskattningsbar person)

2013/C 260/21

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Plovdiv

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: AES-3C Maritza East 1 EOOD

Motpart: Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsia za prihodite

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Administrativen sad Plovdiv — Tolkning av artiklarna 168 a och 176 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1) — Tillämpningsområden — Begränsning av rätten att dra av ingående mervärdesskatt — Bolag som saknar egen personal, men som hyr in arbetstagare på heltid enligt ett avtal om tillhandahållande av personal som är anställda hos ett annat bolag — Bolaget nekas rätt att dra av ingående mervärdesskatt som hänför sig till förvärv av transporttjänster, arbetskläder, skyddsutrustning och utgifter för tjänsteresor med motiveringen att tjänsterna vederlagsfritt tillhandahålls fysiska personer som arbetar för bolaget utan att vara anställda av detsamma

Domslut

1.

Artiklarna 168 a och 176 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att de utgör hinder mot en nationell lagstiftning enligt vilken en beskattningsbar person, som har utgifter för transporttjänster, arbetskläder, skyddsutrustning och tjänsteresor för de personer som arbetar för denna beskattningsbara person, inte har rätt att dra av ingående mervärdesskatt som är hänförlig till dessa utgifter, eftersom dessa personer tillhandahålls nämnda beskattningsbara person av en annan enhet och därför inte, i den mening som avses i denna lagstiftning, kan betraktas som den beskattningsbara personens anställda, trots att de ifrågavarande utgifterna kan anses ha ett direkt och omedelbart samband med de allmänna omkostnaderna för den beskattningsbara personens samlade ekonomiska verksamhet.

2.

Artikel 176 andra stycket i direktiv 2006/ska tolkas så, att den utgör hinder mot att en stat, vid tidpunkten för anslutningen till Europeiska unionen, inför en begränsning i avdragsrätten genom en nationell lagbestämmelse som gör undantag för avdragsrätten beträffande varor eller tjänster som är avsedda att levereras eller tillhandahållas vederlagsfritt, eller som är avsedda för andra ändamål än den beskattningsbara personens ekonomiska verksamhet, trots att ett sådant undantag saknades i den lag som var i kraft före anslutningen.

Det ankommer på den nationella domstolen att, i den utsträckning det är möjligt, tolka de i det nationella målet aktuella nationella bestämmelserna i enlighet med unionsrätten. Om en sådan tolkning visar sig vara omöjlig, är den nationella domstolen skyldig att inte tillämpa dessa bestämmelser på grund av att de strider mot artikel 176 andra stycket i direktiv 2006/112.


(1)  EUT C 151, 26.5.2012.