24.9.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 282/33

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 10 maj 2011 i ärende K 36/2007 om statligt stöd — Tyskland, statligt stöd till Deutsche Post AG (K(2011) 3081 slutlig), och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF — Uppenbart felaktig kvalificering som stöd

Kommissionen uppenbart oriktiga bedömning består i att den inte har tillämpat dom av den 6 mars 2004 i mål T-157/01, Danske Busvognmænd mot kommissionen (REG 2004, s. II-917). Enligt denna rättspraxis utgör åtgärder fritar tidigare statliga företag från pensionsförpliktelser som går utöver vad som normalt åligger privata företag inte stöd. Tillämpat på föreliggande faktiska omständigheter innebär detta med nödvändighet att statlig finansiering av pensionsåtaganden inte är att betrakta som stöd.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 1 b i förordning nr 659/1999 (1) samt artiklarna 107 och 108 FEUF — Uppenbart oriktig bedömning av det påstådda stödet som ett ”nytt” stöd

Kommissionens uppenbart oriktiga bedömning består i att den inte har beaktat att det vid statligt ansvar för pensionsförpliktelser bara kan vara fråga om befintligt stöd, i den mån det över huvud taget är fråga om stöd. Statens fortsatta ansvar för pensionsförpliktelserna framgår av den tyska grundlagen, förelåg därmed redan när fördragen trädde i kraft och har inte genomgått några väsentliga ändringar därefter. Vidare är kommissionen bunden av sin förklaring i mål T-266/02, Deutsche Post mot kommissionen, att den redan i beslut av den 19 juni 2002 hade konstaterat att pensionssystemet inte utgjorde en ”fördel” i den mening som avses i bestämmelserna om statligt stöd, vilket är att likställa med ett icke-ingripandebesked.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF — Uppenbart felaktig metod för att beräkna det påstådda stödet

Klaganden klandrar kommissionen för att inte har genomfört den enligt kommissionens eget påstående nödvändiga balanseringen av de sociala förmåner som klaganden faktiskt betalat för tjänstemännen med avdrag för påstådda ”tillägg” för sociala kostnader som är otypiska för en konkurrensutsatt verksamhet i den godtagbara ersättningen för reglerade produkter och de sociala kostnader som privata konkurrenter har under normala marknadsförhållanden. Kommissionens beräkningsmetod bortser därmed rättsstridigt från storleken på de sociala förmåner som klaganden faktiskt betalat tjänstemännen, vilket medför att den blir av försumbar betydelse för storleken på det påstådda stöd som kommissionen beräknat huruvida och i så fall i vilken mån klaganden har betalat sociala förmåner. Klaganden gör vidare gällande att de påstådda ”tilläggen” till ersättningen inte kan styrkas och i alla händelser att de sociala kostnader som är otypiska för en konkurrensutsatt verksamhet i alla händelser inte kan täckas av avkastningen.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF — Uppenbart felaktig klassificering som stöd av den påstådda ”korssubventioneringen” av det icke-reglerade området genom det reglerade området

Klaganden klandrar vidare kommissionen för att inte ha gjort den obligatoriska överkompensationsberäkningen och inte ha visat att de statliga kompensationsutbetalningarna över huvud taget har överskridit de ersättningsgilla kostnaderna.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF — Uppenbart fel vid fastställande av ”benchmark” för konkurrensmässiga sociala kostnader

Klaganden hävdar i synnerhet att kommissionen vid beräkningen av de konkurrensmässiga sociala kostnaderna för privata arbetsgivare har inkluderat arbetstagarnas bidrag, trots att dessa kommer från arbetstagarnas tillgångar och inte kan räknas in i de sociala kostnaderna som arbetsgivarna ska bära, och att kommissionen som ”benchmark” använt de (högre) tjänstemannalönerna i stället för de konkurrensmässiga lönenivåerna i privata företag. Om båda dessa fel rättas till, vilket är nödvändigt, faller det påstådda stödet bort fullständigt.

6.

Sjätte grunden: Åsidosättande av artikel 296 andra stycket FEUF — Bristande motivering

Slutligen är det angripna beslutet bristfälligt motiverat.