6.8.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 232/33


Talan väckt den 31 maj 2011 — Carlotti mot parlamentet

(Mål T-276/11)

(2011/C 232/59)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Marie-Arlette Carlotti (Marseille, Frankrike) (ombud: advokaterna S. Orlandi, A. Coolen, J.-N. Louis, É. Marchal och D. Abreu Caldas)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

fastställa att det beslut som fattats av Europaparlamentets presidium den 1 april 2009 om ändring av bestämmelserna om frivillig tilläggspension för ledamöterna i Europaparlamentet, är rättstridigt,

ogiltigförklara det angripna beslutet, och

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan avser ogiltigförklaring av beslutet av den 28 mars 2011 att inte låta sökanden ta del av sin tilläggspension vid 60 års ålder (från och med februari 2012), vilket fattats med stöd av Europaparlamentets beslut av den 1 april 2009 om ändring av bestämmelserna om frivillig tilläggspension för ledamöterna i Europaparlamentet.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

Första grunden: Åsidosättande av förvärvade rättigheter som sökanden tillerkänns genom lagenliga rättsakter och åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen.

Andra grunden: Åsidosättande av likabehandlingsprincipen och proportionalitetsprincipen, eftersom det i beslutet av den 1 april 2009 och i det angripna beslutet föreskrivs en höjning av den ålder då pension erhålls med tre år, och det inte föreskrivs några övergångsbestämmelser.

Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 29 i bestämmelserna gällande betalning av kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter, enligt vilka kvestorerna och generalsekreteraren ska övervaka tolkningen och den strikta tillämpningen av dessa bestämmelser.

Fjärde grunden: I det beslut som fattats av Europaparlamentets presidium den 1 april 2009 om ändring av bestämmelserna som ligger till grund för det omtvistade beslutet gjordes en uppenbart oriktig bedömning, eftersom beslutet grundar sig på en bedömning som saknar stöd av pensionsfondens ekonomiska situation.

Femte grunden: Avtalsbrott vid avtalens genomförande och ogiltighet av avtalsklausuler som är helt beroende av en avtalsparts vilja.