Mål T‑319/11
ABN Amro Group NV
mot
Europeiska kommissionen
”Statligt stöd — Finanssektorn — Stöd som ska avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi — Artikel 107.3 b FEUF — Beslut i vilket stödet förklarats förenligt med den inre marknaden — Villkor för godkännande av stödet — Förvärvsförbud — Förenlighet med kommissionens meddelanden om stöd till finanssektorn i samband med finanskrisen — Proportionalitet — Likabehandling — Principen om god förvaltningssed — Motiveringsskyldighet — Rätt till egendom”
Sammanfattning – Tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 8 april 2014
Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Möjlighet att anta riktlinjer – Tvingande verkan – Domstolsprövning
(Artikel 107.3 b FEUF; kommissionens meddelanden 2008/C 270/02, 2009/C 10/03, 2009/C 72/01 och 2009/C 195/04)
Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses förenliga med den inre marknaden – Stöd till finanssektorn i samband med finanskrisen – Begränsning av stödbeloppet till vad som är absolut nödvändigt – Förbud mot att göra företagsförvärv – Räckvidd och varaktighet
(Artikel 107.3 b FEUF; kommissionens meddelande 2009/C 195/04)
Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses förenliga med den inre marknaden – Stöd till finanssektorn i samband med finanskrisen – Befogenhet att upphäva eller ändra ett beslut av kommissionen
(Artikel 108.2 FEUF; rådets förordning nr 659/1999, artikel 7; kommissionens meddelande 2009/C 195/04)
Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd till finanssektorn i samband med finanskrisen – Förbud mot att göra företagsförvärv – Proportionalitetsprincipen – Domstolsprövning
(Artikel 107.3 b FEUF; kommissionens meddelanden 2008/C 270/02, 2009/C 10/03, 2009/C 72/01 och 2009/C 195/04)
Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses förenliga med den inre marknaden – Granskning av de omstruktureringsåtgärder som det stödmottagande företaget angivit – Jämförelse med de åtgärder som vidtagits av andra företag inom samma sektor – Bevisbörda
(Artikel 107.3 b FEUF; kommissionens meddelande 2009/C 195/04)
Europeiska unionens rättsordning – Allmänna rättsprinciper – Rätt till god förvaltning – Omsorgsfull och opartisk granskning av handlingarna – Kommissionens beslut om statligt stöd
(Artikel 107.3 b FEUF)
Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Kommissionens beslut angående ett stöds förenlighet med den inre marknaden – Kortfattad motivering – Tillåtet – Villkor
(Artikel 107.3 b FEUF; kommissionens meddelanden 2008/C 270/02, 2009/C 10/03, 2009/C 72/01 och 2009/C 195/04)
Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut som fattats i ett sammanhang som är väl känt för den berörde, så att denne hade möjlighet att förstå innebörden av den åtgärd som vidtas gentemot denne – Tillåtet att ge en kortfattad motivering
(Artikel 296 FEUF)
Europeiska unionen – Egendomsordningar – Neutralitetsprincipen – Tillämpning av de grundläggande bestämmelserna i fördraget – Nära samband med bestämmelserna om statligt stöd
(Artiklarna 107.1 FEUF och 345 FEUF)
Kommissionen har ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av artikel 107.3 FEUF, och utövandet av denna befogenhet kan inbegripa komplicerade ekonomiska och sociala bedömningar i ett unionssammanhang. Kommissionen kan fastställa vägledande regler för hur den ska utöva denna befogenhet genom att anta riktlinjer i form av rättsakter, såsom meddelandena, i den mån de inte avviker från fördragets bestämmelser. Kommissionen har genom att anta förhållningsregler och offentliggöra dessa samt genom att tillkännage att den fortsättningsvis kommer tillämpa dem på de fall som omfattas av dem, själv begränsat utrymmet för sin skönsmässiga bedömning och riskerar, om den frångår dessa regler, att åläggas sanktioner på grund av att den åsidosatt allmänna rättsprinciper såsom likabehandlingsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar. Vad specifikt gäller området för statligt stöd, är kommissionen bunden av de rambestämmelser och de meddelanden som den antar, i den mån de inte avviker från reglerna i fördraget och accepteras av medlemsstaterna. Det ankommer således på tribunalen att bedöma om kommissionen har iakttagit de bestämmelser som den har ålagt sig att följa.
(se punkterna 27–29)
Kommissionen åsidosatte meddelandet om omstruktureringsåtgärder när den gjorde bedömningen att principen att begränsa stödet – som beviljats ett företag inom banksektorn för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi – till vad som är absolut nödvändigt, gör det möjligt att föreskriva ett förbud mot företagsförvärv som omfattar mer än 5 procent av ett företag under en period av högst fem år på nedanstående villkor.
Förvärvsförbudet avser inte enbart förvärv av andelar i företag som är verksamma inom den finansiella sektorn eller i den medlemsstat där det stödmottagande företaget hör hemma, utan det kan potentiellt avse alla förvärv, eftersom syftet är att tillse att den stödmottagande bankens pengar används för att återbetala stödet innan den genomför några förvärv. Förvärvet ska nämligen ha till syfte att säkerställa lönsamheten för den stödmottagande enheten. Alla förvärv som inte har anknytning till omstruktureringen kan i sig medföra en snedvridning av marknaden. Detta gäller sådana förvärv som finansieras med statligt stöd som inte är absolut nödvändiga för att återställa lönsamheten för det stödmottagande bolaget, vilka därmed innebär ett åsidosättande av principen om en begränsning av stödbeloppet till vad som är absolut nödvändigt.
Förvärv av aktier i andra företag eller genomförandet av nya investeringar är vidare inte begränsad till förvärv av en kontrollpost.
När det gäller förvärvsförbudets giltighetstid, innehåller meddelandet om omstruktureringsåtgärder rent faktiskt inte någon uppgift om hur länge ett förvärvsförbud som införs i syfte att säkerställa att stödet begränsas till vad som är absolut nödvändigt får gälla. Eftersom punkt 23 i meddelandet om omstruktureringsåtgärder hänvisar till stödmottagarens omstrukturering kan man emellertid därav dra slutsatsen att en sådan åtgärd kan anses skälig så länge som en omstrukturering pågår.
(se punkterna 40, 42–46, 54, 63, 169 och 177)
Kommissionens befogenhet att godkänna förvärv efter antagandet av ett beslut om godkännande av stöd – som beviljats ett företag inom banksektorn för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi – innehållande ett förvärvsförbud, följer av kommissionens allmänna administrativa befogenhet. Kommissionen har i egenskap av den som antagit ett sådant beslut befogenhet att upphäva eller ändra detta. Att det saknas en sådan specifik uppgift rörande denna befogenhet i ett sådant beslut kan således inte anses utgöra ett åsidosättande av meddelandet om omstruktureringsåtgärder.
(se punkt 66)
Proportionalitetsprincipen, som är en allmän princip i unionsrätten, är ett kriterium som ska beaktas vid prövningen av huruvida ett agerande av unionens institutioner är rättsenligt, inklusive de beslut som kommissionen fattar i egenskap av konkurrensmyndighet.
Bedömningen av om förvärvsförbudet – som ålagts ett företag inom banksektorn för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi – är lagenligt kan inte göras genom att ta denna åtgärd ur sitt sammanhang, utan det måste bedömas mot bakgrund av de omstruktureringsplaner som ingavs av den berörda medlemsstaten.
Med hänsyn till karaktären på den granskning som kommissionen gör av ett stöds förenlighet, har kommissionen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att utvärdera bland annat huruvida en kombination av åtgärder gör det möjligt för kommissionen att anse att ett stöd är förenligt med den inre marknaden. Detta innebär att tribunalens prövning i detta avseende nödvändigtvis är begränsad.
(se punkterna 75, 80 och 81)
Även om det inte kan uteslutas att det skulle vara möjligt att göra en abstrakt jämförelse av de specifika omstruktureringsåtgärderna och de villkor som uppställs i olika beslut vid bedömningen av huruvida likabehandlingsprincipen har iakttagits i ett beslut om godkännande av statligt stöd inom banksektorn – som fattas på grundval av en omstruktureringsplan och för vars godkännande olika villkor uppställts – ska emellertid omstruktureringen av ett företag och de villkor på vilka stödet godkänns vara inriktade på de problem som detta företag har, varvid andra företags erfarenheter, som ägt rum i andra sammanhang, kan sakna relevans. För det fall tribunalen således kan vara skyldig att pröva huruvida en parts situation är jämförbar med situationerna i andra kommissionsbeslut, har sökanden under alla omständigheter bevisbördan för att dessa situationer är jämförbara.
(se punkterna 113, 114, 184 och 185)
Se domen.
(se punkterna 128, 213 och 214)
På området för statligt stöd är det tillåtet med en relativt kortfattad motivering som till stor del består av en redogörelse för de principer som anges i meddelandet om omstruktureringsåtgärder, i den mån kommissionens argumentation klart och otvetydigt framgår av denna motivering, särskilt med hänsyn till att kommissionen har tillämpat en princip som anges i nämnda meddelande. Det är vidare berättigat att inte pröva de alternativa åtgärder som föreslagits av sökanden, eftersom det framgår av motiveringen att en strikt tillämpning av nämnda principer är nödvändig och att alternativa mer flexibla lösningar således är uteslutna.
Även om kommissionens meddelanden om stöd till finanssektorn i samband med finanskrisen innebar att en ny policy infördes, har kommissionen inte någon utökad motiveringsskyldighet vid genomförandet av dessa meddelanden.
Omfattningen av motiveringen i ett annat beslut har under alla omständigheter liten relevans för tribunalens bedömning av huruvida det angripna beslutet är tillräckligt motiverat.
(se punkterna 135, 136, 139 och 141)
Se domen.
(se punkt 138)
Se domen.
(se punkterna 147, 148 och 153)
Mål T‑319/11
ABN Amro Group NV
mot
Europeiska kommissionen
”Statligt stöd — Finanssektorn — Stöd som ska avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi — Artikel 107.3 b FEUF — Beslut i vilket stödet förklarats förenligt med den inre marknaden — Villkor för godkännande av stödet — Förvärvsförbud — Förenlighet med kommissionens meddelanden om stöd till finanssektorn i samband med finanskrisen — Proportionalitet — Likabehandling — Principen om god förvaltningssed — Motiveringsskyldighet — Rätt till egendom”
Sammanfattning – Tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 8 april 2014
Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Möjlighet att anta riktlinjer – Tvingande verkan – Domstolsprövning
(Artikel 107.3 b FEUF; kommissionens meddelanden 2008/C 270/02, 2009/C 10/03, 2009/C 72/01 och 2009/C 195/04)
Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses förenliga med den inre marknaden – Stöd till finanssektorn i samband med finanskrisen – Begränsning av stödbeloppet till vad som är absolut nödvändigt – Förbud mot att göra företagsförvärv – Räckvidd och varaktighet
(Artikel 107.3 b FEUF; kommissionens meddelande 2009/C 195/04)
Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses förenliga med den inre marknaden – Stöd till finanssektorn i samband med finanskrisen – Befogenhet att upphäva eller ändra ett beslut av kommissionen
(Artikel 108.2 FEUF; rådets förordning nr 659/1999, artikel 7; kommissionens meddelande 2009/C 195/04)
Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd till finanssektorn i samband med finanskrisen – Förbud mot att göra företagsförvärv – Proportionalitetsprincipen – Domstolsprövning
(Artikel 107.3 b FEUF; kommissionens meddelanden 2008/C 270/02, 2009/C 10/03, 2009/C 72/01 och 2009/C 195/04)
Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses förenliga med den inre marknaden – Granskning av de omstruktureringsåtgärder som det stödmottagande företaget angivit – Jämförelse med de åtgärder som vidtagits av andra företag inom samma sektor – Bevisbörda
(Artikel 107.3 b FEUF; kommissionens meddelande 2009/C 195/04)
Europeiska unionens rättsordning – Allmänna rättsprinciper – Rätt till god förvaltning – Omsorgsfull och opartisk granskning av handlingarna – Kommissionens beslut om statligt stöd
(Artikel 107.3 b FEUF)
Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Kommissionens beslut angående ett stöds förenlighet med den inre marknaden – Kortfattad motivering – Tillåtet – Villkor
(Artikel 107.3 b FEUF; kommissionens meddelanden 2008/C 270/02, 2009/C 10/03, 2009/C 72/01 och 2009/C 195/04)
Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut som fattats i ett sammanhang som är väl känt för den berörde, så att denne hade möjlighet att förstå innebörden av den åtgärd som vidtas gentemot denne – Tillåtet att ge en kortfattad motivering
(Artikel 296 FEUF)
Europeiska unionen – Egendomsordningar – Neutralitetsprincipen – Tillämpning av de grundläggande bestämmelserna i fördraget – Nära samband med bestämmelserna om statligt stöd
(Artiklarna 107.1 FEUF och 345 FEUF)
Kommissionen har ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av artikel 107.3 FEUF, och utövandet av denna befogenhet kan inbegripa komplicerade ekonomiska och sociala bedömningar i ett unionssammanhang. Kommissionen kan fastställa vägledande regler för hur den ska utöva denna befogenhet genom att anta riktlinjer i form av rättsakter, såsom meddelandena, i den mån de inte avviker från fördragets bestämmelser. Kommissionen har genom att anta förhållningsregler och offentliggöra dessa samt genom att tillkännage att den fortsättningsvis kommer tillämpa dem på de fall som omfattas av dem, själv begränsat utrymmet för sin skönsmässiga bedömning och riskerar, om den frångår dessa regler, att åläggas sanktioner på grund av att den åsidosatt allmänna rättsprinciper såsom likabehandlingsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar. Vad specifikt gäller området för statligt stöd, är kommissionen bunden av de rambestämmelser och de meddelanden som den antar, i den mån de inte avviker från reglerna i fördraget och accepteras av medlemsstaterna. Det ankommer således på tribunalen att bedöma om kommissionen har iakttagit de bestämmelser som den har ålagt sig att följa.
(se punkterna 27–29)
Kommissionen åsidosatte meddelandet om omstruktureringsåtgärder när den gjorde bedömningen att principen att begränsa stödet – som beviljats ett företag inom banksektorn för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi – till vad som är absolut nödvändigt, gör det möjligt att föreskriva ett förbud mot företagsförvärv som omfattar mer än 5 procent av ett företag under en period av högst fem år på nedanstående villkor.
Förvärvsförbudet avser inte enbart förvärv av andelar i företag som är verksamma inom den finansiella sektorn eller i den medlemsstat där det stödmottagande företaget hör hemma, utan det kan potentiellt avse alla förvärv, eftersom syftet är att tillse att den stödmottagande bankens pengar används för att återbetala stödet innan den genomför några förvärv. Förvärvet ska nämligen ha till syfte att säkerställa lönsamheten för den stödmottagande enheten. Alla förvärv som inte har anknytning till omstruktureringen kan i sig medföra en snedvridning av marknaden. Detta gäller sådana förvärv som finansieras med statligt stöd som inte är absolut nödvändiga för att återställa lönsamheten för det stödmottagande bolaget, vilka därmed innebär ett åsidosättande av principen om en begränsning av stödbeloppet till vad som är absolut nödvändigt.
Förvärv av aktier i andra företag eller genomförandet av nya investeringar är vidare inte begränsad till förvärv av en kontrollpost.
När det gäller förvärvsförbudets giltighetstid, innehåller meddelandet om omstruktureringsåtgärder rent faktiskt inte någon uppgift om hur länge ett förvärvsförbud som införs i syfte att säkerställa att stödet begränsas till vad som är absolut nödvändigt får gälla. Eftersom punkt 23 i meddelandet om omstruktureringsåtgärder hänvisar till stödmottagarens omstrukturering kan man emellertid därav dra slutsatsen att en sådan åtgärd kan anses skälig så länge som en omstrukturering pågår.
(se punkterna 40, 42–46, 54, 63, 169 och 177)
Kommissionens befogenhet att godkänna förvärv efter antagandet av ett beslut om godkännande av stöd – som beviljats ett företag inom banksektorn för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi – innehållande ett förvärvsförbud, följer av kommissionens allmänna administrativa befogenhet. Kommissionen har i egenskap av den som antagit ett sådant beslut befogenhet att upphäva eller ändra detta. Att det saknas en sådan specifik uppgift rörande denna befogenhet i ett sådant beslut kan således inte anses utgöra ett åsidosättande av meddelandet om omstruktureringsåtgärder.
(se punkt 66)
Proportionalitetsprincipen, som är en allmän princip i unionsrätten, är ett kriterium som ska beaktas vid prövningen av huruvida ett agerande av unionens institutioner är rättsenligt, inklusive de beslut som kommissionen fattar i egenskap av konkurrensmyndighet.
Bedömningen av om förvärvsförbudet – som ålagts ett företag inom banksektorn för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi – är lagenligt kan inte göras genom att ta denna åtgärd ur sitt sammanhang, utan det måste bedömas mot bakgrund av de omstruktureringsplaner som ingavs av den berörda medlemsstaten.
Med hänsyn till karaktären på den granskning som kommissionen gör av ett stöds förenlighet, har kommissionen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att utvärdera bland annat huruvida en kombination av åtgärder gör det möjligt för kommissionen att anse att ett stöd är förenligt med den inre marknaden. Detta innebär att tribunalens prövning i detta avseende nödvändigtvis är begränsad.
(se punkterna 75, 80 och 81)
Även om det inte kan uteslutas att det skulle vara möjligt att göra en abstrakt jämförelse av de specifika omstruktureringsåtgärderna och de villkor som uppställs i olika beslut vid bedömningen av huruvida likabehandlingsprincipen har iakttagits i ett beslut om godkännande av statligt stöd inom banksektorn – som fattas på grundval av en omstruktureringsplan och för vars godkännande olika villkor uppställts – ska emellertid omstruktureringen av ett företag och de villkor på vilka stödet godkänns vara inriktade på de problem som detta företag har, varvid andra företags erfarenheter, som ägt rum i andra sammanhang, kan sakna relevans. För det fall tribunalen således kan vara skyldig att pröva huruvida en parts situation är jämförbar med situationerna i andra kommissionsbeslut, har sökanden under alla omständigheter bevisbördan för att dessa situationer är jämförbara.
(se punkterna 113, 114, 184 och 185)
Se domen.
(se punkterna 128, 213 och 214)
På området för statligt stöd är det tillåtet med en relativt kortfattad motivering som till stor del består av en redogörelse för de principer som anges i meddelandet om omstruktureringsåtgärder, i den mån kommissionens argumentation klart och otvetydigt framgår av denna motivering, särskilt med hänsyn till att kommissionen har tillämpat en princip som anges i nämnda meddelande. Det är vidare berättigat att inte pröva de alternativa åtgärder som föreslagits av sökanden, eftersom det framgår av motiveringen att en strikt tillämpning av nämnda principer är nödvändig och att alternativa mer flexibla lösningar således är uteslutna.
Även om kommissionens meddelanden om stöd till finanssektorn i samband med finanskrisen innebar att en ny policy infördes, har kommissionen inte någon utökad motiveringsskyldighet vid genomförandet av dessa meddelanden.
Omfattningen av motiveringen i ett annat beslut har under alla omständigheter liten relevans för tribunalens bedömning av huruvida det angripna beslutet är tillräckligt motiverat.
(se punkterna 135, 136, 139 och 141)
Se domen.
(se punkt 138)
Se domen.
(se punkterna 147, 148 och 153)