DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

10 juli 2014

Mål F‑103/11

mot

Europeiska investeringsbanken (EIB)

”Personalmål – EIB:s personal – Mobbning – Utredningsförfarande – Ordförandens beslut att inte vidta några åtgärder med anledning av en anmälan – Utredningskommitténs yttrande – Felaktig definition av mobbning – Beteendet måste ha varit avsiktligt – Tecken på mobbning och beteenden som utgör mobbning har fastställts – Fastställande av orsakssamband – Föreligger inte – Utredningskommitténs yttrande är motsägelsefullt – Uppenbart oriktig bedömning – Fel i tjänsten – Skyldighet att iaktta sekretess – Skydd för personuppgifter – Skadeståndstalan”

Saken: Talan väckt enligt artikel 270 FEUF, varigenom CG yrkat att personaldomstolen ska ogiltigförklara beslutet av den 27 juli 2011, fattat av ordföranden vid Europeiska investeringsbanken (nedan kallad EIB eller banken), att inte vidta någon åtgärd med anledning av CG:s anmälan om mobbning och förplikta banken att ersätta den ekonomiska och ideella skada hon anser sig ha lidit på grund av att beslutet av den 27 juli 2011 är rättsstridigt, på grund av den mobbning hon påstår sig ha lidit samt på grund av de fel i tjänsten som kan tillskrivas banken.

Avgörande: Det beslut som fattades av Europeiska investeringsbankens ordförande den 27 juli 2011 ogiltigförklaras. Europeiska investeringsbanken ska betala 35 000 euro till CG. Talan ogillas i övrigt. Europeiska investeringsbanken ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta CG:s rättegångskostnader. Europeiska datatillsynsmannen, som intervenerat i målet, ska bära sina egna rättegångskostnader.

Sammanfattning

1. Tjänstemän – Europeiska investeringsbankens anställda – Intern utredning om påstådd mobbning – Utredningskommitténs yttrande är rättsstridigt – Definitionen av mobbning som ges i bankens interna riktlinjer har inte iakttagits – Kontroll av huruvida det föreligger ett samband mellan det påtalade beteendet och det påstådda offrets symptom har inte gjorts – Ordförandens beslut antogs mot bakgrund av yttrandet att inte vidta någon åtgärd med anledning av anmälan – Uppenbart oriktig bedömning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 12a, Uppförandekodex för Europeiska investeringsbankens anställda, artikel 3.6.1, Europeiska investeringsbankens policy om värdighet på arbetsplatsen, artikel 2.1)

2. Tjänstemän – Europeiska investeringsbankens anställda – Mobbning – Begrepp – Kränkande för självkänsla och självförtroende – Krav på att mobbaren ska ha agerat avsiktligt föreligger inte

3. Talan väckt av tjänstemän – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Skyldighet att vidta åtgärder för att följa en dom – Dom varigenom ett beslut att inte vidta någon åtgärd med anledning av en anmälan om mobbning ogiltigförklaras – Begäran om skadestånd från sökanden för den lidna materiella skadan – Begäran har framställts för tidigt

(Artikel 266 FEUF)

4. Talan väckt av tjänstemän – Skadeståndstalan – Ogiltigförklaring av den angripna rättsakten innebär inte en lämplig gottgörelse av den ideella skadan – Skadan hänger samman med sökandens situation som präglas av osäkerhet och oro på grund av beslutet att inte vidta någon åtgärd med anledning av anmälan om mobbning

(Artikel 340, andra stycket FEUF)

5. Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kost nader – Begrepp – Advokatarvoden som uppstått under utredningsförfarandet avseende mobbning – Omfattas inte

(Personaldomstolens rättegångsregler, artiklarna 86 och 91)

6. Domstolsförfarande – Intervention – Grund som inte åberopats av sökanden – Avvisning

(Domstolens stadga, artikel 40, fjärde stycket, och bilaga I, artikel 7.1, Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 110.3)

7. Tjänstemän – Europeiska investeringsbankens anställda – Intern utredning om påstådd mobbning – Administrationen har översänt hela anmälan till den påstådde mobbaren i strid med bankens interna policy – Skadeståndsgrundande fel i tjänsten som kan tillskrivas banken

(Artikel 340 FEUF)

1. Ett uppenbart fel föreligger när felet lätt kan urskiljas och går att upptäcka utan svårighet mot bakgrund av de kriterier som utövandet av den aktuella beslutanderätten är underställd.

Det beslut som Europeiska investeringsbankens ordförande antog att inte vidta någon åtgärd med anledning av en anmälan om mobbning, och vilket beslut antogs mot bakgrund av utredningskommitténs yttrande, innehåller en uppenbart oriktig bedömning när det framgår av yttrandet att de påstådda mobbarnas beteende inte undersökts mot bakgrund av den definition av mobbning som ges i Europeiska investeringsbankens interna riktlinjer. Vidare är nämnda yttrande inkonsekvent då det häri konstateras att de påstådda mobbarna har gjort sig skyldiga till vissa av de beteenden som sökanden har påtalat och att sökanden uppvisar symptom på mobbning, men att detta inte lett till att kommittén har utrönt om de sistnämnda orsakats av de förstnämnda.

(se punkterna 66 och 87)

Hänvisning till

Tribunalen: dom Canga Fano/rådet, T‑281/11 P, EU:T:2013:252, punkt 127

Personaldomstolen: dom Canga Fano/rådet, F‑104/09, EU:F:2011:29, punkt 35

2. Mobbning, i den mening som avses i artikel 2.1 i Europeiska investeringsbankens policy om värdighet på arbetsplatsen, jämförd med artikel 3.6.1 i uppförandekodexen för bankens anställda, föreligger när uttalade ord, attityder och beteenden, som en person har gjort sig skyldig till, objektivt sett har kränkt en persons självkänsla och självförtroende.

De uttalade ord, attityder och beteenden som avses i artikel 3.6.1 i uppförandekodexen ska vara kränkande för den utsattes självkänsla och självförtroende. Vidare är det, eftersom det inte krävs att det aktuella beteendet måste vara avsiktligt, inte nödvändigt att fastställa att dessa uttalade ord, attityder och beteenden har syftat till att vara kränkande för en persons värdighet. Mobbning kan således föreligga utan att det härför krävs att det visas att mobbaren haft för avsikt att med sina dessa uttalade ord, attityder och beteenden avsiktligen skada offret.

(se punkt 69)

3. Ogiltigförklaring av en rättsakt innebär att denna rättsakt retroaktivt elimineras ur rättsordningen och då en ogiltigförklarad rättsakt redan har verkställts medför utplåningen av dess verkningar att den rättsliga situation som sökanden befann sig i innan rättsakten antogs ska återställas. Enligt artikel 266 FEUF ankommer det dessutom på den institution vars rättsakt har förklarats ogiltig att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen.

Då unionsdomstolen inte på förhand kan veta vad resultatet av ett nytt utredningsförfarande kommer att bli kan den inte, när den bestämmer vilka åtgärder som den aktuella institutionen ska vidta för att följa en dom om ogiltigförklaring av ett beslut av en institution att inte vidta någon åtgärd med anledning av en anmälan om mobbning, på detta stadium förplikta den berörda institutionen att ersätta sökanden för den ekonomiska skada vederbörande lidit. Sökandens yrkanden i detta avseende kan följaktligen inte vinna bifall då de under alla omständigheter framställts för tidigt.

(se punkterna 97, 98 och 115)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom Kalmár/Europol, F‑83/09, EU:F:2011:66, punkt 88

4. Ogiltigförklaring av en rättsstridig rättsakt kan i sig utgöra en lämplig och i princip tillräcklig ersättning för all ideell skada som rättsakten kan ha orsakat, om sökanden inte visar att han eller hon har lidit en ideell skada som kan särskiljas från den rättsstridighet som föranledde ogiltigförklaringen och som inte kan gottgöras fullt ut genom denna ogiltigförklaring. Den känsla av orättvisa och det obehag som den berörde drabbas av genom att han eller hon måste inleda ett domstolsförfarande för att komma till sin rätt utgör en skada som är en direkt följd av att administrationen har agerat på ett rättsstridigt sätt. Denna skada är ersättningsgill i den mån den inte kan gottgöras på ett tillfredsställande sätt genom ogiltigförklaringen av de angripna besluten.

Vad gäller ogiltigförklaringen av ett beslut att inte ge sökandens anmälan om mobbning några administrativa efterverkningar, har detta beslut försatt henne i ett tillstånd som präglas av osäkerhet och oro vilket har förorsakat henne en ideell skada. Denna skada kan särskiljas från den rättsstridighet som föranledde ogiltigförklaringen av beslutet och kan inte gottgöras fullt ut genom ogiltigförklaring av detta beslut.

(se punkterna 99 och 100)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom CC/parlamentet, F‑9/12, EU:F:2013:116, punkt 128, vilken överklagats till Europeiska unionens tribunal, mål T‑457/13 P, och dom CH/parlamentet, F‑129/12, EU:F:2013:203, punkt 64

5. De advokatarvoden som sökanden haft att betala under domstolsförfarandet är ersättningsgilla under de förutsättningar som föreskrivs i artiklarna 86 och följande artiklar i personaldomstolens rättegångsregler och ska behandlas inom ramen för rättegångskostnaderna. Vad gäller de advokatarvoden som uppstått under utredningsförfarandet avseende mobbning, avses i artikel 91 i samma rättegångsregler såsom ersättningsgilla kostnader endast kostnader som hänger samman med förfarandet vid personaldomstolen och inte dem som är hänförliga till den föregående fasen. Att kvalificera utgifter som uppstått under utredningsförfarandet, vilket föregår domstolsförfarandet, såsom ersättningsgill skada inom ramen för en skadeståndstalan skulle följaktligen strida mot principen att utgifter som man haft under tiden före handläggningen vid domstol inte är ersättningsgilla. Sökanden kan följaktligen inte erhålla ersättning för utlägg och arvoden till sina ombud under utredningsförfarandet inom ramen för en skadeståndstalan.

(se punkt 117)

6. Även om artikel 40 fjärde stycket i domstolens stadga, vilken är tillämplig på förfarandet vid personaldomstolen enligt artikel 7.1 i bilaga I i samma stadga, och artikel 110.3 i personaldomstolens rättegångsregler inte utgör hinder för att en intervenient framför nya eller andra argument än dem som har framförts av den part vilken han stödjer, för att hans intervention inte ska begränsas till en upprepning av de argument som har framförts i ansökan, inte medges att dessa bestämmelser gör det möjligt för honom att ändra eller förvränga föremålet för talan som definieras i ansökan genom att åberopa nya grunder.

Då en intervenient inte är behörig att åberopa en grund som ansökan inte baseras på, kan talan inte prövas såvitt avser denna grund.

(se punkterna 144 och 145)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom BaByliss/kommissionen, T‑114/02, EU:T:2003:100, punkt 417, och dom SELEX Sistemi Integrati/kommissionen, T‑155/04, EU:T:2006:387, punkt 42

7. Vad gäller utredningar om mobbning framgår det av lydelsen i Europeiska investeringsbankens policy om värdighet på arbetsplatsen att banken har åsidosatt policyn när den översände hela sökandens memorandum till den påstådde mobbaren. Banken har därmed gjort sig skyldig till ett skadeståndsgrundande fel.

Utredningsförfarandet kan inte utmynna direkt i en sanktionsåtgärd gentemot den påstådde mobbaren, eftersom en sådan åtgärd endast kan vidtas efter ett disciplinförfarande. Eftersom utredningsförfarandet inte kunde utmynna i en rättsakt som går den påstådde mobbaren emot hade banken följaktligen inte rätt att översända alla sökandens personuppgifter i syfte att iaktta vederbörandes rätt till försvar.

Det förhållandet att sökanden inte uttryckligen har motsatt sig att hennes memorandum översändes gav inte banken rätt att åsidosätta sina egna interna regler.

När memorandumet innehåller flera personuppgifter avseende sökanden, bland annat uppgifter om hennes hälsotillstånd förorsakar översändande av dessa personuppgifter till den påstådde mobbaren sökanden en ideell skada.

(se punkterna 146–149 och 151)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom X/ECB, T‑333/99, EU:T:2001:251