14.1.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 13/6

Talan väckt den 28 oktober 2011 — Europeiska kommissionen mot Republiken Italien

(Mål C-547/11)

2012/C 13/13

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Stromsky och D. Grespan)

Svarande: Republiken Italien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 5 och 6 i kommissionens beslut av den 7 december 2005 om den befrielse från punktskatt på mineraloljor som används som bränsle vid framställningen av aluminiumoxid i regionerna Gardanne och Shannon samt på Sardinien, och som tillämpas av Frankrike, Irland och Italien (nedan kallat beslut 2006/323) och enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, genom att inte inom den föreskrivna fristen vidta nödvändiga åtgärder för att återkräva det statliga stöd som förklarats vara rättsstridigt och oförenligt med den inre marknaden i ovannämnda beslut, och

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 4 och 6 i kommissionens beslut av den 7 februari 2007 om den befrielse från punktskatt som Frankrike, Irland och Italien tillämpar för mineraloljor som används som bränsle vid framställning av aluminiumoxid i Gardanne, i Shannon-regionen och på Sardinien (nedan kallat beslut 2007/375) och enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, genom att inte inom den föreskrivna fristen vidta nödvändiga åtgärder för att återkräva det statliga stöd som förklarats vara rättsstridigt och oförenligt med den inre marknaden i ovannämnda beslut, och

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för införlivande av beslut 2006/323 löpte ut den 8 februari 2006. Fristen för införlivande av beslut 2007/375 löpte ut den 8 juni 2007.

Republiken Italien har ännu inte fullt ut återkrävt de statliga stöd som förklarats vara rättsstridiga genom de ifrågavarande besluten och har inte heller informerat kommissionen om genomförda återkrav. De problem i rättsligt hänseende som Italien gjort gällande i syfte att rättfärdiga det försenade genomförandet av nämnda beslut är i enlighet med domstolens praxis för övrigt inte sådana att de innebär att det är absolut omöjligt att återkräva stöden.

Kommissionen gör vidare gällande att information om förseningen i samband med det nationella förfarandet för genomförande av besluten ingetts för sent, och Italien har därför åsidosatt den informationsskyldighet som följer av de ifrågavarande besluten.