Överklagande ingett den 30 september 2011 av ThyssenKrupp AG av den dom som tribunalen meddelade den 13 juli 2011 i de förenade målen T-144/07, T-147/07, T-148/07, T-149/07, T-150/07 och T-154/07, ThyssenKrupp Liften Ascenseurs m.fl. mot kommissionen

(Mål C-506/11 P)

2011/C 347/34

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: ThyssenKrupp AG (ombud: advokaterna M. Klusmann och S. Thomas)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar följande till stöd för sitt överklagande: Kommissionens bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, överträdelse av FEG eller av FEUF och de rättsregler som är tillämpliga vid genomförandet av dessa fördrag samt maktmissbruk och kränkningar av de grundläggande rättigheterna. Sammanlagt åberopas sju grunder.

För det första gör klaganden gällande att tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionen var behörig att inleda förfarandet i fråga. Enligt klaganden borde tribunalen ha förklarat att kommissionens beslut var en nullitet med hänsyn till att den lokala överträdelse som påtalats helt saknade betydelse i ett mellanstatligt perspektiv och artikel 101 FEUF (f.d. artikel 81 EG) således inte var tillämplig. Även om artikel 101 FEUF vore tillämplig, borde tribunalen likväl ha beaktat att kommissionens befogenhet var oförenlig med det system med parallella befogenheter som skapats genom förordning nr 1/2003 (1), till följd av kommissionens tillkännagivande om samarbete inom nätverket av konkurrensmyndigheter. Tribunalen har slutligen felaktigt funnit att kommissionens inledande av förfarandet i efterhand inte utgjorde ett åsidosättande av legalitetsprincipen (inget straff utan lag) vilken omfattas av de grundläggande rättigheterna.

För det andra har tribunalen felaktigt funnit att det inte skett ett åsidosättande av principen ne bis in idem trots att kommissionen underlåtit att beakta de beslut om förmånlig behandling av klaganden som fattats av de nationella konkurrensmyndigheterna innan förfarandet inleddes.

För det tredje anser klaganden att tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning genom att bekräfta kommissionens beslut att hålla klaganden gemensamt och solidariskt ansvarig för dess dotterbolags beteende. Det är visat att klaganden inte har deltagit i överträdelserna. Det strider mot den allmänna straffrättsliga principen om personligt ansvar, principen om att det inte får finnas något rimligt tvivel i dessa sammanhang och principen om en rättvis rättegång, att hålla någon ansvarig för tredje mans beteende på grund av en felaktig presumtion om ansvar för den ekonomiska enhetens beteende.

Tribunalen har för det fjärde gjort en felaktig rättstillämpning genom att inte anse att fastställandet av att klaganden är gemensamt och solidariskt ansvarig strider mot principen om personligt ansvar. Alternativt görs gällande att tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning genom att bekräfta kommissionens beslut, eftersom klaganden inte innehar en tillräckligs stor andel av kapitalet i sina dotterbolag för att kunna presumeras vara ansvarig för dessas beteende och eftersom tribunalen inte har motiverat sin dom tillräckligt i detta avseende.

Klaganden hävdar för det femte att tribunalen i sin dom inte har fullgjort sin legala prövningsskyldighet, då den inte i tillräcklig omfattning prövat huruvida grundbeloppet, den avskräckande multiplikationsfaktorn och åläggandet av flera bötesbelopp för parallella överträdelser var proportionerliga eller huruvida kommissionen kunde underlåta att beakta klagandens samarbete. Tribunalen har härigenom kränkt den grundläggande rätten till en rättvis rättegång och åsidosatt den garanti för domstolsskydd som följer av denna rätt. Domen är under alla omständigheter bristfälligt motiverad vad gäller bekräftelsen av åläggandet av flera bötesbelopp, vilket utgör en avvikelse från kommissionens beslutspraxis.

För det sjätte åberopar klaganden att proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling har åsidosatts, vad gäller det grundbelopp som fastställts för överträdelsen avseende Tyskland, eftersom kommissionen fastställt detta belopp med beaktande av annat än enbart omsättningen av de aktuella varorna, trots att det finns tvingande skäl som talar mot detta. Tribunalen har lämnat en särskild och preciserad motivering på denna punkt vad gäller Schindler men har rättsstridigt underlåtit att lämna en sådan motivering vad gäller klaganden.

Klaganden gör för det sjunde även gällande att det grundbelopp som fastställts för böterna vad gäller den nederländska marknaden är felaktigt. Hela volymen på denna marknad har nämligen beaktats, trots att denna marknad endast berördes i ringa utsträckning av kartellen.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EUT L 1, s. 1).