|
3.12.2011 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 355/10 |
Överklagande ingett den 27 september 2011 av Total SA och Elf Aquitaine SA av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 14 juli 2011 i mål T-190/06, Total och Elf Aquitaine mot kommissionen
(Mål C-495/11 P)
2011/C 355/17
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Total SA och Elf Aquitaine SA (ombud: E. Morgan de Rivery och A. Noël-Baron, avocats)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandenas yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska
|
|
i första hand
|
|
|
i andra hand
|
|
|
i tredje hand
|
|
|
under alla omständigheter , förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet de kostnader som Elf Aquitaine och Total haft vid tribunalen. |
Grunder och huvudargument
Klagandena åberopar, till stöd för överklagandet, fem förstahandsgrunder, en andrahandsgrund och en tredjehandsgrund.
Den första grunden avser åsidosättande av artikel 5 FEU, genom om att tribunalen har godkänt principen om moderbolags automatiska ansvar, som kommissionen tillämpat i förevarande fall och motiverat utifrån begreppet företag i den mening som avses i artikel 101 FEUF. Ett sådant ställningstagande är oförenligt med principen om tilldelade befogenheter och subsidiaritetsprincipen (den första delgrunden) samt med proportionalitetsprincipen (den andra delgrunden).
Klagandena gör, som andra grund, gällande att det har gjorts en uppenbart felaktig tolkning av nationell rätt och begreppet företag, genom att tribunalen bland annat har gett principen om juridiska personers självständighet en felaktig rättslig status.
Klagandena hävdar, som tredje grund, att tribunalen avsiktligt har underlåtit att beakta den straffrättsliga arten av de konkurrensrättsliga påföljderna och de nya skyldigheter som följer av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Tribunalen tillämpade nämligen begreppet företag i unionsrätten på ett otillbörligt och felaktigt sätt, utan att beakta vare sig presumtionen om självständighet, vilken ligger till grund för nationell bolagsrätt, eller den straffrättsliga arten av de konkurrensrättsliga påföljderna. Klagandena har dessutom hävdat att tribunalen borde ex officio ha prövat rättstridigheten av det aktuella administrativa förfarandet vid kommissionen.
Den fjärde grunden avser åsidosättande av rätten till försvar till följd av en felaktig tolkning av skälighetsprincipen och principen om parternas likställdhet i processen. Tribunalen godkände nämligen att kommissionen ställde krav på att något som inte kan bevisas skulle bevisas (probatio diabolica). Tribunalen gjorde även fel när den fann att ett dotterbolags självständighet ska bedömas allmänt utifrån dotterbolagets relation till moderbolaget i kapitalhänseende, fastän den bör bedömas utifrån beteendet på en viss marknad.
Klaganden gör, som femte grund, gällande att tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning mot bakgrund av den motiveringsskyldighet som åligger kommissionen (den första delgrunden). Klagandena lägger även tribunalen till last att den har ersatt kommissionens motivering med sin egen (den andra delgrunden).
Klagandena gör, genom den sjätte grunden, i andra hand gällande att de böter de ålagts ska upphävas.
Klagandena gör, genom den sjunde grunden, i tredje hand gällande att de böter de ålagts ska nedsättas.