12.11.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 331/8


Överklagande ingett den 18 augusti 2011 av Gosselin Group NV, tidigare Gosselin World Wide Moving NV, av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 16 juni 2011 i de förenade målen T-208/08 och T-209/08, Gosselin Group NV och Stichting Administratiekantoor Portielje mot Europeiska kommissionen

(Mål C-429/11 P)

2011/C 331/13

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Klagande: Gosselin Group NV, tidigare Gosselin World Wide Moving NV (ombud: advokaterna F. Wijckmans och H. Burez)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen och Stichting Administratiekantoor Portielje

Klagandens yrkanden

Klaganden framställer följande yrkanden vid domstolen:

Yrkande i första hand om att domstolen ska i) ogiltigförklara domen (1) i den mån tribunalen har fastställt att de kritiserade förfarandena i sig snedvrider konkurrensen utan att det är nödvändigt att visa någon konkurrensbegränsande verkan, ii) ogiltigförklara beslutet (2) (i ändrad lydelse och i den mån det är tillämpligt på klaganden), eftersom det inte innehåller något bevis för de konkurrensrättsliga konsekvenserna av de förfaranden som klaganden hålls ansvarig för.

Yrkande i andra hand om att domstolen ska i) ogiltigförklara domen i den mån tribunalen har fastställt att kommissionen undantagsvis kunde grunda sig på det andra alternativa villkoret i punkt 53 i riktlinjerna om begreppet påverkan på handeln (3) utan att uttryckligen definiera den relevanta marknaden i den mening som avses i punkt 55 i riktlinjerna, och ii) ogiltigförklara beslutet (i ändrad lydelse och i den mån det är tillämpligt på klaganden), eftersom kommissionen i beslutet inte har bevisat att förfarandena märkbart påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

Yrkande i tredje hand om att domstolen ska i) ogiltigförklara domen i den mån tribunalen har fastställt att kommissionen inte var skyldig att beakta det förhållandet att klaganden inte hade deltagit i skriftliga prisöverenskommelser, eller i sammanträden, vare sig i samband med bedömningen av överträdelsens allvar eller i samband med förmildrande omständigheter, och ii) ogiltigförklara beslutet (i ändrad lydelse och i den mån det är tillämpligt på klaganden) av samma skäl.

Yrkande i fjärde hand om att domstolen ska i) ogiltigförklara domen i den mån tribunalen tillämpar en procentsats på 17 procent av den relevanta försäljningen utan att hänsyn tas till samtliga 30 relevanta omständigheter, varvid det bland annat åberopas en minimigräns på 15 procent, och ii) ogiltigförklara beslutet (i ändrad lydelse och i den mån det är tillämpligt på klaganden) av samma skäl.

Yrkande i femte hand om att domstolen ska i) ogiltigförklara domen i den mån tribunalen fastställer att klagandens deltagande under perioden 31 januari 1992–30 oktober 1993 inte är preskriberat, ii) ogiltigförklara beslutet (i ändrad lydelse och i den mån det är tillämpligt på klaganden) i den mån klaganden påförs böter på grund av dess deltagande under perioden 31 januari 1992–30 oktober 1993, och iii) följaktligen minska böterna i motsvarande mån.

Kommissionen ska förpliktas ersätta rättegångskostnaderna enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för överklagandet har Gosselin Group NV gjort gällande att tribunalen åsidosatt unionsrätten genom att i juridiskt hänseende felaktigt kvalificera de av tribunalen konstaterade omständigheterna (skyddserbjudande och kommissioner) som prisöverenskommelser och marknadsuppdelning, varvid domen åtminstone har en bristfällig motivering i detta hänseende.

Alternativt har Gosselin Group NV gjort gällande att tribunalen gjort sig skyldig till följande felaktigheter:

När det gäller bedömningen av de omtvistade förfarandenas märkbara påverkan på handeln mellan medlemsstaterna har tribunalen åsidosatt regeln om att kommissionen är skyldig att följa sina egna riktlinjer.

När det gäller bedömningen av förmildrande omständigheter i samband med beräkningen av böterna, har tribunalen åsidosatt principen om personligt ansvar och regeln om att kommissionen är skyldig att följa sina egna riktlinjer.

När det gäller fastställandet av böternas grundbelopp, har tribunalen åsidosatt motiveringsskyldigheten, principen om personligt ansvar och regeln om att kommissionen ska följa sina egna riktlinjer. I den första delen av grunden görs gällande att tribunalen felaktigt fastställde att kommissionen kunde åberopa punkt 23 i riktlinjerna för beräkning av böterna (4). I den andra delen görs gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättslig bedömning genom att slå fast att det föreligger en minsta procentsats på 15 procent av försäljningsvärdet, vilken per definition är minimigränsen för böter för allvarliga konkurrensbegränsningar. I den tredje delen görs gällande att tribunalen har gjort en felaktig rättslig bedömning genom att finna att en andel på 17 procent är lika med eller nästan lika med en andel på 15 procent och slog fast att samtliga relevanta omständigheter inte behövde beaktas.

Tribunalen har åsidosatt artikel 25 i förordning nr 1/2003 (5) genom att finna att Gosselin NV:s deltagande i de omtvistade förfarandena under perioden 31 november 1992–30 oktober 1993 inte var preskriberat.


(1)  Tribunalens (åttonde avdelningen) dom av den 16 juni 2011 i de förenade målen T-208/08 och T-209/08, Gosselin Group NV och Stichting Administratiekantoor Portielje mot Europeiska kommissionen (nedan kallad domen).

(2)  Kommissionens beslut K(2008) 926 slutlig av den 11 mars 2008 om ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/38.543 — Internationella flyttjänster) (nedan kallat beslutet).

(3)  Riktlinjer om begreppet påverkan på handeln i artikelrna 81 och 82 i fördraget (EUT C 101, 2004, s. 81).

(4)  Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C, 2006, 210, s. 2).

(5)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).