22.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/25

1.

Innebär förbudet mot sådana affärsmetoder som anges i punkt 31 i bilaga I till direktiv 2005/29/EG (1) att näringsidkare inte får informera konsumenter om att de har vunnit ett pris eller en annan motsvarande förmån när konsumenterna i själva verket uppmanas att ådra sig en kostnad, inbegripet en försumbar kostnad, för att göra anspråk på priset eller den motsvarande förmånen?

2.

Om näringsidkaren erbjuder konsumenten flera metoder för att göra anspråk på priset eller den motsvarande förmånen föreligger då en överträdelse av punkt 31 i bilaga I om den handling som ska utföras med avseende på någon av metoderna för att göra anspråk [på priset eller den motsvarande förmånen] är beroende av att konsumenten betalar pengar eller ådrar sig en kostnad, inbegripet en försumbar kostnad?

3.

Om det inte föreligger någon överträdelse av punkt 31 i bilaga I när metoden för att göra anspråk [på priset eller den motsvarande förmånen] endast medför en försumbar kostnad, hur ska den nationella domstolen avgöra huruvida sådana kostnader är försumbara? I synnerhet, måste sådana kostnader fullt ut vara nödvändiga

4.

Innebär uttrycket ”oriktigt … intryck” i punkt 31 att det ställs ytterligare krav — utöver kravet på att konsumenten betalar pengar eller ådrar sig en kostnad för att göra anspråk på priset — för att den nationella domstolen ska kunna slå fast att bestämmelserna i punkt 31 har överträtts?

5.

Om så är fallet, hur ska den nationella domstolen fastställa huruvida ett sådant ”oriktigt intryck” har skapats? I synnerhet, ska den nationella domstolen vid fastställandet av huruvida det har skapats ett ”oriktigt intryck” beakta prisets relativa värde i förhållande till kostnaden för att göra anspråk på detsamma? Om svaret på den frågan är jakande, ska detta ”relativa värde” bedömas med beaktande av