1.

Mot bakgrund av omständigheterna i målet vid den nationella domstolen, innebär principen om lojalt samarbete enligt artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen jämförd med artiklarna 20 och 21 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ett krav på att det vid tillämpningen av en nationell bestämmelse som den här aktuella — enligt vilken det är tillåtet att upphäva ett lagakraftvunnet förvaltningsbeslut i syfte att få ett av Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna fastställt åsidosättande av en grundläggande rättighet att upphöra, varvid den aktuella rättigheten samtidigt är erkänd i unionsrätten och avser rätten till fri rörlighet för medborgare i medlemsstaterna — också måste beaktas den tolkning som Europeiska unionens domstol har gjort av de unionsrättsliga bestämmelser som är tillämpliga i fråga om begränsningar i utövandet av denna rätt när det krävs att förvaltningsbeslutet upphävs för att åsidosättandet ska upphöra?

2.

Följer det av artikel 31.1 och 31.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG (1) av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 (2) och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG, när en medlemsstat i sin nationella rätt föreskriver ett förfarande för prövning av ett förvaltningsbeslut som innebär en begränsning av den rättighet som föreskrivs i artikel 4.1 i detta direktiv, att den behöriga förvaltningsmyndigheten är skyldig att på begäran av förvaltningsbeslutets adressat kontrollera och pröva huruvida det är rättsenligt, varvid den även ska beakta praxis från Europeiska unionens domstol beträffande tolkningen av relevanta unionsrättsliga bestämmelser, i vilka fastställs villkor och begränsningar avseende utövandet av denna rättighet, så att det säkerställs att den ålagda begränsningen av denna rättighet inte är oproportionerlig vid den tidpunkt när prövningsbeslutet meddelas, om det förvaltningsbeslut i vilket begränsningen ålades redan hade vunnit laga kraft vid denna tidpunkt?

3.

Är det enligt bestämmelserna i artikel 52.1 andra meningen i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, respektive artikel 27.1 i direktiv 2004/38 tillåtet att tillämpa en nationell bestämmelse enligt vilken en begränsning av rätten till fri rörlighet för en medborgare i en av Europeiska unionens medlemsstater kan åläggas enbart med anledning av att det gentemot en enskild (ett handelsbolag) föreligger en skuld med ett belopp som överstiger en viss lagstadgad gräns, för vilken det inte har ställts någon säkerhet, i samband med ett anhängigt verkställighetsförfarande för att driva in fordran och utan hänsyn till möjligheten, enligt unionsrätten, att en myndighet i en annan medlemsstat driver in fordran?