16.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 211/18

Överklagande ingett den 24 maj 2011 av Areva av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 3 mars 2011 i de förenade målen T-117/07 och T-121/07, Areva m.fl. mot kommissionen

(Mål C-247/11 P)

2011/C 211/36

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Areva SA (ombud: A. Schild, Rechtsanwältin)

Övriga parter i målet: Alstom, Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—

för det fall domstolen bedömer att tvisten är sådan att slutlig dom kan avkunnas i saken:

—

I första hand, ogiltigförklara följande artiklar och det omtvistade beslutet:

—	Artikel 1 c,

—	artikel 2 c,

—	i andra hand, kraftigt sätta ned det bötesbelopp som påförts klaganden,

—	förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader, inklusive klagandens kostnader i förfarandet vid tribunalen,

—	för det fall domstolen bedömer att tvisten inte är sådan att slutlig dom kan avkunnas i saken: Återförvisa målet till en avdelning med en annan sammansättning vid tribunalen och besluta att rättegångskostnaderna kommer att meddelas senare.

Grunder och huvudargument

Klaganden har anfört fyra grunder till stöd för sitt överklagande.

Den första grunden rör tribunalens åsidosättande av bestämmelserna om motiveringsskyldigheten och rätten till försvar inom ramen för prövningen av Areva SA:s faktiskt avgörande inflytande på Areva T&D SA och Areva T&D AG under perioden den 9 januari — den 11 maj 2004. Klaganden har anfört att tribunalen felbedömde artiklarna 36 och 53 i protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol (tribunalens skyldighet att motivera sin dom) genom att i punkt 150 i den överklagade domen ersätta sitt eget resonemang med kommissionens resonemang, genom att i efterhand tillskriva det omtvistade beslutet motivering som inte förelåg. Klaganden har vidare anfört att tribunalen åsidosatte motiveringsskyldigheten i den mån som det av dess argument inte går att utläsa varför den inte godtog klagandens argument. Klaganden har slutligen anfört att tribunalen åsidosatte Areva SA:s rätt till försvar genom att kräva att företaget skulle bevisa något som inte kunde bevisas inom ramen för visandet av att moderbolaget inte hade utövat ett avgörande inflytande på sina dotterbolag och genom att inte ge det rätt att uttala sig om de nya argument som tribunalen bedömde utgjorde en del av det omtvistade beslutet.

Den andra grunden rör felaktig rättstillämpning i samband med tillämpningen av bestämmelserna om solidariskt ansvar för betalning av böter, vilken resulterade i att rättssäkerhetsprincipen och principen att straff och sanktioner ska vara individuella åsidosattes. Klaganden anser att tribunalen åsidosatte dessa båda principer genom att ålägga böter vilka gav upphov till en situation av ”faktiskt” solidariskt betalningsansvar mellan två företag som aldrig hade ingått i samma ekonomiska enhet.

Den tredje grunden rör tribunalens bristfälliga tolkning av bestämmelserna om lagstridig delegering av kommissionens behörighet, tribunalens otillräckliga motivering och åsidosättande av principen att straff och sanktioner ska vara individuella genom att inte tydligt ange vilka skyldigheter medgäldenärer har vid solidarisk betalningsskyldighet. Areva SA har gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att utgå från en tolkning av kommissionens beslut som stred mot den sistnämndas avsikter för att komma fram till en ”lösning” vilken, utan rättslig grund, gjorde det möjligt för tribunalen att underkänna klagandens argument avseende delegeringen av kommissions behörighet. Klaganden har också gjort gällande att den lösning som tribunalen kom fram till åsidosätter de allmänna principerna om rättssäkerhet och om att straff och sanktioner ska vara individuella.

Den fjärde och sista grunden rör felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av proportionalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen vad avser de böter som solidariskt påfördes Areva SA. Klaganden anser att tribunalen åsidosatte dessa principer genom att inte tillämpa sin obegränsade behörighet och genom att bekräfta ett bötesbeslut som inte tog hänsyn till överträdelsens varaktighet.