30.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 130/14

Överklagande ingett den 2 mars 2011 av Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 16 december 2010 i mål T-513/09, José Manuel Baena Grupo, S.A. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) och Herbert Neuman och Andoni Galdeano del Sel

(Mål C-102/11)

2011/C 130/25

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: J. Crespo Carrillo och A. Folliard-Monguiral)

Övriga parter i målet: José Manuel Baena Grupo, SA och Herbert Neuman och Andoni Galdeano del Sel

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—

upphäva den överklagade domen,

—

avgöra målet i sak och därvid ogilla talan mot det angripna beslutet, eller återförvisa ärendet till tribunalen, och

—

förplikta sökanden i målet vid tribunalen att ersätta rättegångskostnaderna

Grunder och huvudargument

Harmoniseringsbyrån anser att den överklagade domen ska upphävas, eftersom tribunalen genom sin dom åsidosatte artikel 61 i förordning nr 6/2002 (1) av skäl som kan sammanfattas enligt följande:

a)

Tribunalen ersatte överklagandenämndens bedömning av de faktiska omständigheterna med sin egen utan att det var fråga om en uppenbart oriktig bedömning och gick därmed längre än vad som är tillåtet enligt artikel 61 i förordning nr 6/2002 om gemenskapsformgivning. I stället för att rätteligen pröva beslutets lagenlighet utövade tribunalen sålunda den behörighet som genom artikel 60 i förordning nr 6/2002 har förbehållits överklagandenämnderna.

b)

Tribunalen åsidosatte artikel 25.1 c i förordning nr 6/2002 jämförd med artikel 6 i samma förordning:

i)

Tribunalen tillämpade ett felaktigt kriterium i samband med prövningen av huruvida de jämförda formgivningarna ger kunniga användare olika helhetsintryck. Den felaktiga rättstillämpningen bestod i att tribunalen prövade huruvida likheterna och skillnaderna skulle kommas att ”bevaras i minnet” hos den kunniga användaren (se punkterna 22 och 23 i den överklagade domen). Jämförelsen får emellertid inte grunda sig på användarens minnesbild. Eftersom det är fråga om formgivning — och inte varumärken — utgörs det korrekta kriteriet av att fastställa huruvida likheterna och skillnaderna mellan formgivningarna ger den kunniga användaren olika helhetsintryck vid en direkt jämförelse mellan formgivningarna.

ii)

Tribunalen bedömde bara uppfattningen hos en viss del av omsättningskretsen och motiverade överhuvudtaget inte sin bedömning av uppfattningen hos användarna av de berörda varorna, det vill säga ”trycksaker, inkluderande reklammaterial”.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1)