Förenade målen C-630/11 P–C-633/11 P

HGA Srl m.fl. (C-630/11 P),Regione autonoma della Sardegna (C-631/11 P), Timsas srl (C-632/11 P) och Grand Hotel Abi d’Oru SpA (C-633/11 P)

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande — Statligt stöd för regionala ändamål — Stöd till förmån för hotellindustrin på Sardinien — Nya stöd — Ändring av en befintlig stödordning — Ändringsbeslut — Möjligheten att anta ett sådant beslut — Förordning (EG) nr 659/1999 — Artiklarna 4.5, 7.6, 10.1, 13.2, 16 och 20.1 — Stödets stimulansverkan — Skydd för berättigade förväntningar”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 13 juni 2013

1. Överklagande – Grunder – Ifrågasättande av tribunalens tolkning och tillämpning av unionsrätten, utformat med stöd av grunder och argument som redan åberopats vid tribunalen – Upptagande till sakprövning

   (Artikel 256.1, andra stycket FEUF)

2. Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Beslut att inleda det formella granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 88.2 EG – Beslut grundat på ofullständiga uppgifter eller på en felaktig rättslig kvalificering av dessa uppgifter – Antagande av ett ändringsbeslut – Tillåtet – Samma rättsliga kvalificering som beslutet att inleda förfarandet

   (Artikel 88.2 EG)

3. Överklagande – Grunder – Otillräcklig motivering – Tribunalens motivering är underförstådd – Tillåtet – Villkor

   (Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artiklarna 36 och 53.1)

4. Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Inledande av ett formellt granskningsförfarande – Frist på högst två månader – Inte tillämpligt vid oanmält stöd

   (Artiklarna 87 EG och 88 EG; rådets förordning nr 659/1999, artiklarna 4, 5, 7.6. och 13.2)

5. Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Skyldighet att avsluta den preliminära granskningen till följd av ett klagomål inom en rimlig tidsfrist – Konkret bedömning – Räckvidd

   (Artiklarna 87 EG och 88 EG)

6. Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning – Domstolens prövning av bevisvärderingen – Ej möjlig utom vid missuppfattning

   (Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

7. Stöd som ges av en medlemsstat – Befintliga stöd och nya stöd – Åtgärd som medför ändring av befintligt stöd – Anses utgöra nytt stöd

   (Rådets förordning nr 659/1999, artikel 1 c; kommissionens förordning nr 794/2004, artikel 4.1; kommissionens meddelande 98/C 74/06)

8. Stöd som ges av en medlemsstat – Ett stöds förenlighet med den gemensamma marknaden – Ett stöd som förbättrar det gynnade företagets finansiella situation, men som inte är nödvändigt för att uppnå de mål som anges i artikel 107.3 FEUF – Stöd som är nödvändigt för utvecklingen i missgynnade regioner – Kriterier för bedömningen av huruvida stödet är nödvändigt

   (Artikel 107.3 FEUF)

9. Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Helhetsbedömning av en stödordning – Tillåtet

   (Artiklarna 107 FEUF och 108 FEUF)

10. Stöd som ges av en medlemsstat – Ett stöds förenlighet med den gemensamma marknaden – De berördas eventuella berättigade förväntningar – Skydd – Villkor och gränser

    (Artikel 108 FEUF)

1.  Se domen.

   (se punkt 47)

2.  Det är visserligen riktigt att de bestämmelser som reglerar förfaranden på området för statligt stöd inte uttryckligen reglerar beslut om ändring och utvidgning av pågående förfarande.

   Detta innebär dock inte att det skulle vara förbjudet för kommissionen att göra ändringen eller eventuellt utvidga det formella granskningsförfarandet om den upptäcker att det ursprungliga beslutet grundats på ofullständiga uppgifter eller på en felaktig rättslig kvalificering av dessa uppgifter.

   (se punkterna 50 och 51)

3.  Se domen.

   (se punkt 56)

4.  Det framgår tydligt av lydelsen i artiklarna 4.5 och 7.6 i förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 88 EG, att dessa endast är tillämpliga på anmälda stöd. Det föreskrivs dessutom uttryckligen i artikel 13.2 i denna förordning att kommissionen, vad gäller olagligt stöd, inte är bunden av de tidsfrister som anges i bland annat artiklarna 4.5 och 7.6 i nämnda förordning.

   Kommissionen är nämligen inte underkastad regeln om att förfarandet ska inledas inom två månader i artikel 4.5 i förordning nr 659/1999, när den omtvistade ordningen inte har anmälts.

   (se punkterna 74 och 75)

5.  Kommissionen är skyldig att i ett förfarande för granskning av statligt stöd agera inom en skälig tidsfrist och kan inte vara inaktiv hur länge som helst under den preliminära granskningsfasen.

   Frågan huruvida den tid som förflutit innan dom meddelas är rimlig ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt ärende, såsom ärendets komplexitet och parternas uppträdande.

   (se punkterna 81 och 82)

6.  Se domen.

   (se punkt 88)

7.  Ett beslut, enligt vilket projekt som påbörjats innan en ansökan har lämnats in kan beaktas, ska anses ändra den befintliga stödordningen när den nationella lagstiftning genom vilken ordningen infördes saknar bestämmelser vad gäller det tidsmässiga sambandet mellan inlämnandet av ansökan om stöd och inledandet av arbetena och när medlemsstatens myndigheter underrättat kommissionen om att stöd enligt denna lag endast kunde beviljas för projekt som skulle verkställas ”senare” och att detta villkor skulle bekräftas i lagens tillämpningsbestämmelser.

   En sådan ändring kan inte heller betraktas som en ändring av rent formell eller administrativ art i den mening som avses i artikel 4.1 i förordning nr 794/2004 om genomförande av rådets förordning nr 659/1999, eftersom den kan påverka bedömningen av stödåtgärdens förenlighet med den inre marknaden. Så förhåller det sig när villkoret om att ansökan om stöd ska lämnas innan projekten börjar verkställas uttryckligen finns angivet i beslutet att godkänna stödordningen, ett villkor som kommissionen regelmässigt ställer för godkännande av stödordningar för regionala ändamål, såsom framgår av punkt 4.2 i riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål.

   Den ändring av stödordningen som infördes genom beslut nr 33/6 kan nämligen inte kvalificeras som mindre eller obetydlig och den omtvistade stödordningen ska därför kvalificeras som ett nytt stöd enligt artikel 1 c i förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 88 EG, och inte som ett befintligt stöd.

   (se punkterna 91, 93 och 94)

8.  Kommissionen har rätt att motsätta sig att ett stöd beviljas när detta inte har utgjort ett incitament för de mottagande företagen att agera på ett sätt som kan bidra till att uppnå ett av de mål som anges i artikel 107.3 FEUF. Ett sådant stöd måste anses vara nödvändigt för att uppnå målen i denna bestämmelse på så sätt att, utan stödet, marknadskrafterna i sig inte är tillräckliga för att de stödmottagande företagen ska agera så att de bidrar till att förverkliga dessa mål. Ett statligt stöd som förbättrar det gynnade företagets finansiella situation, men som inte är nödvändigt för att uppnå de mål som anges i artikel 107.3 FEUF, kan nämligen inte anses vara förenligt med den gemensamma marknaden.

   Det framgår av det ovan anförda att ett planerat stöd ska, för att anses vara förenligt med den inre marknaden i den mening som avses i artikel 107.3 a FEUF, vara nödvändigt för utvecklingen i missgynnade regioner. Det ska i det avseendet kunna påvisas att den investering som är ägnad att stödja utvecklingen i den berörda regionen inte skulle ha genomförts utan det planerade stödet. Om det däremot visar sig att investeringen skulle ha genomförts även utan det planerade stödet är slutsatsen att det enbart har till verkan att förbättra den finansiella situationen för de stödmottagande företagen, utan att för den skull uppfylla kravet i artikel 107.3 a FEUF, nämligen att det ska vara nödvändigt för utvecklingen i missgynnade regioner.

   Frågan om huruvida ett stöd för utvecklingen av missgynnade regioner är nödvändigt kan bedömas såväl utifrån förekomsten av en ansökan som lämnats in innan investeringsprojektet börjar verkställas eller på grundval av andra kriterier.

   (se punkterna 104–106 och 109)

9.  Se domen.

   (se punkt 114)

10.  För att principen om skydd för berättigade förväntningar ska kunna åberopas i samband med statligt stöd krävs det att tydliga försäkringar som är ovillkorliga och samstämmiga samt härrör från behöriga och tillförlitliga källor har meddelats den berörde av de behöriga unionsinstitutionerna. Varje enskild person har nämligen denna rätt om han befinner sig i en situation av vilken det framgår att en institution, ett organ eller en byrå inom unionen, genom att ge tydliga försäkringar, har väckt grundade förhoppningar. Tydliga, ovillkorliga och samstämmiga uppgifter utgör, oavsett i vilken form de har lämnats, en sådan försäkran.

    Berättigade förväntningar på att ett statligt stöd är lagenligt kan vidare i princip endast åberopas om det har beviljats med iakttagande av det förfarande som anges i artikel 108 FEUF, såvida det inte föreligger exceptionella omständigheter.

    (se punkterna 132 och 134)