Mål C-528/11
Zuheyr Frayeh Halaf
mot
Darzhavna agentsia za bezhantsite pri Ministerskia savet
(begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad Sofia-grad)
”Asyl — Förordning (EG) nr 343/2003 — Fastställande av den medlemsstat som ansvarar för prövningen av en asylansökan som en tredjelandsmedborgare gett in i någon av medlemsstaterna — Artikel 3.2 — Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning — Rollen för Förenta nationernas höga kommissariat för flyktingar — Skyldighet för medlemsstaterna att bereda denna institution tillfälle att yttra sig — Föreligger inte”
Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 30 maj 2013
Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Nationell domstols behörighet – Fastställande och bedömning av omständigheterna i målet – Behov av en tolkningsfråga och relevansen av de frågor som ställts – Den nationella domstolens bedömning – Uppenbart irrelevanta frågor och hypotetiska frågor som ställts i ett sammanhang som utesluter att ett användbart svar kan lämnas – Frågor utan samband med föremålet för tvisten i det nationella målet
(Artikel 267 FEUF)
Kontroller vid gränserna, asyl och immigration – Asylpolitik – Kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan – Förordning nr 343/2003 – Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning – Befogenhet för en medlemsstat att pröva en asylansökan som omfattas av en annan medlemsstats behörighet, när det inte föreligger någon omständighet som gör den humanitära klausulen tillämplig – Ansvarig medlemsstat har inte besvarat en framställan om återtagande – Saknar betydelse
(Rådets förordning nr 343/2003, artiklarna 3.2 och 15)
Kontroller vid gränserna, asyl och immigration – Asylpolitik – Kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan – Förordning nr 343/2003 – Förenta nationernas höga kommissariat för flyktingars roll – Ansvarig medlemsstats åsidosättande av unionens asylregler – Medlemsstatens skyldighet att inhämta Höga kommissariatets synpunkter – Föreligger inte
(Rådets förordning nr 343/2003; rådets direktiv 2005/85, skäl 29 och artiklarna 8.2 b och 21)
Se domen.
(se punkterna 28 och 29)
Artikel 3.2 i förordning nr 343/2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat ska tolkas så, att den tillåter att en medlemsstat, som enligt kriterierna i kapitel III i förordningen inte är ansvarig, prövar en asylansökan även om det inte föreligger någon omständighet som medför att den humanitära klausulen i artikel 15 i förordningen blir tillämplig. Denna möjlighet är inte avhängig av att den medlemsstat som är ansvarig enligt nämnda regler har underlåtit att besvara en framställan om återtagande av den aktuella asylsökanden.
(se punkt 39 samt punkt 1 i domslutet)
Den medlemsstat i vilken asylsökanden befinner sig är inte skyldig att under förfarandet för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva asylansökan, inhämta yttrande av Förenta nationernas höga kommissariat för flyktingar (UNHCR) när det framgår av handlingar från denna organisation att den medlemsstat som är ansvarig enligt kriterierna i kapitel III i förordning nr 343/2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat, åsidosätter unionsrättens asylregler.
Även om det nämligen i artiklarna 8.2 b och 21 i direktiv 2005/85 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus föreskrivs olika former för samarbete mellan UNHCR och medlemsstaterna när de sistnämnda prövar en asylansökan, är dessa regler emellertid inte tillämpliga vid det i förordning nr 343/2003 föreskrivna förfarandet för att fastställa vilken medlemsstat som är ansvarig, vilket framgår av skäl 29 i direktiv 2005/85. Det finns dock inte något som hindrar att en medlemsstat begär ett yttrande av UNHCR om detta anses lämpligt.
(se punkterna 45–47 samt punkt 2 i domslutet)
Mål C-528/11
Zuheyr Frayeh Halaf
mot
Darzhavna agentsia za bezhantsite pri Ministerskia savet
(begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad Sofia-grad)
”Asyl — Förordning (EG) nr 343/2003 — Fastställande av den medlemsstat som ansvarar för prövningen av en asylansökan som en tredjelandsmedborgare gett in i någon av medlemsstaterna — Artikel 3.2 — Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning — Rollen för Förenta nationernas höga kommissariat för flyktingar — Skyldighet för medlemsstaterna att bereda denna institution tillfälle att yttra sig — Föreligger inte”
Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 30 maj 2013
Begäran om förhandsavgörande — Domstolens behörighet — Gränser — Nationell domstols behörighet — Fastställande och bedömning av omständigheterna i målet — Behov av en tolkningsfråga och relevansen av de frågor som ställts — Den nationella domstolens bedömning — Uppenbart irrelevanta frågor och hypotetiska frågor som ställts i ett sammanhang som utesluter att ett användbart svar kan lämnas — Frågor utan samband med föremålet för tvisten i det nationella målet
(Artikel 267 FEUF)
Kontroller vid gränserna, asyl och immigration — Asylpolitik — Kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan — Förordning nr 343/2003 — Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning — Befogenhet för en medlemsstat att pröva en asylansökan som omfattas av en annan medlemsstats behörighet, när det inte föreligger någon omständighet som gör den humanitära klausulen tillämplig — Ansvarig medlemsstat har inte besvarat en framställan om återtagande — Saknar betydelse
(Rådets förordning nr 343/2003, artiklarna 3.2 och 15)
Kontroller vid gränserna, asyl och immigration — Asylpolitik — Kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan — Förordning nr 343/2003 — Förenta nationernas höga kommissariat för flyktingars roll — Ansvarig medlemsstats åsidosättande av unionens asylregler — Medlemsstatens skyldighet att inhämta Höga kommissariatets synpunkter — Föreligger inte
(Rådets förordning nr 343/2003; rådets direktiv 2005/85, skäl 29 och artiklarna 8.2 b och 21)
Se domen.
(se punkterna 28 och 29)
Artikel 3.2 i förordning nr 343/2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat ska tolkas så, att den tillåter att en medlemsstat, som enligt kriterierna i kapitel III i förordningen inte är ansvarig, prövar en asylansökan även om det inte föreligger någon omständighet som medför att den humanitära klausulen i artikel 15 i förordningen blir tillämplig. Denna möjlighet är inte avhängig av att den medlemsstat som är ansvarig enligt nämnda regler har underlåtit att besvara en framställan om återtagande av den aktuella asylsökanden.
(se punkt 39 samt punkt 1 i domslutet)
Den medlemsstat i vilken asylsökanden befinner sig är inte skyldig att under förfarandet för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva asylansökan, inhämta yttrande av Förenta nationernas höga kommissariat för flyktingar (UNHCR) när det framgår av handlingar från denna organisation att den medlemsstat som är ansvarig enligt kriterierna i kapitel III i förordning nr 343/2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat, åsidosätter unionsrättens asylregler.
Även om det nämligen i artiklarna 8.2 b och 21 i direktiv 2005/85 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus föreskrivs olika former för samarbete mellan UNHCR och medlemsstaterna när de sistnämnda prövar en asylansökan, är dessa regler emellertid inte tillämpliga vid det i förordning nr 343/2003 föreskrivna förfarandet för att fastställa vilken medlemsstat som är ansvarig, vilket framgår av skäl 29 i direktiv 2005/85. Det finns dock inte något som hindrar att en medlemsstat begär ett yttrande av UNHCR om detta anses lämpligt.
(se punkterna 45–47 samt punkt 2 i domslutet)