Mål C‑518/11
UPC Nederland BV
mot
Gemeente Hilversum
(begäran om förhandsavgörande från Gerechtshof te Amsterdam)
”Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster — Direktiven 97/66/EG, 2002/19/EG, 2002/20/EG, 2002/21/EG och 2002/22/EG — Materiellt tillämpningsområde — Tillhandahållande av ett baspaket av radio- och tv-program via kabel — Överlåtelse av en kommuns kabelnät till ett privat företag — Avtalsklausul om priset — Nationella regleringsmyndigheters behörighet — Principen om lojalt samarbete”
Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 7 november 2013
Tillnärmning av lagstiftning – Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster – Direktiven 2002/19, 2002/20, 2002/21, 2002/22 och 97/66 – Materiellt tillämpningsområde – Elektronisk kommunikationstjänst – Begrepp – Tillhandahållande av ett baspaket av radio- och tv-program via kabel – Omfattas
(Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66, 2002/19, 2002/20, 2002/21, artikel 2 c, och 2002/22)
Tillnärmning av lagstiftning – Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster – Direktiven 2002/19, 2002/20, 2002/21, 2002/22 och 97/66 – Tillhandahållande av ett baspaket av radio- och tv-program via kabel – Ingrepp i prissättningen mot konsument av ett organ som inte är en nationell regleringsmyndighet – Otillåtet
(Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66, 2002/19, 2002/20, 2002/21 och 2002/22)
Tillnärmning av lagstiftning – Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster – Direktiven 2002/19, 2002/20, 2002/21, 2002/22 och 97/66 – Principen om lojalt samarbete – Tillhandahållande av ett baspaket av radio- och tv-program via kabel – Avtal som ingåtts innan det nya regelverket för elektroniska kommunikationstjänster antogs – Avtalsklausul om priset – Otillämplighet
(Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66, 2002/19, 2002/20, 2002/21 och 2002/22)
Artikel 2 c i direktiv 2002/21 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ska tolkas så, att en tjänst bestående av tillhandahållandet av ett baspaket via kabel, för vilken det tas ut en överföringskostnad och en avgift för ersättningen till sändande stationer och organisationer för kollektiv upphovsrätt för spridning av deras innehåll, ingår i begreppet elektronisk kommunikationstjänst och därmed faller inom det materiella tillämpningsområdet för såväl detta direktiv som direktiv 97/66 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet, direktiv 2002/19 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter, direktiv 2002/20 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och direktiv 2002/22 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, vilka tillsammans utgör det nya regelverket för elektroniska kommunikationstjänster. Detta gäller i den mån denna tjänst i huvudsak omfattar överföring av tv-sändningar genom kabelnätet till konsumenternas mottagare.
(se punkt 47 i domskälen samt punkt 1 i domslutet)
Direktiv 2002/21 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 97/66 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet, direktiv 2002/19 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter, direktiv 2002/20 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och direktiv 2002/22 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ska tolkas så, att de efter det att införlivandefristen löpt ut inte medger att ett sådant organ som det i det nationella målet, som inte är en nationell regleringsmyndighet, ingriper direkt i prissättningen mot konsument för tillhandahållande av ett baspaket av radio- och tv-program via kabel.
(se punkt 55 i domskälen samt punkt 2 i domslutet)
Direktiv 2002/21 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 97/66 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet, direktiv 2002/19 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter, direktiv 2002/20 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och direktiv 2002/22 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ska tolkas så, att de mot bakgrund av principen om lojalt samarbete utgör hinder för ett organ som inte har ställning som nationell regleringsmyndighet att gentemot en leverantör av ett baspaket av radio- och tv-program via kabel göra gällande en klausul i ett avtal som ingåtts innan det nya regelverket för elektroniska kommunikationstjänster antogs och som begränsar denna leverantörs fria prissättning.
Genom att insistera på att denna begränsning av tjänsteleverantörens fria prissättning ska vara kvar oförändrad, bidrar ett sådant organ till att det nya regelverket för elektroniska kommunikationstjänster sätts åt sidan inom dess territorium. Det regelverket ställer nämligen inte upp någon sådan begränsning för leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster, utan betonar tvärtom den fria prissättningen, med vissa specifika inskränkningar som på grundval av en marknadsanalys och inom ramen för tydligt preciserade förfaranden kan fastställas av de nationella regleringsmyndigheterna.
(se punkterna 62 och 63 i domskälen samt punkt 3 i domslutet)
Mål C‑518/11
UPC Nederland BV
mot
Gemeente Hilversum
(begäran om förhandsavgörande från Gerechtshof te Amsterdam)
”Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster — Direktiven 97/66/EG, 2002/19/EG, 2002/20/EG, 2002/21/EG och 2002/22/EG — Materiellt tillämpningsområde — Tillhandahållande av ett baspaket av radio- och tv-program via kabel — Överlåtelse av en kommuns kabelnät till ett privat företag — Avtalsklausul om priset — Nationella regleringsmyndigheters behörighet — Principen om lojalt samarbete”
Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 7 november 2013
Tillnärmning av lagstiftning — Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster — Direktiven 2002/19, 2002/20, 2002/21, 2002/22 och 97/66 — Materiellt tillämpningsområde — Elektronisk kommunikationstjänst — Begrepp — Tillhandahållande av ett baspaket av radio- och tv-program via kabel — Omfattas
(Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66, 2002/19, 2002/20, 2002/21, artikel 2 c, och 2002/22)
Tillnärmning av lagstiftning — Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster — Direktiven 2002/19, 2002/20, 2002/21, 2002/22 och 97/66 — Tillhandahållande av ett baspaket av radio- och tv-program via kabel — Ingrepp i prissättningen mot konsument av ett organ som inte är en nationell regleringsmyndighet — Otillåtet
(Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66, 2002/19, 2002/20, 2002/21 och 2002/22)
Tillnärmning av lagstiftning — Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster — Direktiven 2002/19, 2002/20, 2002/21, 2002/22 och 97/66 — Principen om lojalt samarbete — Tillhandahållande av ett baspaket av radio- och tv-program via kabel — Avtal som ingåtts innan det nya regelverket för elektroniska kommunikationstjänster antogs — Avtalsklausul om priset — Otillämplighet
(Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66, 2002/19, 2002/20, 2002/21 och 2002/22)
Artikel 2 c i direktiv 2002/21 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ska tolkas så, att en tjänst bestående av tillhandahållandet av ett baspaket via kabel, för vilken det tas ut en överföringskostnad och en avgift för ersättningen till sändande stationer och organisationer för kollektiv upphovsrätt för spridning av deras innehåll, ingår i begreppet elektronisk kommunikationstjänst och därmed faller inom det materiella tillämpningsområdet för såväl detta direktiv som direktiv 97/66 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet, direktiv 2002/19 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter, direktiv 2002/20 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och direktiv 2002/22 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, vilka tillsammans utgör det nya regelverket för elektroniska kommunikationstjänster. Detta gäller i den mån denna tjänst i huvudsak omfattar överföring av tv-sändningar genom kabelnätet till konsumenternas mottagare.
(se punkt 47 i domskälen samt punkt 1 i domslutet)
Direktiv 2002/21 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 97/66 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet, direktiv 2002/19 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter, direktiv 2002/20 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och direktiv 2002/22 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ska tolkas så, att de efter det att införlivandefristen löpt ut inte medger att ett sådant organ som det i det nationella målet, som inte är en nationell regleringsmyndighet, ingriper direkt i prissättningen mot konsument för tillhandahållande av ett baspaket av radio- och tv-program via kabel.
(se punkt 55 i domskälen samt punkt 2 i domslutet)
Direktiv 2002/21 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 97/66 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet, direktiv 2002/19 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter, direktiv 2002/20 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och direktiv 2002/22 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ska tolkas så, att de mot bakgrund av principen om lojalt samarbete utgör hinder för ett organ som inte har ställning som nationell regleringsmyndighet att gentemot en leverantör av ett baspaket av radio- och tv-program via kabel göra gällande en klausul i ett avtal som ingåtts innan det nya regelverket för elektroniska kommunikationstjänster antogs och som begränsar denna leverantörs fria prissättning.
Genom att insistera på att denna begränsning av tjänsteleverantörens fria prissättning ska vara kvar oförändrad, bidrar ett sådant organ till att det nya regelverket för elektroniska kommunikationstjänster sätts åt sidan inom dess territorium. Det regelverket ställer nämligen inte upp någon sådan begränsning för leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster, utan betonar tvärtom den fria prissättningen, med vissa specifika inskränkningar som på grundval av en marknadsanalys och inom ramen för tydligt preciserade förfaranden kan fastställas av de nationella regleringsmyndigheterna.
(se punkterna 62 och 63 i domskälen samt punkt 3 i domslutet)